Bakgrund: När en person drabbas av bröstcancer påverkas även deras anhöriga, särskilt partnern till den som är sjuk. Med ett stigande antal cancerfall har antal anhörigvårdare ökat, vilket har lett till en ökning av sjukskrivningar bland partners till den bröstcancersjuka. För att kunna bemöta anhörigas omvårdnadsbehov på ett adekvat sätt krävs utökad kunskap kring deras upplevelser av livet med en bröstcancersjuk kvinna. Syfte: Syftet var att beskriva anhörigas upplevelse av att leva med en kvinnlig partner som genomgår en bröstcancerbehandling.  Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ metod genomfördes. Totalt 12 artiklar inkluderades via sökningar i databaserna CINAHL, MEDLINE och Pubmed. Artiklarna har analyserats enligt Fribergs femstegsmodell.  Resultat: Litteraturöversiktens resultat bestod av två teman och fem subteman. Teman var att uppleva barriärer till följd av partnerns sjukdom och att axla rollen som anhörigvårdare. Resultatet visade att anhöriga till personer med bröstcancer upplevde en förändrad vardag med förändrade roller, vilket försämrade deras psykiska och fysiska välbefinnande. Familjesammanhållningen sågs som betydande för att kunna hantera vardagen med närvaro av sjukdom.  Slutsats: För att främja anhörigas välbefinnande är det viktigt att hantera både de känslomässiga och praktiska aspekterna av deras upplevelse. Genom att arbeta familjefokuserat kan sjuksköterskan främja till anhörigas delaktighet i sin partners vård, vilket kan svara på deras behov av information, kunskap och strategier. Detta kan hjälpa anhöriga att tydliggöra deras roll som anhörigvårdare.  Nyckelord: cancer, partner, anhörig, upplevelse, familjefokuserad omvårdnad. / Background: When a person is affected by breast cancer, their relatives are also affected, especially the partner of the person who is ill. With an increasing number of cancer cases, the number of family caregivers has also increased, according to research this has led to an increase in sick leave among partners of the breast cancer patient. In order to be able to respond to the nursing needs of relatives in an adequate way, increased knowledge is required regarding their experiences of life with a woman with breast cancer. Aim: The aim was to describe relatives' experience of living with a female partner undergoing breast cancer treatment. Method: A literature review with a qualitative method was conducted. A total of 12 articles were included via searches in the databases Cinahl, MEDLINE and Pubmed. The articles have been analyzed according to Friberg's five-step model. Result: The results of the literature review consisted of two themes and five subthemes. The themes were experiencing barriers as a result of the partner's illness and assuming the role of family carer. The results showed that relatives of people with breast cancer experienced a changed everyday life with changed roles, which affected their psychological and physical well-being. Family cohesion was seen as important in being able to manage everyday life with the presence of illness. Conclusion: In order to promote the well-being of relatives, it is important to manage both the emotional and practical aspects of their experience. By working family-focused, the nurse can promote relatives' participation in their partner's care, which can respond to their need for information, knowledge and strategies. This can help relatives clarify their role as relative carers. Keywords: cancer, partner, relative, experience, family-focused nursing.

