In 2017 there was a large influx of Rohingya people to Bangladesh. This work examines tensions between the host communities and the Rohingya people in Bangladesh, and how humanitarian aid has impacted these tensions. Through the methodology, in the form of a literature review of peer-reviewed articles published between 2017 and 2024, as well as accompanied by the work's analytical lens Mary B. Anderson's operationalisation of the humanitarian principle Do No Harm from 1999. It is concluded that tensions between the host communities and the Rohingya people are impacted by humanitarian aid in four different ways, and that the literature reviews proposed solutions can be categorized into three different groups with different methods of fulfilment. The work further establishes that possible tensions may occur within host communities and that aid actors must prioritise their cooperation with other aid actors. Furthermore, it is recommended that Bangladesh continue to work with the aid actors, as well as aid actors, to implement a balanced distribution of aid and design the aid programs to do as little harm as possible.

Abstract  In 2011, the war broke out in Syria, affecting a significant portion of the Syrian population. Many have been forced to flee the war in search of a safe and secure life. However, those who have left Syria have also left their loved ones behind and carry with them the traumas of war. The main purpose of this essay is to examine the challenges that Syrian refugees diagnosed with PTSD face when they arrive in Sweden. The essay is based on qualitative research methodology and semi-structured interviews with six Syrian refugees. The results of the essay identify the significance of war traumas for these refugees and their negative impact on their ability to integrate into Swedish society. The lack of access to specialized psychiatric care and communication barriers exacerbates the situation and emphasize the importance of a person-centered approach in healthcare. Gender differences are highlighted, where both men and women face unique challenges based on their cultural norms and experiences. Special emphasis is placed on the need for targeted interventions to address the needs of Syrian refugee women, who are at increased risk of gender-based violence and psychological distress.   The essay contributes to a better understanding of the specific challenges that Syrian refugees with PTSD face in Sweden and underscores the importance of designing adequate support and care programs to meet their needs.

Denna IMER studie handlar om att undersöka bosniska flyktingars integration på arbetsmarknaden. Det valda syftet om bosniska flyktingars etablering på arbetsmarknaden identifierar de strategier och faktorer som har varit viktiga för att få inträde till arbetsmarknaden. Frågeställningarna som besvarats är, vilka faktorer som varit betydelsefulla för bosniers integration på arbetsmarknaden i Sverige? samt om utbildning i Bosnien och/eller Sverige haft betydelse för integrationen på arbetsmarknaden och i så fall på vilket sätt? Studien avgränsas till 90- talets flyktingvåg och fokuserar på individer med någon form av utbildning, som var mellan 20–30 år när de anlände till Sverige. För att besvara studiens syfte har en kvalitativ metod använts, i form av intervjuer. De valda teoretiska utgångspunkterna är humankapital, integration och assimilation. Undersökningens resultat visar på att språk och utbildning har varit nyckeln till att inträda den svenska arbetsmarknaden. Intervjupersonerna var förändringsbenägna och reflexiva i sitt förhållningssätt. Genom att snabbt lära sig det svenska språket och utbilda sig på nytt i Sverige, samt sträva efter att bli en del av den svenska samhörigheten kunde de etablera sig på arbetsmarknaden. / This IMER study is about the integration of Bosnian refugees in the labor market. The chosen theme on the establishment of Bosnian refugees in the labor market identifies the strategies and factors that have been important in entering the labor market. The questions answered in the study is, witch factors have been significant for Bosnian’s integration in the labor market? And has education in Bosnia and/or Sweden had any significance for integration on the labor market and, if so, in what way? The study is limited to the refugee wave of the 90s and focuses on people who have some form of education, and who were between the ages of 20 and 30 when they arrived in Sweden. The approach is a qualitative method, in the form of interviews. The chosen theoretical starting points are human capital, integration, and assimilation. The results of the study show that language and education have been the key to entering the labor market. The interviewees were prone to change and reflexive in their approach. By quickly learning the Swedish language and re-educating in Sweden, as well as striving to become part of the Swedish community, they were able to establish themselves on the labor market.

