Studien utforskar elevers och lärares syn på gehörs- och musiklära på estetiska programmets musikinriktning, med fokus på uppfattningar om gehörsundervisning, musikteori och ämneskunskapernas användbarhet. Studien tar sin utgångspunkt i fenomenografin och sätter elevers och lärares upplevelser i centrum. Det empiriska materialet består av åtta kvalitativa intervjuer från fyra olika gymnasieskolor, hälften med lärare och hälften med fokusgrupper av deras elever. Resultatet indikerar att elevernas uppfattning av gemu-ämnets användbarhet är kopplad till hur väl de kan knyta ämnesinnehållet till det egna musicerandet och musikskapandet. Kopplingen mellan undervisningen och elevernas musikaliska sammanhang förefaller påverkas av vilka genrer och funktioner de uppfattar att musikteorin omfattar samt hur de kan knyta undervisningsinnehållet till sina instrument. Analysen belyser skillnader mellan att uppfatta teoretiska modeller som verktyg för specifika uppgifter och som principer med bredare användningsområden. Den visar dessutom att gehörsundervisning får funktionen att koppla de teoretiska modellerna till den klingande musiken.

Detta är en undersökning av varför så få killar går på estetiskt gymnasium med inriktning teater. Författaren har gjort fokusgruppintervjuer med killar som går estetiskt gymnasium, inriktning musikal, om hur det kom sig att de sökte dit och hur de ser på genus i förhållande till sin gymnasieutbildning. Resultatet visar att en stödjande vuxen i killarnas närhet har varit avgörande för deras genusnormbrytande val . Det framgår även att samtliga börjat som barn med estetisk verksamhet, oftast musik. Killarna har alla mött motstånd från omgivningen för sitt intresse för scenkonst. De har främst fått förhålla sig till homofobi samt nedvärdering av utbildningens status och misstro mot deras framtidsutsikter. Killarna uppger att de fått mer uppmärksamhet och större utmaningar än tjejerna när de väl börjat på skolan. Killarnas dominerande ställning förstärks på teaterns högre utbildningsnivåer och i den professionella världen: Där är bilden traditionell – männen har makten, huvudrollerna och chefsjobben. Detta till skillnad från andra könsmärkta gymnasieprogram, där snedfördelningen vad gäller kön ser likadan ut på gymnasiet som i det följande yrkeslivet. Därför innebär dessa killars gymnasieval inte ett lika stort steg från genusnormen, trots allt. Studien har gjorts mot följande bakgrund: Befintlig statistik och forskning visar en entydig bild. Ungdomar uppger att de väljer gymnasieprogram individuellt, på rationell grund, främst efter sina intressen. Men resultatet av deras val visar att andra faktorer, attityder och värderingar gör att eleverna ändå omedvetet sorterar sig och sorteras traditionellt efter sociokulturella faktorer. Dessa faktorer är främst utbildningsmässig och ekonomisk familjebakgrund, samt den tydligaste faktorn – grupperingen efter kön.Dessutom har myndigheternas försök att göra något åt den kraftiga könssegregationen i gymnasieskolan misslyckats.Intervjuerna har analyserats utifrån ett genusperspektiv grundat dels på R W Connells teorier om hur den västerländske mannen formar sin maskulinitet, dels på P Bourdieus teorier om kapital, habitus och fält, samt hans analys i verket Den manliga dominansen.

