Purpose/Aim: We have a right to freedom of the press, but we do also have a right not to be exposed to slander, we have a right to not be insulted. A study about this rights and crimes in the swedish law. Material/Method: literature, Internet, cases, Commission of Inquiry's recommendation. A qualitative research method Main results: There is a very strong freedom of the press in the Swedish constitution. Mostly it stands immovable. The freedom of press can be restricted in case of slander. Although, even if there is a crime of slander, the freedom of the press is stronger than the crime of slander, if there is a public interest in the matter, freedom of the press compensate the crime of slander. There is no need to change the law and the court could use the paragraph of slander also to protect the integrity of a person.

No description available.

Four years after the Swedish MeToo-movement, ten women who publicly accused men of sexual violence have been convicted of the crime defamation. Framed as realizing questions of truth, sexual violence and the roles victim and perpetrator, the convictions have caused an extensive and polarized debate in Swedish news media. Based on a data-sample of newspaper articles from four of the major daily newspapers in Sweden, this study uses feminist critical discourse analysis to study the news media coverage of these defamation cases with the aim of investigating if patriarchal structures are reproduced in Swedish news media discourse on defamation in the wake of MeToo. The results show that patriarchal structures are in fact being reproduced – in three main ways. First of all, patriarchal structures are reproduced through the construction of truth as a subjective, internal and individual reality that gives men as a group an interpretative prerogative and privilege in making truth-claims, compared to women. Secondly, patriarchal structures are reproduced through the construction of sexual violence as a subjective experience rather than a fact. Men’s sexual violence towards women is depoliticized and de-gendered, rendering the gendered asymmetry of the violence invisible. Thirdly, patriarchal structures are reproduced through assigned roles of victim and perpetrator. Women who testify about rape are constructed as perpetrators of defamation rather than as victims of rape, while men are constructed as victims of defamation rather than as perpetrators of rape. The credibility of women who testify about rape is questioned as well as their legitimacy as victims of sexual violence. To conclude, the study shows that the news media discourse on defamation in the wake of MeToo reproduce patriarchal structures as it contributes to a systematic privileging of men as a group, and to a systematic disadvantaging of women as a group. / Fyra år efter den svenska MeToo-rörelsen har tio kvinnor som offentligt anklagade män för sexuellt våld blivit dömda för brottet förtal. Förtalsdomarna har fått omfattande medialt utrymme i svensk nyhetsmedia och har väckt en polariserad debatt. Domarna har i nyhetsrapporteringen framställts realisera frågor om sanning och sexuellt våld, samt frågor om vem som egentligen är offer och förövare i fallen. Baserat på ett material av nyhetsartiklar från fyra av de största rikstäckande tidningarna i Sverige studerar denna studie nyhetsrapporteringen om dessa förtalsdomar i syfte att undersöka om patriarkala strukturer reproduceras i den mediala diskursen om förtal i kölvattnet av MeToo. Resultaten visar att patriarkala strukturer reproduceras på tre olika sätt. För det första genom att sanning konstrueras diskursivt som en subjektiv och inre individuell verklighet, vilket ger män som grupp ett tolkningsföreträde och privilegium i att leverera sannings-utsagor jämfört med kvinnor. För det andra så reproduceras patriarkala strukturer genom att sexuellt våld konstrueras diskursivt som en subjektiv upplevelse snarare än en sanning. Mäns sexuella våld mot kvinnor avpolitiseras och avkönas vilket gör att den könsasymmetriska aspekten av våldet osynliggörs. För det tredje så reproduceras patriarkala strukturer genom hur rollerna offer och förövare tillskrivs. Kvinnor som vittnar om våldtäkt framställs som förövare av förtal snarare än som våldtäktsoffer, medan män konstrueras som offer för förtal snarare än som våldtäktsmän och förövare. Trovärdigheten hos kvinnor som vittnar om våldtäkt ifrågasätts liksom deras legitimitet som offer för sexuellt våld. Sammanfattningsvis visar studien att mediediskursen om förtal reproducerar patriarkala strukturer genom att den bidrar till ett systematiskt gynnande av män som grupp och missgynnande av kvinnor som grupp.

No description available.

