På en intensivvårdsavdelning vårdas patienter som har drabbats av svikt i vitala organ, akut försämring av en kronisk sjukdom eller utsatts för ett trauma. De närstående har en viktig roll i stödet av den kritiskt sjuka patienten. Kommunikation inom vården är komplex och mycket ansvar ligger på intensivvårdssjuksköterskan. I teorin bygger en god relation mellan intensivvårdssjuksköterskan och de närstående på bra kommunikation. Studier på hur intensivvårdssjuksköterskan upplever det första mötet i praktiken är sparsam. Syftet med studien var att utforska intensivvårdssjuksköterskans upplevelse av det första mötet med närstående. För att uppnå syftet har en kvalitativ studie gjorts med livsvärldsteoretisk grund. Intervjuer med intensivvårdssjuksköterskor har genomförts. En innebördsanalys av datan har gjorts och nya innebörder har framträtt. Intensivvårdssjuksköterskans upplevelse av det första mötet är att varje möte är unikt och behöver anpassas efter varje individ. Det första mötet upplevs vara grunden till att bygga en tillitsfull och trygg relation mellan intensivvårdssjuksköterskan och de närstående. Faktorer hos de närstående som gör mötet unikt kan vara bland annat generationstillhörighet, tidigare erfarenheter, sinnesstämning och språkförståelse. Intensivvårdssjuksköterskans upplevelse av att inte räcka till på grund av tidsbrist diskuteras. I diskussionen lyfts även motsägelsen av att använda de närstående som tolkar trots vetskapen om tolkningens brister. Att motverka ohälsa hos de närstående belyses ur perspektivet hållbar utveckling.

Syftet med denna studie är att belysa hur utlandsfödda föräldrar upplever svensk förskola. I kvalitativa intervjuer har föräldrar från olika länder fått svara på frågor om mötet med den svenska förskolan. De beskriver sina känslor och upplevelser från första besöket på förskolan, hur kommunikationen och samarbetet med personalen fungerar och hur de uppfattar att deras barn trivs och involveras i verksamheten på förskolan.  Resultatet visar att de utlandsfödda föräldrarnas upplevelse av den svenska förskolan till största del är mycket positiv. Det tolkas som att de känner sig väl bemötta och stöttade av personalen och de förefaller tycka att förskolans verksamhet är bra, rolig och lärorik.

Title: Introduction in a parents perspective, The importance of secure for parents.   Syftet med föreliggande examensarbete är att undersöka hur föräldrar upplever en introduktion av sitt barn på förskolan. Studien vill också visa hur föräldrar upplever sin egen roll under introduktionen av sitt barn i förskolan. Studien är en kvalitativ fenomenografisk ansats där vi utgår från föräldrars upplevelser under introduktionen i förskolan. Studiens metod utgår från intervjuer som gjorts med åtta informanter som bor runt om i södra Sverige. Studien utgår även från föräldrarnas upplevelser av sin egen roll under introduktionen. I syftet lyfts att den föreliggande studien görs för att undersöka och belysa föräldrars olika upplevelser av en introduktion i förskolan.   I analysen framträder fem olika kategorier av föräldrars upplevelser och uppfattningar av en introduktion, av sitt barn, i förskolan. De kategorier som blir framträdande är upplevelser av trygghet, upplevelser av första mötet och upplevelser av en trygg anknytning. Vidare framkommer även uppfattningar av den trygga basen samt uppfattningar av pedagogansvar. Resultatet visar att tryggheten är den faktor som föräldrarna anser vara mest betydelsefull vid anknytning i samband med en introduktion i förskolan. Anknytning är något som inte kan förbises i förskolan då den utgör en stor del av introduktionen.   Sammanfattningsvis kan konstateras att pedagogernas tydlighet i att visa hur en introduktion i förskolan kan gå till är betydelsefull för föräldrarnas upplevelser. Föräldrarna vill också bli en del av introduktionen genom att de får veta hur de som föräldrar ska agera under tiden de är med sitt barn på förskolan. Det är av vikt att pedagoger som jobbar i förskolans verksamhet förstår innebörden i begreppen anknytning, trygghet och relationsskapande.

