Examensarbetet undersöker relationen mellan bild och upplevd bild (image) gällande ett antal byggnader som relaterar till allmännyttan, förorten, senmodernismen och miljonprogrammet. Genom att avporträttera en serie byggnader med hjälp av bildspråk som vanligtvis inte används för att avbilda dessa typer av byggnader och platser undersöker examensarbetet möjligheten att erbjuda alternativa bilder av några av den moderna svenska bostadshistoriens viktigaste element. Porträtten består av handgjorda bilder i akvarell, blyerts och tusch med tillhörande texter som beskriver mina möten med byggnaderna. Med projektet önskar jag utforska mina metoder för att arbeta med arkitekturbilder samt utmana den föreliggande bilden av de ovan nämnda delarna av svensk bostadshistoria. Genom projektet önskar jag lyfta fram delar av den arkitektur den svenska allmännyttan en gång bidrog till. Bilderna är komponerade med hjälp av 3D-modeller av byggnaderna eller detaljer från dessa. Med hjälp av den digitala modellens möjligheter och den skal-lösa perspektivritningen har jag tillåtit mig att använda de positioner eller vinklar jag ansett bäst för att porträttera byggnaderna. För varje bild används ett konstobjekt som referens. Dessa bilder har fungerat som katalysatorer för arbetet men mina egna bilder. Detta är ett arbete om bild, upplevd bild, historia, historier och framtiden. Det är ett projekt om mina möjligheter att utveckla mina arkitekturbilder till någonting nytt, utan att de förlorar sina möjligheter att kommunicera arkitektur. Det är ett projekt om att lyfta fram arkitektur som har förlorat sin glans men som fortfarande har betydelse för mig. / This diploma degree project explores the relation between image and images for a number of buildings relating to public housing, the suburb, late modernism, and the Swedish Million Homes Program. By portraying a series of buildings using a pictorial language that is usually not used for portraying these kind of buildings and places, I wish to provide an alternative way of speaking of and depicting some of the most significant elements of Sweden's modern housing history. The portraits consist of handmade watercolor, pencil, and ink drawings and texts describing my meetings with the buildings. With the project I wish to develop my methods of working with architectural images. I also wish to challenge the prevailing image of the mentioned elements of Sweden's housing history. In the project, I wish to highlight some of the architecture the Swedish public housing program once provided. The images are set up using 3D models of the buildings or parts of them. Using the possibilities of the digital model and the scale-less perspective drawing, I've allowed myself to use the position or angel I found the most suitable for each image. For each image, there is an existing art work serving as a catalyst for my process of creating the image. This is a project about image, images, history, histories, and the future. It's a project about me trying to develop my architectural images into something new, without losing their ability to communicate architecture. It's a project about highlighting architecture that has lost its glory but still is of importance to me.

Miljonprogramsområdet Rosengård i Malmö byggdes under åren 1967-1974. Det består av fem delområden; Törnrosen, Örtagården, Apelgården, Kryddgården och Herrgården.Amiralsgatan delar upp hyres- och bostadsrätterna i stadsdelen. Man flyttade till de stora ljusa lägenheterna, till den goda bostaden. Men när behovet av den goda bostaden var tillgodosedd, höjdes kritik mot bostadsmiljön och man diskutera om den illa planerade stadsdelen. Innan området var färdigbyggt kretsade debatten kring arkitekturen, som ansågs skapa dåliga förutsättningar för de boende. Uppsatsen är en jämförelse mellan att bo i bostadsrätt eller hyresrätt. Finns det likadana uppfattningar om området eller skiljer de sig åt beroende på var man bor i Rosengård? Undersökningen görs genom personliga intervjuer. Man pratar om att man inte ser någon bättre eller sämre för att de bor i hyres- eller bostadsrätt, men man gör skillnad på Rosengård genom att säga ”Södra Rosengård”, ”Norra Rosengård” och även att nämna att det är ”stökigare” på andra sidan Amiralsgatan. Det som man kan se skillnad i deras beskrivning mellan ”två olika delar” av Rosengård är hur man valt att lägga upp hyres- och bostadsrätter i stadsdelen.

