I denna rapport så har det undersökts hur impregneringen i glasfiber med epoxi, samt hur den allmänna kvaliteten i fiberlindning, kan öka med hjälp av ultraljud. I dagsläget så har Hitachi Energy Composites redan en bra kvalité på deras fiberlindade objekt med en genomsnittlig porhalt på under 2 % men strävar efter ännu bättre. Tidigare forskning på ultraljud inom fiberlindning har visat förbättrad interlaminär styrka samt ökad vätbarhet. För att få fram ifall ultraljud fungerar samt i sådana fall vilken ultraljudstyp som är bäst har olika tester utförts i returepoxi med en ultraljudsprocessor och ultraljudstvätt. De första resultaten med ultraljudsprocessoren samt ultraljudstvätten visade att båda metoderna fungerade för avgasning av vätskorna. Ultraljudsprocessoren hade dock en väldigt lokal inverkan och ansågs därav mindre lämplig i större kar. Ultraljudstvättens effekt var bättre fördelad men desto långsammare och mindre intensiv. För att undersöka ultraljudstvättens påverkan vid impregnering så utfördes försök i maskin där ultraljudstvätten ersatte det egentliga karet. Två olika typer av test utfördes och undersöktes i labb för att fastställa skillnader i porhalten, fiberhalten och penetranttest. Resultatet visade att det ena försöket inte gav någon större skillnad med och utan ultraljud med en genomsnittlig porhalt på omkring 3 %, medan det andra försöket gav en porhalt på 0 % med och utan ultraljud. Fiberhalten och penetranttestet skiljde sig inte heller med och utan ultraljud. Ultraljudets effekt ansågs därav försumbar i testerna. Då en porhalt på 0 % är eftersträvbart, så rekommenderas en utredning på resultatet samt fortsatta tester med ultraljud.

<p>Denna rapport är utförd av studenterna Josef Eid och Sebastian Svensson och gäller examensarbetet på 15 poäng som ägde rum vårterminen 2005. Examensarbetet var den slutgiltiga kursen på utbildningen Innovations- och designingenjörsprogrammet (120 poäng) på Karlstads Universitet. Arbetets uppdragsgivare var företaget Woodstar AB. Kontaktperson på företaget var Tommy Andersson och handledare i kursen var Lennart Wihk på universitetet.</p><p>Företaget Woodstar tillverkar fordon anpassade för rörelsehindrade personer. Företaget låg i slutskedet med utvecklandet av det nya fordonet Woodstar Extreme, som är en banracer. Woodstar Extreme har syftet att fylla ett behov samt att förverkliga en dröm om att gemensamt och integrerat kunna idka motorsport på lika villkor, oavsett rörelsehinder.</p><p>Huvuduppgiften var att ta fram en design till banracerns karosseri. Studenterna tog fram ett koncept som innebar en heltäckande kaross med en separat kåpa. Hela karosseriet lyfts bort som en enda enhet vid behov, till exempel då en rörelsehindrad ska stiga på. Kåpan kan tas av separat eller följa med hela karossen. Karossen kommer att ha ganska låg vikt eftersom den görs i lätt glasfiber. Designen upplevs svara mot de semantiska kraven på en klassisk sportvagn med ett unikt utseende. Den är även aerodynamiskt godkänd med luftintag fram och på sidan, samt luftuttag baktill. Detta visualiserades med en animering, en digital modell och en plastmodell.</p><p>Josef och Sebastian tillverkade även själva pluggen till karossen vilken Woodstar skulle göra glasfiberkaross av. Studenterna kommer att fungera som handledare och assistera företaget fram tills karossen blir slutförd.</p><p>Redovisningen av projektet gick bra men utställning var något medioker. Pluggen tog längre tid än planerat, främst på grund av onödig tid på finslipning av pluggen. Studenterna tog på sig för mycket arbete (hade räckt med konceptframtagning), men de har med sitt engagemang för projektet skapat sina förutsättningar själva. De har lärt sig en hel del och haft riktigt kul. Parterna har haft ett bra samarbete i detta digra men vällyckade projekt.</p> / <p>This report was written in the spring 2005 at Karlstad University by Josef Eid and Sebastian Svensson. The report contains their examination work (15 points) which was the final course in their education, Bachelor of Science in Innovation and Design Engineering. The assigner for this project was the company Woodstar AB. Tommy Andersson was their contact at Woodstar and Lennart Wihk was their examiner at the university.</p><p>Woodstar manufactures vehicles adjustable for disabled persons. The Company was in the final stages in developing their Woodstar Extreme, which is a new racing car for tracks. Woodstar Extreme has the purpose to fulfil a need and to carry out the dream that people can practise motor sport on the same conditions, irrespective of disabilities.</p><p>The main task for this project was to design a body for the Woodstar Extreme. The students designed a concept which implied a single body covering the racer with a separate cover in the back. The body can be lifted off in one part when needed, for example when a disabled person gets in or out of the car. The cover in the back can be lifted off separate or together whit the whole body. The body will be light due to the glass fibre construction that will be used. The semantic demands of a classic sport car with a unique look were accomplished. The design’s aerodynamic features, with air inlet in the front and on the sides and air outlet in the back, have been approved. The racing car was presented with a digital model and animation and a plastic model.