Bakgrund: I Sverige ska kommuner och regioner arbeta med att främja hälsa hos familjer och barn. Ett sätt att arbeta med detta kan vara genom att samordna resurser vid hembesök. Samordnade hembesök kan möjliggöra tidig identifiering av familjer i behov av utökat stöd och tidigare studier har visat på goda effekter av samordnade hembesök för både enskilda familjer och för samhället. Därför genomförs nu ett förbättringsarbete med samordnade hembesök i Västmanland där barnhälsovårds-sjuksköterskor (BHV-sjuksköterskor) och familjevägledare tillsammans gör hembesök till familjer med barn som är åtta månader. Av den tidigare forskningen att döma saknas en inblick i BHV-sjuksköterskors och familjevägledares föreställningar av vad samordnade hembesök kan bidra med för både professionerna och familjerna. Syfte: Syftet är att beskriva barnhälsovårdssjuksköterskor och familjevägledares föreställningar av att göra samordnade hembesök till familjer med barn som är åtta månader. Metod: Examensarbetet är en intervjustudie med nio BHV- sjuksköterskor och fyra familjevägledare. Intervjuerna har analyserats med kvalitativ direkt innehållsanalys med deduktiv ansats. SWOT-modellen har varit vägledande för intervjuer och analys. Resultat: BHV-sjuksköterskornas och familjevägledarnas föreställningar av att göra samordnade hembesök handlar om att arbeta för att stödja familjer genom att samarbeta i team. Det framgår att arbetssättet kan medföra försvårande omständigheter i relation till professionen och föräldrarna. Att ha organisatoriska förutsättningar tros kunna möjliggöra arbetssättet trots att verksamheten inte anpassas efter nya omständigheter. Slutsats: Examensarbetets resultat visar att BHV-sjuksköterskor och familjevägledare föreställer sig att samordnade hembesök förväntas bidra till ett förbättrat interprofessionellt samarbete, vilket i sin tur skulle kunna göra att professionerna i större utsträckning kan ge föräldrastöd ur ett familjefokuserat omvårdnadsperspektiv. Att ta reda på BHV- sjuksköterskors och familjevägledares olika föreställningar bidrar till att synliggöra faktorer som kan påverka arbetssättets implementering. / Background: In Sweden municipalities and regions should promote the health of families and children. One way of working with this can be by coordinating resources in home visits. Coordinated home visits can enable early identification of families in need of increased support and previous studies have shown good effects from coordinated home visits for both individual families and for the community. Therefore, an improvement project with coordinated home visits is currently being carried out in Västmanland, where child health (CHC) nurses and family counselors together make coordinated home visits to families with children who are eight months old. Previous research lack insight into BHV nurses and family counselors’ conceptions of why coordinated home visits can contribute to both the professionals and the families. Aim: The aim of this study is to describe child health care (CHC) nurses and family counselors’ conceptions of making coordinated home visits to families with children in the age of eight months. Method: This essay is an interview study with CHC-nurses and family counselors (n=13). The interviews are analyzed by qualitative directed and deductive content analysis. The SWOT-model was guiding in both interviews and analysis. Result: CHC-nurses and family counselors’ conceptions of making coordinated home visits contain working to support families by teamwork. Such clinical practice may contribute to aggravating circumstances in relation to the profession and the parents. Also, having organizational conditions are believed to enable the work despite the fact that clinical practice is not adjusted to new circumstances. Conclusion: The results of this essay show that CHC-nurses and family counselors belive that coordinated home visits are expected to contribute to improved interprofessional collaboration, which in turn could enable the professionals to provide parental support to a greater extent from a family-focused nursing perspective. Finding out about the different conceptions of child health nurses and family counselors contributes to highlighting factors that can influence the way new clinical practices are implemented.

