I augusti 2008 utspelades ett litet, men betydelsefullt krig mellan Ryssland och Georgien. Ryssland vann kriget övertygande, men ändå beordrades en nästan total omstrukturering av de ryska väpnade styrkorna. Den nya idén var att initiativ och beslutsfattning skulle tryckas ned på brigad- och bataljonchefer och mycket pekar på ett införande av manöverkrigföring på den taktiska nivån, likt länderna i väst. I den här uppsatsen undersöks vilka förutsättningar som fanns för ett eventuellt införande av manöverkrigföring på den taktiska nivån. Med utgångspunkt i just manöverteorin genomförs en fallstudie av Rysslands senaste reguljära krig, Georgienkriget. Uppsatsens resultat visar att de ryska väpnade styrkorna har stora hinder att överkomma om manöverkrigföring framgångsrikt ska kunna införas på den taktiska nivån. Brister i framförallt officerarnas utbildning måste åtgärdas, men även utrustningsmässigt finns stora brister som försvårar ett eventuellt införande.

The Russian-Georgian war of 2008 drastically changed Europe´s and Sweden´s political climate.Russiashowed that it is capable of successfully completing complex campaigns including ground, naval and air assets. However, not much has been said about the theoretical framework and doctrine of the Russian military of today. Even less has been researched about Russian use of air power and applied air theory. Are air power assets still considered primarily as support of ground offensives or has the theoretical framework changed? John A. Warden III´s theory presented in The Air Campaign and The Enemy as a System have had a big impact on western air power use. HasRussia also changed its approach on the use of air power to include the theory of Warden? This thesis researches Russian use of air power in the war with Georgia 2008. The empirics are then compared to Warden´s theory of air power use to answer the question if Russia´s air power use in the war with Georgia 2008 was done in cohesion with what Warden suggests. / Kriget i Georgien ändrade under några få dagar i augusti 2008 Sveriges och större delen av Europas säkerhetspolitiska klimat. Efter kriget står det klart att Ryssland genomförde en lyckad operation och nådde sitt mål att slå Georgien militärt. Väldigt lite har dock skrivits om Ryssland och dess militära teorigrund. Än mindre har skrivits om Rysslands flygstridskraftsanvändande teorigrund varför det kan vara intressant att vidare undersöka kriget i Georgien. Det råder ingen tvekan om att västvärldens militärer har tagit starkt intryck av John A. Warden IIIs teori om fienden som ett system och hans bok The Air Campaign. Har även rysk militär inspirerats av Wardens tankar och försökte ryska flygstridskrafter i så fall praktisera dessa under kriget i Georgien 2008? Denna uppsats undersöker om ryskt luftmaktsanvändande under kriget i Georgien kan sägas vara inspirerat av John A. Warden IIIs teori som presenterades i hans The Air Campaign och The Enemy as a System.

Framträdande luftmaktsteorier förefaller i regel vara skrivna av stormaktsföreträdare. Ett implicit antagande att dessa teorier förutsätter betydande militär kapacitet och sofistikerad teknologi gör att de uppfattas som ”stormaktsteorier” som likt en klubba slår hårt mot motståndaren, med begränsad relevans för mindre stater som saknar stormakternas omfattande resurser. Luftmakt finns dock också i länder som kan betraktas som småstater. Även småstater kan – teoretiskt – antingen enskilt eller i en småstatsallians genom välriktade nålstick också skapa strategisk effekt med befintliga resurser.   Denna studie utmanar antagandet att luftmaktsteorier kan betraktas som antingen stormakts- eller småstatsteorier. Genom att pröva Robert Papes luftmaktsteori och Shaun Clarkes SPOT-paradigm i såväl stormakts- som småstatsperspektivet på ett gemensamt fall, Georgienkriget 2008 mellan Ryssland och Georgien, skapas ny kunskap om förklaringskraften hos respektive teori. Studien visar att Papes luftmaktsteori kan förklara stormakters användning av luftmakt, men belägg saknas för att den också kan förklara småstaters luftmaktsanvändning. Vidare saknas belägg för att Clarkes SPOT-paradigm kan förklara vare sig småstaters eller stormakters användande av luftmakt i det aktuella fallet. Däremot visar analysen att SPOT-paradigmet förutsätter ett visst mått av kvantitet och kvalitet, även hos småstater, för att omsättas i en skarp operation. Då ett mått på detta inte ges, bör SPOT-paradigmet främst betraktas som ett förhållningssätt till hur strategisk effekt kan skapas med tillgängliga resurser.