Syftet med arbetet är att få en bild av hur kunskapsbegreppet påverkar undervisningen av konstämnet i gymnasiet, samt att beskriva vad konstämnet i utbildning kan vara genom att utgå från en möjlig samtida definition av ämnet.Jag använder mig av tidigare forskning på området som dekonstruerar fenomenet konst i utbildning. I min förståelse av materialet tar jag hjälp av Foucaults teorier om makt och Bourdieus förklarande teorier om socialt kapital. Med hjälp av en observation och fem intervjuer undersöker jag hur ämnet undervisas i gymnasieskolan och hur detta påverkar förståelsen av ämnet. Genom en textanalys av Skolverkets styrdokument för Estetiska programmets inriktning bild och form undersöker jag hur konst definieras som kunskapsbegrepp. Sammanfattningsvis pekar resultatet av undersökningen på att konstämnet i utbildning på gymnasieskolan saknar en reell koppling till professionell kunskap inom ämnet. Detta påverkar i sin tur elevernas kunskaper inom ämnet på ett sannolikt negativt sätt och minskar sanolikt deras möjligheter till fortsatta studier i konstämnet

Sandström Maud & Svahn Katrine (2006). Varför väljer elever till det Estetiska programmet med inriktning bild och dans? Why do students choose the Arts programme with concentration of art and dance?Skolutveckling och ledarskap. Lärarutbildningen, Malmö högskola. Vi arbetar på det Estetiska gymnasieprogrammet med inriktningarna bild och dans och ansvarar för att utbilda elever i bild och dans under tre års tid. Syftet med arbetet är att vi lärare ska få vetskap om varför eleverna söker till det Estetiska programmet med inriktning bild och dans. Undersökningen kan ge svar på ifall elevernas förväntan på utbildningen är något annat än den som vi lärare har. Är deras förväntan liktydig med det som står i kursplanen för det estetiska bild- och dansprogrammet? Arbetet är gjort utifrån kvalitativ studie och med hjälp av att intervjua elever på gymnasiet årskurs 1, Estetiska programmet, inriktningarna bild och dans.Sammanfattningsvis kom vi fram till att dagens elever mycket väl vet varför de söker till programmet. Men den stämmer inte alltid överens med det estetiska bild- och dansprogrammet. Undersökningen har tydliggjort vikten utav tydlighet när det gäller programmål, kursinnehåll och lyhördhet inför elevernas förväntan på skolan. / Why do students choose the Arts programme with concentration of art and dance?

Syftet med vårt examensarbete är att undersöka hur och med vilka verktyg vårt urval av vägledare och lärare arbetar med att rusta elever på estetiska programmet för framtida studie- och yrkesliv, i förhållande till elevernas karriärmål/drömmar. Karriär-mål/drömmar som kan rikta sig mot den, enligt Arbetsförmedlingens yrkesprognos, svåretablerade arbetsmarknaden inom kulturbranschen.Vi har genom en kvalitativ metod intervjuat fyra studie- och yrkesvägledare samt två lärare på gymnasieskolans estetiska program. Vi har därefter analyserat resultatet genom relevanta begrepp tagna från kapitlet tidigare forskning samt Social cognitive career theory och begreppen upplevd självförmåga (self-efficacy), personliga mål (personal goals), och förväntade utfall (outcome expectation. Vidare har vi analyserar resultatet utifrån Sociodynamic Counselling: a practical approach to meaning making och begreppen verktyg, att konstruera sin egen framtid (future buildning), empowerment och att konstruera tillsammans (joint action). Vi använder även begreppen utvidga (pushing up), begränsa (cooling out) samt institutionell aktör i syfte att analysera resultatet av vår empiri.Vårt resultat visar på att majoriteten av våra respondenter har ett uppmuntrande förhållningssätt mot eleverna och deras karriärmål/drömmar att arbeta inom kultur-branschen. Det samverkas dock inte kring arbetet med att rusta eleverna för vägarna vidare efter gymnasiet men vägledare och lärare kompletterar varandra omedvetet genom att vägledare rustar dem inför eftergymnasiala studier och lärare inför ett kommande arbetsliv. Sammanfattningsvis har vi genom analysen kommit fram till att vi ser att det kan vara en balansgång för vägledare och lärare att vara uppmuntrande mot elevernas val av framtida karriär och samtidigt få dem att drömma realistiskt. Detta utan att uppfattas som institutionella aktörer som begränsar vad eleverna ser som möjligt att uppnå utifrån vad professionerna själva ser som förnuftigt.