Denna uppsats syftar till att skapa djupare förståelse för det menings-skapande som musikvideon Haffla (2017) bidrar med i debatten om kultur, nationalitet och utanförskap i samtida Sverige. Genom ett postkolonialt perspektiv och med avstamp i teori om representation har delar av innehållet undersökts med metoden av semiotisk bildanalys. Rasifierade svenskar betraktas som ”de andra” i dagens Sverige, i relation till ”svenskhet”. I det utvalda materialet visas dock en annan representation av rasifierade svenskar i kombination med tecken som betecknar svenskhet, vilket möjliggör en inkluderande representation av svenskhet. / This paper aims to create a deeper knowledge of the meaning making that is constructed through the music video Haffla (2017) and how it contributes to the discussion on culture, nationality and alienation in contemporary Sweden. Several scenes from the video have been analysed using the method of semiotic visual analys, through a post-colonial perspective with theory on representation. Racialized swedes are in relation the ”Swedishness” regarded as ”the other”, but in the analyzedmaterial there is another representation of radicalized swedes, which is given through signs that signify Swedishness. This creates an inclusive representation of Swedishness.

I denna studie är syftet att lyfta fram ungdomars upplevelser och tankar kring de traditionellamediers framställning av Husbykrvallerna 2013. Metoden som används är kvalitativ, i formav intervjuer med ungdomar bosatta i Husby. Utanförskap och medieaktivism ärgenomgående teman i studien. Resultatet visar att den traditionella mediebilden av upploppen inte överensstämmer med ungdomarnas egna upplevelser. En känsla av utanförskap växer och ungdomarna använder sig av sociala medier på olika sätt, för att uttrycka sitt missnöje. Vidare visar resultaten att medieanvändning tillfredsställer olika behov hos ungdomarna. Behoven rör sig en hel del om ungdomarnas identitet, självbild, hur de ser på sig själva och deras omgivning.

Tunnelbanan knyter ihop stora delar av staden. Det finns människor som gärna vill bo kvar runt den t-banelinje de bor på. I denna uppsats analyseras intervjuer med fem personer som bor i stadsdelar dit den Gröna t-banelinjen går. Det undersöks hur t-banan medverkar till att bygga upp identiteten var och en skapat sig under tiden som boende på platsen. Undersökningen tar reda på hur varje person blivit en del av platsen de bor på, och hur platsen har blivit en del av dem. Med hjälp av intervjuerna tas det också reda på vad tunnelbanan kan ha för betydelse utöver att vara ett transportmedel. Studiens resultat visar att tunnelbanan bidragit till platstillhörighet, trivsel och identitetsbygge, men att platsen kan vara rörlig. Personerna kan känna tillhörighet till flera platser, genom möjlighet till rörlighet som tunnelbanan bidragit med. Resultatet visar också att tunnelbanan kan betyda något mer än att vara ett transportmedel, den är såväl landmärke som markör för urbanitet.