The aim of this study is to describe and explain how five women with a non-European background find the expression of everyday racism in today’s Swedish society, how everyday racism can affect their mental health and how they experience that the Swedish majority population handle and respond to everyday racism. The study is qualitative and was made with semi-structured interviews. The theories used are the theory of everyday racism, "we" and "the Others" and Goffman’s stigma. The results indicate that everyday racism is manifested through the population's ignorance and silence, comments, prejudices and stereotypes and is mainly expressed in arenas where there are many people at the same time. According to the women, the school and the labor market are the two most common arenas for the expression of everyday racism. They witness that the Swedish majority population rarely deal with the occurrence of everyday racism. Their mental health is negatively affected by everyday racism and can lower the individual's self-esteem. The study’s three theories that include everyday racism, “we” and “the Others” and stigma can be applied to the women's stories about their experiences and feelings about everyday racism in the Swedish society.

Family and children are brought to the front in contemporary Russia and constitute an important policy area. Manifesting the centrality of family and children, the period 2018―2027 has also been officially proclaimed “the decade of childhood”, leading to numerous policy initiatives and momentous media attention. The thesis explores this current development with a particular interest in what role the family plays in asserting and negotiating (state) power and in the overall national project of constructing Russianness. The aim is thus to examine the articulations of Russianness and family in policy and media in contemporary Russia. The analysis is conducted mainly at the level of discourse and is inspired by Laclau and Mouffe’s discourse theory. Applying constructivist theories of nationalism in conjunction with feminist theories that critique the concepts of the nation and the state, the thesis demonstrates how the discourse articulated in policy documents and state-controlled media interconnects “family”, “tradition”, and “Russianness” and what possible effects are produced as a result. It also discusses how categories of gender, class, ‘race’/ethnicity and sexuality inform the articulated national identity. The thesis argues that despite civic “Russianness” (rossiyskaya naciya) being furthered as the desired national project, a number of articulations clearly point to nation’s ethnic character. As “Russianness” and “tradition” are loosely defined the viability of such articulations is questioned, given both Russia’s history and the coming transformations of the Russian welfare state.

Den här studien handlar om en grupp barn som inte har några föräldrar i Sverige, och som därför bor på institution. På senare tid har man tillskrivit dem kategoriseringen ensamkommande. Bakom det begreppet finns barn i olika åldrar som har lämnat sin familj och sitt hemland för ett nytt liv på en plats i världen med större framtidsmöjligheter. Många av dessa barn, som flyr till västvärlden på egen hand, delar erfarenheter av att placeras på institution. Mer precist är det en sådan tillvaro denna studie kommer att kretsa kring.

<p>I studien har sju nutida ämnesböcker i religionskunskap riktade mot grundskolans senare år granskats. Det har skett utifrån hur de skildrar de förcolumbianska högkulturerna i Amerika som utvecklats självständigt utifrån två separata kulturområden: Mesoamerika med maya och azteker samt Centralanderna med inkas. Med frågeställningar riktade mot vilket textutrymme kulturerna får i läromedlen, om det förekommer negationer i skildringarna samt hur tydliga läromedelsförfattarna är i sina beskrivningar av de termer de använder, har studien bl.a. visat på att de båda kulturområdena ofta blir förbisedda fastän de är två av de sju ställen på jorden förutom de i Kina, Mesopotamien, Egypten, Indusdalen, samt Nigeria, där högkulturer utvecklats självständigt. Studien visar på att i den ringa omfattning som ges åt studiets kulturer i läromedlen så projiceras en sammanfattande bild av dem som exotiska och annorlunda. Detta faktum gör att studiet söker efter motiv i skolans styrdokument för att se om det finns stöd i dem för att ge studiets kulturer mer utrymme i läromedlen.</p>

