Background: Along with the austerity measures introduced in many countries, the economic crisis affecting Europe since 2008 seems to have impacted many aspects of the health of the Spanish population and has had a negative effect on the provision health services. An increasing body of knowledge has shown a clear impact of the current crisis on suicidal behaviour and mental health, and a less consistent effect on physical health and access to healthcare. However, little is known about the impact of the crisis on social inequalities in health and healthcare access, an area on which the present study seeks to shed light in the context of Spain, and specifically Andalusia, a region hit very hard by the crisis. Objective: To study the impact of the economic crisis starting in 2008 on health, health inequalities and health service utilisation in Spain and Andalusia and the roles of socio-demographic factors in these associations. Methods: Death rates were analysed to study the annual percent change in overall and cause-specific mortality in Spain between 1999 and 2011, and the Longitudinal Database of the Andalusian Population was used to study educational inequalities in overall mortality from 2002 to 2010 (study 1). To calculate suicide attempt rates, information from 2003 to 2012 on 11,494 men and 12,886 women provided by the Health Emergencies Public Enterprise Information System in Andalusia was utilised. The association between unemployment and suicide attempts was studied through linear regression models (study 2). Two waves of the Andalusian Health Survey (2007 and 2011–12) provided data for the third and fourth studies of this thesis. Educational and employment status inequalities in poor mental health in relation with the crisis were analysed through Poisson regression models (study 3). The change in inequalities (pre-crisis–crisis) in health care utilisation outcomes (general practitioner, specialist, hospitalisation and emergency attendance) was measured by the change in horizontal inequality indices. A decomposition analysis of change in inequality between periods was performed using the Oaxaca approach (study 4). Results: Study 1: Overall mortality in Spain decreased steadily during the period, with annual percent changes of -2.44% in men and -2.20% in women. An increase in educational inequality in mortality was observed in men in Andalusia. In women, the inequalities instead remained stable. Suicide mortality showed a downward trend in both sexes in Spain. Study 2: A sharp increase in suicide attempts in Andalusia was detected after the onset of the crisis in both sexes, with adults aged 35 to 54 years being the most affected. Suicide attempts were associated with unemployment rates only in men. Study 3: Poor mental health increased in working individuals with secondary and primary studies during the crisis compared to the pre-crisis period, while it decreased in the university study group. However, in unemployed individuals poor mental health increased only in the secondary studies group. Financial strain could partly explain the crisis effect on mental health among the unemployed. Study 4: Horizontal inequality in utilisation changed to a greater equality or a more pro-poor inequality in both sexes. In the decomposition analysis, socioeconomic position and health status showed greater contributions to the changes in inequalities. Conclusion: This thesis illustrates the complexity of the influences of the current economic crisis on health inequalities in a Southern European region. Specifically, no noticeable effects of the crisis on overall and suicide mortality were detected; instead, increasing educational inequalities in mortality in men and a large increase in suicide attempts in middle aged men and women were observed. The deterioration in poor mental health was mainly detected in those of intermediate educational level. Economic conditions such as unemployment and financial strain proved to be relevant. Finally, in the light of no increased inequalities in healthcare utilisation, the universal coverage health system seems to buffer the deleterious effect of the crisis and austerity policies in this context.