I dagens prehospitala sjukvård är det inte bara ambulanspersonal som möter patienten. Även räddningstjänsten har viss patientkontakt och kunskap i att möta en person som är skadad, svårt sjuk eller i chock. Sedan några år tillbaka pågår ett projekt i Södra Älvsborgs Räddningstjänst förbund (SÄRF) som heter ”I Väntan På Ambulans” (IVPA). Denna personalstyrka finns på några av landbygdens deltidsstationer och skall kunna nå invånarna i kommunen vid prio ett larm (ambulanslarm med högsta prioritet) då larmad ambulans har lång framkörningstid till den drabbade. Trots att IVPA har funnits sen mitten av 1980 talet i Sverige saknas kvalitativ forskning om hur patienten upplever mötet med IVPA. Syftet med studien är att beskriva hur personer med akut bröstsmärta som bor på landsbygden upplever mötet med IVPA-styrkan. Metoden som valdes är intervjuer av fem stycken landsbygds invånare. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet pekar på att IVPA gör en betydande insats när det gäller patienter som drabbas av akut bröstsmärta på landsbygden. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård

<p>Den största affär man gör i livet är troligtvis en fastighetsaffär. Det finns ofta ett stort urval av både mäklare och byråer. Vill man nå en stor framgång som mäklare fordras att man levererar en tjänst som säljarna anser är bättre än konkurrenternas. Mäklarnas lön grundar sig enbart på säljarens provision och för att överleva inom branschen är det därför av största vikt att veta vad kunderna vill ha. Mäklarna måste därför ta reda på vad säljarna väljer efter för kriterier.</p><p><em> </em></p><p><em>Syftet</em> med uppsatsen är att ta reda på vad säljaren av ett småhus tycker är viktiga kriterier vid valet av fastighetsmäklare, men även vad mäklarna själva tror är viktiga kriterier när säljarna väljer. Samt om dessa två parters uppfattningar stämmer överens? Finns det några skillnader i deras uppfattningar av tjänsten? Vad kan mäklaren då göra åt detta?</p><p><em> </em></p><p><em>Metoden </em>som vi har valt i vår undersökning utgår ifrån en kvalitativ ansats. Vi har intervjuat fem stycken mäklare och 25 stycken säljare. Mäklarna har vi besökt och intervjuat på plats och säljarna har intervjuats per telefon. Mäklarna har valts från både liten och mellanstor stad.<em></em></p><p><em> </em></p><p><em>Teorin </em>som vi använt oss av<strong> </strong>bygger på tjänste- och relationsmarknadsföring då det inte finns någon litteratur om kunders köpbeteende i fastighetsmäklarföretag. Teoriavsnittets första kapitel handlar allmänt om köpprocessen hos kunder. Detta följs av de teorier vi använt oss av i vår analys.</p><p><em> </em></p><p><em>Slutsatsen </em>i vår undersökning visar på att mäklare och säljare är relativt överens om vilka kriterier som anses viktiga. Kriterier som väger extra tungt är förtroende, första mötet och Word of mouth. Ett gap har uppstått mellan vad kunden förväntar sig och vad den får när man har en missnöjd kund. Detta problem kan avhjälpas med en så kallad gapmodell.</p>

Den största affär man gör i livet är troligtvis en fastighetsaffär. Det finns ofta ett stort urval av både mäklare och byråer. Vill man nå en stor framgång som mäklare fordras att man levererar en tjänst som säljarna anser är bättre än konkurrenternas. Mäklarnas lön grundar sig enbart på säljarens provision och för att överleva inom branschen är det därför av största vikt att veta vad kunderna vill ha. Mäklarna måste därför ta reda på vad säljarna väljer efter för kriterier.   Syftet med uppsatsen är att ta reda på vad säljaren av ett småhus tycker är viktiga kriterier vid valet av fastighetsmäklare, men även vad mäklarna själva tror är viktiga kriterier när säljarna väljer. Samt om dessa två parters uppfattningar stämmer överens? Finns det några skillnader i deras uppfattningar av tjänsten? Vad kan mäklaren då göra åt detta?   Metoden som vi har valt i vår undersökning utgår ifrån en kvalitativ ansats. Vi har intervjuat fem stycken mäklare och 25 stycken säljare. Mäklarna har vi besökt och intervjuat på plats och säljarna har intervjuats per telefon. Mäklarna har valts från både liten och mellanstor stad.   Teorin som vi använt oss av bygger på tjänste- och relationsmarknadsföring då det inte finns någon litteratur om kunders köpbeteende i fastighetsmäklarföretag. Teoriavsnittets första kapitel handlar allmänt om köpprocessen hos kunder. Detta följs av de teorier vi använt oss av i vår analys.   Slutsatsen i vår undersökning visar på att mäklare och säljare är relativt överens om vilka kriterier som anses viktiga. Kriterier som väger extra tungt är förtroende, första mötet och Word of mouth. Ett gap har uppstått mellan vad kunden förväntar sig och vad den får när man har en missnöjd kund. Detta problem kan avhjälpas med en så kallad gapmodell.

