Sammanfattning Bakgrund: Förlossningens utdrivningsskede delas in i två olika faser, nedträngningsfas och utdrivningsfas. Barnmorskor handlägger förlossningen olika både internationellt och nationellt eftersom det saknas definition av nedträngningsfasen. Internationellt uppmanas kvinnan att krysta när cervix är fullvidgad och huvudet ännu inte är nedträngt på bäckenbotten. I Sverige däremot uppmanar barnmorskan kvinnan att avvakta krysta tills cervix är fullvidgad och barnets huvud står på bäckenbotten. Barnmorskor har en betydelsefull roll i handläggning av förlossningen i att stödja och vägleda kvinnan genom nedträningsfasen. Syftet med studien var att belysa barnmorskors erfarenheter av att handlägga nedträngningsfasen hos förstföderskor. Metod: En kvalitativ studie med fokusgruppsintervjuer genomfördes. Totalt 4 fokusgrupper med 19 barnmorskor från olika förlossningskliniker i södra Sverige medverkade. Data analyserades med hjälp av Dahlin-Ivanoff och Holmgrens (2017) analys för fokusgruppsdiskussioner. Resultat: I resultatet framkom att barnmorskornas handläggning av nedträngningsfasen varierar beroende på flera olika faktorer; barnmorskans erfarenheter och förhållningsätt, den födande kvinnan men även beroende på den enskilda förlossningsklinikens rutiner och arbetssätt. I intervjuerna påtalade samtliga barnmorskor att de använder sig av icke medicinska och medicinska interventioner som exempelvis; lägesändringar, tömma urinblåsa, amniotomi och att ge värkstimulerande dropp. En intervention som används när inga andra interventioner har lett till progress är att låta kvinnan provkrysta. Det rådde oenighet hur länge cervix hos en förstföderska får vara retraherad under nedträngningsfasen. Samtliga barnmorskor var dock överens om att så länge progress finns hos en förstföderska accepteras en längre nedträngningsfas. Slutsats: Hur länge cervix kan vara retraherad i nedträngningsfasen beror på vilken barnmorska som handlägger förlossningen. Gemensamt för alla barnmorskor var att de strävade efter att få vårda en kvinna i taget för ett positivt förlossningsutfall med en positiv förlossningsupplevelse. Nyckelord: Barnmorska, handlägga, förstföderska, förlossning, nedträngningsfas. / Abstract Background: The second stage of labour during delivery is divided into two phases; the descending phase and the active phase. There is a lack of definition of the descending phase and that causes different ways to manage it. Internationally, the woman is urged to push immediately when the cervix is fully dilated, in Sweden women starts to actively push when the fetal head has progressed down in the maternal pelvis to the pelvic floor. The midwife has an important role to support and guide the woman during the descending phase. The purpose of the study was to illustrate the midwife's experience of handling the descending phase in nulliparous women. Method: The method of this study is a qualitative interview study using focus groups. A total of 19 midwives were interviewed at four different interview opportunities in two different obstetric clinics in southern Sweden. The results were analyzed with Dahlin-Ivanoff and Holmgrens (2017) focus group discussions. Result: The results showed that the midwifery treatment in the descending phase varies depending on several factors; the obstetric patient, the individual midwife's work experience and approach, but also depending on the routines and working methods of the individual obstetric clinics. All midwives claimed that they used both medical and non-medical interventions to establish a progress of the delivery. Interventions that was used was; get the women changed position, empty bladder, amniotomi and intravenous oxytocin. The non-medical intervention, testing to push was used when no other interventions have led to progress. How long a nulliparous woman may have cervix completed in the descending phase was something that discussed in all focus groups with disagreement. However, all midwifes agreed that if progress in the delivery a longer process is accepted. Conclusion: There are no guidelines for how long a woman is accepted in the descending phase. Midwifes treatment depends on the individual midwife's work experience. Common to all midwives was that they were aiming for” one to one” care to a positive delivery outcome with a positive delivery experience. Keywords: midwife, handle, nulliparous, childbirth, the descending phaseiv

