<p>Den här studien undersöker ett estetiskt lärande kopplat till estetiska programmet inom gymnasieskolan. En undersökning, baserad på triangulering är gjord. Syftet är att vaska fram elever och lärares tankar om estetiskt lärande och därigenom skapa kategorier. Enkät, intervju och loggböcker har analyserats för att ringa in hur en estetisk läroprocess kan definieras. Data har analyserats genom en fenomenografisk analysmetod för att på så sätt synliggöra människors olika uppfattningar. Utifrån kategorierna har framkommit sex</p><p>begrepp: kunskap, personlig utveckling, praktisk kunskap, samarbete, motivation och scenisk närvaro. Med hjälp av begreppen analyseras forskning och litteratur med syfte att förankra begreppen teoretiskt. Den praktiska kunskapen speglas i ett teoretiskt språk för att visa på kopplingen mellan teori och praktik.</p><p>Studien landar i ett sociokulturellt förhållningssätt där likheter dras mellan ett sociokulturellt lärande och en estetisk läroprocess.</p>

<p>Syftet med denna uppsats är att undersöka och beskriva tankar kring instrumentval och genus hos gymnasieelever vid estetiska programmet. Den huvudsakliga frågan är varför killar och tjejer väljer de instrument de gör. I undersökningen intervjuades två killgrupper och två tjejgrupper från två olika gymnasieskolor. Resultatet visar att det är många faktorer som</p><p>tillsammans avgör vilket instrument en elev väljer. Grupperna bekräftade att det inte var en jämn fördelning mellan kön och instrument och det var företrädelsevis tjejer som satsade på sång. Många uttryckte en vilja att det skulle se annorlunda ut även om ingen var beredd att ändra på sig själv. Några av de tydligaste faktorerna kring anledningarna till instrumentval är</p><p>påverkan från idoler, föräldrar och kompisar. Uppmuntran verkar också vara en viktig faktor. En anledning till att så få killar sjunger visar sig inte bara handla om rädslan för vad som</p><p>verkar uppfattas som sångens feminina sidor, utan även om att tiden då de väljer instrument är en känslig period röstligt just för killar. Deltagare i undersökningen uttryckte att de gärna nu skulle kunna tänka sig att spela ett instrument som de menar är typiskt för det andra könet, att det skulle vara ”häftigt”. De menar dock att det inte tidigare skulle varit möjligt för dem att välja så när de var i den åldern då mycket går ut på att passa in och inte sticka ut. Nu menar de att det är för sent att byta inriktning med sitt musicerande. Det verkade i samtliga grupper finnas en stor rädsla att bejaka könsmönster även om de på många sätt verkade göra precis</p><p>det.</p>

Den här studien undersöker ett estetiskt lärande kopplat till estetiska programmet inom gymnasieskolan. En undersökning, baserad på triangulering är gjord. Syftet är att vaska fram elever och lärares tankar om estetiskt lärande och därigenom skapa kategorier. Enkät, intervju och loggböcker har analyserats för att ringa in hur en estetisk läroprocess kan definieras. Data har analyserats genom en fenomenografisk analysmetod för att på så sätt synliggöra människors olika uppfattningar. Utifrån kategorierna har framkommit sex begrepp: kunskap, personlig utveckling, praktisk kunskap, samarbete, motivation och scenisk närvaro. Med hjälp av begreppen analyseras forskning och litteratur med syfte att förankra begreppen teoretiskt. Den praktiska kunskapen speglas i ett teoretiskt språk för att visa på kopplingen mellan teori och praktik. Studien landar i ett sociokulturellt förhållningssätt där likheter dras mellan ett sociokulturellt lärande och en estetisk läroprocess.

Syftet med denna uppsats är att undersöka och beskriva tankar kring instrumentval och genus hos gymnasieelever vid estetiska programmet. Den huvudsakliga frågan är varför killar och tjejer väljer de instrument de gör. I undersökningen intervjuades två killgrupper och två tjejgrupper från två olika gymnasieskolor. Resultatet visar att det är många faktorer som tillsammans avgör vilket instrument en elev väljer. Grupperna bekräftade att det inte var en jämn fördelning mellan kön och instrument och det var företrädelsevis tjejer som satsade på sång. Många uttryckte en vilja att det skulle se annorlunda ut även om ingen var beredd att ändra på sig själv. Några av de tydligaste faktorerna kring anledningarna till instrumentval är påverkan från idoler, föräldrar och kompisar. Uppmuntran verkar också vara en viktig faktor. En anledning till att så få killar sjunger visar sig inte bara handla om rädslan för vad som verkar uppfattas som sångens feminina sidor, utan även om att tiden då de väljer instrument är en känslig period röstligt just för killar. Deltagare i undersökningen uttryckte att de gärna nu skulle kunna tänka sig att spela ett instrument som de menar är typiskt för det andra könet, att det skulle vara ”häftigt”. De menar dock att det inte tidigare skulle varit möjligt för dem att välja så när de var i den åldern då mycket går ut på att passa in och inte sticka ut. Nu menar de att det är för sent att byta inriktning med sitt musicerande. Det verkade i samtliga grupper finnas en stor rädsla att bejaka könsmönster även om de på många sätt verkade göra precis det.