Children and parents who visited child and adolescent psychiatry (CAP) for the first time were interviewed in the presence of their therapists about the first meeting. The interview was intended to make the attendants describe in their own words what the meeting was like for them. The interview was repeated after six months to get complementary information. Research assistants, reflectors, helped the interviewer to prevent from bias and to hold on to the theme. The grounded theory approach was utilised in papers I, II, and III, and qualitative content analysis was used in paper IV. Children appreciated the therapist being in an active as well as in a more passive but alert position, moving between asking adjusted questions and including the parents. The therapists’ skill of listening was also important to them. For the parents, it was important what happened between their child and the therapists. They questioned their own role and presence. Also, they focused on the plan for the meeting and for the coming process. Certain things that happened in the dialogue were useful after the meeting. The results indicate that what was helpful was connected to family therapy matters rather than psychiatric ones. The therapists balanced between a psychiatric and a family therapeutic position, and it was a dilemma for them how to best fulfil their assignment in the organisation as they perceived it. Two competing discourses were found in the first meeting; Structuring, which stood for structure, planning and expertise, while Collaboration represented negotiations of how to work together, empowerment and emotional aspects. The Structuring discourse tended to dominate. Both discourses consisted of valuable elements that needed to be included to ensure that the atmosphere would not be too strict or too flexible. The findings are tentative because of the lack of studies to compare to, and because of the few interviews made. / Det första möte som sker mellan familjemedlemmar och personal antas ha stor betydelse för hur den fortsatta kontakten artar sig. Det är ett tillfälle när var och en kan vara öppen för intryck och nyfiken på hur kommunikationen utvecklas och vilken hjälp som ska till. Förutsättningarna för mötet är etablerade på många plan. Föräldrarna och barnen har tidigare erfarenheter av både personliga och professionella kontakter, och de har förväntningar på vad som ska eller bör ske under det första samtalet. Personalen befinner sig i ett sammanhang där de har förväntningar på sig från organisationen. De har utbildning och erfarenhet och har anammat organisationens kultur och vanor i större eller mindre utsträckning. Både inom det psykiatriska eller det psykoterapeutiska området har det varit brist på studier som rör det första samtalet mellan professionell och patient/klient. Detta väckte ett intresse att studera området närmare. Syftet med studien var därför att försöka ta reda på mer om det första mötet ansikte mot ansikte mellan personal och familjemedlemmar. Vad händer där och hur upplevs det här mötet av dem som deltar? Ytterligare ett syfte var att försöka ta reda på vilka diskurser som påverkar det som sker mellan deltagarna. Vilka underliggande meningar har deltagarnas tankar och sätt att bete sig, och som har förankring i allmänna föreställningar om hur ett möte av det här slaget går till? Hur framträder det i deltagarnas kommunikation med varandra? För att finna svar på dessa frågor gjordes forskningsintervjuer inom två veckor respektive sex månader efter det första mötet på BUP (barn- och ungdomspsykiatrin). Vid intervjuerna deltog de som varit närvarande vid det första samtalet, d v s personal, föräldrar och barn. Intervjuaren hade till sin hjälp forskningsassistenter, reflektörer, vars uppgift var att bidra till att alla fick komma till tals och att man höll fokus på hur det var under det första samtalet. Fyra delstudier genomfördes. I de tre första användes analysmetoden grundad teori, och i den fjärde kvalitativ innehållsanalys. Den första delstudien lyfte fram barnens perspektiv. Barnen uppskattade om behandlarna befann sig ömsom i en aktiv ömsom i en passiv position, där de samtidigt var alerta i förhållande till barnen. De gillade att behandlarna å ena sidan anpassade sig och sina frågor till barnen och å andra sidan tog med föräldrarna i samtalet. Behandlarnas förmåga att lyssna och att hjälpa barnen att uttrycka sig var viktig för barnen. De tog också upp vikten av att behandlarna höll reda på tiden, så att samtalet inte blev för långt för dem. För föräldrarna, i delstudie II, visade det sig vara avgörande vad som skedde mellan deras barn och behandlarna. De ifrågasatte sin egen roll i mötet, och var tveksamma till om de borde vara närvarande eller inte. Dessutom var de inriktade på hur upplägget av samtalet såg ut och hur den fortsatta planeringen skulle bli. Vissa teman och yttranden i dialogen kunde vara till nytta för samspelet därhemma. Fynden i delstudien antyder att det som var till hjälp snarare låg på ett familjeterapeutiskt plan än ett psykiatriskt. I delstudie III framkom att behandlarna nedtonade sin egen insats och lyfte fram det viktiga i familjemedlemmarnas bidrag till hur mötet blev. Behandlarna balanserade mellan ett psykiatriskt och ett familjeterapeutiskt förhållningssätt. De mest tillfredsställande arbetsuppgifterna rörde att lyssna på barns och föräldrars berättelser och att hitta sätt att uppmuntra och stödja deras vägar till att må och fungera bättre. De önskade möta familjemedlemmarna på deras villkor, men hade också att samla information för bedömning och fortsatt planering. Det innebar ett dilemma för dem hur de bäst skulle kunna uppfylla de uppgifter som de uppfattade att BUP-organisationen gett dem. Två konkurrerande diskurser framträdde i delstudie IV. De var inflätade i varandra och stod att finna hos var och en av parterna barn, föräldrar och behandlare. Det syntes pågå balanserande eller konkurrens mellan de sociala röster som ingick i diskurserna. Diskursen Strukturering innehöll sociala röster som rörde exempelvis inramning av mötet, expertis och kategoriseringar medan diskursen Samarbete inriktades mot aspekter som öppenhet, sam-skapande och en utvidgad dialog. Om diskursen Strukturering skulle överväga blev följden antingen ett undertryckande och okänsligt förhållningssätt och diskursen Samarbete skulle om den övervägde kunna skapa ett otydligt eller alltför flexibelt förhållningssätt. Den förra diskursen tycktes dominera, men båda diskurserna syntes innehålla delar som behövdes för att det första mötet skulle uppfattas som givande. Fynden i studien är preliminära av två skäl. Dels finns få eller inga studier att jämföra med; dels var antalet intervjuer begränsat.

