Föreliggande studie syftar till att undersöka vilka sociala faktorer som påverkar elever som väljer att studera Estetiska programmet Bild och Form på gymnasiet. Genom en kvantitativ metod har en enkätundersökning genomförts vilket har kompletterats av offentlig statistik från Skolverket. Enkäten har delats ut till två klasser som studerar utbildningen Estetiska programmet med inriktning Bild och Form på en kommunal gymnasieskola. Genom att utforma en omfattande enkät har även elevers sociala bakgrund samt framtidsplaner inkluderats i undersökningen. Resultatet visar att elevernas subjektiva upplevelser av faktorer som inverkar i valet främst är deras fritidsintressen, utbildningens utbud av praktiska kurser samt att utbildningen är högskoleförberedande. De sociala faktorer som inte har varit särskilt betydande för valet av utbildning menar eleverna vara lärarnas- och föräldrarnas rekommendationer samt vänners val av utbildning. Vidare kan man utläsa att elever med föräldrar med en högre utbildningsnivå finns överrepresenterade i utbildningen och att utbildningen domineras av kvinnor. Genom att studera sociala mönster som grund till utbildningsval anser jag att man medvetandegör lärarens roll i skolan som till viss del kan bidra med att motverka de skilda utbildningsval som görs beroende på elevers skilda förutsättningar.

Det övergripande syftet med min uppsats är att visa på faktorer som bidrar till att elever väljer att gå det estetiska programmet med inriktning bild och formgivning på gymnasiet. Elevernas valsituation har jag valt att sätta i relation till vår tids ökade avtraditionalisering och utökade valmöjligheter. Dessa levnadsvillkor belyser jag främst genom att använda mig av Thomas Ziehes teorier, men även resonemang hämtade från Andy Hargreaves, Anthony Giddens och Pierre Bourdieu förekommer i uppsatsen. För att undersöka elevernas egna uppfattningar har jag i den empiriska studien valt att använda mig av en kvalitativ metod; enskilda intervjuer med tio elever på det estetiska programmet med inriktning bild och formgivning på två olika gymnasieskolor. Mina övergripande frågeställningar är följande: Vad anser eleverna att de grundat sitt beslut att gå det estetiska programmet med inriktning bild och formgivning på? Hur upplevde de valprocessen? samt Hur ser de på sin framtid? Resultatet från min undersökning visar bland annat att det är elevernas estetiska intresse samt upplevelsen av lust och glädje som varit avgörande för deras val att gå det estetiska programmet. Programmets möjlighet till både fördjupning inom det konstnärliga området och fortsatta högskolestudier nämns också som en bidragande faktor. Flera av eleverna kan tänka sig ett framtida yrke inom det estetiska området. Generellt sett upplever eleverna den ökade valfriheten, i såväl skolan som samhället, som positiv. Dock menar flertalet elever att de stora valmöjligheterna också innebär att de rent allmänt ställs inför valprocesser som kan skapa osäkerhet och upplevas som svåra då de innebär ökade krav på eget ansvartagande. Jag drar därför slutsatsen att skolan, i takt med samhällsutvecklingens förändrade levnadsvillkor och utökade valmöjligheter, i högre grad måste förbättra och utveckla sin stödjande och vägledande funktion samt sin samverkan med det omgivande samhället.

Gymnasiekursen, Bild och form, grundkurs (BF1202) är en 50 poängskurs. Den är obligatorisk på Estetiska programmet, bild och formgivning, och på Hantverksprogrammet och erbjuds övriga elever som individuellt val. Bild och form, grundkurs, skall enligt kursmålen ge grundläggande kunskaper inom bild- och formområdet, analys och tolkning av bild- och formspråk samt arbete med olika material och tekniker. Min avsikt är att genom en kvalitativ studie undersöka vad 11 bildlärare på gymnasiet gör av det lokala frirummet i Bild och form, grundkurs, och att ta reda på vad grundläggande kunskap i ovan nämnda kurs betyder för närvarande i jämförelse med ett ämneshistoriskt perspektiv. En historisk genomgång av ämnet bild visar på en stor stoffbredd. Tekniker, material och metoder läggs hela tiden till ämnet men inget tas bort. Från och med 1980-talet får ämnet en stark kommunikativ prägel som bildspråk. Forskning och statliga utredningar påvisar att hantverksmässig produktion dominerar undervisningen på grundskola och gymnasium. Resultatet av detta arbete visar att teknik, material och metod är det huvudsakliga innehållet i kursen Bild och form, grundkurs, oberoende programtillhörighet eller då kursen ges som individuellt val.

