Omkring 50 000 personer i Sverige besväras av svårläkta bensår. Bensår kan påverka livet på olika sätt och orsaka stort lidande. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva patienternas erfarenheter av att leva med bensår och den behandling och omvårdnad som gavs. Data samlades in genom sökning i databaser. Artiklarna lästes och jämfördes för att finna meningsbyggande innehåll. Resultatet visade att patienters erfarenheter av att leva med bensår kan ha en negativ påverkan på det dagliga livet. Förtroendet till sjuksköterskan ansågs spela en stor roll i omvårdnaden av bensår. Patienternas kunskap om sitt bensår varierade och patienterna hade även olika erfarenheter av att inte få tillräcklig med information om status på sitt sår. Patienter med bensår levde ett begränsat liv vilket innebar sociala förändringar och nedsatt rörlighet. Smärta var ett återkommande problem och upplevdes som olidlig och kunde påverka nattsömnen. Många patienters erfarenhet var att sjuksköterskorna inte tog deras smärta på allvar. Förtvivlan och missmod upplevdes av många, framförallt när såret inte läkte. Erfarenheter kring kontinuiteten vid såromläggningen var övervägande negativa. Många kände sig sårbara och missnöjda med omläggningarna då sjuksköterskan uppvisade bristfällig kunskap. Patienternas erfarenheter vid motivation inför kompressionsbehandling var varierande. Många visste hur viktig behandlingen var samtidigt framkom det negativa erfarenheter så som kliande lindor och svårt att finna passande skor. För att ge en god omvårdnad till personer med bensår är det viktigt att sjuksköterskor är lyhörda och har kunskaper om hur det är att leva med bensår.

På grund av alla de företagsskandaler som har inträffat har lagstiftaren gjort mycket för att stärka revisorns oberoende och därigenom tillförlitligheten till revisionen. Förtroendet mellan revisor och klient anses dock lika viktigt och om en revisor inte skapar en personlig relation med sina kunder så finns det en risk att han går miste om viktig företagsinformation. Detta leder fram till frågan om vad revisorerna anser skapa en god revision i små aktiebolag samt hur oberoendet och förtroendet påverkar kvalitén på revisionen. Vi använder oss av en kvalitativ studie för att kunna få mer djupgående information till vår frågeställning. Vår undersökning baseras på primärdata som har samlats in genom personliga intervjuer. Efter genomförandet av vår uppsats konstaterade vi att för att skapa en god revision krävs det både en oberoende revisor samt en bra relation mellan revisorn och den granskade. För lite respektive för mycket av varje komponent ger inget optimalt resultat utan det är viktigt att man finner en balans mellan de båda.

No description available.

Bakgrund: Det som har dominerat den traditionella informationen i en ÅRV, sett från externt perspektiv, är av finansiell karaktär och är det som företag ger ut i balansräkning, resultaträkning och kassaflödesanalys med tillhörande noter. Under senare tid har vikten av den information som ges ut i ÅRV förändrats och utvecklas till en betydligt mer omfattande rapport. Betydelsen av information som är av icke finansiell karaktär har kommit att bli mer och mer intressant. Likaså beskrivningar och förklaringar av både finansiella och icke finansiella delar har kommit att bli betydande utifrån verksamhetens affärsmässiga sammanhang. Syfte: Uppsatsens syfte är att beskriva vilken information i ÅRV som har störst potential att öka aktieägarnas förståelse för företaget och dess verksamhet. Information som kan behövas för att underlätta i beslutssituationer angående köpa, sälja eller behålla aktier. Metod: För att kunna uppfylla rapportens syfte har vi valt att arbeta utefter en kvalitativ metod med en aduktiv ansats. Vi har genom semistrukturerade kvalitativa intervjuer samlat in material till empiri från sammanlagt sex personer, som vi sedan tillsammans med referensram analyserat för att uppfylla syftet. Slutsats: Vi har kommit fram till att företag bör tänka efter och med fördel skära ner den information de publicerar i sina ÅRV. Detta skulle hjälpa aktieägare att tydligare kunna se den väsentliga informationen. Kanske skulle de kunna publicera en lite mindre mini-ÅRV för de som endast är intresserad av det mest väsentliga.

Crowdfunding är ett fenomen som de senaste åren har blivit ett allt större finansieringsalternativ för entreprenörer. I och med detta kommer denna uppsats med hjälp av intervjuer med anställda på två av de största crowdfundingplattformarna i Sverige samt enkäter med entreprenörer som använt sig av detta fenomen att analysera förtroendebyggandet mellan plattformen och entreprenörer. Uppsatsen ämnar även undersöka om tillvägagångssättet skiljer sig mellan de två största crowdfundingmodellerna i Sverige, aktie- och belöningsbaserad crowdfunding. Med hjälp av etablerade teorier inom förtroendeforskning har uppsatsskribenterna sammanfattat detta i en egen konstruerad modell som tar upp de faktorer som påverkar förtroende. Resultatet visar att förtroendebyggande sker mellan parterna samt att de faktorer som är av störst vikt är, kommunikationskanaler samt institutionellt förtroende. De största skillnaderna mellan aktie- och belöningsbaserade är mängden kommunikation och strukturell försäkran som krävs. Olika kombinationer av faktorer kan användas för att bygga förtroende beroende på plattformens inriktning och de entreprenörer som man riktar sig mot.

