SAMMANFATTNINGBakgrund: Specialistsjuksköterskor anser att extubation är svårare och mer komplext än intubation. Extubation kräver mycket fokus på patientens fysiska behov vilket kan försvåra för vårdpersonal att uppfylla patientens psykosociala behov. Forskning visar att patienter har obehagliga minnen från att vara intuberade och bli extuberade. Syftet: Syftet var att undersöka hur patienten görs delaktig vid extubation på intensivvårdsavdelning. Metod: Designen var en fokuserad etnografiskt observationsstudie med deduktiv ansats. Urvalet var patienter som opererades elektivt och vårdades postoperativt på Thoraxintensivvårdsavdelning vid ett universitetssjukhus. Tio patienter observerades när de blev extuberade av intensivvårdspersonalen. Sedan utfördes en semistrukturerad intervju om patientens erfarenhet av att bli extuberad och om de kände sig delaktiga.  Resultat: För att göra patienten delaktig gav personalen information, var stöttande, närvarande och respekterade patientens värdighet och integritet. Detta gjorde personalen genom fysisk beröring, att benämna patienten med namn, samt att utföra extubation avskilt. Resultatet kan inte säkerställa att det går att etablera en vårdrelation under extubation då en vårdrelation endast etablerades vid två av tio tillfällen. Majoriteten av patienterna hade inga minnen av att bli extuberade. Slutsats: Personalen gjorde patienterna delaktiga under extubation genom att ge information, vara närvarande och stöttande samt genom att visa patienten värdighet och respekt. Patienterna kunde göras delaktiga utan att en vårdrelation etablerades, detta tyder på att begreppet vårdrelation behöver en tydligare definition. Trots att majoriteten av deltagarna inte hade minnen från extubationen bör de göras delaktiga. / ABSTRACT. Background: Specialist nurses consider extubation more difficult and complext than intubation. Extubation requires a lot of focus on the patient's physical needs, which can prove it difficult for specialist nurses to fulfill the patient's psychosocial needs. Research shows that patients have unpleasant memories of being intubated and being extubated. Aim: The aim was to investigate how patient participation was fulfilled during extubation in a intensive care unit. Method: The design was a focused ethnographic observational study with a deductive approach. The sample was patients who underwent elective surgery and received postoperative care in the thoracic intensive care unit in a university hospital. Ten patients were observed as they were extubated by the intensive care personnel. A semi-structured interview was then conducted about the patient's experience of being extubated and whether they felt involved. Main result: To increase the patience participation, the staff were informative and supportive, present and respected the patient's dignity and privacy. Staff did this through physical touch, calling the patient by name, and performing extubation separately. The results cannot ensure that it is possible to establish a care relationship during extubation as a care relationship was only established on two out of ten occasions. The majority of patients had no memory of being extubated.  Conclusion: Patient participation during extubation can be achieved through information, staff presence and support. It’s possible to achieve patientparticipant without establishing a caring relationship. The majority of participants did not have memories of extubation, however, patient participation should still be achieved.

Bakgrund: Sjuksköterskan kan i sitt omvårdnadsarbete använda sig av det teoretiska ramverket Fundamentals of Care för att uppnå en personcentrerad vård. Ramverket förespråkar patientsäkerhet och allas rätt till högkvalitativ omvårdnad men även att sjuksköterskan behöver vara medveten om hur organisationen och miljön påverkar omvårdnaden. Socialstyrelsen (2023) beskriver att patientsäkerheten bland annat påverkas av arbetsmiljön och dess faktorer, exempelvis hög arbetsbelastning och stress. Inom hälso- och sjukvården har en försämrad arbetsmiljö ett samband med mobbning som på så sätt även kan påverka patientsäkerheten och omvårdnadsarbetet. Förekomsten av mobbning på arbetsplatsen mot sjuksköterskor är således oönskat och problematiskt. För att öka medvetenheten kring hur problematiskt detta fenomen är behövs en förståelse för hur sjuksköterskor upplever utsattheten för mobbning. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa sjuksköterskors upplevelser av att utsättas för mobbning på arbetsplatsen av sina kollegor. Metod: Litteraturstudien baserades på tolv kvalitativa vetenskapliga artiklar. Databassökningar gjordes i Cinahl, PubMed och PsycInfo. Data analyserades i enlighet med Popenoe m.fl. (2021) metod. Resultat: Resultatet utgörs av tre kategorier; Mobbningens karaktär, Påverkan på sjuksköterskornas välbefinnande och Påverkan på sjuksköterskornas omvårdnadsarbete. Mobbningens karaktär utgörs i sin tur av tre underkategorier. Konklusion: Mobbningen uttrycks i olika former och ger konsekvenser hos sjuksköterskorna som påverkar deras fysiska och psykiska välbefinnande, patientsäkerheten samt omvårdnadsarbetet. Förekomsten av mobbning på arbetsplatsen ger en försämrad arbetsmiljö som utgör ett direkt hot mot patientsäkerheten och gör att omvårdnad inte kan ges utifrån Fundamentals of Care. / Background: Nurses can use the Fundamentals of Care theoretical framework in their nursing work to achieve person-centered care. The framework advocates patient safety and everyone's right to high-quality care, but also that the nurse needs to be aware of how the organization and the environment affect patient care. Socialstyrelsen (2023) describes that patient safety is, among other things, affected by the work environment and its factors, for example high workload and stress. Within health care, a deteriorating work environment has a connection with bullying, which in this way can also affect patient safety and nursing work. The occurrence of bullying in the workplace against nurses is thus undesirable and problematic. To increase awareness of how problematic this phenomenon is, an understanding of how nurses experience being exposed to bullying is needed. Aim: The aim of the literature study was to highlight nurses' experiences of being bullied in the workplace by their colleagues. Method: The literature study was based on twelve qualitative scientific articles. Database searches were performed in Cinahl, PubMed and PsycInfo. Data were analyzed in accordance with Popenoe et al. (2021) method. Result: The result consists of three categories; The nature of the bullying, The impact on the nurses' well-being and The impact on the nurses' nursing work. The nature of the bullying is in turn made up of three subcategories. Conclusion: The bullying is expressed in various forms and has consequences for the nurses that affect their physical and mental well-being, patient safety and nursing work. The presence of bullying in the workplace creates a deteriorated work environment that poses a direct threat to patient safety and means that nursing care cannot be provided based on the Fundamentals of Care framework.

Bakgrund: Forskning inom omvårdnad har betonat vikten av ett personcentrerat förhållningssätt i vårdmötet, varje patient ska betraktas som en unik individ med olika behov att tillgodose. För patienter med ett akut vårdbehov kan ambulanssjukvården vara det allra första mötet som de gör med hälso- och sjukvården. Tidigare forskning har beskrivit att omhändertagandet i prehospital akutsjukvård fokuserat på det medicinska tillståndet framför de emotionella behoven, vilket har betytt att behov ur ett holistiskt perspektiv inte alltid har tillgodosetts. Forskning från patienters perspektiv är bristfälligt, vilket innebär att patienters upplevelser och känslor inte prioriterats. Syfte: Att beskriva patienters upplevelser av att få sina grundläggande vårdbehov tillgodosedda i prehospital akutsjukvård. Metod:Litteraturöversikt med systematisk sökstrategi. Datainsamling gjordes via två databaser, PubMed och CINAHL. Totalt inkluderades 15 kvalitativa artiklar, publicerade mellan 2011–2023, analyserades med en integrerad analysmetod. Resultat: Beskrev patienternas positiva och negativa upplevelser i ett prehospitalt omhändertagande. Resultatet presenteras i tvåkategorier och fem underkategorier. Kategorierna som arbetades fram beskrev övergripande känslan av att vara patient i prehospital akutsjukvård, vilket belyser känslan av att överlämna sig själv och hur det är att vara patient i en ambulans. Ambulansteamets förhållningssätt belyser viktiga hörnstenar som delaktighet, värdet av dialog, att känna sig bekräftad eller stigmatiserad vid psykisk ohälsa. Resultatet utifrån artiklarna belyser fördelar medpersoncentrerad vård. Slutsats: Patienter som fick sina grundläggande vårdbehov tillgodosedda hade en positiv effekt på dem och även en positiv upplevelse utav ambulanssjukvården oavsett utfall. Genom att fokusera på patientperspektivet är det möjligt för framtida hälso- och sjukvårdspersonal att öka förståelsen och därmed förbättra kvalitén på vården, med betoning på personcentrerad vård. Det är viktigt att varje individ får vård och omsorg utifrån ett helhetsperspektiv där både de fysiska och emotionella behoven tillgodoses, oavsett om det gäller medicinsk vård eller omvårdnad. / Background: Research in nursing has emphasized the importance of a person-centered approach in the care encounter, where each patient should be seen as a unique individual with different needs to be met. For patients with an acute care need, ambulance care may be their very first encounter with health care. Previous research has described that care in prehospital emergency medicine has focused on the medical condition rather than the emotional needs, meaning that holistic needs have not always been met. Research from the perspective of patients is lacking, hindering a comprehensive description of their experiences and emotions. Aim: describe patients' experiences of having their basic care needs met in prehospital emergency care. Method: A literature review with a systematic search strategy. Data was collected from two databases, PubMed and CINAHL. A total of 15 qualitative articles published between 2011–2023 were included and analyzed using