Syftet med denna studie är att undersöka synen på den högskoleförberedande utbildningen Bild och formgivning hos skolledning och elever - hur inriktningen beskrivs med fokus på status och framtidsmöjligheter för eleverna. GY11 medförde att estetiska färdigheter nedvärderades inom gymnasieskolan och i uppsatsen beskrivs hur kunskapssynen på teori kontra praktik ger avtryck både inom skolan och i världen utanför. Frågeställningen är formulerad med en huvudfråga och en underfråga: Hur konstrueras inriktningen Bild och formgivning diskursivt hos bildelever och skolledare? Vilka tänkbara konsekvenser kan skönjas för hur elever och skolledare värderar inriktningen Bild & Formgivning och hur dess elever ser på sig själva och sin framtid?Det empiriska materialet består två intervjuer med skolledare, en enkätundersökning i tre bildestetklasser, fältanteckningar under bildlektioner, elevdiskussioner, elevbilder och deras bildanalyser. Materialet analyserades med hjälp av diskursanalys och kritisk diskursanalys. För att undersöka estetelevers uppfattning om sina framtidsutsikter och vad deras gymnasieutbildning kan leda till, fick elever i tre klasser gissa vilka (högskole-) yrkesutbildningar de var behöriga att söka. Skolledarnas utsagor om inriktningen, dess elever och effekter av GY11 på det estetiska programmet, stämde delvis överens och skilde sig delvis markant. Estetelever i en klass diskuterade kring "Bildens roll i samhället" och "Inriktningen Bild och formgivning", och arbetade sedan med affischer på samma tema. Som slutuppgift utförde de därefter bildanalyser på varandras bilder. Det finns en diskursiv kamp där olika värderingar tävlar om att fylla "estet" med innehåll som kan ha konsekvenser för den enskilda esteteleven efter genomförd gymnasieutbildning. Språkmedvetenhet kan förändra den sociala praktiken och dess konsekvenser – uppsatsens essens är att det är angeläget att diskutera diskursen "esteter" så att den så småningom får tillbaka den självklart jämlika position i samhället som behövs i ett framtidsperspektiv.

This paper aims (i) to investigate what strategies and methods guitar students at the Swedish aestethic programme use when they play notes after a specific score , and (ii) to find out what they think is easy or hard about reading music. The method of this paper is an experiment combined with an interview with 5 students. The purpose of the interview is to find out what the students think they use for methods and strategies when they play guitar after a score.The purpose of the experiment is to see how they solve the task to play after a notepaper and to compare what they think they do to what they actually are doing. The theory I am using in this paper is Donald Schöns and Bengt Molanders theory about “knowledge in action”. The results show that the many students use different strategies and methods to solve the notebound task. The strategies and methods they use are: a) playing within a so called “box”, b) the use of octaves to find the right tones, c) the usage of open strings, and d) memorizing techniques. They also find it easier to read notes that are close to each other and therefore they think it is harder to read notes that are further away from each other. They also find it harder to read notes that are not in the scale.