</p><p>Josef and Sebastian also manufactured the dummy for the body, which Woodstar will use to make the glass fibre bodies of. Until the body is concluded the students will act as advisors and assistants for Woodstar.</p><p>The presentation of the project went well but the exhibition was a bit mediocre. The manufacturing of the dummy took longer time then planed, due to the unnecessary polishing of dummy. The students took to much work on them selves (have been enough with a conceptual design of product), but due to their engagement they created their own conditions. During this project they had a lot of fun and learned many grateful things. Both students and the company had a great cooperation in this genuine and well made project.</p>

Denna rapport är utförd av studenterna Josef Eid och Sebastian Svensson och gäller examensarbetet på 15 poäng som ägde rum vårterminen 2005. Examensarbetet var den slutgiltiga kursen på utbildningen Innovations- och designingenjörsprogrammet (120 poäng) på Karlstads Universitet. Arbetets uppdragsgivare var företaget Woodstar AB. Kontaktperson på företaget var Tommy Andersson och handledare i kursen var Lennart Wihk på universitetet. Företaget Woodstar tillverkar fordon anpassade för rörelsehindrade personer. Företaget låg i slutskedet med utvecklandet av det nya fordonet Woodstar Extreme, som är en banracer. Woodstar Extreme har syftet att fylla ett behov samt att förverkliga en dröm om att gemensamt och integrerat kunna idka motorsport på lika villkor, oavsett rörelsehinder. Huvuduppgiften var att ta fram en design till banracerns karosseri. Studenterna tog fram ett koncept som innebar en heltäckande kaross med en separat kåpa. Hela karosseriet lyfts bort som en enda enhet vid behov, till exempel då en rörelsehindrad ska stiga på. Kåpan kan tas av separat eller följa med hela karossen. Karossen kommer att ha ganska låg vikt eftersom den görs i lätt glasfiber. Designen upplevs svara mot de semantiska kraven på en klassisk sportvagn med ett unikt utseende. Den är även aerodynamiskt godkänd med luftintag fram och på sidan, samt luftuttag baktill. Detta visualiserades med en animering, en digital modell och en plastmodell. Josef och Sebastian tillverkade även själva pluggen till karossen vilken Woodstar skulle göra glasfiberkaross av. Studenterna kommer att fungera som handledare och assistera företaget fram tills karossen blir slutförd. Redovisningen av projektet gick bra men utställning var något medioker. Pluggen tog längre tid än planerat, främst på grund av onödig tid på finslipning av pluggen. Studenterna tog på sig för mycket arbete (hade räckt med konceptframtagning), men de har med sitt engagemang för projektet skapat sina förutsättningar själva. De har lärt sig en hel del och haft riktigt kul. Parterna har haft ett bra samarbete i detta digra men vällyckade projekt. / This report was written in the spring 2005 at Karlstad University by Josef Eid and Sebastian Svensson. The report contains their examination work (15 points) which was the final course in their education, Bachelor of Science in Innovation and Design Engineering. The assigner for this project was the company Woodstar AB. Tommy Andersson was their contact at Woodstar and Lennart Wihk was their examiner at the university. Woodstar manufactures vehicles adjustable for disabled persons. The Company was in the final stages in developing their Woodstar Extreme, which is a new racing car for tracks. Woodstar Extreme has the purpose to fulfil a need and to carry out the dream that people can practise motor sport on the same conditions, irrespective of disabilities. The main task for this project was to design a body for the Woodstar Extreme. The students designed a concept which implied a single body covering the racer with a separate cover in the back. The body can be lifted off in one part when needed, for example when a disabled person gets in or out of the car. The cover in the back can be lifted off separate or together whit the whole body. The body will be light due to the glass fibre construction that will be used. The semantic demands of a classic sport car with a unique look were accomplished. The design’s aerodynamic features, with air inlet in the front and on the sides and air outlet in the back, have been approved. The racing car was presented with a digital model and animation and a plastic model. Josef and Sebastian also manufactured the dummy for the body, which Woodstar will use to make the glass fibre bodies of. Until the body is concluded the students will act as advisors and assistants for Woodstar. The presentation of the project went well but the exhibition was a bit mediocre. The manufacturing of the dummy took longer time then planed, due to the unnecessary polishing of dummy. The students took to much work on them selves (have been enough with a conceptual design of product), but due to their engagement they created their own conditions. During this project they had a lot of fun and learned many grateful things. Both students and the company had a great cooperation in this genuine and well made project.

