No description available.

Sammanfattning Bakgrund: Förlossningens utdrivningsskede delas in i två olika faser, nedträngningsfas och utdrivningsfas. Barnmorskor handlägger förlossningen olika både internationellt och nationellt eftersom det saknas definition av nedträngningsfasen. Internationellt uppmanas kvinnan att krysta när cervix är fullvidgad och huvudet ännu inte är nedträngt på bäckenbotten. I Sverige däremot uppmanar barnmorskan kvinnan att avvakta krysta tills cervix är fullvidgad och barnets huvud står på bäckenbotten. Barnmorskor har en betydelsefull roll i handläggning av förlossningen i att stödja och vägleda kvinnan genom nedträningsfasen. Syftet med studien var att belysa barnmorskors erfarenheter av att handlägga nedträngningsfasen hos förstföderskor. Metod: En kvalitativ studie med fokusgruppsintervjuer genomfördes. Totalt 4 fokusgrupper med 19 barnmorskor från olika förlossningskliniker i södra Sverige medverkade. Data analyserades med hjälp av Dahlin-Ivanoff och Holmgrens (2017) analys för fokusgruppsdiskussioner. Resultat: I resultatet framkom att barnmorskornas handläggning av nedträngningsfasen varierar beroende på flera olika faktorer; barnmorskans erfarenheter och förhållningsätt, den födande kvinnan men även beroende på den enskilda förlossningsklinikens rutiner och arbetssätt. I intervjuerna påtalade samtliga barnmorskor att de använder sig av icke medicinska och medicinska interventioner som exempelvis; lägesändringar, tömma urinblåsa, amniotomi och att ge värkstimulerande dropp. En intervention som används när inga andra interventioner har lett till progress är att låta kvinnan provkrysta. Det rådde oenighet hur länge cervix hos en förstföderska får vara retraherad under nedträngningsfasen. Samtliga barnmorskor var dock överens om att så länge progress finns hos en förstföderska accepteras en längre nedträngningsfas. Slutsats: Hur länge cervix kan vara retraherad i nedträngningsfasen beror på vilken barnmorska som handlägger förlossningen. Gemensamt för alla barnmorskor var att de strävade efter att få vårda en kvinna i taget för ett positivt förlossningsutfall med en positiv förlossningsupplevelse. Nyckelord: Barnmorska, handlägga, förstföderska, förlossning, nedträngningsfas. / Abstract Background: The second stage of labour during delivery is divided into two phases; the descending phase and the active phase. There is a lack of definition of the descending phase and that causes different ways to manage it. Internationally, the woman is urged to push immediately when the cervix is fully dilated, in Sweden women starts to actively push when the fetal head has progressed down in the maternal pelvis to the pelvic floor. The midwife has an important role to support and guide the woman during the descending phase. The purpose of the study was to illustrate the midwife's experience of handling the descending phase in nulliparous women. Method: The method of this study is a qualitative interview study using focus groups. A total of 19 midwives were interviewed at four different interview opportunities in two different obstetric clinics in southern Sweden. The results were analyzed with Dahlin-Ivanoff and Holmgrens (2017) focus group discussions. Result: The results showed that the midwifery treatment in the descending phase varies depending on several factors; the obstetric patient, the individual midwife's work experience and approach, but also depending on the routines and working methods of the individual obstetric clinics. All midwives claimed that they used both medical and non-medical interventions to establish a progress of the delivery. Interventions that was used was; get the women changed position, empty bladder, amniotomi and intravenous oxytocin. The non-medical intervention, testing to push was used when no other interventions have led to progress. How long a nulliparous woman may have cervix completed in the descending phase was something that discussed in all focus groups with disagreement. However, all midwifes agreed that if progress in the delivery a longer process is accepted. Conclusion: There are no guidelines for how long a woman is accepted in the descending phase. Midwifes treatment depends on the individual midwife's work experience. Common to all midwives was that they were aiming for” one to one” care to a positive delivery outcome with a positive delivery experience. Keywords: midwife, handle, nulliparous, childbirth, the descending phaseiv