Syftet med denna undersökning är att ta reda på om och i vilken grad elever, och lärare i ensemble och musikteori, upplever att eleverna integrerar musikteori och ensemble samt ifall bakgrund i musik- eller kulturskola påverkade integrationen. Jag använde mig av en kvantitativ undersökningsmetod, det vill säga enkätundersökning i mitt datainsamlande. Fyra skolor i olika storlek och olika delar av Sverige deltog i undersökning som genomfördes med ett ”emic” insider- och ”epic” outsiderperspektiv, det vill säga elev- och lärarperspektiv.I min bakgrund visar jag att musiklära kurs A enligt kursplanen ska ligga till grund för det egna musicerandet. Ensemblekursen har främst för avsikt att ge grundläggande färdigheter relaterade till sång eller instrument, men påvisar koppling i B-kursen. Rostvall & West skriver om kognitiva scheman för att lära in nya saker, och beskriver hur man kan gå igenom dem på olika sätt för att få djupare kunskap. Flera av examensarbetena jag läst visar att vikten av integration mellan teori och praktik skiljer beroende på vilken genre man spelar.Resultatet visar att elever i storstadsområden i högre grad än de i glesbygden gått i musik- eller kulturskola innan gymnasiet, samt att elever med förutbildning håller teoriintegration i det praktiska musicerandet högre än de andra. De flesta eleverna upplever sig göra kopplingen mellan teori och praktik i relativt stor utsträckning, medan lärarna upplever att de gör detta ganska lite. De flesta lärarna upplever även att kunskapsnivån på eleverna sjunker varje år. Teorilärarna hoppas på mer koppling till praktiken i framtiden och eleverna efterfrågar mer koppling till sina egna instrument i teoriundervisningen. Ensemblelärarna tror att undervisningen i framtiden mer kommer att utgå ifrån elevernas musik och bli mer gehörsbaserad. / The purpose of this study was to discern the extent of how students and teachers of ensemble and music theory, regard the integration of the students’ knowledge of music theory and ensemble, and if a background in music school affected the integration. I used a quantitative survey method. Four schools of different sizes and different parts of Sweden participated in the survey conducted by a "emic" inside and "epic" outsider perspective, that is, student and teacher perspectives.In my background, I show that music theory A according to curriculum will form the basis for their musicianship. The ensemble course is primarily intended to provide basic skills related to their vocals or instruments, but showing a link to theory the B-course. Rostvall & West write about cognitive schedules, and describe how to teach something in different ways for a deeper learning. Several of the works I have read show that integration is greatly affected by each individual genre.The results show that students in metropolitan areas to a greater extent than those in rural areas have attended music schools before high school, and students who already possess a basic understanding of theory place a greater value of its inclusion in their playing. Most students feel they make the connection between theory and practice in a relatively large scale, while teachers feel the extent is rather small. Most teachers also feel that the knowledge level of students drops each year. Music theory teachers would prefer a greater connection between theory and performance in the future, and students would like more access to their own instruments in the music theory classroom. Ensemble teachers are of the opinion that teaching in the future will be based more on the students’ repertoire, with added emphasis on aural skills.

Abstrakt Syftet med denna studie är att undersöka hur några elever, efter avslutade studier på Estetiska Programmet Bild och formgivning, ser på att ha arbetat med skriftlig reflektion i samband med konstnärlig gestaltning. Uppsatsen har sin utgångspunkt i begreppet reflektion samt hur reflektion kan relateras till upplevelsen av lärande och därmed indirekt också till en känsla av mening för eleven. Det empiriska materialet består av intervjuer med fyra av mina före detta elever. Intervjuerna inleddes med att de fick läsa en skriftlig reflektion de själva gjort efter en gestaltningsuppgift i Form under åk 2.  Målet med samtalen var att producera kunskap om elevers uppfattningar om denna arbetsform på Estetiska programmet Bild och Formgivning. Intervjuerna analyseras med utgångspunkt i Jerome Bruners syn på utbildning och skola, formulerade i ett antal teser i boken Kulturens väv. Bruners perspektiv är det psykokulturella. Han menar att utbildningsteorier med nödvändighet måste växa fram i ett samspel mellan insikter om det mänskliga medvetandet och kunskaper om skola och utbildning som situerade i det aktuella samhället. I bearbetningen och analysen av intervjuerna framkommer att för intervjupersonerna har den skriftliga reflektionen positivt påverkat möjligheten till medvetenhet om sitt lärande och förmågan att värdera sitt arbete relaterat till undervisningen. De har sett hur de har tänkt och hur de har lärt sig. De har blivit medvetna om sin arbetsprocess och sin egen kunskapsutveckling, vilket har påverkat hur de arbetat fortsättningsvis med olika gestaltningsuppgifter. Genom att skriva arbetslogg i projektarbeten som blogg har en ömsesidig lärogemenskap gjorts möjlig på ett nytt sätt. Tre av de fyra intervjupersonerna menade att responsen från läraren på den skriftliga reflektionen var mycket betydelsefull. Detta kan tolkas som att en bekräftelse på att de kan kommunicera i en konstnärlig kontext upplevs som viktig. För en av eleverna var betydelsen av den egna reflektionen, som tycktes underlättas av att externaliseras i skrift, så stor att lärarresponsen var av underordnad betydelse.    Reflekterandet i klassrummet, det skriftliga, personliga, och det gemensamma i klassen bidrar till det fortsatta gemensamma konstruerandet av det vi kallar samhället, där visuell kultur är en del och om vi som lärare förmår låta eleverna själva formulera sig, även bidrar till en grund för en individuell handlingsmöjlighet.