an integrated analysis method. Results: Described patients' positive and negative experiences in prehospital care. The results were presented in two main categories and five subcategories. The categories described the overall feeling of being a patient in prehospital emergency care, highlighting the feeling of surrendering oneself and what it is like to be a patient in an ambulance. The approach of ambulance staff highlighted important aspects such as participation, the value of dialogue, feeling validated or stigmatized in cases of mental illness. The results from the articles emphasized the benefits of person-centered care. Conclusion: Patients whose basic care needs were met had a positive impact on them and a positive experience with ambulance care regardless of the outcome. By focusing on the patient perspective, future healthcare professionals can increase understanding and improve the quality of care, with an emphasis on person-centered care. It is important that each individual receives care and support from a holistic perspective where both physical and emotional needs are met, whether it is medical care or nursing care.

Bakgrund: Inom kolorektalkirurgi är ”Enhanced Recovery After Surgery” (ERAS) ett standardiserat koncept pre-, intra- och postoperativt som syftar till snabb återhämtning efter operation. För att nå goda resultat i den postoperativa vården, där tidigt nutritionsintag och tidig mobilisering är viktiga faktorer, har patientens delaktighet visat sig vara viktig. För att utveckla omvårdnaden postoperativt och bland annat förbättra tidig mobilisering och tidigt nutritionsintag behöver de faktorer som påverkar patientdelaktigheten identifieras. Syfte: Att beskriva patienternas erfarenheter av den postoperativa vården efter genomgången kolorektalkirurgi enligt ”Enhanced Recovery After Surgery” med fokus på patientdelaktighet. Metod: Semistrukturerade intervjuer genomfördes med personer som genomgått kirurgi enligt ERAS (tio deltagare). Kvalitativ innehållsanalys användes som analysmetod. Resultat: Personerna ansåg sig vara välinformerade före operation och tyckte att de fått förståelse för konceptet, dock upplevdes loggbokens funktion vara otydlig. Alla patienter var nöjda med tiden på vårdavdelningen och resultatet visade att relationen mellan patient och vårdpersonal hade stor betydelse för återhämtningen postoperativt. Att upprätthålla god nutrition var dock en utmaning då många patienter upplevde illamående och hade svårt att äta samt dricka näringsdrycker.  Slutsats: ERAS-konceptet bidrar till trygghet för patienten genom kontinuitet och tydliga riktlinjer vilket möjliggör delaktighet och stimulerar till återhämtning efter operation. Personer med ett försvagat fysiskt utgångsläge har dock ett större behov av personalens stöttning och ett personcentrerat förhållningssätt skulle möjliggöra en individuellt anpassad vård utifrån ERAS-konceptet. Majoriteten av patienterna besväras dock av illamående postoperativt vilket har negativ påverkan på patientens återhämtning men också på upplevelsen som helhet, detta problem behöver ses över närmre för att om möjligt förbättras. / Background: In colorectal surgery ”Enhanced Recovery After Surgery” (ERAS) is a standardized pre-, intra- and postoperative concept aiming to enhance recovery after surgery. To achieve good outcome in postoperative care, early nutritional intake and early mobilisation has been identified as important factors as well as the patient´s involvement in their care. In order to develop postoperative nursing care and improve early mobilisation and early nutritional intake, factors affecting patient participation need to be identified. Aim: To describe patients experiences of the postoperative care after colorectal cancer surgery according to ”Enhanced Recovery After Surgery” with a specific focus on patient participation.   Method: Semi structured interviews were conducted with individuals undergoing surgery according to ERAS (ten participants). The interviews were analysed using a qualitative content analyze method. Result: The individuals considered themselves well informed before surgery and thought they understood the concept, but the logbook´s function was found to be unclear. All patients were satisfied with the time in the surgical care department and the results showed that the relationship between the patient and healthcare staff are of great importance for postoperative recovery. Maintaining good nutrition postoperatively, however, is a challenge when many patients experienced nausea and had difficulty eating and drinking nutritional beverages.  Conclusion: The ERAS concept contributes patient safety through continuity and clear guidelines, enabling participation and stimulating postoperative recovery. People with a weakened physical starting position, however, have a greater need for staff support and a person-centred approach would enable that, based on the ERAS concept. However the majority of patients suffer from postoperative nausea which has a negative impact on patient recovery but also on the experience as a whole, this problem has to be reviewed closer, but also improved if possible.