Bakgrund: Inför en förlossning kan barnet positionera sig med sätet nedåt i förlossningskanalen, vilket kallas för att barnet ligger i sätesbjudning. När detta förekommer kan förlossningen ske endera vaginalt eller genom kejsarsnitt. Andelen vaginala sätesförlossningar har minskat de senaste åren där risker för barnet har framhävts som den främsta orsaken. Vissa förlossningskliniker i Sverige erbjuder sätesförlossning enligt rutin medan andra kliniker i stället föredrar eller enbart utför kejsarsnitt vid denna bjudning. Motiv: Det är avgörande vart kvinnan befinner sig i landet om hon ska erbjudas vaginal sätesförlossning eller inte. Enligt kvinnocentrerad vård och den etiska koden barnmorskor arbetar utifrån skall kvinnan ges rätt till sina önskemål gällande förlossning och vara delaktig i den vård hon skall få. Syfte: Barnmorskors upplevelser och erfarenheter av sätesförlossningar. Metod: Studien utfördes genom en kvalitativ metod med induktiv ansats. Sju semistrukturerande intervjuer genomfördes med barnmorskor som arbetade vid sex olika kliniker i Sverige. Intervjuerna analyserades enligt innehållsanalys med manifest ansats. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier; Förutsättningar vid sätesförlossning, Kompetensbehov vid sätesförlossning och Främja god sätesförlossning. Utifrån dessa kategorier kunde sju subkategorier bestämmas under analysprocessen. Konklusion: Barnmorskorna upplevde att många kvinnor och dess familjer saknade tillräcklig information för att kunna göra ett välinformerat val inför förlossningen. Det framkom även att det fanns behov av att träna mer på handläggning av sätesförlossning och att en jämlik vård inte kunde ges inom förlossningsvården i Sverige. För att stärka evidensen och skapa en trygghet krävs det vidare studier kring förberedelser och förlossningssätt vid sätesbjudning.

Bakgrund: Uttrycket obstetric violence, enkelt översatt till obstetriskt våld, används för att beskrivadet våld som kvinnor kan utsättas för av vårdpersonal under förlossning. Obstetriskt våld delas in itvå kategorier; våld som vårdgivare utövar med avsikt och det strukturella våld som orsakas av blandannat samhällsnormer. De båda kategorierna innefattar tillsammans upplevelser av psykiskt våldsom exempelvis diskriminering och upplevelser av hård bestraffning som fysiskt våld.Syftet: Syftet är att beskriva kvinnors upplevelse av obstetriskt våld under förlossningen. Metod:Designen är kvalitativ metasyntes som baseras på 15 vetenskapliga kvalitativa artiklar. Resultat:Resultatet består av två huvudteman och åtta subteman; Psykisk våld med följande subteman; bristpå information och kommunikation, känslor av att vara övergiven och bli ignorerad, kränkningaroch ett respektlös bemötande, diskriminering och orättvisa samt hot. Fysiskt våld med subteman;misshandel, interventioner utan samtycke samt övergrepp. Slutsats: Obstetriskt våld kan yttra sig påmånga olika sätt, exempelvis genom psykiskt och fysiskt våld. Att drabbas av obstetriskt våldinnefattar upplevelser av förlust av autonomi och integritet. Kvinnor som har mött andra kvinnormed negativa erfarenheter av förlossningsvården eller som själva haft negativa erfarenheter av detöverväger oftast att föda hemma. Dessa kvinnor vågar inte att söka vård och kan riskera att sätta sigsjälva eller det kommande barnet i fara. Barnmorskor behöver få förståelse för vad kvinnor uppleversom ett obstetriskt våld. Att barnmorskor arbetar hälsofrämjande och förebyggande av obstetrisktvåld är av stor betydelse för en positiv förlossningsupplevelse hos kvinnorna. Klinisktillämpbarhet: Studiens resultat kan bidra till en ökad förståelse av begreppet obstetriskt våld förbarnmorskor. Genom att barnmorskan ges ökad kunskap och medvetenhet om hur kvinnor uppleverobstetriskt våld kan det resultera i en bättre förlossningsupplevelse för kvinnorna. Genom studiensresultat kan därmed kvaliteten på förlossningsvården förbättras.

