Det övergripande syftet med undersökningen är att studera hur lärare och skola på estetiska programmet bild och formgivning förbereder elever för fortsatta studier och arbete inom olika estetiska verksamheter. Vilken kontakt får eleverna med högre studier och arbetsliv samt hur uppfattar eleverna utbildningens strävan till denna förberedelse för framtiden? Jag söker också svar på frågan om det finns ett behov av mer samverkan mellan lärare och studie- och yrkesvägledare i strukturerad form på estetiska programmet bild och formgivning. Undersökningen är gjord genom intervju via mail av 13 lärare från olika skolor ute i landet, fyra studie- och yrkesvägledare samt 12 elever som går/har gått på programmet. Resultatet pekar på att arbetet kring studie- och yrkesorientering på estetiska programmet i bild och formgivning skiljer sig stort mellan skolor beroende på profilformer av utbildningen. Undersökningen visar att yrkesorientering och kontakt med samhällsliv till stor del är beroende av den enskilda lärarens och de närmaste kollegornas förståelse och insikt i områdets betydelse. Det finns behov av mer kontakt och samverkan på skolorna för studie- och yrkesorientering och detta är beroende av mer resurser i form av tid och stöd från ledning och från högre poliska system. Elevernas bild av utbildningens strävan visar ett i stort sett tillfredsställande resultat men att det till viss del saknas fördjupning inom det estetiska fältet, kunskap och förståelse kring estiska yrkesområden samt kontakt med samhälls och kulturliv. Arbetsplatsförlagd utbildning är inte obligatorisk i utbildningen men undersökningen visar att elever och lärare ser den arbetsplatsförlagda utbildningen som en möjlig väg till större yrkesförståelse.

No description available.

Sammanfattning Ända sedan den moderna publiken, gemene man, bjöds in till att beskåda konsten i 1700-talets Sverige har det funnits delade uppfattningar och funderingar över amatören och konstnären. Skulle de båda verkligen få hänga sina alster sida vid sida på en utställning, var frågan. Trots Konstakademiens öppnande och att Konsthögskolorna utbildade konstnärer finns det än i dag ingen tydlig konstnärslegitimation. Hur ska man som elev på det Estetiska programmet; Bild och form, egentligen kunna veta vem som får kalla sig konstnär eller inte? Detta blir ett bildpedagogiskt dilemma för bildlärare att fundera över, dels för egen del och för att hitta argument inför sina elever. Undersökningen är gjord utifrån en kvalitativ metod och formen som antagits ligger under benämningen; Fokusgruppsamtal. Huvudfrågeställningen; ”Vem får kalla sig konstnär” besvaras genom samtal med två fokusgrupper, en lärargrupp och en elevgrupp, för att därigenom utröna eventuella åsiktsskillnader dem emellan. I resultatet framkommer skillnader mellan grupperna; lärarna diskuterar utifrån sina erfarenheter och ur ett historiskt perspektiv och anser framför allt att Konsthögskolan är kriteriet. Eleverna pratar utifrån sig själva och hävdar att vem som helt får kalla sig konstnär bara man gör något med en tanke bakom. Konstnärsbegreppet är utan tvekan en bildpedagogisk utmaning. / Since the modern public was invited to view art in Sweden in the 16th century, there have been split opinions about the amateur and the artist. Should they be allowed to hang their paintings side by side at an exhibition? Despite the opening of the Swedish academy of art and the fact that the universities were educating artists you can’t be certified as an artist. How can a student attending upper secondary school know who can call themselves an artist or not? This becomes an educational challenge for teachers to think about, partly for their own sake and partly for finding arguments for their students. This survey is made from a qualitative method named focusgroup. The main question “Who can call themselves an artist” is answered by discussing with two focusgroups, one group of teachers and one group of students. The results of the two group’s answers were then compared to find out possible differences. In the results we find differences between the groups; the teachers discuss on the basis of their experience and from a historical perspective and find that the main criteria is to have attended the University of Arts. The students however find that anybody can call themselves an artist as long as there’s a thought behind the work. The concept of an artist is without a doubt an educational challenge.