Bakgrund: Barnhälsovårdens uppdrag är att arbeta hälsofrämjande och förebyggande med alla barn och deras familjer. Att bli förälder till ett prematurfött barn har i studier visat sig ha långtgående effekter på familjen. Krisreaktioner som stress, ångest och oro är vanliga hos föräldrarna. I takt med att fler barn som föds för tidigt överlever, förändras kraven på barnhälsovårdssjuksköterskorna och familjernas behov av insatser från barnhälsovården. Syfte: Syftet med studien var att beskriva barnhälsovårdssjuksköterskors erfarenheter av att möta familjer med prematurfödda barn inom barnhälsovården. Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer med åtta barnhälsovårdssjuksköterskor. Data analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet visar att barnhälsovårdssjuksköterskorna värdesätter tidigare yrkeserfarenhet och kunnighet i mötet med familjerna. Oavsett erfarenhet, var de i behov av och värdesatte kontinuerlig fortbildning. Möten med familjer i kris gjorde barnhälsovårdssjuksköterskorna osäkra eftersom de saknade formell utbildning kring sådana samtal. Barnhälsovårdssjuksköterskorna arbetar familjefokuserat och anpassar barnhälsovårdens program efter barnets och familjens behov. Utgångspunkten var barnets hälsa snarare än dess prematuritet. Barnhälsovårdssjuksköterskorna framhöll att tidig kontakt med familjen stärkte den kommande relationen.  Slutsats: Barnhälsovårdssjuksköterskorna är i behov av kontinuerlig fortbildning samt utbildning i hur man möter en familj i kris. Genom att arbeta familjefokuserat, stöttar de familjerna till en fungerande vardag och att se det friska hos barnet. Tidig kontakt med familjen främjar relationen mellan dem och barnhälsovårdssjuksköterskorna. Få studier är gjorda där barnhälsovårdssjuksköterskors erfarenheter beskrivs, vilket motiverar nyttan med studien. / Background: Primary child health care offer health support and promotion to all families. Studies have shown that the birth of a premature child has long-term effects on the family. Stress reactions such as worrying and anxiety were common with the parents. Improved survival rates in premature children therefore create new demands on primary child health care nurses and the support families need from the primary child health care.  Aim: The aim of this study was to describe primary health care nurses’ experiences of meeting families with premature children in a primary child health care context. Method: Qualitative research design with inductive approach. Semistructured interviews with eight primary child health care nurses. Data was analysed with qualitative content analysis. Results: The result implies that the nurses value professional experience and knowledge. Regardless of work life experience, all nurses requested further training. Meeting families with traumatic experiences, made the nurses insecure since they lacked formal training in dealing with such situations. The nurses applied family-centered care to all meetings with the families, adapting the child health care program to the needs of the child and its family. Health rather than conditions related to the prematurity was the center of attention. The nurses agreed that meeting the families at an early stage was imperative to building their forthcoming relationship. Conclusion: The nurses need further professional knowledge and as well as training in how to respond to a family crisis. By applying family-centered care to all families, the nurses give families support in day-to-day life and promote child health. Early connection between nurses and families boosts their relationship. Research into primary child health care nurses’ experiences is limited which motivates this study’s relevance.

