Syftet med föreliggande studie är att studera hur flöjt- och oboelärare erfar fenomenet undervisningsmetodik. För att uppnå detta syfte utgår studien från följande forskningsfrågor: Hur ser oboelärare på undervisningsmetodik som redskap i sin instrumentalundervisning? Hur ser flöjtlärare på undervisningsmetodik som redskap i sin instrumentalundervisning? Vilka likheter- och/eller skillnader finns det inom undervisningsmetodiken som redskap för instrumentalundervisning på flöjt och oboe? Studien omfattar en kvalitativ intervjustudie på musik- eller kulturskolor i Sverige med tre flöjtlärare och tre oboelärare och tar avstamp i det teoretiska perspektivet fenomenologi. Forskningsmetoden för studien bottnar i semistrukturerade intervjuer som sedan transkriberats och analyserats med tematisk analys. Resultatet bärs upp av fyra teman. Dessa fyra teman är: Allmän musikdidaktik, (trä)blåsmetodik, flöjtmetodik samt oboemetodik. Det första temat präglas av övergripande lektionsstrukturer, övningar men även förhållningssätt till undervisningsmetodik. Den sammantagna slutsatsen gällande fenomenet allmän musikdidaktik är innebörden av relationsarbetet med eleven men även yttre förutsättningar som färgar undervisningsmetodiken. Det andra temat belyser träblåsmusikers gemensamma beröringspunkter om vad det innebär att spela ett blåsinstrument. Lärarna erfar fenomenet andning som en gemensam och fundamental utgångspunkt men även en gemensam uppsättning repertoar. Det tredje och fjärde temat belyser flöjtens och oboens olikheter och förutsättningar för spel. Några exempel på skillnader instrumenten emellan är oboens dubbelrör vilket är något som flöjtspelet inte har. Även om flöjt och oboe är båda blåsinstrument visar resultatet på två skilda syner på blåsteknik. Flöjtspel handlar om förmågan att släppa iväg mycket luft medan oboespel handlar om att hålla igen med luft och att stå emot det höga trycket som bildas. I det påföljande diskussionskapitlet sätts resultatet i förhållande till tidigare litteratur och forskning. / The purpose of this study is to examine how flute and oboe teachers experience the phenomenon of methodology. To achieve this goal, the study is based on the following research questions: What are the oboe teachers view on methodology as tools in their instrumental education? What are the flute teachers view on methodology as a tool in their instrumental education? Which similarities and / or differences are there in the methodology as a tool for music instrument education on flute and oboe? The study is presented in a qualitative case study at music schools in Sweden with three flute teachers and three oboe teachers and is based on the theoretical perspective phenomenology. The research method for the study is based on semi structured interviews which have then been transcribed and analyzed with thematic analysis. The result is presented in four themes. These four themes are: General music didactics, (wood)wind methodology, flute methodology and oboe methodology. The first theme is characterized by general lesson structures, exercises but also the teachers approach to methodology. The overall conclusion regarding the phenomenon of general music didactics is the meaning of the relationship work with the student but also external conditions that color the methodology. The second theme highlights the common areas of woodwind musicians and what it means to play a wind instrument. The teachers experience the phenomenon of breathing as a common and fundamental starting point, but also a common set of repertoires. The third and fourth themes highlights the differences between the flute and the oboe and the conditions for play. Some examples of the differences between the instruments are the double reed of the oboe which is something that flute does not have. Although flute and oboe are both wind instruments the result shows two different visions on blowing techniques. Flute playing is about the ability to release a lot of air while oboe playing is about holding back with air and resisting the high pressure that is created. In the following discussion chapter, the result is set in relation to previous literature and research.

<p>Andas är det första vi gör omedvetet, därför behöver vi inte lära oss andas. Från det första andetaget andas vi helt rätt. Senare i livet kan det gå snett i tekniken och då kan vi behöva medvetandegöra vår andning. I FMT-metoden (Funktionsinriktad musikterapi) finns redskap för att bearbeta andningen på ett effektivt och lustfyllt sätt.</p><p>Lasse Hjelm (FMT-metodens grundare) betonar vikten av att andningen är inordnad i helhetsutvecklingen. För att nå optimal prestationsförmåga måste varje rörelse koordineras med andningen i en rytm.</p><p>Syftet med detta examensarbete var att beskriva FMT-metoden samt göra en fördjupning i ämnet andning. Genom att beskriva musikterapi med två elever med funktionsnedsättning, visar jag på hur roligt det kan vara att arbeta med blåsinstrument och vilken glädje det ger att lära sig blåsa.</p>

Andas är det första vi gör omedvetet, därför behöver vi inte lära oss andas. Från det första andetaget andas vi helt rätt. Senare i livet kan det gå snett i tekniken och då kan vi behöva medvetandegöra vår andning. I FMT-metoden (Funktionsinriktad musikterapi) finns redskap för att bearbeta andningen på ett effektivt och lustfyllt sätt. Lasse Hjelm (FMT-metodens grundare) betonar vikten av att andningen är inordnad i helhetsutvecklingen. För att nå optimal prestationsförmåga måste varje rörelse koordineras med andningen i en rytm. Syftet med detta examensarbete var att beskriva FMT-metoden samt göra en fördjupning i ämnet andning. Genom att beskriva musikterapi med två elever med funktionsnedsättning, visar jag på hur roligt det kan vara att arbeta med blåsinstrument och vilken glädje det ger att lära sig blåsa.