Background: The purpose of end-of-life care is to relieve suffering and optimize quality of life. Important tasks for healthcare professionals are symptom alleviation and facilitate well-being. It is common for patients, who are treated palliative, to die within the surgical wards. The environment can be stressful and it is not always optimal for these patients to be cared for there. Aim: The aim was to describe how end-of-life care was delivered for patients in surgical wards, according to the nurses, with specific focus on the fundamentals of care. Method: Semi-structured interviews with 12 registered nurses in two surgical wards. The interviews were analysed using a qualitative content analysis. Result: The analysis resulted in three categories: The nursing needs of patients at the end-of-life, The organization's negative impact on patient care and Adapted care based on the patient and relative’s needs. The results showed that organizational factors such as lack of time and resources, but also lack of knowledge among the healthcare professionals, could lead to difficulties to fulfill both the physical and psychosocial needs of the patient. When a person-centered care was used the needs of the patients were easier to fulfill and the nursing care functioned in a better way. Conclusion: Person-centered care is an important part of end-of-life care. The healthcare professionals at surgical wards care for this patient-group in a dedicated way, and nursing around them usually operate well, except when there is a lack of time and more acute situations must be prioritized. There is a need to increase the knowledge of palliative care among the healthcare professionals. / Bakgrund: Palliativ vård i livets slutskede ska lindra lidande och främja livskvaliteten. Viktiga uppgifter för sjukvårdspersonalen som vårdar patienter i livets slutskede är att ge symtomlindring och underlätta välbefinnandet. Det är vanligt att patienter som vårdas palliativt i livets slutskede avlider inom slutenvården och på kirurgiska vårdavdelningar. På dessa avdelningar kan miljön vara stressig och det är inte alltid optimalt att denna patientgrupp vårdas där.  Syfte: Att beskriva hur sjuksköterskor ansåg att omvårdnaden genomfördes för patienten som vårdats i livets slutskede på en akutkirurgisk vårdavdelning, med specifikt fokus på de fundamentala delarna av vården. Metod: Semistrukturerade intervjuer med 12 sjuksköterskor från två kirurgiska vårdavdelningar. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier: Omvårdnadsbehoven hos patienten i livets slutskede, Organisationens negativa inverkan på patientens omvårdnad och Anpassad vård utifrån patienten och dennes anhöriga. Resultatet visade att organisatoriska faktorer som tids- och resursbrist, men även kunskapsbrist hos sjukvårdspersonalen, gjorde att patienternas fysiska och psykosociala omvårdnadsbehov inte alltid blev tillgodosedda. När vården var personcentrerad och patienterna delaktiga ansåg sjuksköterskorna att omvårdnaden genomfördes på ett bättre sätt. Slutsats: En personcentrerad vård är viktigt för både patienter, som befinner sig i livets slutskede, och deras anhöriga. Sjukvårdspersonalen på akutkirurgiska vårdavdelningar är engagerade i denna patientgrupp och omvårdnaden kring dem fungerar oftast bra. Det händer dock att tiden inte räcker till för patientgruppens komplexa omvårdnadsbehov och andra akuta situationer prioriteras ibland före. Det finns ett behov av att öka kunskapen om palliativ vård hos personalen som vårdar dessa patienter.