vardagligen världen över. Deras användningsområden påverkas ofta genom att blanda dem med förstärkningsmaterial för att bilda kompositer. En sådan komposit är blandningen av polypropylen (PP) och glasfiber. Framställningen av PP och glasfiber orsakar dock miljöproblem då de produceras med hjälp av fossila råvaror, vilket leder till utsläpp av växthusgaser. Det är därmed av intresse att minska effekten som kompositer har på miljö och hälsa genom att istället använda grönare förstärkningsmedel som exempelvis cellulosa.  I denna studie användes cellulosaoxalat (COX) som förstärkningsmedel, maleinsyraanhydridpolypropylen (MAPP) som kopplingsmedel och polypropylen (PP) som matris. COX:et pH-justerades till pH 8 för att öka dess termiska stabilitet med 30°C, sedan torkades det i ugn och mortlades därefter till ett fint pulver. Hydroxylgrupper i oxalatet ökar bindningsstyrkan mellan den hydrofila änden av MAPP:en och COX:et, medan den hydrofoba änden av MAPP:en binder till PP via van der Waals krafter. Två koncentrationer av MAPP, 1 vt% och 2 vt% per 10 vt% COX av slutkompositen testades. Genom att använda COX och MAPP istället för obehandlad cellulosa kan interaktionen vid gränsskiktet förbättras och ett starkare material erhållas. Extrudering och injektionsformsprutning användes för att producera och forma kompositen samt referensprover. De två former som producerades var enligt ISO 527-2-1 och ISO 178 för drag- respektive böjtester. Testerna används för att bestämma provernas mekaniska egenskaper. Smältflödesindex utfördes också enligt standarden ISO 1133 för att få en indikation om ändringar i viskositeten. Resultatet visade att ett förhållande på 1:10 vt% MAPP till COX gav upphov till större E - modul, dragspänning och böjspänning, men lägre brottgräns, än om förhållandet var 1:5. Användningen av MAPP minskar E-modulen i kompositen, men gav upphov till högre maximal drag- och böjspänning samt högre brottpunkt jämfört med prover utan MAPP. Detta är en tydlig indikation att interaktionen vid gränsskiktet har förbättrats och att användning av kopplingsmedel vid produktion av kompositer är väsentlig. Högre koncentrationer av COX gav dessutom upphov till att E-modulen och den maximala kraften provet kunde motstå ökade. Data för glasfiber som förstärkningsmaterial i PP erhölls från äldre litteratur och jämfördes med resultaten för COX. Vid jämförelsen visades att alla mekaniska egenskaper, bortsett från töjningen vid brottgränsen, var lägre för kompositer med COX än för glasfiber. COX kan alltså inte användas som en direkt ersättning till glasfiber i alla situationer, utan en del av användningsområdena blir begränsade. Resultatet av smältflödesindex påvisade att smältflödet av kompositen nästan halverades för varje 10 vt% av tillsatt COX, en tydlig indikation på att viskositeten ökat.

Syfte: Syftet med föreliggande studie är att undersöka hållfastheten på protesbasmaterialet polymetylmetakrylat med förstärkning (CrNi-tråd, glasfiber eller metallnät) i materialet i samband med tillverkning eller vid lagning samt jämföra med orörd protesbasmaterial och konventionell lagning. Material och metod: Sammanlagt tillverkades 80 provkroppar i varmpolymerisat (FuturAcryl 2000). Efter tillverkningen förvarades provkropparna i avhärdat, rumstempererat vatten under testperioden. Provkropparna delades upp i två huvudgrupper, tillverkning och lagning. Varje huvudgrupp hade 40 provkroppar varav 30 var förstärkta. De övriga 10 var kontrollgrupp från tillverkningsgruppen och konventionell lagning från lagningsgruppen. Provkropparna i lagningsgruppen termocyklades innan de knäcktes för att sedan förstärkas, lagas och återigen termocyklas. Till lagningen användes kallakrylat (FuturaPress N). Tillverkningsgruppen förstärktes innan termocykling. Till sist utfördes trepunktsböjhållfasthetstest. Resultatet analyserades med One-way ANOVA, Tukey´s test och Student t-test. Signifikantnivån var α = 0,05. Resultat: Kontrollgruppen hade högst böjhållfasthet, ett medelvärde på 90 MPa och lägst hade lagningsgruppen med ett medelvärde på 47 MPa. Den förstärkning som hade högst värde i tillverkningsgruppen var glasfiber och i lagningsgruppen var det gruppen med metalltråd. Slutsats: Böjhållfastheten på orört protesbasmaterial är det optimala. Protesbasmaterial lagad med konventionell lagning bör förstärkas med glasfiber eller metalltråd. Det finns en skillnad mellan tillverkningsgruppen och lagningsgruppen, och därmed kan nollhypotesen förkastas

We have a tendency to want to sort our surroundings, we set things against each other, value them and place them in a hierarchical order.Where something goes up, something else goes down.We attribute different properties to materials, techniques and spaces and load them with values. Our perception of the environment is based on a collective construction. Textiles are sorted among the home, women and decoration while glass is associated with exclusivity, traditional masculine craftsmanship and architecture.Where something goes up, something else goes down.Textile can be defined as material, like fiber, or as technique, like weaving, knitting, sewing. Threads that together form a composition by running over and under each other.Where something goes up, something else goes downCan I disrupt the hierarchical order between textile and glass by merging them? Because, I would like to change our view of how we can use textiles in a spatial context.My experience is that textiles in spatial and architectural contexts are often something added afterwards to adjust things that the building process has not considered. But other materials such as glass have an obvious position as part of the definition of space.