<p>Stockholm har en segregerad mediebild, där stadens olika områden skildras på väldigt olika sätt. I denna uppsats har fokuset legat på miljonprogramförorten Tensta, och att studera hur denna förort skildras i pressen. Syftet med uppsatsen har varit dels att undersöka hur förorten konstrueras i media, och dels att undersöka vad ungdomar bosatta i förorten anser om denna mediebild och sanningshalten i den. Uppsatsens huvudfråga har således varit: Hur ser den mediala rapporteringen om Tensta ut, och vad anser unga tenstabor om denna rapportering? För att på bästa sätt kunna besvara denna fråga har även fyra stödfrågeställningar nyttjats: Vad är det för ämnen som dominerar rapporteringen om Tensta? Vilka människor är det som får komma till tals i rapporteringen om Tensta? Vilken åsikt har unga tenstabor om mediebilden av Tensta och sättet området skildras på? På vilket sätt, om något, påverkas unga tenstabor av närområdets mediebild? Materialet som undersökningen baseras på är 150 artiklar om Tensta, publicerade under 2008-2009, och intervjutranskriberingar från intervjuer med fem lokala ungdomar. Som teoretisk utgångspunkt brukades teorier om andrafiering och tidigare studier av hur minoriteter tenderar att skildras i medier, med särskild fokus på konstruktionen av "Vi" och "De Andra", samt tidigare forskning om svenska förorters nyhetsbilder. Uppsatsens metodologiska ansats är tudelad: dels en kvantitativ innehållsanalys för att besvara frågeställningar om de centrala tendenserna i Tenstas mediebild, och dels kvalitativa intervjuer med lokala ungdomar för att besvara frågeställningar om unga tenstabors åsikter om denna mediebild. Resultaten av innehållsanalysen har visat att Tenstas mediebild domineras av en större andel negativa nyheter än den genomsnittliga Stockholmsförorten, samt att det vanligaste ämnet är brottsnyheter. Dessutom visade resultaten att tenstabor själva sällan får chansen att uttala sig i nyhetsartiklar om sin egen bostadsort. Resultaten av intervjuerna visade att informanterna hade en hög medvetenhet om områdets negativa mediebild, och till stor del ansåg att denna bild var mer negativ än dera egna upplevelser av Tensta. Det har även visat sig att informanterna påverkas av att bo i Tensta, främst för att andra människor, som enbart känner till området genom informationen som finns i medier, reagerar kraftigt när de får veta var de bor. Samtliga resultat tyder på att området Tensta skildras som en medial utgrupp.</p>

<p>Under drygt två veckor hösten 2005 pågick det som den svenska pressen kallade för ”våldet i Paris” eller ”Frankrikekravallerna”, alltså de uppror som bröt ut i många av de franska städernas förorter. Då upproren uppfattades som mer våldsamma och mer omfattande än andra uppror, fick de stor uppmärksamhet i media. Utifrån några teoretiska utgångspunkter och med hjälp av olika diskursanalytiska verktyg granskar jag i denna uppsats hur händelserna i Frankrike, platsen som händelserna utspelade sig på och människorna bakom dessa, skildrades i Dagens Nyheter.</p><p>I min analys ställer jag mig kritisk till Dagens Nyheters sätt att beskriva händelserna och porträtterandet av upprorsmakarna. Jag har bland annat funnit att tidningen många gånger ger en relativt onyanserad och förenklad bild av upproren och aktörerna bakom dessa händelser. Dagens Nyheters skildring av händelserna visar hur media är med och döljer det faktum att upproren i Frankrike har sin främsta orsak i den ojämlika maktfördelningen som råder i samhället. I analysen har jag även funnit en tendens hos Dagen Nyheter att inte vilja länka dessa uppror till andra liknande händelser, vilket både förstärker upprorsmakarnas underläge och fördummar dem. Vad detta kan bero på diskuterar jag i uppsatsens avslutande del.</p>

<p>Antologin syftar till att belysa olika boendeförhållanden i välfärdsstaten Sverige. Utifrån aspekter som, Miljonprogramsförorter, unga vuxnas och hemlösas boendesituation har vi belyst de olika boendeförhållandena. Vi vill lyfta fram boende som ett livsvillkor och dess betydelse för en individs identitetsskapande. För att få en förståelse för detta har vi utgått ifrån en kvalitativ forskningsmetod, då vi använt oss av fältobservationer och forskningsintervjuer. Det insamlade datamaterialet har vi analyserat utifrån Grundad teori som är en induktiv analysmetod där forskaren utgår förutsättningslöst och inte har en på förhand given teori. Denna analys har vi kopplat till teorier om identitetsskapande, socialisation och Bourdieus teorier kring habitus och smak. För att få en djupare förståelse av boendesituationen har vi givit ett historiskt perspektiv på boende i Sverige. En viktig slutsats i alla fyra bidrag är att ekonomin spelar en avgörande roll för individens möjlighet på bostadsmarkanden. Individens tidigare erfarenheter präglar hans eller hennes val av boende senare i livet. Den centrala slutsatsen i studien är att boende är ett livsvillkor som är viktigt för individens identitetsskapande, då boendesituationen är en markör för individens position i samhället.</p>