Denna kvalitativa studie undersöker hur bildlärare arbetar med bildanalys i kursen Bild i gymnasieskolan. I målen för kursen Bild står det klart och tydligt att eleverna skall ha kunskaper i analys och tolkning av olika bilder. Jag har inte funnit någon tidigare forskning om hur bildlärare arbetar med bildanalys i bildundervisning överhuvudtaget och anser det vara av vikt att undersöka hur målen realiseras ute på skolorna. De metoder som används är litteraturstudier och strukturerade intervjuer med bildlärare verksamma vid det estetiska programmet. Studien visar på att det finns såväl likheter som skillnader i hur bildanalys brukas i bildundervisningen. Skillnaderna är i stor mån marginella. Vidare påvisar resultatet att en existerande dualism mellan verbalspråklig verksamhet och praktisk handling inte bör göra sig gällande i skolan i stort.

Enligt skollag och läroplan ska skolan arbeta för jämställdhet och motverka traditionella könsroller. Ingen elev ska begränsas i sina val på grund av kön, etnicitet eller sexuell läggning. På estetiska programmets inriktning bild och formgivning har dock en särskiljande tendens avseende kön ökat under en längre period. Andelen killar har kontinuerligt krympt de senaste åren, trots läroplanens intentioner. Diskrepansen mellan styrdokumentens riktlinjer och elevers könsdifferentierande val har gett ett tydligt avtryck på den utbildning som studerats. Hur en sådan utveckling kan förstås har varit utgångspunkten för denna studie. Rådande diskurser om gymnasieutbildningar i allmänhet och bild och formgivning i synnerhet, samt hur dessa relaterar till uppfattningar om kön, har stått i fokus och betraktats ur ett läroplansteoretiskt perspektiv.Studiens syfte är att bidra till en fördjupad förståelse av den ojämna könsfördelningen på estetiska programmets inriktning bild och formgivning och vad den kan leda till. Studien genomförs på en enskild skola.Den övergripande forskningsfråga som ställs är följande:Hur kan snedfördelningen mellan kön på inriktningen Bild och formgivning förstås utifrån ett läroplansteoretiskt perspektiv?I studien redovisas antagningsstatistik 2007-2017 som visar på hur könsfördelningen förändrats under den aktuella perioden samt material ur kvalitativa intervjuer som genomförts med elever på utbildningen. Empirin har studerats och analyserats med diskursanalytiska verktyg och betraktats ur ett läroplansteoretiskt perspektiv. Resultatet diskuteras inom ett bredare socialt och kulturellt ramverk. Den könsdifferentierande utvecklingen förstås som ett uttryck för hur en särskiljande skolpolitik i kombination med ett fritt skolval och ett ökat brukaransvar lämnat utrymme och makt för andra värderingar i samhället än de som genomsyrar läroplanerna, att påverka elever i deras val. Värderingar, normer och attityder som cirkulerar i samhället och som ligger utanför den formella diskursen inom institutionen skola tycks bidra till den reproduktion och förstärkning av det ojämna könsfördelningsmönstret som råder på utbildningen.

I studien undersöks de inslag av gehörs- och musiklära som förekommer inom enskild instrumentalundervisning på gymnasiet. Studien baseras på videoobservationer i fyra instrumentlärares klassrum med deras respektive elever. Det är en ordinarie lektion som observerats där gehörs- och musikteoretisk kommunikation studerats. I resultatet redogörs ett förvånansvärt högt användande av gehörs- och musikteoretiska inslag i undervisningen. Lärare och elever kommunicerar med varandra genom ett gemensamt musikaliskt språk. Resultatet redogör även lärarnas förmåga att i stor utsträckning kombinera olika kommunikativa medel för att förmedla kunskap till sina elever.