No description available.

No description available.

I föreliggande självstudie undersöker jag memorering på flöjt. Arbetet tar hänsyn till och jämför de passiva memoreringsmöjligheterna mellan flöjt och andra instrument. Infallsvinkeln är den från mig som flöjtist, och människa som genomgått en utmattningsdepression. Jag finner det mer sällsynt att se flöjtister framföra konserter utan notställ än andra musiker och detta arbete ämnar besvara möjliga orsaker till detta. Arbetet berör ytligt varför ett framförande gjort utan noter kan uppfattas som bättre. Olika strategier för memorering och inlärning används, samt bedöms utifrån vilka som gav bättre respektive sämre resultat. De verk som tas med i detta arbete är Kassouga av Makoto Shinohara, första satsen ur Sonata Op.25 av Philippe Gaubert samt första satsen ur Solosonat för flöjt i a-moll av Carl Philip Emanuel Bach. Strategier för memorering finner jag i litteratur som rör både memorering och inlärning samt intervjuer med andra musiker. Arbetet visar på effektiviteten av ett kinestetiskt inriktat lärande för memorering på flöjt, och hur minnesträning kan påverka den musikaliska förmågan, samt effekten av minnesträning för återhämtning från en utmattningsdepression. / This thesis will cover memorising music on flute, comparing passive memorisation tools between flute and other instruments. The angle of this thesis is based on my skills and experiences as a flutist, notably as someone who has endured burnout. In my experience, it is rare to see flutists perform without a score, compared to other musicians – I propose some reasons as to why this could be. The thesis suggests why a performance made without a score can be perceived as superior. Different strategies for memorization and learning are discussed and ranked based on how well they performed. These strategies are observed from literature that revolves around memorization and learning, including interviews with other musicians. This thesis demonstrates the effectiveness of the kinaesthetic learning style for memorization, how memory training affects musical ability and the effect of memory training for recovery from burnout. Works referenced in this thesis: Kassouga by Makoto Shinohara The first movement of sonata Op. 25 by Philippe Gaubert The first movement of the Solo Sonata for Flute in A-minor by Carl Philip Emanuel Bach

Olika musikstycken påverkar hur vi uppfattar och ser saker. Denna studie utforskar hur musikinstrument påverkar uppfattningen av figurer i en animation för att utforska hur detta spelar en roll i musiken. En kvantitativ studie utfördes där deltagarna delades in i tre grupper som såg varsin version av animationen; en med en melodi arrangerad för klarinett, en med samma melodi arrangerad för flöjt och en utan musik som fungerade som kontrollgrupp. De svarade på en enkät med motsatta adjektivpar för att gradera en av karaktärerna i animationen. Resultatet visar att valet av instrument kan påverka hur figurer uppfattas inom vissa aspekter, men det är osäkert om resultatet av denna studie är giltigt på grund av problem med studien.

Jag har valt att utforska ett nyskrivet stycke som flöjtist och interpret, genom att samarbeta med tonsättaren Jörgen Häll som för detta projekt skrivit stycket Permanence för flöjt, elektroakustisk stämma i fyra högtalare och video. För att närma mig ämnet har jag läst på om, och funderat kring, vad som är nutida musik idag och varifrån dagens tonsättare får sin inspiration. Musikens utveckling efter 1970 och fram till idag är inte lika väldokumenterad som den klassiska musikhistorien, som ofta slutar med John Cages musik, och den audiovisuella konsthistorien som jag kort beskriver var tidigare okänd för mig. Jag utgår ifrån mig själv som interpret och studerar styckets elektronikstämma och video, går igenom styckets delar och extended techniques bit för bit och upptäcker att användning av teknisk utrustning såsom mikrofon och click track för en klassisk flöjtist kommer med både tekniska och byråkratiska svårigheter.