Background: In the world's industrialized countries, most women give birth to their children in hospitals, a birthplace that has become the norm. In Sweden, hospital birth and home birth are the options available. About 0.1 percent of women in Sweden are planning a home delivery but the interest is about 10 times higher. In Sweden, there is no birth center available; which is a midwife's birth clinic where continuity and normal deliveries are in focus. The interest in delivery in a birth center among women in Sweden is about 27 percent. Aim: The aim of this study is to describe factors affecting women's choice of birthplace. Method: The method used in this paper is a general literature study, with a total of 17 articles from the United States, Canada, Sweden, Finland, Holland, England, New Zealand and Australia. Result: In the result it emerged that the different birthplaces had in part the same factors motivating the women. These factors were the attitude towards the childbirth process, access to birthplace choice, safety, environment, pain relief and intervention and influence. There were also unique themes for each birthplace. Home delivery was the birthplace that had the most unique factors, such as control and empowerment, the family's participation and attitudes in society and care. Unique for childbirth at a birth center was localization and continuity with the healthcare provider. The study found no unique factors for hospital birth. The factors for home birth and hospital birth were each other’s opposites, while childbirth at a birth center was something in between. Conclusion: The women in the present essay all had common factors that affect their choice of place of birth. But also, unique individual factors depending on their own preferences. The women who had safety as a priority saw birth as something dangerous and sought a hospital birth. While women who prioritized an intervention-free birth without medical pain relief and routine drugs, sought home birth and birth at a birth center. Keywords: Hospital childbirth, Home childbirth, Birth center childbirth, Choice, Decisionmaking.

SAMMANFATTNING  Bakgrund: Vid graviditet och förlossning utsätts kroppen för många förändringar. Det är viktigt att modern informeras om förebyggande insatser för att minska risk för komplikationer. Syfte: Att undersöka hur kvinnor upplever sin kunskap om bäckenbotten och bäckenbottenträning och nöjdheten med eventuell information de fått under graviditet och efter förlossning. Metod: Mellan juni och oktober 2022 besvarade myndiga mödrar, som genomgått förlossning inom fyra månader, en digital kvantitativ enkät, i samband med efterkontrollsbesök hos barnmorskor i tre olika regioner. Enkäten delades även i en svensk Facebookgrupp.Resultat: Av de 121 respondenterna saknade 48,8% information om bäckenbotten, 66,1% fick information om bäckenbottenträning under graviditet och 80,2% personer efter förlossning. Det fanns en signifikant korrelation (p=0,011) mellan nöjdhet med information om bäckenbottens uppbyggnad och funktion och upplevd kunskap kring samma ämne. De som fått information av fysioterapeut om bäckenbotten respektive bäckenbottenträning under graviditet var mer nöjda än de som inte fått det (p=0,048, p=0,015). Konklusion: Nyförlösta kvinnor önskade mer information om bäckenbottens uppbyggnad och funktion samt bäckenbottenträning. Många av deltagarna saknade kunskap om syftet med och utförandet av bäckenbottenträning. Fysioterapeuter bör vara involverade i delgivning av information angående bäckenbotten och bäckenbottenträning.