Denna studie syftar till att med en diskursanalystisk metod belysa synen på det estetiska programmets bild- och formgivningsinriktning och dess roll i gymnasieskolan. I uppsatsen undersöks programmets framväxt och belyses varför läroplan och kursplaner ser ut som de gör. Genom att studera hur bildlärare beskriver kvaliteter och problem med programmet och jämföra detta med skolverkets läroplans- och kursplaneformuleringar, har jag velat problematisera den kontext som Estetiska programmets bildinriktning utgör. Studiens huvudfråga är: Hur ser diskursen omkring det estetiska programmets Bild- och formgivningsinriktning ut idag? Vad berättar läroplan och kursplaner om bild- och kunskapssyn? Var utvecklas diskursen och var gör den det inte? Vem deltar i diskussionen och vem gör det inte? Det empiriska materialet utgörs av läroplan och kursplaner, men även av Skolverkets egna dokumentation och utvärdering av arbetet med läroplaner och kursplaner från 1991-2000. Empiri omkring bildlärarnas diskurs utgörs av en enkät till 8 bildlärare och rektorer. De har besvarat två frågor om vilka kvaliteter och vilka kompetenser hos eleverna som undervisning inom bildinriktningen bör understödja, samt vilka de största problemen är, sett ur lärarperspektiv. Svaren presenteras på två sätt som bilagor. En redovisar de svar som jag fått in, och den andra är en bearbetning av svaren i tabellform. I undersökningen belyser jag de begrepp som används i läroplan och kursplaner, diskuterar hur de används, och varför andra begrepp inte används. I analysen av bildinriktningens diskurs har jag funnit några viktiga skärningspunkter, där skillnader i bildlärarnas uppfattning om bildinriktningens tyngdpunkt och läroplan och kursplaners uppfattning blir synliga. Det man arbetar med ute på gymnasieskolorna är ibland baserat på begrepp som ligger på en mer avancerad nivå än läroplanens. Läroplanens förenklade generaliseringar får också till följd att skolledningar, lärare, elever och föräldrar ges små förutsättningar att uppfatta inriktningens kunskapsmässiga betydelse. Jag menar att oklarheterna i programmets läroplan beror på att man från skolmyndigheternas sida från början knappast har förstått varför ungdomar vill välja estetiska ämnen, och därigenom inte heller inser vilka behov ett estetiskt program svarar mot och vilka krav det ställer på läroplanen. Ett ointresse för programmets teoretiska grundval från skolmyndigheternas sida har lett till att kursplanerna använder en outvecklad teori, vilket i dagens situation faktiskt kan ses som starkt bidragande orsak till ett ifrågasättande av hela programmets existens från regeringens sida. I en tid där den visuella kulturen har slagit rot på varje område i samhället och där alla behöver kunskaper om visualitet är en bildutbildning på gymnasienivå en nödvändighet. Det behövs en formulering, fördjupning och förankring av den teori som ska ligga till grund för bildinriktningen, och den behöver involvera såväl skolnivån som myndighetsnivån.