Sammanfattning Yttrandefriheten utgör en av grundbultarna i en demokratisk rättsstat. I svensk rätt är den grundlagsskyddade yttrandefriheten, reglerad i TF och YGL, starkt förankrad. De inskränkningar som får göras i denna bygger på noggranna överväganden. Att utpeka annan fysisk person såsom brottslig, klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämna uppgift som är ägnad att utsätta denna för andras missaktning utgör förtal. Förtal är såväl ett yttrandefrihetsbrott enligt 7 kap. 4 § p. 14 TF, som ett brott mot person enligt 5 kap. 1–2 §§ BrB. Det som den svenska förtalsregleringen syftar till att skydda är den objektiva äran: anseendet, det goda namnet och ryktet hos det potentiella offret.   I svensk rätt har intagits en ståndpunkt om att juridiska personer inte är berättigade till ett rättsligt skydd vid förtal, eftersom förtalet inte anses angripa någons anseende. Införandet av ett straffrättsligt ansvar vid förtal mot juridisk person har föreslagits, men avfärdats med motiveringen att det skulle utgöra en omotiverad inskränkning i yttrandefriheten. I vissa utländska rättssystem, vilka upprätthåller en stark yttrandefrihet, åtnjuter juridiska personer dock ett rättsligt skydd mot förtal genom straffrättslig eller civilrättslig lagstiftning. Juridiska personer åtnjuter därtill flertalet grundläggande ekonomiska och personliga fri- och rättigheter inom unions- och konventionsrätten. Av nämnda fri- och rättigheter är rätten till effektiva rättsmedel av särskild betydelse. Därtill är medlemsstater i Europeiska unionen (EU) skyldiga att tillhandahålla effektiva rättsmedel till enskilda för att säkra ett effektivt domstolsskydd. Det har ännu inte prövats huruvida en särskild civilrättslig skadeståndsreglering vid förtal mot juridisk person bör införas i svensk rätt, i syfte att skapa ett effektivt rättsmedel som är mindre benäget att inskränka yttrandefriheten.   I förevarande framställning konstateras att juridiska personer åtnjuter ett kommersiellt anseende och ett rykte som kan bli föremål för kränkningar genom förtal. Skadeverkningarna av förtal är i huvudsak ekonomiska. Svensk rätt, avseende bristen på rättsmedel vid förtal mot juridisk person, är oförenlig med unions- och konventionsrätten, eftersom den riskerar att direkt kränka juridiska personers grundläggande fri- och rättigheter. I svensk rätt existerar en möjlighet att reglera förtal mot juridisk person i skadeståndslagen (1972:207). Direkta ingrepp i den grundlagsskyddade yttrandefriheten undviks därigenom. Det särskilda civilrättsliga skyddet som i förevarande framställning föreslås, bör omfatta ogrundade uppgifter som utgör anklagelser om brott vilka har begåtts inom den juridiska personens verksamhet eller i dennas namn, eller eljest ogrundade uppgifter om specifik omständighet. Det nämnda skyddet mot förtal bör kunna göras effektivt genom införandet av en särskild skadeståndsregel.

Begrepp som personlig integritet, sexuell självbestämmanderätt samt sexuell integritet är vedertagna begrepp inom juridiken som används av såväl lagstiftare, rättsväsende och doktrin, men trots detta finns det ingen egentlig definition av endera begreppen.    Jag har i den här uppsatsen visat att sexuell integritet innebär rätten för den enskilde att själv bestämma när, var, hur och med vem denne vill delta i en sexuell aktivitet. En sexuell aktivitet innebär i sin tur utförande av eller deltagande i en sexuell handling, eller att försätta sig i en sexuell situation. Ett sexualbrott innebär därmed att en person inkräktar på den enskildes rätt till detta val.    Våldtäkt har funnits vara urtypen av sexualbrotten. Om en gärning anses utgöra en våldtäkt, utgör den därmed även en kränkning av den utsattes sexuella integritet. Innebörden av den senaste utformningen av våldtäktsbrottet samt vad det innebär att delta frivilligt har diskuterats. Definitionen av frivillighet är av vikt, då detta sedan 1 juli 2018 är den nedersta gränsen för när en gärning utgör en våldtäkt. Vidare illustrerades den osäkerhet som råder inom rättsväsendet gällande straffvärderingen av våldtäkt. Anledningen till denna osäkerhet är frågan om hur stor påverkan det nya rekvisitet om frivillighet bör ha, då det ansetts göra att fler gärningar kan klassificeras som våldtäkt än tidigare.    Hämndpornografi har länge behandlats enbart som ett förtalsbrott, det vill säga ett brott mot någons ära och anseende. Numera kan hämndpornografi, det vill säga akten av att sprida sexuellt eller naket material på en annan utan dennes tillåtelse, även behandlas enligt de nya paragraferna om olaga integritetsintrång i 4 kap 6 c, d §§ BrB. Olaga integritetsintrång innefattar även andra typer av gärningar, varför jag valde att hålla mig till termen hämndpornografi för att underlätta för läsaren.    Olaga integritetsintrång utgör ett brott mot den enskildes frihet och frid, eller med andra ord dennes personliga integritet. Jag har i den här uppsatsen argumenterat för att hämndpornografi bör urskiljas från resterande punkter i 4 kap 6 c § BrB, då spridande av bild eller annan uppgift om någons sexualliv, samt spridande av bild på någons helt eller delvis nakna kropp har andra skyddsområden jämfört med övriga punkter, nämligen att de båda utgör intrång på den enskildes sexuella integritet. Detta har skett genom problematisering av förarbetena till lagen, analys av relevanta rättsfall samt belysande av utsattas berättelser om hur hämndpornografi påverkat dem.    Utöver detta har jag även påvisat att det behövs ytterligare vägledande praxis för att lösa den inkonsekvens och osäkerhet som råder gällande tillämpningen av såväl våldtäkt som olaga integritetsintrång.