Bakgrund: Den organisatoriska och politiska kontexten påverkar hur väl fundamental omvårdnad utförs. Missed nursing care är ett begrepp som, i tidigare forskning, beskriver omvårdnad som uteblir delvis eller fullständigt och orsakas av resursbrist och hög arbetsbörda. Detta leder till en hotad patientsäkerhet. Risken för missed nursing care kan öka i den anestesiologiska kontexten, då det är en högteknologisk miljö med hög produktionstakt. Användningen av begreppet har ökat inom vårdvetenskaplig forskning. Emellertid är missed nursing care ännu inte beskrivet inom anestesiologisk omvårdnad.  Syfte: Begreppsanalysens syfte var att, utifrån den kontextuella dimensionen av Fundamentals of Care, klargöra innebörden av begreppet missed nursing care och hur det kan förstås inom anestesiologisk omvårdnad. Metod: Begreppsanalysen genomfördes enligt Walker och Avants metod.   Resultat: Missed nursing care definieras som en nödvändig omvårdnadsåtgärd som, p.g.a. kontexten och efter en process av klinisk prioritering utelämnas helt, delvis, lämnas oavslutad eller utförs med sämre kvalitet, vid en olämplig tidpunkt eller för sent. Sjuksköterskor hanterar kontextuella brister genom klinisk prioritering, vilket resulterar i att fundamental omvårdnad uteblir. Tidskrävande, icke-monitorerade omvårdnadsåtgärder nedprioriteras, främst inom basal omvårdnad.   Slutsats:  När kontexten tvingar sjuksköterskor att utföra hårdare prioritering uteblir fundamental omvårdnad. Detta får konsekvenser för patientsäkerheten, vilket belyser vikten av högkvalitativ omvårdnad. Anestesiologisk omvårdnad tros utebli enligt liknande mönster som inom övrig omvårdnad.

Bakgrund:  I samband med operation upplever patienter stress, oro och en känsla av utsatthet. Anestesisjuksköterskans agerande påverkar patientens upplevelse och hen har en utmaning i att tillgodose patientens behov i en miljö präglad av hög produktion och effektivitet. Det finns en risk att de relationella och psykosociala aspekterna av omvårdnaden nedprioriteras. Vårdrelation mellan patient och vårdgivare beskrivs som fundamental för att ge kvalitativ vård. Syfte: Syftet med studien var att undersöka om det finns en samsyn mellan patientens upplevelser och anestesisjuksköterskans erfarenheter av vårdrelationen i det perioperativa mötet.  Metod: Studien är en litteraturstudie med systematisk ansats och en deduktiv kvalitativ innehållsanalys utifrån etablera vårdrelation i Fundamentals of Care.  Resultat: I delarna skapa förtroende och vara närvarande är det tydligt att det som anestesisjuksköterskan gör överensstämmer med det patienten vill ha och behöver för att känna förtroende och närvaro. Utifrån resultatet är det svårt att uttala sig om en samsyn när det gäller förutse behov och vara påläst. Det finns en samsyn om vikten att få möjlighet att utvärdera och reflektera vårdmötet. Slutsats: Anestesisjuksköterskans agerande för att skapa förtroende och närvaro är väl sammanlänkade med patientens upplevelser och behov i det perioperativa mötet. Mer tid och kontinuitet underlättar anestesisjuksköterskans etablerande av vårdrelation till gagn för patienten. För att kunna uttala sig om samsyn i de delar där anestesisjuksköterskan är i fokus behövs vidare forskning. / Background: Patients experience stress, anxiety and vulnerability during surgery. The actions of the nurse anesthetist (NA) affect the patient’s experience. The NA have a challenge in meeting the patients’ needs in an environment characterized by high production and efficiency. This environment means that there’s a risk that the relational and psychosocial aspects of nursing will be deprioritized. The relationship established between patient and caregiver has been described as fundamental to providing quality care. Purpose: The purpose of the study was to investigate whether there’s a consensus between patients and NA’s experiences of the caring relationship in the perioperative meeting. Method: Literature study with a systematic approach and a deductive qualitative content analysis based on relationship established in Fundamentals of Care. Results: In the parts trust and focus the NA’s actions are consistent with patients wants and needs to feel trust and presence. Based on the results, it’s difficult to comment on a consensus when it comes to anticipate and know. Being able to evaluate the perioperative meeting is of importance. Conclusion: The NA’s actions to create trust and focus are well linked to patient’s experiences and needs in the perioperative meeting. Time and continuity facilitates the NA’s establishment of a caring relationship which benefits the patient. Further research is needed in order to be able to express a consensus in the parts where the NA is in focus.