Stockholm har en segregerad mediebild, där stadens olika områden skildras på väldigt olika sätt. I denna uppsats har fokuset legat på miljonprogramförorten Tensta, och att studera hur denna förort skildras i pressen. Syftet med uppsatsen har varit dels att undersöka hur förorten konstrueras i media, och dels att undersöka vad ungdomar bosatta i förorten anser om denna mediebild och sanningshalten i den. Uppsatsens huvudfråga har således varit: Hur ser den mediala rapporteringen om Tensta ut, och vad anser unga tenstabor om denna rapportering? För att på bästa sätt kunna besvara denna fråga har även fyra stödfrågeställningar nyttjats: Vad är det för ämnen som dominerar rapporteringen om Tensta? Vilka människor är det som får komma till tals i rapporteringen om Tensta? Vilken åsikt har unga tenstabor om mediebilden av Tensta och sättet området skildras på? På vilket sätt, om något, påverkas unga tenstabor av närområdets mediebild? Materialet som undersökningen baseras på är 150 artiklar om Tensta, publicerade under 2008-2009, och intervjutranskriberingar från intervjuer med fem lokala ungdomar. Som teoretisk utgångspunkt brukades teorier om andrafiering och tidigare studier av hur minoriteter tenderar att skildras i medier, med särskild fokus på konstruktionen av "Vi" och "De Andra", samt tidigare forskning om svenska förorters nyhetsbilder. Uppsatsens metodologiska ansats är tudelad: dels en kvantitativ innehållsanalys för att besvara frågeställningar om de centrala tendenserna i Tenstas mediebild, och dels kvalitativa intervjuer med lokala ungdomar för att besvara frågeställningar om unga tenstabors åsikter om denna mediebild. Resultaten av innehållsanalysen har visat att Tenstas mediebild domineras av en större andel negativa nyheter än den genomsnittliga Stockholmsförorten, samt att det vanligaste ämnet är brottsnyheter. Dessutom visade resultaten att tenstabor själva sällan får chansen att uttala sig i nyhetsartiklar om sin egen bostadsort. Resultaten av intervjuerna visade att informanterna hade en hög medvetenhet om områdets negativa mediebild, och till stor del ansåg att denna bild var mer negativ än dera egna upplevelser av Tensta. Det har även visat sig att informanterna påverkas av att bo i Tensta, främst för att andra människor, som enbart känner till området genom informationen som finns i medier, reagerar kraftigt när de får veta var de bor. Samtliga resultat tyder på att området Tensta skildras som en medial utgrupp.

Antologin syftar till att belysa olika boendeförhållanden i välfärdsstaten Sverige. Utifrån aspekter som, Miljonprogramsförorter, unga vuxnas och hemlösas boendesituation har vi belyst de olika boendeförhållandena. Vi vill lyfta fram boende som ett livsvillkor och dess betydelse för en individs identitetsskapande. För att få en förståelse för detta har vi utgått ifrån en kvalitativ forskningsmetod, då vi använt oss av fältobservationer och forskningsintervjuer. Det insamlade datamaterialet har vi analyserat utifrån Grundad teori som är en induktiv analysmetod där forskaren utgår förutsättningslöst och inte har en på förhand given teori. Denna analys har vi kopplat till teorier om identitetsskapande, socialisation och Bourdieus teorier kring habitus och smak. För att få en djupare förståelse av boendesituationen har vi givit ett historiskt perspektiv på boende i Sverige. En viktig slutsats i alla fyra bidrag är att ekonomin spelar en avgörande roll för individens möjlighet på bostadsmarkanden. Individens tidigare erfarenheter präglar hans eller hennes val av boende senare i livet. Den centrala slutsatsen i studien är att boende är ett livsvillkor som är viktigt för individens identitetsskapande, då boendesituationen är en markör för individens position i samhället.