<p>Background: Several patients wish to die at home and relatives often become thecaregivers. This task can be a burden and the opportunity for the patient to die at homecan be overshadowed by obligations and responsibilities. Participation of relatives isoften the prerequisite to offer palliative care in the home environment. The purpose: The purpose of the study was to illuminate relatives’ need of support during palliativecare in the home based care. Methods: A secondary qualitative data analysis wasconducted. Fourteen qualitative and quantitative studies were selected for secondarydata analysis. Results: This study has shown that relatives to palliative patients needemotional and instrumental support, information about the medical care giving and evenfinancial and legal counseling. There was also a need of support after the event of death;a need to be seen and to talk. Conclusion: It is important to listen and involve relativesin care giving. By basing the work on family focused care, the nurse can look at thewhole family, where relatives are important before and after the patient dying. Thisprovides nurses with opportunities to improve well being, quality of life for caregiversby ensuring care and support.</p> / <p>Bakgrund: Allt fler patienter önskar att dö hemma och anhöriga får oftast rollen somvårdare. Uppgiften kan kännas övermäktig och möjligheten för patienten att dö hemmakan överskuggas av krav och förpliktelser. Anhörigas delaktighet kan vara avgörandeför att den palliativa vården ska kunna bedrivas i hemmet. Syfte: Syftet med studien varatt belysa anhörigas behov av stöd inom palliativ vård i hemsjukvården. Metod: Allmänlitteraturstudie som bygger på fjorton kvalitativa och kvantitativa studier där anhörigaserfarenheter, upplevelser och behov granskades. Resultat: Studien visade att anhörigabehövde både emotionellt, instrumentellt stöd, information om den medicinska vårdensamt behov av finansiell- och juridisk rådgivning. Det fanns även ett behov av stöd efterdödsfallet; ett behov av att bli sedd och få prata. Slutsats: För att kunna skapa en braoch trygg vård för patienten och anhöriga är det viktigt att lyssna och delaktiggöraanhöriga i vården. Genom att arbeta utifrån familjefokuserad omvårdnad kandistriktssköterskan se till helheten, där anhöriga är lika viktiga både före och efterpatienten har avlidit. Detta kan ge distriktssköterskan möjlighet till att förbättraanhörigas livskvalitet samt ge vård och stöd.</p>

Background: Several patients wish to die at home and relatives often become thecaregivers. This task can be a burden and the opportunity for the patient to die at homecan be overshadowed by obligations and responsibilities. Participation of relatives isoften the prerequisite to offer palliative care in the home environment. The purpose: The purpose of the study was to illuminate relatives’ need of support during palliativecare in the home based care. Methods: A secondary qualitative data analysis wasconducted. Fourteen qualitative and quantitative studies were selected for secondarydata analysis. Results: This study has shown that relatives to palliative patients needemotional and instrumental support, information about the medical care giving and evenfinancial and legal counseling. There was also a need of support after the event of death;a need to be seen and to talk. Conclusion: It is important to listen and involve relativesin care giving. By basing the work on family focused care, the nurse can look at thewhole family, where relatives are important before and after the patient dying. Thisprovides nurses with opportunities to improve well being, quality of life for caregiversby ensuring care and support. / Bakgrund: Allt fler patienter önskar att dö hemma och anhöriga får oftast rollen somvårdare. Uppgiften kan kännas övermäktig och möjligheten för patienten att dö hemmakan överskuggas av krav och förpliktelser. Anhörigas delaktighet kan vara avgörandeför att den palliativa vården ska kunna bedrivas i hemmet. Syfte: Syftet med studien varatt belysa anhörigas behov av stöd inom palliativ vård i hemsjukvården. Metod: Allmänlitteraturstudie som bygger på fjorton kvalitativa och kvantitativa studier där anhörigaserfarenheter, upplevelser och behov granskades. Resultat: Studien visade att anhörigabehövde både emotionellt, instrumentellt stöd, information om den medicinska vårdensamt behov av finansiell- och juridisk rådgivning. Det fanns även ett behov av stöd efterdödsfallet; ett behov av att bli sedd och få prata. Slutsats: För att kunna skapa en braoch trygg vård för patienten och anhöriga är det viktigt att lyssna och delaktiggöraanhöriga i vården. Genom att arbeta utifrån familjefokuserad omvårdnad kandistriktssköterskan se till helheten, där anhöriga är lika viktiga både före och efterpatienten har avlidit. Detta kan ge distriktssköterskan möjlighet till att förbättraanhörigas livskvalitet samt ge vård och stöd.