ABSTRACT  Background: ICU diaries are initiated by critical care nurses to document events that take place during patients’ ICU stays with the aim to help patients recall memories of what happened. The relationship dimension in the Fundamentals of Care (FoC) framework begins with the ability of nurses to connect with patients, and through this connection, nurses try to meet and help the patient to meet his/her fundamental needs. The role of ICU diaries in establishing a nurse-patient relationship is unknown. Aim: The aim of the study was to examine the use of the ICU diary as a tool to strengthen nurse-patient relationships.  Method: A literature review with inductive content analysis of 20 primary articles. The results were interpreted and discussed using the establishing relationship dimension of the FoC framework. Findings: The statements of patients and nurses about the use of diaries reflect a strong nurse-patient relationship dimension. When combined with ICU follow-up sessions, the relationship is further strengthened, as there is more understanding and knowledge of the bond retrospectively. Conclusion: All elements of the FoC establishing relationship dimension, namely focus, knowing, trusting, anticipating and evaluating are visible in the diaries, and several statements by nurses suggest that using the diaries may have a positive effect on the nurse-patient relationship. However, to what extent the nurse-patient relationship is strengthened by the use of the diaries is less clear and remains an open question. To answer this question, controlled comparative studies would be required. / SAMMANFATTNING Bakgrund: IVA-dagböcker initieras av intensivvårdssjuksköterskor för att dokumentera vad som händer under en patients IVA-vistelse, med syftet att hjälpa patienter att senare komma ihåg vad de varit med om. Dimensionen etablera vårdrelation i ramverket Fundamentals of Care (FoC) börjar med sjuksköterskors förmåga att anknyta till patienter, och genom denna anknytning försöker sjuksköterskorna att möta och hjälpa patienten för att tillfredsställa dennes fundamentala behov. Det är inte känt vilken roll IVA-dagbok spelar i att etablera en vårdrelation mellan sjuksköterska och patient. Syfte: Studiens syfte var att undersöka användning av IVA-dagbok som ett verktyg för att stärka vårdrelation mellan sjuksköterska och patient. Metod: Litteraturöversikt med induktiv innehållsanalys av 20 originalartiklar. Resultaten tolkades och diskuterades inom ramen för FoC-dimensionen etablera vårdrelation. Resultat: Det patienter och sjuksköterskor säger om användning av IVA-dagbok ger uttryck för en stark vårdrelation. När dagboken efter att patienten skrivits ut används vid uppföljning på IVA stärks denna relation ytterligare, eftersom uppföljningen leder till att patienten får en fördjupad förståelse och kunskap om den vårdrelation som etablerats under vistelsen på IVA. Slutsats: Alla element i FoC-dimensionen etablera vårdrelation (vara närvarande, vara påläst, skapa förtroende, förutse behov, reflektera och utvärdera) är synliga i det patienter och sjuksköterskor säger om dagbok. Utsagor från flera sjuksköterskor tyder på att användning av IVA-dagbok kan ha en positiv effekt på vårdrelationen, men i vilken utsträckning dagboken stärker relationen är mindre klart och fortsätter att vara en öppen fråga. För att besvara denna fråga skulle kontrollerade jämförande studier behövas.

