I denna uppsats undersöks hur lokalbefolkningen samt tjänstemännen upplever tryggheten i området Rinkeby-Kista. Tanken är att studera trygghetsaspekten och jämföra om det finns skillnader mellan hur de boende upplever tryggheten i området och tjänstemännens upplevelser. Dessutom kommer det vara en beskrivande del av hur kommunen arbetar med trygghetsarbetet i stadsdelen. Detta görs genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med två tjänstemän och tre personer som bor i Rinkeby. Resultatet tyder på att den upplevda tryggheten ser olika ut baserat på faktorerna ålder, kön och bakgrund som kan ha påverkan på trygghetskänslan. Dessutom ser man tydligt att det finns en stor skillnad mellan hur tjänstemännen uppfattar tryggheten, vad de tycker bör prioriteras i området för att uppnå en trygg stadsmiljö, jämfört med vad befolkningen har för uppfattningar om vad som behöver prioriteras.

Problemformulering & Syfte: Tensta klassas som ett särskilt utsatt förortsområde och medieforskare har länge pekat på att kommunikationen om förorten i media genomsyras av stereotypisering genom gestaltningsprocesser. För många människor är medier den viktigaste källan till information. Det media kommunicerar bidrar till skapandet av föreställningar som påverkar både allmänhetens uppfattning om verkligheten i förorten och de som bor i dessa områdens syn på sig själva och sin hemort. Att kommunicera är att gestalta, varje gång vi kommunicerar med någon gestaltar vi verkligheten på något särskilt sätt och eftersom människan alltid strävar efter att skapa mening i tillvaron är gestaltningsprocesser ofrånkomliga. Med detta i åtanke har studien i syfte att undersöka hur förorten Tensta gestaltas i de svenska nyhetstidningarna Dagens Nyheter och Aftonbladet under perioden 1 januari 2019 till 31 december 2019.

Syftet med föreliggande uppsats är tredelat. Det första delsyftet är att synliggöra hur deltagarna, som alla är killar med förortsbakgrund, beskriver förorten och förortsindexerad svenska. Det andra syftet är att undersöka deltagarnas inställning till deras och andras användning av förortsindexerad svenska. Det tredje syftet är att synliggöra hur deltagarnas språk och identitetsskapande hänger ihop. För att besvara studiens frågeställningar användes en kvalitativ metod och fem ungdomar intervjuades. I intervjuerna fick deltagarna besvara frågor om deras inställning till sin och andras användning av förortsindexerat tal. Resultatet visar att deltagarna inte förskönar bilden av förorten. De erkänner att det finns problem, men för dem står förorten också för gemenskap, kärlek och värme. Undersökningen visar att deltagarna menar att förortsindexerad svenska bidrar till en gemenskap. Språkbruket beskrivs som en språklig kompetens och som ett viktigt verktyg. Utanför det flerspråkiga bostadsområdet blir talet däremot stigmatiserande, vilket bidrar till språklig medvetenhet och anpassning. Deltagarna redogör dessutom för att språket utgör en viktig roll i deras identitetsskapande.

Det här examensarbetet är en diskursanalys som handlar om miljonprogrammet och dessroll i vad vi ser som den goda staden idag. Miljonprogrammet ses gärna som en parentes ihistorien, någonting som saknar identitet och karaktär. Det räknas inte gärna som ”riktig”stadsbebyggelse, utan betraktas snarare som dess motsats. Dessutom är den ful. För attförändra den här upplevelsen av miljonprogrammen används gärna nyliberala metoderoch entreprenörsurbanism för att skapa det man kallar ”stadsmässighet” även i förorten.På så vis menar man att man kan göra dessa områden konkurrenskraftiga och attraktiva påen marknad. Analysen visar att diskursen som präglat miljonprogrammet ända sedanbörjade stå klara på 70-talet ännu finns kvar men delvis har bytt karaktär - idag seskapitalismen som en lösning på förortens problem, snarare än problemens orsak, ochbilden av förorten som misslyckanden lever vidare. / The reputation of the Swedish Million Programme has been quite bad since the 70’s, andtoday it is seen as an era without any history or identity. The modernist neighbourhoods isugly, and not seen as parts of the ”real city”. Instead, it is often described as its opposite,something that must change to become a part of what we see as the good city today. Toaccomplish this, neoliberal methods like entrepreneurial urbanism is used to renew theareas and make them attractive. This paper focus on the discourse that have surroundedthe Swedish Million Programme since it was build, and it shows that we still see thesesuburbs as failures. But instead of blaming the capitalist system, it is seen as part of thesolution by means of neo liberal methods.