Bakgrund: Hembesök till alla nyblivna föräldrar är grundläggande inom svensk barnhälsovård (BHV). Enligt det nya nationella barnhälsovårdsprogrammet ska alla familjer erbjudas två hembesök från barnhälsovården, det första när barnet är nyfött och det andra när barnet är åtta månader. Barnhälsovårdssjuksköterskan har en central roll inom barnhälsovården som genom ett nationellt program erbjuder insatser till alla barn och deras föräldrar men också riktade insatser till barn med särskilda behov i syfte att främja barns hälsa, välbefinnande och utveckling. Få svenska studier finns som beskriver BHV-sjuksköterskans erfarenheter av hembesök då barnet är 8 månader. Syfte: Syftet med föreliggande studie var att belysa BHV- sjuksköterskors erfarenheter av hembesök när barnet är åtta månader. Metod: En kvalitativ deskriptiv innehållsanalys med induktiv ansats har använts som analysmetod och nio BHV-Sjuksköterskor inom Västragötalandsregionen har intervjuats. Resultat: BHV-sjuksköterskorna var positiva till att vara i barnets och familjens hemmiljö. I hemmiljön kunde information, råd och stöd tydligare ges samt kopplas till barnet och familjens miljö lättare än vid mötet på BVC. Hembesöket gav BHV-sjuksköterskan möjlighet skapa sig en helhetsbild av familjen samt relationen till familjen upplevdes djupare. Slutsats: Hembesöket när barnet är åtta månader upplevdes värdefullt och gav ett mervärde till BVH -sjuksköterskornas hälsofrämjande arbete. Även en bättre förståelse för familjen skapades när BHV sjuksköterskan såg familjen i sin hemmiljö. Hinder för att utföra hembesöken skildrades även som brist på tid och personal. / Background: Home visits to all new parents are fundamental in Swedish child health care. According to the new National Child Health Program, all families must be offered two homevisits from the child health care service, the first when the child is newborn and the other when the child is eight months. Child health nurses (CHN) has a central role in child health care, which through a national program offers initiatives to all children and their parents but also directed efforts to children with special needs in order to promote children's health, well-being and development. Few Swedish studies are available that describe the CHN´s experience of home visits when the child is 8 months old. Aim: To highlight child health nurses experience of home visits when the child is 8 months old. Method: A qualitative descriptive content analysis with inductive approach has been used as an analysis method and nine CHN´s within the Province of Västra Götaland (Sweden) have been interviewed. Result: The result showed that the child health nurses were positive to be in the child's and family's home environment. In the home environment, information, advice and support could be given more clearly and directly connected to the child and the family's environment, this more easily than during the meeting at the Child Health Centre. The home visit gave the CHN´s the opportunity to create an overall picture of the family and the relationship with the family was deeper. Conclusion: The Child Health Nurses' of this study describe the home visit when the child is 8 months as valuable and that it provided added value to the CHN´s health promotion work. Also, a better understanding of the family was created when the CHN´s saw the family in their home environment. Obstacles to performing home visits were also portrayed by the CHN´s as lack of time and practical obstacles.

Bakgrund: I Sverige föds omkring 7000 prematura barn varje år. Föräldrars närvaro och delaktighet är viktig för att de ska lära känna sitt barn och ta på sig rollen som barnets primära vårdare, men även för barnets välbefinnande och trygghet.  Syfte: Beskriva barnsjuksköterskors erfarenheter av att göra föräldrar delaktiga i omvårdnaden av sitt prematurfödda barn på neonatalavdelning.  Metod: Studien genomfördes på en neonatalavdelning i södra Sverige. Totalt deltog 12 barnsjuksköterskor. Intervjuerna analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats.  Resultat: När föräldrarna träffade samma personal byggdes en relation mellan föräldrar och barnsjuksköterska vilket främjade föräldrarnas delaktighet. Det var viktigt att låta föräldrarna sköta omvårdnaden men att barnsjuksköterskan fanns vid sidan om som stöd. Genom information och förberedelse hade föräldrarna bättre förutsättningar till delaktighet. Barnets tillstånd, vårdmiljön och familjesituation menade barnsjuksköterskan kunde påverka huruvida föräldrarna ville eller kunde vara delaktiga i omvårdnaden. Genom delaktighet främjades anknytningen genom att föräldrarollen stärktes och föräldrarna lärde känna sitt barn.  Slutsats: Barnsjuksköterskan har en viktig roll där hon bör sträva att få med sig föräldrarna i omvårdnaden så att deras delaktighet ökar. Vikten av att föräldrar är delaktiga grundar sig i att stärka anknytningen vilket har stor betydelse för barnets välbefinnande. / Background: Every year 7000 children are born premature in Sweden. Parents presence and participation is important to get to know their child and to take the role as the primary caregivers, but also for the child’s well-being and safety.   Aim: The aim of the study was to describe paediatric nurses’ experiences of involving parents in the care of their preterm child in the neonatal intensive care unit (NICU). Method: The study took place at a NICU in southern Sweden. Interviews were carried out with 12 paediatric nurses. The analysis was made using qualitative content analysis with an inductive approach.    Results: When parents met the same paediatric nurse a relationship was built which promoted parent participation. It was important to have the parents take care of the nursing but the pediatric nurse was on the side as support. Through information and preparation, the parents had better conditions for participation. The paediatric nurse meant that the child's condition, care environment and family situation nurse could influence whether the parents wanted or could be involved in the care. Through participation, the bonding was promoted by strengthening the parent role and the parents getting to know their child.  Conclusion: The paediatric nurse has an important role and should strive to increase parents participation in their child’s care. The importance of parent participation is because it promotes bonding which is important for the child’s well-being.