We wanted to break with prejudices- that´s where it all started.Podcast as a tool to develop a norm-critical pedagogy in dance education. This master thesis explores issues about academic dance education in the dynamic of a traditional and contemporary expectations in the discipline. In dialogue with dance students at an aesthetic program in the context of the upper secondary school/ the gymnasium in Sweden, dance theory is analysed from a norm-critical view. The students have created podcasts about dance styles such as dancehall, twerking, azonto and voguing. The analysis of the data has used action research as a method. The purpose has been to develop the didactics in the course Dance theory in order to reach an increased goal fulfillment, new knowledge and meaning in relation to curriculum and syllabi expectations. The study includes a research overview of dances from the African diaspora, African aesthetics and vernacular dance as well as the whiteness norm and intersectionality.     The podcasts have been analyzed in relation to governing documents, traditions of teaching dance and theories of resistance and participation. The joint result from the podcasts about dancehall, twerking and azonto emphasizes the importance of respectfully putting dance styles in a context of origins and history. At the same time, there is an encouragement for cultural encounters where hybrid forms of artistic expression can emerge. Central to the podcasts with voguing is for example that dance can offer a place where you can be yourself despite sexual orientation and norm-breaking lifestyle in a chosen community, and feel safe and accepted.     The results from the podcasts call for, and challenge, the governing documents (curriculum and syllabi) for norm-critical views of inclusion and diversity in terms of power, gender norms, tradition and values. Traditions and the norm of whiteness are challenged through various intersections of gender, color and identity etc., and a new canon of dances can take place. The gap between young people's interests and academic dance has diminished during the process of investigation, thanks to a joint acquisition of knowledge and discussions, even though consensus has not been the goal. Based on theories, we can interpret that each new generation will continue to challenge contemporary norms and values.

Isberg Rozijn, Anette (2009). Ett estetiskt hus. Vilka vinster ligger i en samlokalisering av deolika estetiska inriktningarna? (A House of all Arts. What is there to gain from a commonlocation?) Skolutveckling och ledarskap, Lärarutbildningen, Malmö Högskola.Syftet med följande arbete är att undersöka hur man kan förstärka det estetiska programmet bild och formgivnings status och på så sätt höja antalet sökande elever på lokal nivå. De fyra nationella inriktningarna av estetiska programmet är idag geografiskt splittrade i vår stad.Kan man påvisa positiva aspekter av att samlokalisera alla de fyra inriktningarna på estetiska programmet? Är det viktigt att erbjuda blivande gymnasieelever programmet bild och formgivning?På teoretisk nivå ger arbetet en översikt av tidigare forskning om vikten av de estetiskaämnena för dagens och morgondagens samhälle. Litteraturdiskussionen ger även en inblick idet intrikata förhållandet mellan estetiska ämne, flerstämmighet, kreativitet och demokrati ur ett sociokulturellt perspektiv. Med hjälp av intervjuer med lärare från respektive inriktningar och skolor ville jag se om det fanns stöd och underlag för en samlokalisering av de fyra nationella inriktningarna på estetiska programmet.Kort sammanfattat skulle en samlokalisering förvaltad på rätt sätt, i rätt lokaler och med rätt geografisk placering vara till stor fördel för alla blivande elever på en sådan skola. De pedagogiska vinsterna och förutsättningarna skulle öka till fördel för både elever och lärare.Ett multi- och intermodalt skolklimat, med alla dess positiva aspekter, skulle ha bättreförutsättningar. Ett estetiskt hus som tillåter sig bli en produktions- och presentationsplats för kultur kan också bli en bas för utåtriktad aktivitet och på så sätt minska klyftan mellan skola och samhälle.