Bakgrund: Kvinnans upplevelse av personalens verbala- och ickeverbala  kommunikation under förlossningen är en avgörande faktor för deras förlossningsupplevelse. Trots det används tolk inte i lika stor utsträckning inom förlossningsvården som övrig hälso- och sjukvård. Barnmorskan ska enligt kompetensbeskrivningen ha kompetens att tillgodose patientsäker, personcentrerad, jämlik, tillgänglig och kontinuerlig vård.  Syfte: Att beskriva barnmorskors erfarenheter av språkbarriärer med kvinnor inom förlossningsvården.  Metod: En kvalitativ design med strukturerade digitala intervjuer innehållande öppna frågor. 29 barnmorskor inkluderades i arbetet. En tematisk analys enligt Braun & Clarke genomfördes.  Resultat: Barnmorskorna menade att språkbarriärer påverkade relationen till kvinnan negativt och att det blev svårare att bygga en relation när den verbala kommunikationen brast, vilket påverkade barnmorskorna känslomässigt. Närvaro skapade bättre förutsättningar för barnmorskans lyhördhet, vilket ansågs som ett viktigt verktyg. Andra verktyg som barnmorskorna använde sig av var telefontolk, anhörigtolk, kroppsspråk, gester, Google Translate och appar. Flera av barnmorskorna uttryckte en önskan om implementering av kulturdoulor istället för tolkar.  Konklusion: Resurser som tillät barnmorskan att vara närvarande hos kvinnan samt gav utrymme för tolkanvändning sågs som bristfälliga. Flertalet barnmorskor hade erfarenhet av att det blev svårare att etablera en relation till kvinnan, vilket påverkade barnmorskorna känslomässigt. Kroppsspråk och tolk sågs som viktiga verktyg. Flertalet barnmorskor önskade implementering av kulturdoulor.  Nyckelord: Språkbarriär, barnmorska, förlossning, tolk

Den födande kvinnans behov och rättigheter av stöd under förlossning är essentiellt för välbefinnande, förlossningsprocessen och utfallet. I dagens samhälle har det blivit vanligare att kvinnor väljer att ha med en doula som stödperson under barnafödandet för att uppnå individanpassat behov och önskemål samt för att skapa en trygg förlossningsmiljö. Ordet doula kommer från den grekiska antiken och betyder “kvinna som ger omvårdnad” och har alltid haft som roll att stödja den födande kvinnan. Stödet kan vara kan vara emotionellt, fysiskt samt informativt. Valet av att ha med en doula under förlossning beror på olika anledningar. Syftet var att belysa födande kvinnors upplevelser av att ha en doula som stödperson under förlossningen. Metoden som valdes i denna studie var en litteraturöversikt med systematisk sökstrategi. Sökningar gjordes i databaserna CINAHL, PubMed och Google Scholar för att söka fram artiklar som besvarade litteraturöversiktens syfte. Totalt inkluderades 15 vetenskapliga artiklar, varav 12 artiklar var kvalitativa, en kvantitativ och två med mixad metod. Resultatet presenterar tre huvudteman och nio underteman. De identifierade huvudteman var; upplevelsen av naturlig- och professionell omsorg, relationen mellan kvinnan och doulan, en doulas olika former av stöd. Resultatet visade att födande kvinnor upplever att doulans stödjande förhållningssätt har en positiv inverkan på kvinnors totala förlossningsupplevelse. Doulans unika yrke uppfattades omfatta professionell omsorg, kärlek, kunskap och erfarenhet. Kvinnorna ansåg att doulan alltid beaktade ett individanpassat stöd där fokuset låg på kvinnans egen styrka och kapacitet samt hennes unika autonomi och integritet. Relationen mellan kvinnan och doulan upplevdes betryggande och kvinnan uttryckte att doulan fanns där för henne under hela processen och erbjöd kontinuitet. Doulan använde sig av emotionellt, fysiskt samt informativt stöd. Doulan hade likaså en förmåga att involvera andra stödpersoner och vägleda dem för att uppnå fullständigt stöd för kvinnan. Slutsatsen indikerar att doulor kan anpassa sitt stöd utifrån kvinnans förutsättningar och behov under förlossningen. Stöd under förlossning kan vara avgörande för det fysiologiska födandet och kvinnans förlossningsupplevelse. / The birthing woman's rights and needs to support during childbirth are essential for well-being, the birth process and the outcome. In today's society, it has become more common for women to choose to have a doula as support during childbirth, in order to achieve individual needs and wishes and to create a safe birth environment. The word doula comes from Greek antiquity and means "woman who serves" and has always had the role of supporting women in labor. The support can be emotional, physical and informative. The choice of having a doula during labor depends on various reasons. The aim was to enlighten women’s experiences of having a doula as a support during childbirth. The method chosen in this study was a literature review with a systematic search strategy. To find articles that answered the purpose of the literature review, the following databases were used; CINAHL, PubMed and Google Scholar. A total of 15 scientific articles were included, of which 12 were qualitative, one quantitative and two with a mixed method. The result presents three main themes and nine sub-themes. The main themes identified were; the experience of natural- and professional care, the relationship between the woman and the doula, a doula's different forms of support. The results showed that women in labor feel that the doula's supportive approach has a positive impact on women's overall birth experience. The doula's unique profession was understood to encompass professional care, love, knowledge and experience. The women felt that the doula offered individualized support with focus on the woman's own strength and capacity as well as her unique autonomy and integrity. The relationship between the woman and the doula was felt to be reassuring and the woman felt throughout the process that the doula was genuinely there for her and offered continuity. The doula used emotional, physical and informative support. The doula also had an ability to involve other support people and guide them to achieve complete support for the woman. The conclusion indicates that doulas can adapt their support based on the woman's conditions and needs during childbirth. Support during childbirth can be crucial for the physiological birth and the woman's birth experience.