Bakgrund: Anorexia nervosa är en sjukdom som innebär en förvrängd kroppsuppfattning och ett sjukligt förhållningssätt till mat. Att vara förälder till ett barn med psykiska sjukdomar innebär ofta ett svårt lidande. Först när man besitter kunskap om föräldrarnas unika erfarenheter kan sjuksköterskan möta och hjälpa dem. Den teoretiska referensramen som användes var familjefokuserad omvårdnad.   Syfte: Syftet var att undersöka erfarenheter av att vara förälder till en ungdom med anorexia nervosa.    Metod: Allmän litteraturstudie baserad på åtta kvalitativa artiklar, från databaserna Cinahl och PsycINFO, analyserades enligt Kristenssons (2014) modell.    Resultat: Analysen resulterade i två huvudkategorier och sex subkategorier. En huvudkategori var känslomässiga erfarenheter med subkategorierna förnekelse, missnöje med primärvården, skuld och skam samt maktlöshet och oro. Gemensamt för dessa subkategorier var att de grundade sig i okunskap om sjukdomen och/eller behandlingen samt bristande kommunikation med vårdpersonal. Den andra huvudkategorin var erfarenheter av sociala konsekvenser med subkategorierna ensamhet och isolering samt förändringar i familjesystemet. Gemensamt för dessa var att sjukdomen hade en negativ inverkan på familjens normala rutiner.    Slutsats: De flesta föräldrar vittnade om att anorexin hade en inverkan på hela familjesystemet men att multi-family therapy kunde minska ensamhetskänslan och lidandet.

Bakgrund: Varje år vårdas en mängd barn på allmänna intensivvårdsavdelningar i Sverige, där den allra största delen av patienterna är vuxna. Intensivvårdssjuksköterskan ska kunna vårda alla patienter med svikt i ett eller flera organ oavsett ålder och diagnos, samt vara beredd på snabba förändringar i patientens tillstånd. Det kan vara en ovan situation för intensivvårdssjuksköterskan att vårda barn. Vården av barn och vuxna skiljer sig åt på många sätt, vilket kan orsaka känslor av osäkerhet och stress hos intensivvårdssjuksköterskan. Barn som intensivvårdas har alltid familjen i sin närhet. Samspelet med barn och familj är en förutsättning för att vården ska fungera på bästa sätt.  Syfte: Syftet med studien var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att vårda barn och deras familjer på allmän intensivvårdsavdelning. Metod: En kvalitativ intervjustudie. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med 12 intensivvårdssjuksköterskor. Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera data.  Resultat: Analysen resulterade i fyra generiska kategorier: Att vårda barn är en ovan situation för intensivvårdssjuksköterskor, Familjen ses som en resurs, Att arbeta tillsammans med familjen mot samma mål samt Kunskap och erfarenhet har betydelse för intensivvårdssjuksköterskors upplevelse av att vårda barn. Tillsammans bildade de en huvudkategori: Kunskap och erfarenhet hos intensivvårdssjuksköterskan kan bidra till ökat fokus på familjen Slutsats: Resultatet visar en osäkerhet och rädsla hos intensivvårdssjuksköterskor som vårdar barn och deras familjer på allmän intensivvårdsavdelning. Osäkerheten grundar sig i en känsla av brist på kunskap och erfarenhet. Resultatet visar också att intensivvårdssjuksköterskor ser barnets familj som en viktig resurs i vården av barnet. Intensivvårdssjuksköterskans osäkerhet brist på kunskap kan ta den tid i anspråk som kunde ha lagts på samspelet med barnet och dess familj. Utbildning och praktisk träning efterfrågas. / Background: In Sweden, a lot of children every year are cared for in general intensive care units where the most part of the patients are adults. The intensive care nurses are supposed to be able to care for every patient with failure of one or several organs regardless of age or diagnosis, as well as be prepared for rapid change in the patient’s condition. It can be an anusual situation for the intensive care nurse to care for children. Caring for children and adults differs in many different ways, which can lead to the intensive care nurse feeling insecure and stressed. A child in need of intensive care has always got their family nearby. The interplay with the child and its family is important to achieve the best possible care.  