The use of air power has become more important in modern warfare, and the ability to use the full potential of air power is significant for a beneficial outcome of conflict. Today’s most established air power theories are developed from a military superpower perspective, leaving a void of knowledge for the smaller air forces. This study intends to find out how the air power advocate Robert Pape’s theory theater air power is applicable to small states and small air forces by testing Pape’s theory against the Six Day War in 1967 and the Georgia War in 2008 and thus contribute to a greater basis for the debate on how the air forces should be used and which role they play in conflict. The result show, in contrast to Pape’s theory, that air superiority is beneficial but not decisive. Instead, the coordination between arms is crucial for high combat efficiency and utilization of airspace. Also, the result shows that operational interdiction is the most efficient course of action for small state to use their air power, particularly if lacking the ability to defeat heavily armoured combat vehicles and battle tanks. Finally, the result clarifies that the air power cannot win conflicts by their own but are a vital contributor to the favourable outcome of conflict.

Non-state actors have for centuries been used by states in order to achieve their strategic ends in armed conflicts. Even though the reasons and motives, as well as the possible consequences, often are subject to research within the field, few have investigated what roles the irregulars might have in a conflict and their relations with a state actor. This study examines the roles that non-state actors had in the Georgian war. Through a qualitative text analysis, the level of coordination with a state and what type of value they added to the state’s regular forces was analyzed, in an attempt to categorize the groups according to Rauta’s theory. The results of the research shows that analyzed non-state actors may have had different roles from the time leading up to the war, during and after the war ended. This may indicate that they are more dynamic in their roles and relations with a state than it may appear and could point to how non-state actors may be used in the future.

<p>Augusti 2008, Ryssland går in i Georgien med en överväldigande militär styrka i syfte att som mansäger, avbryta folkrättsliga kränkningar i utbrytarrepublikerna Syd Ossetien och Abkhazien. Men var det verkligen det som var huvudsyftet med operationen? Eller var Georgienkriget Rysslands tillfälle att för omvärlden visa att Ryssland återigen är en stormakt? Nästan två år senare släpps en ny militärdoktrin, Den Ryska Federationens Militärdoktrin 2010, finns det ett samband mellan det överraskande Georgienkriget och den nya ryska doktrinen? Det främsta syftet med den här uppsatsen är att genom att utgå ifrån två av de taktiska grundprinciperna, kraftsamling och vilseledning, undersöka om det faktiskt finns ett samband mellan kriget och doktrinen. Finns det händelser under kriget och formuleringar i doktrinen vilka överensstämmer med definitionen av Kraftsamling och Vilseledning som tyder på ett samband däremellan? Det är det jag avser att svara på med denna uppsats. Avsikten med uppsatsen är även att för läsaren beskriva Georgienkriget och händelseförloppet däri, samt att kortfattat beskriva den Ryska federationens militärdoktrin 2010 utifrån den svenska försvarsavdelningen i Moskvas översättning. Syftet med uppsatsen är även att belysa exempel på kraftsamling och vilseledning, både ur doktrinen och ur kriget.</p> / <p>August 2008, Russia goes into Georgia with an overwhelming military force to which it is said, stop violations of international law in the breakaway provinces of South Ossetia and Abkhazia. But was that really the main aim of the operation? Or was the war in Georgia Russia's opportunity to demonstrate to the world that Russia is once again a major player on the international scene? Almost two years later a new military doctrine was released, the Russian Federation Military Doctrine 2010, is there a link between the surprising war in Georgia and the new Russian doctrine? The main purpose with this essay to investigate, through the view of two of the principles of war, Concentration and Deception if there is a link, or connection, between the war and the doctrine. Are there actions during the war and paragraphs in the doctrine suggesting such a connection? That is what the author aims to answer with essay. The purpose with this essay is also to the reader describe the war and shortly describe the Russian Federation Military Doctrine 2010. The purpose with this essay is also to present examples of Concentration and Deception from the doctrine and the war.</p>