Bakgrund: Inför en förlossning kan barnet positionera sig med sätet nedåt i förlossningskanalen, vilket kallas för att barnet ligger i sätesbjudning. När detta förekommer kan förlossningen ske endera vaginalt eller genom kejsarsnitt. Andelen vaginala sätesförlossningar har minskat de senaste åren där risker för barnet har framhävts som den främsta orsaken. Vissa förlossningskliniker i Sverige erbjuder sätesförlossning enligt rutin medan andra kliniker i stället föredrar eller enbart utför kejsarsnitt vid denna bjudning. Motiv: Det är avgörande vart kvinnan befinner sig i landet om hon ska erbjudas vaginal sätesförlossning eller inte. Enligt kvinnocentrerad vård och den etiska koden barnmorskor arbetar utifrån skall kvinnan ges rätt till sina önskemål gällande förlossning och vara delaktig i den vård hon skall få. Syfte: Barnmorskors upplevelser och erfarenheter av sätesförlossningar. Metod: Studien utfördes genom en kvalitativ metod med induktiv ansats. Sju semistrukturerande intervjuer genomfördes med barnmorskor som arbetade vid sex olika kliniker i Sverige. Intervjuerna analyserades enligt innehållsanalys med manifest ansats. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier; Förutsättningar vid sätesförlossning, Kompetensbehov vid sätesförlossning och Främja god sätesförlossning. Utifrån dessa kategorier kunde sju subkategorier bestämmas under analysprocessen. Konklusion: Barnmorskorna upplevde att många kvinnor och dess familjer saknade tillräcklig information för att kunna göra ett välinformerat val inför förlossningen. Det framkom även att det fanns behov av att träna mer på handläggning av sätesförlossning och att en jämlik vård inte kunde ges inom förlossningsvården i Sverige. För att stärka evidensen och skapa en trygghet krävs det vidare studier kring förberedelser och förlossningssätt vid sätesbjudning.

Bakgrund: Uttrycket obstetric violence, enkelt översatt till obstetriskt våld, används för att beskrivadet våld som kvinnor kan utsättas för av vårdpersonal under förlossning. Obstetriskt våld delas in itvå kategorier; våld som vårdgivare utövar med avsikt och det strukturella våld som orsakas av blandannat samhällsnormer. De båda kategorierna innefattar tillsammans upplevelser av psykiskt våldsom exempelvis diskriminering och upplevelser av hård bestraffning som fysiskt våld.Syftet: Syftet är att beskriva kvinnors upplevelse av obstetriskt våld under förlossningen. Metod:Designen är kvalitativ metasyntes som baseras på 15 vetenskapliga kvalitativa artiklar. Resultat:Resultatet består av två huvudteman och åtta subteman; Psykisk våld med följande subteman; bristpå information och kommunikation, känslor av att vara övergiven och bli ignorerad, kränkningaroch ett respektlös bemötande, diskriminering och orättvisa samt hot. Fysiskt våld med subteman;misshandel, interventioner utan samtycke samt övergrepp. Slutsats: Obstetriskt våld kan yttra sig påmånga olika sätt, exempelvis genom psykiskt och fysiskt våld. Att drabbas av obstetriskt våldinnefattar upplevelser av förlust av autonomi och integritet. Kvinnor som har mött andra kvinnormed negativa erfarenheter av förlossningsvården eller som själva haft negativa erfarenheter av detöverväger oftast att föda hemma. Dessa kvinnor vågar inte att söka vård och kan riskera att sätta sigsjälva eller det kommande barnet i fara. Barnmorskor behöver få förståelse för vad kvinnor uppleversom ett obstetriskt våld. Att barnmorskor arbetar hälsofrämjande och förebyggande av obstetrisktvåld är av stor betydelse för en positiv förlossningsupplevelse hos kvinnorna. Klinisktillämpbarhet: Studiens resultat kan bidra till en ökad förståelse av begreppet obstetriskt våld förbarnmorskor. Genom att barnmorskan ges ökad kunskap och medvetenhet om hur kvinnor uppleverobstetriskt våld kan det resultera i en bättre förlossningsupplevelse för kvinnorna. Genom studiensresultat kan därmed kvaliteten på förlossningsvården förbättras.