Bakgrund: Oro är ett känslomässigt svar på stimuli som kan ge fysiologiska effekter. Att befinna sig i en operationssal är för många patienter en ny upplevelse där de överlämnar sin kropp till vårdpersonalen. Anestesisjuksköterskan kan hantera en patient i regional anestesi med olika omvårdnadsåtgärder. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva icke-farmakologiska omvårdnadsåtgärder som finns mot oro, pre och intraoperativt hos patienter som genomgår operationer i regional anestesi. Metod: Deskriptiv litteraturstudie där 17 artiklar granskades med SBU samt GRADE och analyserades deduktivt med Fundamentals of Care som teoretisk utgångspunkt. Resultat: Olika omvårdnadsåtgärder finns för att lindra oro icke-farmakologisk under regional anestesi. Majoriteten av resultaten visade tekniska åtgärder som video, musik, VR samt en minoritet om samtal och aromaterapi. Slutsats: Fler tekniska omvårdnadsåtgärder framkom vilket var oväntat. De hade effekt mot oro men på bekostnad av anestesisjuksköterskans relationella kontakt med patienten. Nyckelord: Regional anestesi, oro, icke farmakologisk, omvårdnadsåtgärder, Fundamentals of Care / Background: Anxiety is an emotional response to stimuli which can give physiological effects. To be in an operating theater is a new experience for many patients where they hand over their bodies to the healthcare staff. The nurse anesthetist can manage the patient during regional anesthesia with different nursing interventions.  Purpose: The aim of the study was to describe non-pharmacological nursing interventions that exist towards anxiety, pre and intraoperative in patients undergoing surgery under regional anesthesia.  Method: A descriptive literature review where 17 articles were reviewed with SBU and GRADE and analyzed deductively with Fundamentals of Care as a theoretical outset. Results: Various nursing interventions exist to alleviate anxiety non-pharmacologicaly under regional anesthesia. The majority of the results showed technical measures such as video, music, VR and a minority of conversation and aromatherapy.  Conclusion: Several technical nursing interventions emerged, which was unexpected. They had an effect on anxiety but at the expense of the nurse anesthetist´s relational contact with the patient.  Keywords: Regional anesthesia, anxiety, non pharmacological, nursing interventions, Fundamentals of Car

SAMMANFATTNING  Bakgrund: Patienter med suicidalt beteende uttrycker att avsaknad av en god vårdrelation kan öka risken för suicidalt beteende. Sjuksköterskor beskriver det som komplext och utmanande att vårda och bemöta patientgruppen och upplever en avsaknad av kunskap. Inom intensivvården riskerar psykosociala behov att nedprioriteras då medicinska behov ofta har ett större fokus.  Syfte: Syftet var att beskriva hur specialistsjuksköterskor inom intensivvård bemöter patienter med ett suicidalt beteende samt hur de tillgodoser deras psykosociala behov.  Metod: Åtta semistrukturerade intervjuer hölls med specialistsjuksköterskor inom intensivvård. Intervjustudien hade en induktiv ansats och analyserades med kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Resultatet visar att specialistsjuksköterskan eftersträvade ett respektfullt, ickedömande och lugnt bemötande till patienter med suicidalt beteende. Kommunikation, delaktighet och förtroende beskrevs som viktiga aspekter för att skapa en god relation med patienten. Psykosociala behov tillgodosågs bland annat genom kommunikation, närvaro och tillgodoseende av fysiska behov. I resultatet framkommer även faktorer, som tidsbrist och synen på rollen, som påverkade bemötandet och hur psykosociala behov tillgodosågs.  Slutsats: Trots en strävan om ett bemötande som skapade en god vårdrelation och en positiv inställning till att tillgodose psykosociala behov förekommer faktorer som påverkar omvårdnaden av patienter med suicidalt beteende negativt. Att uppnå personcentrerad vård av patienter med suicidalt beteende inom intensivvården är idag en utmaning och att uppmärksamma detta är avgörande för att förbättra vården av patientgruppen. Studiens resultat kan ge ledare och personal inom intensivvård insikt i hur omvårdnaden bedrivs för denna sårbara patientgrupp med omfattande psykosociala behov. / ABSTRACT  Background: Patients with suicidal behavior express that the absence of a good caring relationship can increase the risk of suicidal behavior. Nurses describe it as complex to care and interact with the patient group and experience a lack of knowledge. In intensive care, psychosocial needs risk being deprioritized as medical needs often have a greater focus.  Aim: The aim was to describe how nurse specialists in intensive care interact with patients with suicidal behavior and how they meet their psychosocial needs.  Method: Eight semi-structured interviews with nurse specialists in intensive care were conducted. The interview study had an inductive approach and was analyzed with qualitative content analysis.  Results: The results show that nurse specialists strived for a respectful, non-judgmental and calm interaction with patients with suicidal behavior. Communication, participation and trust were important aspects to create a good relationship with the patient. Psychosocial needs were met by communication, being present and meeting physical needs. In the results, factors appeared such as time constraints and the perception of the role, that affected the interaction and how psychosocial needs were met.  Conclusion: Despite ambitions of interactions that create a good caring relationship and a positive attitude to meeting psychosocial needs, factors appeared that affect the care of patients with suicidal behavior negatively. Achieving person-centered care of patients with suicidal behavior in intensive care is challenging and this observation is crucial to improve care. The study can offer leaders and personnel in intensive care insights in how care is conducted for this vulnerable patient group with vast psychosocial needs.