Augusti 2008, Ryssland går in i Georgien med en överväldigande militär styrka i syfte att som mansäger, avbryta folkrättsliga kränkningar i utbrytarrepublikerna Syd Ossetien och Abkhazien. Men var det verkligen det som var huvudsyftet med operationen? Eller var Georgienkriget Rysslands tillfälle att för omvärlden visa att Ryssland återigen är en stormakt? Nästan två år senare släpps en ny militärdoktrin, Den Ryska Federationens Militärdoktrin 2010, finns det ett samband mellan det överraskande Georgienkriget och den nya ryska doktrinen? Det främsta syftet med den här uppsatsen är att genom att utgå ifrån två av de taktiska grundprinciperna, kraftsamling och vilseledning, undersöka om det faktiskt finns ett samband mellan kriget och doktrinen. Finns det händelser under kriget och formuleringar i doktrinen vilka överensstämmer med definitionen av Kraftsamling och Vilseledning som tyder på ett samband däremellan? Det är det jag avser att svara på med denna uppsats. Avsikten med uppsatsen är även att för läsaren beskriva Georgienkriget och händelseförloppet däri, samt att kortfattat beskriva den Ryska federationens militärdoktrin 2010 utifrån den svenska försvarsavdelningen i Moskvas översättning. Syftet med uppsatsen är även att belysa exempel på kraftsamling och vilseledning, både ur doktrinen och ur kriget. / August 2008, Russia goes into Georgia with an overwhelming military force to which it is said, stop violations of international law in the breakaway provinces of South Ossetia and Abkhazia. But was that really the main aim of the operation? Or was the war in Georgia Russia's opportunity to demonstrate to the world that Russia is once again a major player on the international scene? Almost two years later a new military doctrine was released, the Russian Federation Military Doctrine 2010, is there a link between the surprising war in Georgia and the new Russian doctrine? The main purpose with this essay to investigate, through the view of two of the principles of war, Concentration and Deception if there is a link, or connection, between the war and the doctrine. Are there actions during the war and paragraphs in the doctrine suggesting such a connection? That is what the author aims to answer with essay. The purpose with this essay is also to the reader describe the war and shortly describe the Russian Federation Military Doctrine 2010. The purpose with this essay is also to present examples of Concentration and Deception from the doctrine and the war.

The characteristics of the Russian military operations during the Russo-Georgian War of 2008 and again in the Crimean Crisis 2014, were “rude awakenings” to a shift in the strategic behaviour of Russia, not refraining from military aggression as means to political aims. In the aftermath of these “strategic shocks”, the scholarly debate on how to interpret and understand these limited wars, has several ongoing discussions, among which is whether this modern Russian style of warfare, as demonstrated in Moldova, Georgia, Ukraine and elsewhere, really is a novel concept or plainly “old wine in a new bottle”. This thesis is part taking in that debate through the theoretical framework of three Soviet era warfare methods from the psychological dimension: Deception – Maskirovka, Information Warfare – Reflexive Control, and Subversion – Active Measures. Within the framework, an analytical tool for qualitative text analysis is designed and then applied for the case studies of the Russo-Georgian War, as it compares to the Crimean Crisis, collecting indicators for the apparent presence of traditional methods in these cases. The study concludes that the Soviet era warfare concepts of Maskirovka, Reflexive Control and Active Measures, are relevant as explanators for a facet of the modern day Russian warfare style, in alignment with the general argument on the Russian warfare doctrine as evolutionary, rather than revolutionary, vis-a-vis the strategic practices of the Soviet era.

The ability to use electronic warfare and conduct operations within the electromagnetic spectrum has since the 20th century gained a prominent role in modern warfare and is today largely viewed as a vital part of it. This view though is based on a field of research which mainly consists of studies lacking a problematizing or critical standpoint. This study therefore undertakes the task to question the consensus of electronic warfare as a vital part of the modern battlefield, to gain an understanding whether this view is only based on theoretical suggestions or due to it also being successful when applied in conflicts. This is done by investigating two cases: The Gulf War and Russia’s war in Georgia, by a qualitative research from a theoretical standpoint off Antoine Bousquet’s theory of military technology and its creation of perception.  The result show that electronic warfare has been mostly successful when applied in conflicts, while demanding to apply with great success. The study opens to a broader field for future studies with questions which remains unanswered. Was its successfulness due to technical developments, tactical applications or an enemy who lacks experience and education to effectively handle it?