Aim: The aim of the study was to describe intensive care nurses' experiences of caring for children and their families in the general intensive care unit. Method: A qualitative interview study. Semi-structured interviews with 12 intensive care nurses were conducted. Qualitative content analysis was used to analyse data.  Results: The analysis resulted in four generic categories: Caring for children is an unusual situation for intensive care nurses, Family is seen as a resource, To work with the family towards the same goal and Knowledge and experience are important for intensive care nurses´ experience of caring for children. Together they formed a main category: Knowledge and experience can contribute to increased family focus.  Conclusions: The result shows insecurity and fear among intensive care nurses who care for children and their families in a general intensive care unit. The insecurity is based on a feeling of lack of knowledge and experience. The result also shows that intensive care nurses sees the family of the child as an important resource in the child's care. The insecurity of the intensive care nurse and the lack of knowledge can take time that could have been spent on interaction with the child and their family. Education and practical training are requested.

Bakgrund: I samband med att Sars-Cov2 viruset började spridas i Sverige så infördes besöksförbud för patienternas närstående på sjukhus. Detta har inneburit att närstående till personer som blivit svårt sjuka och varit i behov av intensivvård som regel inte kunnat besöka personen under vårdtiden på sjukhus. Tidigare studier har visat på betydelsen för närstående att få vara nära personen som är svårt sjuk, men också närståendes stora betydelse för patienten och vårdpersonalen för att kunna åstadkomma en person- och familjecentrerad vård. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att arbeta på en intensivvårdsavdelning under rådande besöksförbud Metod: Studien genomfördes med kvalitativ metod och ändamålsenligt urval. Urvalskriterierna innefattade sjuksköterskor med minst ett års erfarenhet av att arbeta på en intensivvårdsavdelning vars besökspolicy påverkats av pandemin. Datainsamlingen genomfördes i form av semistrukturerade intervjuer och analyserades genom kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Resultatet presenteras i tre huvudkategorier och tio subkategorier. Huvudfyndet i vårt resultat visar att sjuksköterskor inom intensivvård värdesätter närvarande närstående högt. Trots att sjuksköterskornas arbetssituation i vissa hänseenden har underlättats vid införande av besöksförbud beskriver de även många utmaningar som uppkommit när de närstående inte får närvara. Slutsats: Vårt resultat talar för att sjuksköterskor som arbetar inom intensivvård ser både positiva och negativa följder av att arbeta under rådande besöksförbud. Närstående till intensivvårdspatienter beskrivs av sjuksköterskor som en betydelsefull del i omvårdnaden då de tillför viktig information och trygghet. Detta gör att sjuksköterskor värderar närståendes närvaro högre än de positiva följder frånvaron av närstående har.