In 1920s Sweden the concept of Folkhemmet was born and described as a concept and an idea of the modern Swedish well-fare state where the nation was considered a family. Through governmental founding, a new modern Sweden was planned. The first suburbs was introduced in 1930 and the 1950s the next project was finished, the so-called ABC-staden (ABC-town in English). One of the suburbs belonging to the ABC-town project was Rågsved, a place which is associated with the Swedish punk movement and the cultural association of Oasen. In 1965 the next building project was introduced, now called Miljonprogrammet. Miljonprogrammet became criticized for being a constant working place and isolating citizens in the suburbs, leading to segregation. A furthermore consequence of the segregation was when working-class families got a better economy and left the traditional apartment housing for newly produced town halls it opened for low-income families to move in. Meanwhile, the media framing of the suburb also began to change. The narrative of the suburb had previously been a hope for a bright better future for families to live in, but it later changed to be a place for criminality, under-employment, alcoholism, and substance abuse. Teenagers and young adults stuck at the bottom of the economic chain were affected worst by this change. This also occurred with the oil crisis in the late 1970s, making the end of the Swedish record years. The Swedish punk movement was introduced in 1976 inspired by the British and American punk scene. The movement established itself in the suburbs among young adults who did not feel like they were heard. The movement was, in difference to previous youth cultures, political which affected the message of the movement. In the capital of Stockholm, punk rockers found themselves wanting something more, a place outside the centre of the city where they all could have a place to be. This project later resulted in the cultural association of Oasen in Rågsved. In 1979 after the city council of Vantör decided to throw out the association they answered by occupying the locale. They demanded a place to feel at home in the suburb they lived in. This thesis is discussing the modern Swedish suburb using the Swedish punk movement as a historic example. The thesis’s theoretical framework focuses on intersectionality, place, space, and journalistic framing.

Syftet med denna studie är att undersöka hur Rinkeby och Djursholm framställs i nyhetstidningarna Expressen och Svenska Dagbladet och vilka återkommande brottstyper som nyhetsmedia lyfter fram i respektive bostadsområde. De teoretiska utgångspunkterna som ligger till grund för denna studie är stämplingsteorin och stigma. För att besvara studiens syfte används följande frågeställningar: “Hur framställs Rinkeby respektive Djursholm i nyhetstidningarna Expressen och Svenska Dagbladet?” och “Vilka typer av brott lyfts fram i respektive bostadsområden?” En kritisk diskursanalys tillämpas för att besvara studiens frågeställningar. Resultatet från studien visade att Rinkeby i stor utsträckning framställs som en konstant brottsplats med blodiga gängkrig och dödspatruller. De brottstyper som främst lyfts fram av nyhetsmedia är skottlossningar och mord. Bostadsområdet Djursholm framställs av nyhetsmedia som ett dyrt överklassområde med mycket outtalat bakom fasaderna. De brottstyper som media lyfter fram i området innefattar primärt narkotikabrott. Studiens avsikt är att synliggöra hur mediala skildringar av skilda bostadsområden kan skapa och reproducera diskurser av dessa bostadsområden, men också hur bostadsområden kan vara stigmatiserade på två skilda sätt.

This paper examines how femininity is negotiated in the play "Vem som hon" from an intersectional perspective based on five female characters. The narrative space is an unspoken suburb in Stockholm. The play deals with themes such as sisterhood, violence, poverty, racism and segregation. Through a narrative analysis of the script and the recording of the play, it examines how femininity is made in the place linked to race and class. The essay aims to answer how the characters negotiate femininity in the play and what boundaries they relate to and what role the place has in their creation of femininity. The essay wants to highlight the girls' voices and show a complex picture of the suburb as a place where people's identities are changing and multifaceted. The conclusion shows that the characters in different ways move across the boundaries of what is considered feminine and masculine and that they construct themselves through a sense of belonging to each other and the suburb as a place. Through ideals of chastity and religion, the characters try to gain respectability while their lives are characterized by violence and a rejection of normative feminine ideals.