Industriella processer genererar utsläpp i form av bland annat luftföroreningar via processluften som i sin tur försämrar arbetsmiljön för industrins anställda. Enligt arbetsmiljölagen är arbetsgivaren skyldig att skydda de anställdas hälsa via en god arbetsmiljö och måste därmed rena processluften. Luftföroreningar består av aerosoler och definieras som en samling solida- eller vätskepartiklar svävandes i en gas. I rapporten behandlades aerosoler i form av oljepartiklar som genereras från källor som till exempel industriella processer som gjutning, slipning och värmebehandling. En sådan process kan släppa ut sex fat olja i luften per år och utan partikelavskiljning ökar processernas olje- och energiförbrukning markant. Avskiljning av aerosola oljepartiklar samlar upp oljan så den kan återanvändas samt minskar exponering som kan ge cancer och Hodgkins disease. Aerosol olja bör därför avskiljas ur processluften på grund av hälsoaspekter. Oljepartiklar avskiljs ur processluften via porösa material. Materialet ansluts till processen med skräddarsydda kanalsystem där processluften ventileras bort med undertryck via en fläktmotor. Oljepartiklar avskiljs i det porösa materialet och därmed ökar materialets mättnadsgrad, det vill säga att ackumulerad olja minskar materialets porositet. Materialets dräneringskapacitet ser till att mättnadsgraden begränsas och att oljan kan återanvändas. Ett effektivt material har lågt tryckfall och hög avskiljningsgrad. Dessa varierar med materialets struktur som fiberdiameter, fibermattans tjocklek samt antal veckningar av materialet. Ett material veckas för att öka materialarean och dess avskiljningsgrad men tryckfallet ökas också, därför är balans mellan tryckfall och avskiljningsgrad viktigt vid konstruktion av materialet. Ett icke veckat material benämns som platt material i rapporten. Utvärdering av tryckfall och avskiljningsgrad i ett veckat material är kostsamt både ekonomiskt och tidsmässigt medan platta material är effektivt ur båda aspekterna och därför är ett bättre alternativ med avseende på utvärdering. Syftet med examensarbetet var att öka kunskapen kring avskiljning av aerosola oljepartiklar i porösa material. Målet var att modellera veckade material utifrån experimentella tester av platta- och veckade material. I rapporten testades porösa material med olika fiberdiametrar experimentellt som både platta- och veckade material. Experimentella tester innebar att materialen testades praktiskt för tryckfall och avskiljningsgrader. Avskiljningsgrader mättes vid tre intervall av partikeldiametrar enligt 0,25–0,60 μm, 0,931–1,075 μm och 1,911–2,207 μm. Platta material testades vid fyra lufthastigheter för att illustrera ökningen av lufthastighet inom veckat material på grund av en ökande mättnadsgrad. Modellering innebar att en beräkningsmodell för veckat material byggdes och gavs indata utifrån experimentella tester av platta- och veckade material. Regressionsanalyser utfördes på mätresultaten från platta material och gav matematiska funktioner som användes i modellering av veckade material. Antal veckningar och mättnadsgrader modellerades utifrån experimentella resultat från veckade material. Mät- och modelleringsresultat varierade med materialets struktur. Det gav att tryckfall, avskiljnings- och mättnadsgrader ökade med minskande fiberdiameter och ökande mattjocklek för både platt- och veckat material. Modellering av tryckfall i veckat material avvek från praktiken med -30 % och -6 % för fiberdiameter 8 μm respektive 6 μm. Modellering av avskiljningsgrader i veckat material hade störst avvikelse på +30 % för partikeldiameter 0,25–0,60 μm i material med fiberdiameter 6 μm. Modelleringsresultat av veckat material varierade över materialets struktur och avvek därmed olika mycket från praktiken. Avvikelser i modellerat tryckfall och avskiljningsgrader i veckade material var på grund av luftens dynamiska tryck. Trycket på oljepartiklarna påverkade dräneringskapacitet och oljefördelning inom materialet. Oljefördelningen är därmed heterogen i praktiken vilket påverkar tryckfall och avskiljning i både praktik och modellering. Detta skapade osäkerheter och gjorde modelleringen mindre tillförlitlig. Därför kunde tryckfall och avskiljning inte modelleras i veckat material endast utifrån platta material. Förbättrad modellering kräver vidare studier angående oljefördelning inom materialet samt inverkan av luftflödets dynamiska tryck på dräneringskapacitet för att förbättra modellering av veckade material. / Industrial processes generate emissions in the form of, among other things, air pollution via the process air, which in turn degrades the working environment for industrial