Syftet med denna examensuppsats är spegla hur det kan vara att undervisa på ett estetiskt program med bildinriktning på gymnasiet. Mina huvudfrågor har varit: Hur är det att arbeta som lärare med bild på ett estetiskt program med bildinriktning? Var diskuterar lärarna bildens roll i samhället? Vilka mål har eleverna? I min studie har jag intervjuat lärare om deras syn på sitt arbete och sina elever. Intervjuerna har sedan tolkats och jämförts med olika teorier inom den pedagogiska litteraturen. Resultatet visar att lärarna ser sig som förlösare av det inneboende personliga uttrycket, de vill lära eleverna se och förverkliga sina idéer. Många av lärarna talar om seendet som det viktiga, att kunna bedöma det man ser och sitt eget arbete. Det är få elever som går vidare till högre studier inom konstområdet av dem som läser på estetiska programmet med bildinriktning. Anledningen till att de inte vågar satsa på något estetiskt yrke verkar vara den tuffa arbetsmarknaden och att de saknar stöd från sin närmaste omgivning, det vill säga familjen och skolan.

No description available.

Syftet med detta arbete är att undersöka vilken syn gymnasielärare och elever har på estetiskaläroprocesser och schemaläggning.Inledningsvis ges en litteraturöversikt kring estetiska läroprocesser och tidsanvändning iskolan. Sex kvalitativa intervjuer har genomförts, tre med gymnasielärare och tre medgymnasieelever om deras syn på dessa frågor. Uppsatsen avslutas med ett diskussionskapiteldär litteraturen vävs samman med resultaten från intervjuerna. Framförallt eleverna har entraditionell syn på schemaläggning och det tycks råda en hierarki mellan de estetiska och deteoretiska ämnena. Schemaläggningen är en viktig faktor för läroprocessernas kvalitet menäven andra faktorer spelar in.

Denna studie behandlar trumlärares arbete inom kursen ’Instrument och sång 1’ på gymnasiet med inriktning trummor. Studien berör musikämnet då kursen är en del av ämnet musik i gymnasieskolan. Studien bygger på resultatet av semikonstruerade intervjuer från tre behöriga trumlärare som arbetar på tre olika gymnasieskolor i landet och som har olika mängd erfarenhet av yrket. Resultatet analyseras genom ett händelselogiskt perspektiv för att undersöka vilka påverkansfaktorer som präglar lärarnas handlingar. Resultatet diskuteras utifrån tidigare forskning om instrumentalundervisning, utifrån ett händelselogiskt perspektiv, utifrån styrdokument samt utifrån bedömning.  Studien visar att lärarna har lättare att resonera kring hantverksmässiga delar av trumspel men svårare att resonera kring den konstnärliga sidan då det är mer abstrakt och svårare att klä i ord. Lärarna använder därför bildspråk och analys av musikaliska upplevelser som didaktiska verktyg. Ergonomi och spelteknik har ett stort fokus i deras trumundervisning och det uttrycks ofta i hantverksmässiga termer. Denna studie visar också att kursinnehållet i Instrument och sång 1 innehar en stor tolkningsmån vilket främjar musikens komplexa natur och möjliggör för lärarna i att prioritera delar av trumspelandet som de tycker är värdefulla för att utvecklas. Undervisningen präglas därför av lärarnas egna musikaliska erfarenheter vilket används för att inspirera och engagera. Denna tolkningsfrihet skapar också en osäkerhet hos läraren då innehållet bedöms olika vilket går ut över kursens validitet och musikämnets status. Lärarnas arbete varierar märkvärt gällande bedömningsunderlag, bedömningskriterier och pedagogiskt innehåll. De använder olika instrument och har olika kriterier för olika musikaliska sammanhang och använder underlag från andra musikkurser vid bedömning. Denna studie visar att det finns ett behov av att tydliggöra och utveckla kursinnehållet i gymnasiekursen ’Instrument och sång 1’ som samtidigt ska rymma instrumentspecifika delar utan att motarbeta musikämnets konstnärliga värden.