Bakgrund: Vården i samband med barnafödande ser olika ut på olika håll i världen. Dock är behovet av ett bra stöd universellt och beskrivs därför som en av barnmorskans centrala arbetsuppgifter. Ett bra stöd har en stor inverkan på kvinnans och barnets hälsa samt på främjandet av förlossningsprogressen. Trots detta känner många kvinnor att stödet under förlossningen varit dåligt och påverkat deras förlossningsupplevelse negativt.  Syfte: Syftet med denna litteraturstudie är att granska och beskriva hur en barnmorska kan ge adekvat stöd för den födande under förlossningsarbetet.  Metod: Systematisk litteraturstudie med 26 inkluderade vetenskapliga originalartiklar Resultat: De fyra teman som identifieras i studien var barnmorskans emotionella och praktiska stöd, barnmorskans verbala stöd, god relation mellan paret och barnmorskan samt barnmorskans närvaro. Resultatet av denna litteraturstudie visar på att barnmorskans stöd under förlossningen består av både emotionell, praktisk och verbal stöttning av kvinnan. För att detta ska vara möjligt behöver barnmorskan skapa en god relation till kvinnan och hennes familj samt vara närvarande under förlossningen.  Slutsats: Eftersom barnmorskans stöd till den födande är viktigt då den har en stor inverkan på förlossningsprogressen och förlossningsupplevelsen bidrar studien med viktig kunskap om hur ett adekvat stöd kan ges. Resultatet visade att barnmorskan bör stötta kvinnan emotionellt samt stärka henne genom att praktiskt och verbalt stödja henne genom förlossningen. Barnmorskor bör använda denna kunskap för att på ett adekvat sätt stödja paret under födandet och på så sätt främja en god förlossningsvård.

Introduktion: Antalet prehospitala förlossningar är få och därför kan det vara svårt för ambulanspersonal att upprätthålla tillräcklig kompetens inom området. Eftersom det händer sällan kan det väcka oro hos sjuksköterskor. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda vid prehospital förlossning. Metod: En kvalitativ metod användes med semistrukturerade intervjuer som analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys med induktiv manifest ansats. Nio sjuksköterskor verksamma i norra Sverige inkluderades. Resultat: Resultatet presenteras i fem kategorier; Vikten av information och förberedelse, Stress och oro för komplikationer, En känsla av skräckblandad förtjusning, Stöd och samarbete minskar oron och Kunskap och erfarenhet ökar upplevelsen av trygghet. Resultatet visade att sjuksköterskor inom ambulanssjukvården känner en skräckblandad förtjusning när det kommer till att ta sig an uppgiften att bistå vid en förlossning prehospitalt. Det är en arbetsuppgift som skänker glädje i slutändan men vägen dit kan vara fylld av stress, oro och en upplevelse av brist på kunskap inom området. Slutsats: Förlossningar är ett uppdrag som sjuksköterskor inom ambulansen känner sig mindre förberedda på, det är en sällanhändelse och det gör att de inte kan tillägna sig den erfarenheten de önskar. Det finns ett behov av ökad kunskap och övning inom området.