employees. According to the Work Environment Act, the employer is obliged to protect the health of the employees via a good work environment and must therefore clean the process air. Air pollutants consist of aerosols and are defined as a collection of solid or liquid particles floating in a gas. The report dealt with aerosols in the form of oil particles generated from sources such as industrial processes such as molding, grinding and heat treatment. Such a process can release six barrels of oil into the air per year and without particle separation, the processes' oil and energy consumption increases markedly. Separation of aerosol oil particles collects the oil so that it can be reused and reduces exposure that can cause cancer and Hodgkin's disease. Aerosol oil should therefore be separated from the process air due to health aspects. Oil particles are separated from the process air via porous materials. The material is connected to the process with tailor-made duct systems where the process air is ventilated away with negative pressure via a fan motor. Oil particles are separated in the porous material and thus the degree of saturation of the material increases, that is accumulated oil reduces the porosity of the material. The drainage capacity of the material ensures that the degree of saturation is limited and that the oil can be reused. An efficient material has a low pressure drop and a high separation rate. These vary with the structure of the material such as fiber diameter, the thickness of the fiber carpet and the number of folds of the material. A material is folded to increase the material area and its separation rate, but the pressure drop is also increased, therefore a balance between pressure drop and separation rate is important when designing the material. A non-pleated material is referred to as flat material in the report. Evaluation of pressure drop and separation rate in a pleated material is costly both financially and in terms of time, while flat materials are effective from both aspects and are therefore a better alternative regarding evaluation. The purpose of the thesis was to increase knowledge about the separation of aerosol oil particles in porous materials. The goal was to model pleated materials based on experimental tests of flat and pleated materials. In the report, porous materials with different fiber diameters were tested experimentally as both flat and pleated materials. Experimental tests meant that the materials were tested practically for pressure drops and separation rate. Separation rate was measured at three ranges of particle diameters according to 0.25–0.60 μm, 0.931–1.075 μm and 1.911–2.207 μm. Flat materials were tested at four air velocities to illustrate the increase in air velocity within pleated material due to an increasing degree of saturation. Modeling meant that a calculation model for pleated material was built and input data was given based on experimental tests of plate and pleated materials. Regression analyzes were performed on the measurement results from flat materials and gave mathematical functions that were used in modeling of pleated materials. The number of folds and degrees of saturation were modeled based on experimental results from pleated materials. Measurement and modeling results varied with the structure of the material. As a result, pressure drops, separation rate and degree of saturation increased with decreasing fiber diameter and increasing carpet thickness for both flat and pleated materials. Modeling of pressure drop in pleated material deviated from praxis by -30% and -6% for fiber diameters of 8 μm and 6μm, respectively. Modeling of separation rates in pleated material had the largest deviation of + 30% for particle diameter 0.25–0.60 μm in material with fiber diameter 6 μm. Modeling results of pleated material varied across the structure of the material and thus deviated differently from praxis. Deviations in modeled pressure drop and separation rates in pleated materials were due to the dynamic pressure of the air. The pressure on the oil particles affected drainage capacity and oil distribution within the material. The oil distribution is thus heterogeneous in praxis, which affects pressure drop and separation rate in both praxis and modeling. This created uncertainties and made modeling less reliable. Therefore, pressure drop and separation rate could not be modeled in pleated material based solely on flat materials. Improved modeling further requires studies regarding oil distribution within the material as well as the impact of the dynamic pressure of the air flow on drainage capacity to improve modeling of pleated materials.