SammanfattningDenna studie avser ge läsaren en ökad förståelse kring vad hos chefen den anställdeupplever bidra till ett ökat respektive minskat förtroende. Detta utifrån empiri samlat frånåtta kvalitativa semistrukturerade intervjuer med respondenter i Boråsområdet, och vidaregenom en diskussion kring personliga egenskaper och kompetens baserat på denna empiri.BakgrundIdag är det för alla större företag helt avgörande att man arbetar för att ständigt utvecklas,förbättras och effektiviseras. Detta för att ligga i fas med konkurrenter, för att förbättramiljön för de anställda samt för att uppnå högsta förädlingsvärde av den verksamhet sombedrivs. Innan denna studie påbörjades läste vi boken Att våga leda i förändring, en frågaom förtroende (Rolandsson & Oudhuis, 2009), vilken behandlar de anställdas förtroende sinchef samt den inverkan detta har på förändringsarbetets utgång. Detta inspirerade oss attstudera närmare vad de anställda upplevde karaktärisera en förtroendeingivande chef. Teorinbygger i mycket på Mayers m.fl. förtroendemodell samt Lewickis tre förtroendefaser.SyfteVårt syfte är att undersöka ett antal anställdas upplevelser om vad som kännetecknar ettförtroendefullt ledarskap.MetodI undersökningen har vi utgått från en kvalitativ ansats, där vi genom semistruktureradeintervjuer samlat vår empiri. Våra resultat baseras på intervjuer med allt som allt åttarespondenter, vilka valdes genom ett strategiskt urval med kravet att samtliga under studienbefunnit sig i en aktiv anställning, alternativt har jobbsituationen färskt i minne, samt attrespondenternas tjänster skulle vara av sådan art att de under arbetstid regelbundet befunnitsig i aktuell chef eller arbetsledares närvaro.ResultatVår empiri och diskussion visar att vad respondenterna framför allt upplever styraförtroendets utveckling är chefens personliga egenskaper (här exempelvis en chef som visarengagemang, öppenhet, villighet till interaktion samt uppträder jämställt), medan denyrkesspecifika kompetensen snarare upplevs vara något som förutsätts och därför får ensekundär eller underordnad funktion på förtroendet. Detta resultat skiljer sig något fråntidigare forskning, vilken ofta presenterar dessa båda som mer jämlika.

Bo Rothstein redogör för att sambandet mellan den sociala tilliten och det institutionella förtroendet är starkt. Den teorin fortsätter Rothstein redogöra genom att enkelt förklara sambandet “litar vi tillräckligt på varandra som medborgare är sannolikheten stor att vi kommer lita på våra myndigheter och tvärtom”. Denna studie genomför en teoriprövning av Rothsteins samband, en prövning utifrån opinionsmätningar som svarar på hur medborgare förlitar sig på välkända myndigheter och andra medborgare i samhället. De utvalda myndigheterna för undersökning är; Polismyndigheten, Migrationsverket, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Skatteverket. Studien genomför en kvantitativ teoriprövning med empiriskt material från sekundär datainsamling inhämtad från SOM-Institutet. Det sluttgilitga resultatet resulterar för att sammbandet har slutat fungera, vi kan inte konstatera att den sociala tilliten hör samman med det institutionella förtroendet, eller tvärtom. Detta konstruerade vidare hypoteser på varför sambandet kan ha slutat fungera eller vad som berör att sambandet inte gick att redovisa i denna studie.

No description available.

No description available.

Syftet med denna studie var att undersöka förskolepedagoger samt förskolechefers upplevelser kring kontakten och samverkan med socialtjänsten. Fokus ligger främst på kontakten kring orosanmälningar då förskolepersonal har en lagförd skyldighet att anmäla till socialnämnden när de misstänker eller får kännedom om att ett barn far illa. Tanken är att studien ska bidra till att ge en bättre insikt och förståelse för förskolepersonalens upplevelser av kontakten med socialtjänsten för att förhoppningsvis kunna leda till en bättre samverkan mellan verksamheterna. Socialtjänstlagen belyser att socialnämnden ska samverka med andra verksamheter när det kommer till barn som far illa, dock visar tidigare forskning att majoriteten av förskolepersonal har en negativ inställning eller en dålig upplevelse i kontakten med socialtjänsten. I denna kvalitativa studie har det utförts sju intervjuer med förskolepedagoger samt förskolechefer. Resultatet visar att förskolepersonalen överlag har positiva erfarenheter och är tillfreds med den kontakt de har med socialtjänsten, men att det finns vissa förutsättningar för att en god samverkan ska komma till stånd. En återkommande förutsättning var vikten av att ha en personlig och kontinuerlig kontakt mellan verksamheterna. Det framkommer även en del hinder som gör det svårare för att få till en optimal samverkan så som sekretesslagstiftningen och brist på återkoppling från socialtjänsten till förskolan.