Denna studie genomfördes på gymnasieskolans estetiska program under tiden gymnasiereformen, Gy 2011, tog form. Syftet med denna uppsats är att lyfta fram, medvetandegöra, synliggöra och beskriva en grupp teaterlärares grundläggande ställningstaganden om gymnasieskolans teaterundervisning. Två huvudteman interagerar. 1: Hur upplever gruppen teaterlärare balansen mellan konstnärliga och pedagogiska intentioner i teaterundervisningen? 2: Hur hanterar gruppen teaterlärare balansen mellan lärares initiativ och stimulans och elevernas möjligheter till självständigt skapande?  Med en kvalitativ metod genomfördes reflekterande gruppsamtal med sju teaterlärare. Influerad av aktionsforskning deltog författaren i samtalen. Resultaten visar att gruppen teaterlärare eftersträvar interaktion mellan konstnärliga och pedagogiska aspekter i teaterundervisningen och att detta bidrar till att påverka teaterlärarnas didaktiska ställningstaganden. Teatern framställs som performativ, vilket beskriver de aspekter av teaterarbetet som, i en kommunikativ process och med en genomtänkt gestaltning, vänder sig till en publik. En grundläggande inställning till lärarrollen är att stimulera elevernas skapande och hjälpa fram deras egna uttryck genom att balansera graden av läraraktivt deltagande och medskapande. En kombination av stark eller svag stimulans från läraren och av stort eller litet utrymme för elevens autonomi ger flera möjliga lärarroller. Sammanfattning av resultaten visar att teaterlärarna eftersträvar att röra sig fritt och medvetet mellan dessa roller, och att deras växlande av roller tydligt kommuniceras till såväl elever som kollegor. / This study was carried out in the upper secondary school arts program while the reform, Gy 2011, took shape.  The purpose of this thesis is to highlight, raise an awareness of, visualize and describe a group of theatre teachers’ basic stances on upper secondary school theatre education. Two main themes interact. 1: How does the group of theatre teachers perceive the balance between artistic and pedagogical intentions in theatre education? 2: How does the group of theatre teachers manage the balance between teachers’ initiative and stimulus and students' opportunities to independent creation? With a qualitative method, reflective conversationswere carried out with seven theatre teachers. The author, who was influenced by action research, participated in the conversations. The findings reveal that the theatre teachers strive for interaction between artistic and pedagogical aspects in theatre education and that this interaction contributes to influence the theatre teachers’ didactic positions. Theatre is presented as performative, which describes the aspects of theatre work that, in a communicative process and with a deliberate design, addresses an audience. A basic approach to the role of the teacher is to stimulate students' creativity and boost their self-expression by balancing the degree of teacher active participation and co-creation. A combination of strong or weak stimulus from the teacher and of small or large space for student autonomy enables several possible teacher roles. In summary, the findings shows that theatre teachers strive to move freely and deliberately between these roles, and that their altering between roles is clearly communicated to both students and colleagues.

Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie är att ta reda på om elever som gått igenom gymnasiets estetiska dansprogram upplever att de genom dansen utvecklat/stärkt olika psykosociala förmågor samt fysiska kapaciteter. De frågeställningar studien utgick ifrån är: Uppger eleverna att dans som uttrycksform stärker självkänsla, självförtroende och självmedvetenhet? Uppger eleverna att dans som uttrycksform stärker kroppskontroll/kroppskännedom? Uppger eleverna att dans som uttrycksform utvecklar den sociala förmågan? Är det någon del av dansen (dansundervisningen) som verkar vara speciellt utvecklande vad gäller ovanstående frågeställningar? Metod Metoden som använts är en kvantitativ enkät med till viss del kvalitativa ansatser, där före detta elever på gymnasiets estetiska program med dansinsriktning utgjort undersökningsgruppen. Totalt inkom 45 svar och dessa har analyserats kvantitativt och tolkats utifrån ett abduktivt teoretiskt ramverk bestående av fenomenologi, socialpsykologi med stöd av tidigare forskning. Resultat Resultaten visar att majoriteten av eleverna upplever att dansen har bidragit till (i stor utsträckning eller delvis) att stärka deras självkänsla, självförtroende, självmedvetenhet, kroppskontroll/kroppskännedom samt till att öka deras sociala förmåga. De delar inom dansundervisningen som visat sig vara mest utvecklande för de psykosociala förmågorna är möjligheten att stå på scen, improvisationen samt det egna skapandet. De fysiska kapaciteterna upplevdes mest utvecklas av möjligheten att stå på scen, improvisation samt mötet med olika dansstilar. Slutsats Slutsatsen är att genom mötet med dansen som uttrycksform och dansundervisningen som vilar på skolans värdegrund ökar danselevens psykosociala förutsättningar och fysiska kapaciteter. Detta verkar ske framförallt när eleven får arbeta kreativt och kommunikativt i en trygg miljö. En lärmiljö som utgår från en holistisk syn där kroppen får vara både subjekt och objekt, där en sund kroppsuppfattning råder kan då ge eleven chans att utveckla en god självkänsla. / Aim The aim with this study was to find out whether former students of the upper secondary school dance-program, experience that they through dance have enhanced/strengthened certain psychological and social abilities as well as physical capacities. The questions asked in relation to the aim where: Do the students mention that dance as expression strengthens self-esteem, self-confidence and self-awareness? Do the students mention that dance as expression strengthens body-control/body-awareness? Do the students mention that dance as expression helps enhancing the social ability? Is there any part of dance (the dance-education) that seems to be particularly part of the development according to the questions asked? Method The method being used is a quantitative questionnaire with some qualitative approaches where former students of the upper secondary school aesthetic dance-program have been part of the subject group. A total of 45 answers where collected and they have been analysed quantitatively and interpreted from an abductive theoretical framework consisting of phenomenology, social psychology and by the support of earlier research in dance. Results The results show that a majority of the students experience that dance has contributed to (to great extent or partly) strengthen their self-esteem, self-confidence, self-awareness, body-control/body-awareness and enhancing their social ability. The parts of the dance-education that turned out to be particularly enhancing the psychosocial abilities where; the possibility to be on stage, improvisation and the self-creating work.  The physiological capacities that the students experienced most enhancing where; the possibility to be on stage, improvisation and meeting different dance-styles. Conclusions The conclusion is that through meeting dance as expression and dance-education, based on the values of the schools steering documents, the dance-students psychosocial abilities and physical capacities enhances. This seems mainly being referred to when the student can work creative and with communication in a safe environment. A learning-environment based on a holistic point of view where the body can be both subject and object, where a healthy view of the body reigns, might give the student a chance for developing a good sense of self.

Det här är en kvalitativ studie med syfte att bidra med förståelse för hur skolledare och tidigare elever på det estetiska programmet värderar och diskursivt konstruerar inriktningen Bild & formgivning i aspekten estetelevers framtidsutsikter vad gäller studier och yrkesval. Jag vill på detta sätt synliggöra omgivningens syn på programmet och vad estetiska kunskaper kan ha för funktion i samhället. Jag har arbetat efter studiens frågeställningar: Hur konstruerar före detta elever och skolledare estetelevernas framtida yrkesidentiteter? Varför anser tidigare elever att de haft nytta av utbildningen? Hur värderas det estetiska programmet och estetiska kunskaper av skolledare och före detta elever?Det empiriska materialet består av sex intervjuer med före detta elever och skolledare. Materialet är analyserat med hjälp av diskursanalys och kritisk diskursanalys. Jag intresserade mig för att undersöka vilka sanningsregimer som synliggjordes, om de skiljde sig mellan informanterna, vad som inte sades och informanternas sätt att tala om det estetiska programmet och om synen på estetelevers framtid förändrades under intervjuns gång.Bakgrund till studien är att elever förmedlat att deras omgivning har vaga föreställningar om utbildningens värde, att det finns en okunskap om att den leder till högskolestudier och mångskiftande yrkesliv efter det. I studiens intervjuer framkom att de före detta eleverna uppskattade att programmet var högskoleförberedande. Men både de och skolledarna beskriver att det allmänt sett, åtminstone utanför skolans område, inte är känt att det estetiska programmet ger högskolebehörighet som liknar det samhällsvetenskapliga programmets.Läroplanen GY 11 medförde för de estetiska ämnena och inriktningarna att fokus skiftades från estetik och skapande och till entreprenöriellt tänkande med lönsamhet. Begrepp som kultur, konst och estet fick en negativ klang i många kretsar, vilket också påverkat synen på programmet.Trots att vårt samhälle blir allt mer digitaliserat och visuellt, kopplas inte programmet ihop med relaterade yrken. Men som det framkommer i min studie kommer människor ha stor nytta av att behärska det kommunikativa bildspråkliga fältet, oavsett yrke.