Wind power is growing fast all over the world, and in Sweden alone thousands of turbines has been installed the last few decades. Although the number of decommissioned turbines so far is very low, the rapid installation rate indicates that a similar rapid decommissioning rate is to be expected shortly. If the waste material from these turbines is not handled sustainably the whole concept of wind power as a clean energy alternative is challenged. This study aims to present an accurate estimate of the amounts of waste material that will be generated from wind turbines in Sweden during the coming decades, allowing the waste management industry to plan for this and by extension prevent unnecessary energy losses through imperfect waste treatment. It should also present helpful information on how problematic waste can be reduced or avoided. VindStat’s annual report, presenting installation date and other relevant data for most installed turbines in Sweden, has been used as the base for the calculations. Information on material composition in different types and sizes of wind turbines has been extracted from various life cycle assessments, and by using the available parameters in the data base each turbine has been assigned a specific amount of steel, iron, copper, aluminum, blade material and electronics. An average life time of 20 years has been assumed, based on prior research and comparison with empiric data, and the material of each turbine is therefore seen as generated waste 20 years after installation date. To calculate the amount of waste material from replacing faulty components, empiric data over replacement rates in further developed markets has been combined with a prognosis over future development of installed wind capacity in Sweden based on a method described by prior research. As no sufficient way to predict how the future second hand market for turbines and components has been found, three different possible scenarios have been investigated to see how this may affect waste amounts. The results show that annual waste will grow slowly at about 12 % increase per year until around 2026, and then the average increase is 41 % per year until 2034. By then, annual waste amounts are estimated to have reached 237 600 tonne steel and iron (16 % of currently recycled amounts), 2 300 tonne aluminium (4 %), 3 300 tonne copper (5 %), 343 tonne electronics (&lt;1 %) and 28 100 tonne blade material. There is no industrial scale recycling method for commonly used blade materials, and a high strength steel developed by Sandvik is proposed as a fully recyclable material to consider for further research. A well-functioning second hand market is shown to possibly have a major impact on waste amounts, at least in postponing it until better recycling systems are in place. / Vindkraft är en snabbt växande energikälla världen över och enbart i Sverige har tusentals vindkraftverk installerats under senaste decennier. Även om antalet nedmonterade verk än så länge är relativt lågt, indikerar det stora antalet årliga installationer att ett liknande antal nedmonteringar är att vänta inom kort. Om avfallsmaterialet från dessa verk inte hanteras på ett hållbart sätt riskeras att syftet med vindkraft som ett miljövänligt alternativ utmanas. Målet med studien är att presentera en noggrann uppskattning om vilka mängder avfallsmaterial som kommer att genereras från vindkraftverk i Sverige under kommande årtionden, vilken kan användas för att planera avfallshantering och på så vis i förlängningen undvika onödiga energiförluster genom felaktiga processer. Information om hur problematiskt avfall kan undvikas eller minskas ska även presenteras. Vindstats årliga rapport, vilken presenterar installationsdatum och annan relevant information för de flesta installerade vindkraftverk, har använts som bas för beräkningar. Information över materialfördelning i olika typer och storlekar av vindkraftverk har extraherats från ett antal livscykelanalyser och genom att använda tillgängliga parametrar i databasen har varje enskilt vindkraftverk tilldelats en specifik mängd stål, järn, koppar, aluminium, bladmaterial och elektronik. En genomsnittlig livslängd på 20 år har antagits, baserat på tidigare forskning och jämförelse med empirisk data, och materialet i vindkraftverken har därför setts som genererat avfall 20 år efter installationsdatum. För att beräkna mängden avfallsmaterial från utbytta komponenter har empirisk data över utbytningsfrekvenser hos mer utvecklade marknader applicerats på en prognos över över möjlig framtida utbyggnad av vindkraftskapacitet i Sverige som skapats enligt en metod beskriven i tidigare forskning. Eftersom ingen fullständig metod har funnits för att förutse hur framtida andrahandsmarknad för vindkraftverk och komponenter så har tre möjliga scenarion undersökts för att se hur detta kan komma att påverka avfallsmängder. Resultaten visar att de årliga avfallsmängderna förväntas växa med ca 12 % per år fram till 2026, och därefter i genomsnitt 41 % per år fram till 2034. Då förväntas avfallsmängderna uppnått 237 600 ton stål och järn (16 % av nuvarande återvunnen mängd), 2 300 ton aluminium (4 %), 3 300 ton koppar (5 %), 343 ton elektronik (&lt;1 %) och 28 100 ton bladmaterial. Det finns ingen metod för att återvinna vanligen använda bladmaterial på industriell skala, och ett extra starkt stål utvecklat av Sandvik föreslås som fullt återvinningsbart alternativ att undersöka. En väl fungerande andrahandsmarknad visar sig kunna ha en betydande inverkan på framtida avfallsmängder, åtminstone genom att skjuta upp behovet av hantering tills ett mer effektivt system finns på plats.