Syftet med denna studie var att undersöka vad ungdomar tyckte var viktigt i det första mötet med terapeuten, och vad i detta möte som fick dem att bestämma sig för att återkomma och påbörja en stödgrupp. Kvalitativa intervjuer genomfördes med sju unga vuxna i tjugoårsåldern som alla hade fullföljt en termin på en stödgruppsverksamhet för anhöriga till missbrukare i Stockholm. Utskrifterna av de inspelade intervjuerna tematiserades i tre steg genom tematisk analys. Resultaten från de teman som hittades analyserades utifrån teorier om arbetsallians. De främsta fynden i studien pekar mot att terapeuterna fick allians med ungdomarna redan på första mötet.  Terapeutens värme och mänsklighet var en nyckelfaktor som spelade stor roll för att skapa allians med de unga. De uppskattade även äkthet, självkännedom och flexibilitet hos terapeuterna. I materialet framkommer även att platsen i sig spelade roll. Faktorer som omgivning och inredning spelade roll för ungdomarna. Slutsatserna indikerar att allians är av största vikt och att det kan vara än viktigare med unga vars frågor är flyktiga och i familjer som kämpar för att hantera vad som ofta är extremt påfrestande situationer, vilket ofta är fallet i beroendefamiljerna. / The purpose of this study was to explore what adolescents found important during the introductory meeting with the therapist, as well as which aspects of the initial meeting encouraged them to participate in a support group for codependents. Qualitative interviews were compiled of seven individuals in their early twenties whom had all completed a term at a treatment center for codependents in Stockholm. The transcpripts were thematized in three steps using thematic analysis. The resulting themes were explored from the viewpoint of the Working Alliance Theory. The main findings in this study were that the therapists made a strong alliance at an early stage with the adolescents. The warmth and the humanity of the therapists was a key factor that made an important difference among the adolescents. The therapists expression of authenticity, self- disclosure and flexibility played part in their experience as well. The environment and furnishings held inviting properties and helped create a relaxed atmosphere. Conclusions point to the significance of alliance, especially within youth, for whom issues are volatile, and whose families are struggling to manage what often are extremely disruptive situations. These often include problems with addiction of some sort.