Background: In the world's industrialized countries, most women give birth to their children in hospitals, a birthplace that has become the norm. In Sweden, hospital birth and home birth are the options available. About 0.1 percent of women in Sweden are planning a home delivery but the interest is about 10 times higher. In Sweden, there is no birth center available; which is a midwife's birth clinic where continuity and normal deliveries are in focus. The interest in delivery in a birth center among women in Sweden is about 27 percent. Aim: The aim of this study is to describe factors affecting women's choice of birthplace. Method: The method used in this paper is a general literature study, with a total of 17 articles from the United States, Canada, Sweden, Finland, Holland, England, New Zealand and Australia. Result: In the result it emerged that the different birthplaces had in part the same factors motivating the women. These factors were the attitude towards the childbirth process, access to birthplace choice, safety, environment, pain relief and intervention and influence. There were also unique themes for each birthplace. Home delivery was the birthplace that had the most unique factors, such as control and empowerment, the family's participation and attitudes in society and care. Unique for childbirth at a birth center was localization and continuity with the healthcare provider. The study found no unique factors for hospital birth. The factors for home birth and hospital birth were each other’s opposites, while childbirth at a birth center was something in between. Conclusion: The women in the present essay all had common factors that affect their choice of place of birth. But also, unique individual factors depending on their own preferences. The women who had safety as a priority saw birth as something dangerous and sought a hospital birth. While women who prioritized an intervention-free birth without medical pain relief and routine drugs, sought home birth and birth at a birth center. Keywords: Hospital childbirth, Home childbirth, Birth center childbirth, Choice, Decisionmaking.

SAMMANFATTNING  Bakgrund: Vid graviditet och förlossning utsätts kroppen för många förändringar. Det är viktigt att modern informeras om förebyggande insatser för att minska risk för komplikationer. Syfte: Att undersöka hur kvinnor upplever sin kunskap om bäckenbotten och bäckenbottenträning och nöjdheten med eventuell information de fått under graviditet och efter förlossning. Metod: Mellan juni och oktober 2022 besvarade myndiga mödrar, som genomgått förlossning inom fyra månader, en digital kvantitativ enkät, i samband med efterkontrollsbesök hos barnmorskor i tre olika regioner. Enkäten delades även i en svensk Facebookgrupp.Resultat: Av de 121 respondenterna saknade 48,8% information om bäckenbotten, 66,1% fick information om bäckenbottenträning under graviditet och 80,2% personer efter förlossning. Det fanns en signifikant korrelation (p=0,011) mellan nöjdhet med information om bäckenbottens uppbyggnad och funktion och upplevd kunskap kring samma ämne. De som fått information av fysioterapeut om bäckenbotten respektive bäckenbottenträning under graviditet var mer nöjda än de som inte fått det (p=0,048, p=0,015). Konklusion: Nyförlösta kvinnor önskade mer information om bäckenbottens uppbyggnad och funktion samt bäckenbottenträning. Många av deltagarna saknade kunskap om syftet med och utförandet av bäckenbottenträning. Fysioterapeuter bör vara involverade i delgivning av information angående bäckenbotten och bäckenbottenträning.