Plast- och kompositindustrin har växt i årtionden och den ständigt växande världen och ny teknik kräver ännu större mängder polymerkompositer för en mängd olika tillämpningar. Numera är de negativa miljöaspekterna av polymerproduktion och plastavfall kända, men trots detta är råoljafortfarande det primära råmaterialet för de flesta polymerer. Att hitta biobaserade material medtillräckliga egenskaper för att ersätta de fullt syntetiska materialen är avgörande för en hållbarutveckling. Detta examensarbete studerar både glasfiber och mikrokristallin cellulosaarmerade biooljebaserade polyamider, samt undersöker hur de kan kompatibiliseras, deras mekaniska egenskaper samt användbarheten för additiv tillverkning. Kompatibilisering är en viktig aspekt när två föreningar blandas för att göra en komposit. Enlämplig kompatibilisator kommer att förbättra vidhäftningen vid gränsytan mellan armeringsmaterialet och polymermatrisen och därmed öka de mekaniska egenskaperna hos materialet. Glasfiber / polyamid-kompositen kompatibiliserades med vinyltrimetoxisilan, medanmikrokristallin cellulosa / polyamid-kompositen kompatibiliserades med 4,4'-difenylmetandiiisocyanat. Båda kompositerna analyserades för att erhålla information om termiska, mekaniska och reologiska egenskaper. Yt- och sprickmorfologin undersöktes också. Resultaten indikerar att armeringen resulterade i förbättrade mekaniska egenskaper, även om den önskade kompatibiliseringen inte erhölls i experimentet. Det mest uppmuntrande resultatet var att den biobaserade cellulosaarmeringen förbättrade de mekaniska egenskaperna. Genom visuell undersökning fanns den helt biobaserade polymerkompositen vara mjukare än den glasfiberarmerade. Framtidsutsikterna visar att det finns vissa problem att ta itu med och övervinna för att dessa material ska göras lämpliga för additiv tillverkning. Nyckeln är att hitta en kompatibilisator som tålupprepad bearbetning vid höga temperaturer. För att upprätthålla enhetliga egenskaper krävskorrekt spridning av armeringsmaterialet, vilket uppnås genom att optimera tillverkningsmetoden. Dessutom är cellulosa benägen att termisk nedbrytning, så behandlingstemperaturerna för både armeringsmaterialet och polymermatrisen bör övervägas noggrant. / Plastics and composites have been a growing industry for decades, and the always growing worldand new technologies demand even greater amounts of polymeric composites for a variety ofapplications. Nowadays the negative environmental aspects of polymer production and plastic waste are known, but despite that crude oil is still the primary material for most polymers. Finding biobased materials with sufficient properties to replace the fully synthetic ones is crucial in sustainable development. This master’s thesis studies both glass fiber and microcrystalline cellulose reinforcedbio-oil based polyamide, how they could be compatibilized, the mechanical properties and applicability for additive manufacturing. Compatibilization is an important aspect when two compounds are mixed to make a composite. A proper compatibilizer will enhance the interfacial adhesion between the reinforcement and matrix, thus increasing the mechanical properties of the material. The glass fiber/polyamide11 composite was compatibilized with vinyltrimethoxysilane, and the microcrystalline cellulose/polyamide11 composite was compatibilized with 4,4'-diphenylmethane diisocyanate. Both composites were analyzed to obtain information about thermal, mechanical, and rheological properties. The surface and fracture morphology are examined, as well.The results indicate that reinforcing resulted to enhanced mechanical properties, even though the desired compatibilization was not acquired in the experiment. The most encouraging result was that the bio-based cellulose reinforcement enhanced mechanical properties, by visual examination thefully bio-based polymeric composite was found to be more ductile than the glass fiber reinforcedone. For future prospect, there are few issues to be addressed and overcome for these materials to bemade suitable for additive manufacturing. The key is finding a compatibilizer that can withstand high processing temperatures repeatedly. Maintaining uniform properties requires proper dispersion of reinforcement, which is achieved by optimizing the manufacturing method. In addition, cellulose is prone to thermal degradation, so the processing temperatures for both reinforcement and matrix should be considered carefully. / Muovit ja komposiitit ovat jo vuosikymmenien ajan ollut kasvava teollisuuden ala, ja alatikehittyvä maailma sekä uudenlainen teknologia vaatii entistä enemmän polymeerikomposiittejaerilaisiin käyttökohteisiin. Nykyään polymeerituotannon ja käytöstä poistuvien muovituotteidennegatiivisista ympäristövaikutuksista ollaan tietoisia. Tästä huolimatta raakaöljy on pääraaka-ainepolymeerien valmistuksessa. Ympäristövaikutusten minimoimiseksi olisi tärkeää löytääbiopohjaisia materiaaleja, jotka ominaisuuksiensa puolesta ovat riittäviä korvaamaan täysinsynteettisiä materiaaleja. Tässä työssä