<p>Sammanfattning</p><p>Ända sedan den moderna publiken, gemene man, bjöds in till att beskåda konsten i 1700-talets Sverige har det funnits delade uppfattningar och funderingar över amatören och konstnären. Skulle de båda verkligen få hänga sina alster sida vid sida på en utställning, var frågan. Trots Konstakademiens öppnande och att Konsthögskolorna utbildade konstnärer finns det än i dag ingen tydlig konstnärslegitimation. Hur ska man som elev på det Estetiska programmet; Bild och form, egentligen kunna veta vem som får kalla sig konstnär eller inte? Detta blir ett bildpedagogiskt dilemma för bildlärare att fundera över, dels för egen del och för att hitta argument inför sina elever.</p><p>Undersökningen är gjord utifrån en kvalitativ metod och formen som antagits ligger under benämningen; Fokusgruppsamtal. Huvudfrågeställningen; ”Vem får kalla sig konstnär” besvaras genom samtal med två fokusgrupper, en lärargrupp och en elevgrupp, för att därigenom utröna eventuella åsiktsskillnader dem emellan. I resultatet framkommer skillnader mellan grupperna; lärarna diskuterar utifrån sina erfarenheter och ur ett historiskt perspektiv och anser framför allt att Konsthögskolan är kriteriet. Eleverna pratar utifrån sig själva och hävdar att vem som helt får kalla sig konstnär bara man gör något med en tanke bakom. Konstnärsbegreppet är utan tvekan en bildpedagogisk utmaning.</p> / <p>Since the modern public was invited to view art in Sweden in the 16th century, there have been split opinions about the amateur and the artist. Should they be allowed to hang their paintings side by side at an exhibition? Despite the opening of the Swedish academy of art and the fact that the universities were educating artists you can’t be certified as an artist. How can a student attending upper secondary school know who can call themselves an artist or not? This becomes an educational challenge for teachers to think about, partly for their own sake and partly for finding arguments for their students.</p><p>This survey is made from a qualitative method named focusgroup. The main question “Who can call themselves an artist” is answered by discussing with two focusgroups, one group of teachers and one group of students. The results of the two group’s answers were then compared to find out possible differences. In the results we find differences between the groups; the teachers discuss on the basis of their experience and from a historical perspective and find that the main criteria is to have attended the University of Arts. The students however find that anybody can call themselves an artist as long as there’s a thought behind the work. The concept of an artist is without a doubt an educational challenge.</p>

<p>Det övergripande syftet med undersökningen är att studera hur lärare och skola på estetiska programmet bild och formgivning förbereder elever för fortsatta studier och arbete inom olika estetiska verksamheter. Vilken kontakt får eleverna med högre studier och arbetsliv samt hur uppfattar eleverna utbildningens strävan till denna förberedelse för framtiden? Jag söker också svar på frågan om det finns ett behov av mer samverkan mellan lärare och studie- och yrkesvägledare i strukturerad form på estetiska programmet bild och formgivning.</p><p>Undersökningen är gjord genom intervju via mail av 13 lärare från olika skolor ute i landet, fyra studie- och yrkesvägledare samt 12 elever som går/har gått på programmet.</p><p>Resultatet pekar på att arbetet kring studie- och yrkesorientering på estetiska programmet i bild och formgivning skiljer sig stort mellan skolor beroende på profilformer av utbildningen. Undersökningen visar att yrkesorientering och kontakt med samhällsliv till stor del är beroende av den enskilda lärarens och de närmaste kollegornas förståelse och insikt i områdets betydelse. Det finns behov av mer kontakt och samverkan på skolorna för studie- och yrkesorientering och detta är beroende av mer resurser i form av tid och stöd från ledning och från högre poliska system. Elevernas bild av utbildningens strävan visar ett i stort sett tillfredsställande resultat men att det till viss del saknas fördjupning inom det estetiska fältet, kunskap och förståelse kring estiska yrkesområden samt kontakt med samhälls och kulturliv. Arbetsplatsförlagd utbildning är inte obligatorisk i utbildningen men undersökningen visar att elever och lärare ser den arbetsplatsförlagda utbildningen som en möjlig väg till större yrkesförståelse.</p><p> </p>

Det övergripande syftet med undersökningen är att studera hur lärare och skola på estetiska programmet bild och formgivning förbereder elever för fortsatta studier och arbete inom olika estetiska verksamheter. Vilken kontakt får eleverna med högre studier och arbetsliv samt hur uppfattar eleverna utbildningens strävan till denna förberedelse för framtiden? Jag söker också svar på frågan om det finns ett behov av mer samverkan mellan lärare och studie- och yrkesvägledare i strukturerad form på estetiska programmet bild och formgivning. Undersökningen är gjord genom intervju via mail av 13 lärare från olika skolor ute i landet, fyra studie- och yrkesvägledare samt 12 elever som går/har gått på programmet. Resultatet pekar på att arbetet kring studie- och yrkesorientering på estetiska programmet i bild och formgivning skiljer sig stort mellan skolor beroende på profilformer av utbildningen. Undersökningen visar att yrkesorientering och kontakt med samhällsliv till stor del är beroende av den enskilda lärarens och de närmaste kollegornas förståelse och insikt i områdets betydelse. Det finns behov av mer kontakt och samverkan på skolorna för studie- och yrkesorientering och detta är beroende av mer resurser i form av tid och stöd från ledning och från högre poliska system. Elevernas bild av utbildningens strävan visar ett i stort sett tillfredsställande resultat men att det till viss del saknas fördjupning inom det estetiska fältet, kunskap och förståelse kring estiska yrkesområden samt kontakt med samhälls och kulturliv. Arbetsplatsförlagd utbildning är inte obligatorisk i utbildningen men undersökningen visar att elever och lärare ser den arbetsplatsförlagda utbildningen som en möjlig väg till större yrkesförståelse.