Bakgrund: Kvinnans upplevelse av personalens verbala- och ickeverbala  kommunikation under förlossningen är en avgörande faktor för deras förlossningsupplevelse. Trots det används tolk inte i lika stor utsträckning inom förlossningsvården som övrig hälso- och sjukvård. Barnmorskan ska enligt kompetensbeskrivningen ha kompetens att tillgodose patientsäker, personcentrerad, jämlik, tillgänglig och kontinuerlig vård.  Syfte: Att beskriva barnmorskors erfarenheter av språkbarriärer med kvinnor inom förlossningsvården.  Metod: En kvalitativ design med strukturerade digitala intervjuer innehållande öppna frågor. 29 barnmorskor inkluderades i arbetet. En tematisk analys enligt Braun & Clarke genomfördes.  Resultat: Barnmorskorna menade att språkbarriärer påverkade relationen till kvinnan negativt och att det blev svårare att bygga en relation när den verbala kommunikationen brast, vilket påverkade barnmorskorna känslomässigt. Närvaro skapade bättre förutsättningar för barnmorskans lyhördhet, vilket ansågs som ett viktigt verktyg. Andra verktyg som barnmorskorna använde sig av var telefontolk, anhörigtolk, kroppsspråk, gester, Google Translate och appar. Flera av barnmorskorna uttryckte en önskan om implementering av kulturdoulor istället för tolkar.  Konklusion: Resurser som tillät barnmorskan att vara närvarande hos kvinnan samt gav utrymme för tolkanvändning sågs som bristfälliga. Flertalet barnmorskor hade erfarenhet av att det blev svårare att etablera en relation till kvinnan, vilket påverkade barnmorskorna känslomässigt. Kroppsspråk och tolk sågs som viktiga verktyg. Flertalet barnmorskor önskade implementering av kulturdoulor.  Nyckelord: Språkbarriär, barnmorska, förlossning, tolk

Bakgrund: Vården i samband med barnafödande ser olika ut på olika håll i världen. Dock är behovet av ett bra stöd universellt och beskrivs därför som en av barnmorskans centrala arbetsuppgifter. Ett bra stöd har en stor inverkan på kvinnans och barnets hälsa samt på främjandet av förlossningsprogressen. Trots detta känner många kvinnor att stödet under förlossningen varit dåligt och påverkat deras förlossningsupplevelse negativt.  Syfte: Syftet med denna litteraturstudie är att granska och beskriva hur en barnmorska kan ge adekvat stöd för den födande under förlossningsarbetet.  Metod: Systematisk litteraturstudie med 26 inkluderade vetenskapliga originalartiklar Resultat: De fyra teman som identifieras i studien var barnmorskans emotionella och praktiska stöd, barnmorskans verbala stöd, god relation mellan paret och barnmorskan samt barnmorskans närvaro. Resultatet av denna litteraturstudie visar på att barnmorskans stöd under förlossningen består av både emotionell, praktisk och verbal stöttning av kvinnan. För att detta ska vara möjligt behöver barnmorskan skapa en god relation till kvinnan och hennes familj samt vara närvarande under förlossningen.  Slutsats: Eftersom barnmorskans stöd till den födande är viktigt då den har en stor inverkan på förlossningsprogressen och förlossningsupplevelsen bidrar studien med viktig kunskap om hur ett adekvat stöd kan ges. Resultatet visade att barnmorskan bör stötta kvinnan emotionellt samt stärka henne genom att praktiskt och verbalt stödja henne genom förlossningen. Barnmorskor bör använda denna kunskap för att på ett adekvat sätt stödja paret under födandet och på så sätt främja en god förlossningsvård.