Med undersökningen vill jag synliggöra samt utöka förståelsen för prestationsångest i bildskapande, hur den yttrar sig och vad dess bakomliggande orsaker kan vara, ur ett elevperspektiv. Detta för att kunna arbeta för att förebygga och hantera den psykiska ohälsa som återkommande prestationsångest och stress kan orsaka samt arbeta mot ett hälsosamt bildskapande.Undersökningen är kvalitativ och metoden som använts är semistrukturerade intervjuer med fem elever som går på det estetiska programmet med inriktning bild och formgivning på gymnasiet. Jag har identifierat identitet som bildskapare och bildestet, egna krav, jämförande med andra och negativa tankar som tydliga diskurser i elevernas tal om prestationsångest i bildskapande. Identifiering leder till högre krav på sig själv och svårigheter att uppnå kraven kan leda till negativa tankar och prestationsångest. Jämförelse är en faktor i hur vi avgör vilka krav vi ställer på oss själva. Om en känner att en presterar sämre än andra kan det leda till att en höjer kraven och det kan leda till negativa tankar och prestationsångest. Prestationsångest kan leda till flyktrespons som påverkar ens förmåga att prestera negativt. Betyg och framtid är andra faktorer som påverkar elevernas identitet och relaterar till elevernas egna krav och kan leda till negativa tankar.En del i mitt examensarbete är en gestaltning. I min gestaltning har jag arbetat utifrån mig själv och min egen prestationsångest i måleri för att undersöka hur jag kan bryta min kreativa blockering i bildskapande samt hitta metoder att hantera prestationsångest för ett hälsosamt förhållningssätt till bildskapande. Här använder jag en autoetnografiskt inspirerad metod där jag målar en målning och dokumenterar processen genom att skriva loggbok. Jag sammanställde min process och resultat utifrån loggboksanteckningarna i en kortare film. Filmen samt min sammanställda loggbok visades på Konstfacks digitala vårutställning 2020. Undersökningen kommuniceras genom denna uppsats och gestaltningen visas i Konstfacks digitala vårutställnings online-katalog 2020. En tryckt katalog publiceras även i samband med utställningen.

Syftet med denna studie har varit att få en inblick om hur bildlärare undervisar i konstnärliga processer, ett komplext fenomen som är en del av det centrala innehållet för bildämnet på gymnasiets estetiska program. Undersökningen består av fem semi-strukturerade intervjuer med behöriga gymnasielärare i bild från olika städer i Sverige. Med hjälp av tidigare forskning och litteratur inom området analyseras fenomenet konstnärliga processer för att få en bredare uppfattning om dess innebörd. Samtidigt undersöks hur fenomenet tolkas i ett skolsammanhang, där läroplansteori och fenomenografi utgör undersökningens teoretiska utgångspunkter. Resultatet av studien visar att bildlärare arbetar väldigt olika med de riktlinjer som finns i det centrala innehållet i kursplanen för bild.

Syftet med denna undersökning är att ta reda på hur ljudproduktion och musikproduktion förmedlas under kurserna ensemble samt musikproduktion på det estetiska programmet på gymnasiet. Genom observationer möjliggörs beskrivningar av vad som sker i skolans lärmiljö. För att möjligöra ett bredare resultat kring vad som sker i skolans lärmiljö har 27 kvalitativa observationer av öppen och deltagande karaktär genomförts. Urvalet av de lärare som undersökningen gäller kommer från två gymnasieskolor på estetiska programmet, eftersom det är på gymnasial nivå som undersökningen är relevant för. Resultatet visar lektioner där eleverna är i klassrummet/replokalen, studion samt på scenen. Eleverna har relativt god uppfattning vad gäller balans av volym mellan olika instrument där lärarna endast ibland tar ledarroll för att stödja eleverna eller skapa ett reflektivt praktiserande vilket visar på en mer elevcentrerad undervisning. Genom typen av uppgifter eleverna arbetar med blir undervisningen en social arena där ett reflektivt praktiserande uppstår i grupp, både med hjälp av lärare, elever emellan och av problem som uppstår under lektion. En problematik som alla musiklärare är väl medvetna om är ljudnivån kopplat till arbetsmiljö. När medverkande upplever det under lektionerna som om det inte är en alltför lång stund med högre ljudnivå uppstår risk för problem av olika slag. För det första risken för permanenta hörselskador, med ytterligare risk på grund av att viss stigmatisering av användandet av hörselskydd finns, men också attityden i spelandet av instrumenten. Uppsatsen avslutas med två förslag på vidare forskning varav det ena är en liknande undersökning men i större utsträckning än vad som finns utrymme för en uppsats på grundläggande nivå.