Syftet med denna studie är att bidra med ny kunskap om svenska gymnasieelevers betygsfördelning och betygsutveckling i ämnet Dansteknik. Studien omfattar en totalundersökning av avgångsbetygen för de 414 gymnasieelever som avslutat sina studier vid det estetiska programmets dansinriktning i Stockholms stad under åren 2014 - 2018. Elevernas betygsfördelningar i olika kurser i ämnet Dansteknik samt deras betygsutveckling över kurserna har analyserats statistiskt. Studien visar att eleverna har höga betyg i ämnet Dansteknik, dels i relation till elevernas betyg i övriga ämnen men även i relation till riksnivåerna för andra ämnen, kurser och elevers avgångsbetyg generellt. Studien visar också att elever i hög grad behåller en liknande betygsnivå i Dansteknik under hela utbildningen samt att elevers och gymnasieskolors val av kurser i ämnet Dansteknik påverkar elevernas betygsutveckling och med stor sannolikhet även deras kunskapsutveckling i ämnet. / The purpose of this study is to contribute with new knowledge about grade distribution and students’ subsequent grades in the subject Dance technique as part of Swedish upper secondary education. The study encompasses the upper secondary school grades of the 414 students that ended the Arts Programme in dance in the City of Stockholm, Sweden, during the years 2014 - 2018. The results are based on a statistical analysis of these students’ course grades in the subject Dance technique. The study shows that students have generally received high grades in the subject Dance technique, both in relation to their grades in other subjects as well as in relation to national grade averages in various courses and subjects. The study also shows that the students maintain a somewhat even grade level throughout their education and that students’ grade level and learning in Dance technique is affected by students’ and schools’ course choices in the subject.

Syftet med denna studie är att förstå hur sångelever och sångpedagoger vid svenska gymnasieskolans estetiska program förhåller sig till motivation som drivkraft i övning och undervisning och hur sedan denna kunskap nyttjas i arbetet i sångkurserna.   Totalt har sex elever och en sångpedagog deltagit i undersökningen som genomförts i form av kvalitativa intervjuer.   Resultatet av studien visar att kunskapsnivån om hur övningslusten kan upprätthållas är god men borde kunna höjas genom medvetandegörande av hur motivation fungerar både hos undervisande pedagoger och hos studenter då det finns mycket olika forskning i ämnet som refererats till i detta arbete. De känner till, men bör till viss del kunna höja den mer djupgående förståelsen för och kunskapen om begreppet motivation och de olika teorier som finns med didaktiska implementeringsmöjligheter i ämnet. Undersökningen har lett till djupare insikt om och förståelse för det komplexa samspel lärare elev emellan för att nyttja och vårda motivationen i undervisningen. Analys av resultatet visar att varje elev kräver en ny analys av läraren för att finna det optimala arbetssättet för att uppnå den optimala motivationen hos eleven då olika elever kräver olika arbetssätt. / The purpose of this study is to understand how vocalist students and vocalist teachers at the Swedish Upper Secondary School’s Aesthetic Program relate to motivation as a driving force in teaching and in practice and how this knowledge is used in the courses’ daily voice and song teaching.   Six students and one song teacher have participated in the study which was done with qualitative interviews.   The result of the study shows that the level of knowledge about how the desire to practice can be maintained is good. However this knowledge should be able to be improved on by increasing awareness of how motivation works with both teachers as well as students. There is a lot of research being done on the subject which is referred to in this study. Both teachers and students have the knowledge but should, to a certain degree, be able to raise the level of a deeper understanding of, and knowledge of the concept, and different theories of motivation as well as the usage of it, and further possibilities of didactic implementation. The study has led to a better insight and understanding of the complex interaction between teacher and student in using and caring for motivation in the teaching/learning situation. The analyses of the results have shown that each student demands a new analyses from the teacher to find the optimal way of teaching to reach the optimal motivation in the student as different students need different ways of learning.