Bibliotekens roll i samhället är viktig, inte bara som en plats för kunskap och lärande, utan också som mötesplats. Genom att plocka ut biblioteket som koncept i en offentlig utomhusmiljö, ville jag undersöka möjligheten till att skapa en syntes mellan bibliotek och stadsrum genom gestaltning. Med denna tanke som utgångspunkt har jag utformat ett designförslag som på ett mer tillgängligt sätt erbjuder  kunskap och lärande och samtidigt som platsen uppmanar till möten och reflektion. Platsen för mitt projekt  som jag utgått ifrån är Orminge centrum som ligger i Nacka kommun utanför Stockholm. 2015 antog Nacka kommun ett nytt detaljplaneprogram för Orminge Centrum, vilket jag har studerat noga samt använt som utgångspunkt i flera delar av det här projektet. För att hålla en tydlig koppling till området har jag genomgående jobbat med Orminge som inspiration. Både genom att studera och analysera det befintliga biblioteket i Orminge centrum, samt genom att utforma designprinciper utifrån platsens befintliga identitet. Tack vare intervjuer har jag fått kunskap om hur biblioteken fungerar som mötesplats, större förståelse för hur ett detaljplaneprogram kan se ut samt hur man kan arbeta för att öka barns nyfikenhet för läsning. Dessa insikter har varit nödvändiga för att kunna genomföra projektet. Resultatet blev ett skulpturalt utomhusbibliotek som fungerar som en bokbytarplats. Designförslaget följer ett program som jag tagit fram genom analys av det befintliga biblioteket i Orminge centrum.

The aim of this study was to investigate young men's experiences of being stopped by the Stockholm police in two marginalized areas in Stockholm. The study had a special focus on the experience of ethnicized location profiling, which became relevant in connection with the new law on inspection zones. To achieve the study's goals, a qualitative research method was used as the empirical evidence was based on six interviews with men who gave an account of their experiences and perspectives of marginalized communities. The empirical work has been analyzed using stigma theory, territorial stigma and labeling theory. The results showed that the men had gone through similar experiences during their conversations with the police, where the police's frequent interest was based on the men's ethnicity, appearance and area of ​​residence. The men highlighted that this had an impact on the police's treatment, as the men felt that the police saw them as criminals and treated them differently from ethnic Swedes. Based on the men's previous experiences, they assumed that the inspection zones would worsen the image of marginalized communities and affect the living situation of the individuals of the community. Where there was a risk that the zones contribute to the stopping of innocents and that ethnic and geographic profiling increases.

Syftet med studien är att belysa de kollektiva representationer dvs. kollektivt accepterade utsagor som återspeglas genom lokalmedias publiceringar om förorten i en mellanstor svensk stad. Studien ämnar också belysa vilken typ av nyheter som publiceras om förorten. Studien antar ett kritiskt diskursivt angreppssätt och urvalet består i 7 debattartiklar, 7 ledarartiklar och 5 debattinlägg från Nerikes Allehanda som sedan analyseras. Det baseras också på en översikt av 309 nyhetsartiklar publicerade mellan 2006-2015. Studien visar att lokalmedia producerar en bild av förorten som otrygg. Invånarna i förorten beskrivs inte sällan som icke-reflekterande, passiva och moraliskt avvikande. Studien argumenterar för att media skapar och upprätthåller en moralisk differentiering i gestaltningen av den andre och en dikotomi kring förorten. / The aim of this study is to analyse local media’s narratives about the suburb in a Swedish middle-sized city. This in order to show the collective representations (collectively accepted narrations) about the suburbs. The study also shows which kind of news about the suburb the local media is publishing. The methodology is influenced by the critical discourse analysis, CDA and the sample is based on 5 debate articles, 7 letters to the newspaper and 7 leaders. It’s also based on an appraisal of 309 news articles distributed between 2006 and 2015. The study displays that the local media creates an image of the suburb as an unsafe place. The inhabitants are often styled as passive, non-reflecting and morally deviated. The study argues that the local media is creating and sustaining a moral diversity when labeling “the others”. It also argues that the local media is enforcing a dichotomization of the suburb.