on tutkittu sekä lasikuidulla että mikrokiteisellä selluloosallavahvistetun bioöljypohjaisen polyamidin kompatibilisointia ja mekaanisia ominaisuuksia, sekäkyseisten komposiittien soveltuvuutta materiaalia lisääviin valmistusmenetelmiin.Kompatibilisaatio on tärkeää, kun yhdistetään kaksi eri komponenttia yhdeksikomposiittimateriaaliksi. Sen tarkoituksena on vahvistaa molekyylien rajapinnan adheesiotalujitteen ja sidemassan välillä, jolloin materiaalin mekaaniset ominaisuudet paranevat. Lasikuidullalujitettujen polyamidikomposiittien kompatibilisointiin käytettiin vinyylitrimetoksisilaanilla jamikrokiteisellä selluloosalla lujitettu polyamidikomposiitti kompatibilisoitiin 4,4'-difenyylimetaanidi-isosyanaatilla. Molempien komposiittien termiset, mekaaniset ja reologiset ominaisuudetarvioitiin. Lisäksi tutkittiin pinnan ja murtumakohdan morfologiaa.Tulokset osoittavat, että polymeerin lujittaminen parantaa mekaanisia ominaisuuksia, vaikkatavoiteltua kompatibilisaatioita materiaalien välillä ei tapahtunutkaan. Työn lupaavin tulos olibiopohjaisen mikrokiteisen selluloosan tuoma parannus materiaalin kestävyysominaisuuksille.Etenkin silmämääräisesti tarkastellessa täysin biopohjainen polymeerikomposiitti oli taipuisampaakuin lasikuidulla lujitettu komposiitti.Muutamaan asiaan tulee kiinnittää erityisesti huomiota, jos tämänkaltaisia materiaaleja halutaankäyttää materiaalia lisäävissä menetelmissä. Tärkeintä on löytää kompatibilisoija, joka kestääkorkeita lämpötiloja toistuvasti. Lujitteen tasainen dispersio on tärkeää, jotta saadaan aikaantasaista laatua ja ominaisuudet ovat samanlaiset koko materiaalissa. Tämä saavutetaanvalmistusmenetelmän optimoinnilla. Lisäksi tulee ottaa huomioon selluloosan taipumus termiseenhajoamiseen, jolloin sekä lujitteen että sidemassan prosessointilämpötilat tulisi ollasamansuuruiset.

Kayaking is a watersport activity that involves paddling performed within leisure purposes. Although kayaking provides pleasure to the practitioners, there are some adverse environmental issues concerning the site used to perform kayaking due to the equipment. This paper identifies and analyzes the lifecycle stages in which negative environmental impacts are generated. Melker of Sweden is an outdoor company specialized in delivering high-quality kayaks. This study aims to present an overview of the current environmental performance of Melker of Sweden’s kayaks. For this purpose, two environmental assessment tools are applied: material flow analysis and life cycle assessment. The Material Flow Analysis (MFA) results show that the transport of material to the manufacturing unit generates a considerable amount of emissions. Additionally, hull manufacturing and assembling accessories were found to be the least resource-efficient operation among all. The Life Cycle Assessment (LCA) results identify the transport of material and the manufacturing phase as the primary sources responsible for environmental impacts. On the one hand, the use of epoxy resin and gel coat is the root cause of high contribution of the manufacturing phase. On the other hand, the use of flax fiber found to be the least contributing material to adverse environmental impacts. This report also presents a list of recommendations regarding the import of material, the efficacy of the manufacturing operations, the type of raw material, and waste treatment alternatives. / Fysisk aktivitet kan innefatta olika fritidsaktiviteter, däribland friluftsliv. Kajakpaddling är en sådan friluftslivaktivitet, alltefter utövares syfte. I denna rapport är kajakpaddling en fritidsaktivitet där där utövarens naturupplevelse främjas. Oaktat fördelarna vid utövandet av denna aktivitet kan ej förbises faktum att det också kan medföras vissa negativa konsekvenser. Denna masteruppsats har som mål att identifiera och analysera den miljöpåverkan och dennes efterspel som orsakats av en kajaks tillverkning. Melker of Sweden är ett utomhusföretag specialiserat på att leverera kajaker av hög kvalitet. I linje med företagets vision syftar denna studie till att undersöka den nuvarande miljöprestandan samt kvantifiera den potentiella miljöpåverkan från en kajaks livscykel. För detta ändamål tillämpas det två miljöbedömningsverktyg, nämligen en materialflödesanalys och livscykelanalys. Materialflödesanalysen visar att mängden av utsläpp som genereras från transporten av material till tillverkningsenheten är enorm. Utöver detta var den hulltillverkning samt den montering av tillbehörsverksamheter bland de minst resurseffektiva tillverkningssteg. Livscykelanalysen identifierar import av material och tillverkningsfas som de viktigaste källorna till miljöpåverkan. Å ena sidan är användningen av epoxiharts och gelbeläggning i tillverkningen grundorsaken till huvudbidraget. Å andra sidan är användningen av linfiber det minst bidragande material då det gäller negativa miljöeffekter. I denna studie ges rekommendationer rörande import av vissa material och materialval, sätt att öka tillverkningseffektiviteten, typ av råmaterial samt avfallsbehandlingsalternativ.