<p>Uppsatsens syfte är att undersöka hur samerna framställs i åtta stycken läroböcker i ämnet religionskunskap på gymnasienivå. Tar läroböckerna överhuvudtaget upp samerna och i sådana fall i vilken utsträckning? Hur beskrivs samerna i läroböcker? Kan beskrivningen leda till att den samiska religionen ses som något avvikande och konstigt, det vill säga kan läroböckernas beskrivning av samerna leda till exotism? Det empiriska materialet för denna uppsats har utgjorts av en textanalys av åtta stycken läroböcker i religionskunskap för gymnasiet. Författarna till de utvalda läroböckerna har i de flesta fallen en personlig erfarenhet av att undervisa i religionsämnet. Uppsatsen visar att samerna överhuvudtaget inte nämns i fyra av de åtta läroböckerna. Endast två av läroböckerna ger en god bild av samerna och deras religion. Flera av läroböckerna ger dessutom en bild av samerna och deras religion som kan leda till exotism. Samernas religion avhandlas ofta tillsammans med ett flertal andra religioner som till viss del påminner om den samiska, men som även skiljer sig från den på många sätt. Detta gör att stora generaliseringar inte är särkilt ovanliga. I flera fall jämförs den samiska religionen även med de stora världsreligionerna på ett sådant sätt att den samiska religionen framstår som något avvikande och konstigt.</p> / En sammanfattning av uppsatsen har publicerats som "Den frånvarande samen" ss. 18-19 i "R & L: religion & livsfrågor : aktuellt för undervisningen." 2008, Nr. 2 "Tema: Religionsläraren i focus" Solna: Föreningen Lärare i religionskunskap.

I studien har sju nutida ämnesböcker i religionskunskap riktade mot grundskolans senare år granskats. Det har skett utifrån hur de skildrar de förcolumbianska högkulturerna i Amerika som utvecklats självständigt utifrån två separata kulturområden: Mesoamerika med maya och azteker samt Centralanderna med inkas. Med frågeställningar riktade mot vilket textutrymme kulturerna får i läromedlen, om det förekommer negationer i skildringarna samt hur tydliga läromedelsförfattarna är i sina beskrivningar av de termer de använder, har studien bl.a. visat på att de båda kulturområdena ofta blir förbisedda fastän de är två av de sju ställen på jorden förutom de i Kina, Mesopotamien, Egypten, Indusdalen, samt Nigeria, där högkulturer utvecklats självständigt. Studien visar på att i den ringa omfattning som ges åt studiets kulturer i läromedlen så projiceras en sammanfattande bild av dem som exotiska och annorlunda. Detta faktum gör att studiet söker efter motiv i skolans styrdokument för att se om det finns stöd i dem för att ge studiets kulturer mer utrymme i läromedlen.

Uppsatsens syfte är att undersöka hur samerna framställs i åtta stycken läroböcker i ämnet religionskunskap på gymnasienivå. Tar läroböckerna överhuvudtaget upp samerna och i sådana fall i vilken utsträckning? Hur beskrivs samerna i läroböcker? Kan beskrivningen leda till att den samiska religionen ses som något avvikande och konstigt, det vill säga kan läroböckernas beskrivning av samerna leda till exotism? Det empiriska materialet för denna uppsats har utgjorts av en textanalys av åtta stycken läroböcker i religionskunskap för gymnasiet. Författarna till de utvalda läroböckerna har i de flesta fallen en personlig erfarenhet av att undervisa i religionsämnet. Uppsatsen visar att samerna överhuvudtaget inte nämns i fyra av de åtta läroböckerna. Endast två av läroböckerna ger en god bild av samerna och deras religion. Flera av läroböckerna ger dessutom en bild av samerna och deras religion som kan leda till exotism. Samernas religion avhandlas ofta tillsammans med ett flertal andra religioner som till viss del påminner om den samiska, men som även skiljer sig från den på många sätt. Detta gör att stora generaliseringar inte är särkilt ovanliga. I flera fall jämförs den samiska religionen även med de stora världsreligionerna på ett sådant sätt att den samiska religionen framstår som något avvikande och konstigt. / En sammanfattning av uppsatsen har publicerats som "Den frånvarande samen" ss. 18-19 i "R & L: religion & livsfrågor : aktuellt för undervisningen." 2008, Nr. 2 "Tema: Religionsläraren i focus" Solna: Föreningen Lärare i religionskunskap.