Den unga gravida kvinnan befinner sig i en övergångsperiod mellan barn och vuxen. Perioden präglas av förändring och identitetsskapande. Barnmorskans roll är central inom barnafödande. Upplevt stöd under förlossningen minskar smärtupplevelsen och således också användandet av medicinsk smärtlindring under förlossningen. Stödet resulterar i ökat antal spontana förlossningar. Barnmorskan bidrar till en förbättrad förlossningsupplevelse vilket i sin tur har flera positiva effekter för mamman, barnet, den nya familjen och dess relationer på kort och lång sikt. En patientfokuserad och jämlik vård förutsätter kunskap om den unga gravida kvinnans förväntningar. Däribland förväntningar på barnmorskan under förlossningen. Det är oklart vilka dessa förväntningar är. Syftet med uppsatsen är att beskriva unga gravida kvinnors förväntningar på barnmorskan vid förlossningen. Efter att ha intervjuat sex svensktalande gravida, i åldrarna 16-19 år transkriberades intervjuerna och analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. De kategorier som framkom var, stärkande relation, tillåtande atmosfär och grundad kunskap. Kvinnorna förväntar sig en relation till barnmorskan som stärker kvinnan i förlossningssammanhanget. De förväntade sig att barnmorskan ska kunna möjliggöra en tillåtande miljö för kvinnorna och att barnmorskan genom sin kunskap ska kunna tolka deras behov i förlossningssammanhanget. Resultatet av studien bidrar till att barnmorskan får en ökad förståelse för unga gravida kvinnors förväntningar. Att öka kunskapen, både inom mödravård och inom förlossningsvård, kan göra att unga gravida kvinnor ställning stärks. För att kunna bedriva den patientfokuserade och jämställda vård som regleras av Socialstyrelsen (2014) behövs mer forskning som berör den unga gravida kvinnans förväntningar på barnmorskan vid förlossningen.

I Sverige har barnmorskan ett eget ansvar att handlägga den normala förlossningen samt värna om det normala barnafödandet.  Enligt riktlinjer både internationellt och nationellt är det övergripande målet med förlossningsvården att mamma och barn skall må bra och att förlossningen handläggs med så få interventioner som möjligt. Flera studier visar att interventioner under förlossning ökar och att förlossningsvården bara till viss del utgår från den evidens som finns kring normal förlossning. Syftet med studien var att undersöka handläggning av normal förlossning med hjälp av instrumentet Bologna Score. En prospektiv tvärsnittsstudie med kvantitativ ansats har använts. Nitton barnmorskestudenter på ett lärosäte i Västsverige fick efter varje förlossning de medverkat vid fylla i ett frågeformulär med instrumentet Bologna Score som skattar hur normal förlossning handläggs. Frågeformuläret är testat och validerat och har använts i tidigare studier. Resultatet visar att 20,3 % av alla förlossningar i föreliggande studie fick 5 poäng på Bologna Score, vilket indikerar att dessa förlossningen handlagts med aktuell evidens. Medelvärdet på Bologna Score var 3,73 poäng. Trots det låga resultatet på Bologna Score så bedömdes 73,8 % av förlossningarna som normala av barnmorskestudenterna.  Resultatet indikerar att handläggningen av förlossningarna inte till fullo utgår från den evidens som finns. Vidare framkom att det är möjligt att Bologna Score inte är tillräckligt specifikt för att särskilja de förlossningar som avses att analyseras. Resultatet visar också på signifikanta skillnader mellan olika förlossningsklinikers handläggning av normal förlossning.

Bakgrund: Få förlossningar sker prehospitalt och att föda barn prehospitalt är oftast en skrämmande och oväntad situation för kvinnan. Det finns en rad komplikationer som kan ske vid en förlossning och ambulanssjuksköterskan måste ha kunskap kring hur de ska hanteras. Få studier har gjorts för att belysa ambulanssjuksköterskans upplevelser i samband med prehospitala förlossningar och den här studien ämnar därför undersöka det. Syfte: Syftet var att beskriva ambulanssjuksköterskans upplevelser av prehospitala förlossningar. Metod: Kvalitativ intervjustudie med tio informanter genomfördes. Kvalitativ innehållsanalys genomfördes. Resultat: Tre huvudkategorier framkom: 1) Ogynnsam situation påverkar ambulanssjuksköterskans arbetsmiljö; 2) Behov av att arbetet ska fungera professionellt; 3) Att få genomföra något unikt. Vidare framkom nio subkategorier. Slutsats: Mer kunskap om prehospitala förlossningar krävs för att ambulanssjuksköterskan ska känna sig trygg i situationen och för att öka patientsäkerheten. Men även grundläggande omvårdnad måste integreras i situationen för att skapa en bra förlossningsupplevelse för kvinnan.