The aim of the present study is to explore the so-called historically informed performance movement, which also is my own musical performance tradition, from a general perspective grounded in musical philosophy. The discussions concerning this performance tradition have been dominated by different subjects, such as musical works, authenticity, intention and interpretation. The study focuses on Western art music where the performance of the music, the sounding realisation, of a notated work is central. Therefore, the performance in connection with the abovementioned subjects is of prime interest. This more overarching theme gave rise to the following questions: What factors can be considered decisive for whether a performance is a historically informed performance or not? How can these factors be identified? Does this mean that there are instructions in the music that I, as a musician, must obey? What does my artistic freedom look like? Where can I find it? The path to tentative answers to these questions is taken via theoretical discussions and the application of the theory in method and analyses as well as in interpretation.The theoretical perspective of the study is based on contextual musical ontology. The scientific theoretical framework, emanating from this ontology, is formulated in the field of social constructionism.The performance can, through this perspective, be identified as an indispensable part of the musical work, which also implies that the notated work itself is not sufficient to identify the work. Further, the emphasis on the context's importance for the performance in order to allow the performance to be of the work in question implies the necessity of awareness of the context of the work. This concept is deepened in the study through the emphasis on the importance for the performance, in a broad perspective, of the historical as well as the contemporary socio-cultural context. For the work itself this means that the identity of the work is unstable, it is constantly changing, since the different performances of the work that are parts of the work can never be identical. The perspective is based on social constructivist theories about knowledge. With contextual musical ontology as a point of departure, a strategy is formulated concerning analysis and investigation of a musical work. This strategy focuses on the notation, the instrumentation, and historical performance conventions. These three parts interact with one another and in the study they are formulated as being inseparable from the performance of the work.The theoretical part of the study is followed by a case study in which a sonata by Johann Sebastian Bach is studied from the articulated theoretical perspective. The case study contains an investigative part and an interpretative part. The work's notation is always in focus in the investigative and descriptive part, with emphasis on the socio-cultural context connected to the notation. Through the sounding interpretations, the different performances, the final chapter results in a summary of the study as a whole. / Syftet med föreliggande studie är att studera så kallad historiskt informerad uppförandepraxis, och därmed även min egen musikaliska inriktning, ur ett generellt musikfilosofiskt perspektiv. De olika begrepp och frågeställningar som kan sägas dominera diskussionerna kring denna framförandetradition är verk, autenticitet, intention och interpretation. I fokus för studien befinner sig musik inom den västerländska konstmusiktraditionen inom vilken framförandet av musik, den klingande realiseringen av ett noterat verk, är central. Därför står framförandet, i relation till ovan nämnda begrepp, i fokus. Detta mer övergripande tema leder fram till följande frågeställningar: Vilka faktorer kan betraktas som avgörande för att ett framförande kan betraktas som ett historiskt informerat framförande? Hur kan dessa faktorer identifieras? Innebär det att det finns instruktioner i musiken som jag som musiker måste följa? Hur ser min konstnärliga frihet ut? Var finner jag den? Vägen till tentativa svar på dessa frågor har gått via teoretiska resonemang, och applicering av teorin i såväl metod och analys som interpretation. Studiens teoretiska perspektiv och överbyggnad baseras på kontextuell musikontologi. Det vetenskapsteoretiska ramverket, utifrån denna ontologiska grund, formuleras inom ramen för den socialkonstruktionistiska tanketraditionen. Genom detta perspektiv kan framförandet av verket identifieras som en omistlig del av verket, vilket också innebär att enbart notationen inte är tillräcklig för att definiera verket. Vidare innebär teorins betoning av kontextens betydelse att ett framförande för att vara ett framförande av verket, medvetet måste förhålla sig till verkets kontext. Detta perspektiv fördjupas i studien genom att betona den socio-kulturella kontextens betydelse i ett större perspektiv, såväl den historiska som den nutida, för framförandet. För verket innebär det att dess identitet är föränderlig, då de olika framföranden som är en del av verket inte kan vara identiska. Denna syn baseras på socialkonstruktivistiska teorier om kunskapsbyggande. Med utgångspunkt i kontextuell musikontologi formuleras också en strategi för att analysera och undersöka ett verk utifrån notationen, instrumentationen och uppförandepraktiska konventioner, tre delar av verket som griper in i varandra och som konstateras vara omistliga att förhålla sig till vid ett framförande. Studiens teoretiska del åtföljs av en fallstudie där en sonat av Johann Sebastian Bach studeras utifrån det teoretiska perspektivet. Fallstudien består av en undersökande del och en tillämpande interpretativ del. För den undersökande, och i viss mån deskriptiva delen står verkets notation hela tiden i fokus, med tyngdpunkt på notationens socio-kulturella kontext. Det avslutande kapitlet resulterar, genom de klingande gestaltningarna av sonaten, i en sammanfattning av studien som helhet. Avhandlingens slutkapitel utgörs även av en CD. Den kan beställas genom registrator på Institutionen för musik och medier vid Luleå tekniska universitet. E-post: muh-registrator(at)ltu.se / Godkänd; 2008; 20081113 (ysko)