The purpose of this study was to describe experiences and perceptions of ongoing work with health promotion cultural inserts in four different associations in Gavle municipallity for asylum seekers and newly arrived children and adolescents. The method used was a descriptive empirical qualitative interview with a phenomenological research effort. Five interviews were conducted with four women and one man, from four associations in Gavle municipality. The interviews were transcribed verbatim and analysed with a thematic analysis. The result showed that the staff's perceptions about their work were that the work being conducted was a good method of promoting well-being and contributing to a sense of context for remedying mental ill health. Cooperation with community actors was also a key in their work and made it possible to reach the children and adolescents who were the target group for health-promoting cultural activities. The difficulties perceived were lack of economics, information and structural changes, which made it difficult to implement, follow up and continue their work. The conclusion was that the work with health promoting activities was perceived as a method of integration as well as promoting health. There was also a consensus that the work performed had a good effect in bringing children and young people's families closer to the Swedish society. The obstacles discovered were structural changes, lack of information and too little of economy. One key to success was the cooperation in the local community which made it possible to reach the group. / Studiens syfte var att beskriva erfarenheter och uppfattningar av pågående arbete med hälsofrämjande kulturinsatser i fyra olika föreningar i Gävle kommun för målgruppen asylsökande och nyanlända barn och ungdomar. Metoden i denna studie var en beskrivande empirisk kvalitativ intervjustudie med en fenomenografisk forskningsansats. Fem intervjuer genomfördes med fyra kvinnor och en man, från fyra föreningar i Gävle kommun. Intervjuerna transkriberades ordagrant och analyserades med en tematisk analys. Resultatet visar att personalens uppfattningar kring arbetet med kulturinsatser för asylsökande och nyanlända barn och ungdomar var att arbetet som bedrivs var en bra metod för att främja välbefinnande och även bidra till en känsla av sammanhang för att motverka psykisk ohälsa. Samarbete med aktörer i lokalsamhället var dessutom en nyckel i deras arbeten och möjliggjorde att nå ut till de barn och ungdomar som var målgruppen för de hälsofrämjande kulturaktiviteterna. De svårigheter som uppfattades i arbetet var brist på ekonomi, information och strukturella förändringar vilket försvårade att genomföra, följa upp och fortsätta med arbetet. Slutsatsen av denna studie var att arbetet som bedrivs kring hälsofrämjande kulturinsatser uppfattas vara både en metod för integration och för att främja hälsa och förebygga ohälsa för målgruppen asylsökande och nyanlända barn och ungdomar. Arbetet uppfattades även ha en god effekt på barnens och ungdomarnas familjer för att komma närmare det svenska samhället. De hinder som upptäcktes var strukturella förändringar, brist på information och för lite ekonomiska medel. Avslutningsvis var samverkan i lokalsamhället en nyckel för framgång som möjliggjorde att nå ut till målgruppen.

Bakgrund: Individers delaktighet och möjlighet att påverka sin livssituation lyfts ofta fram i hälsofrämjande arbete. Forskning stödjer att skolframgång är en skyddsfaktor för att bevara en god psykisk hälsa. Elevers möjlighet att vara delaktiga och påverka sin skolsituation är faktorer som främjar både lärande och hälsa. Barns och elevers delaktighet är en viktig del av arbetet med mänskliga rättigheter och under år 2018 förväntas Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter antas som svensk lag.  Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka om det fanns det ett samband mellan elevers upplevda delaktighet i skolsituationen och deras hälsa samt att belysa vilka faktorer i skolsituationen som hade betydelse för upplevd delaktighet.  Metod: Studien genomfördes som en kvantitativ tvärsnittsstudie av data från elevhälsodatabasen ELSA. Sambandsanalyser gjordes med variabeln ”delaktig och får vara med och bestämma” mot elevens skolsituation, relationer, självbild, riskbeteende och upplevd hälsa. Alla sambandsanalyser gjordes med Chi2 test, signifikant var <0.05.  Resultat: Resultatet visade att elevers upplevda delaktighet hade statistiskt signifikanta samband med skolsituation, relationer, självbild, riskbeteende och upplevd hälsa. Elever med låg delaktighet uppgav en lägre grad av arbetsro på lektionerna, de var mindre nöjda med sitt skolarbete, hade färre vänner i skolan och upplevde i en lägre grad att vuxna var vänliga. Upplevelsen av låg delaktighet hade ett starkt samband med psykisk ohälsa. Det var mer än dubbelt så många elever med upplevd låg delaktighet, bland både pojkar och flickor, som kände sig ledsna och oroliga.  Konklusion: Studien belyser hur central elevers upplevda delaktighet är för deras hälsa och livssituation, även om det kausala sambandet inte kan påvisas. Att systematiskt stärka elevers delaktighet är ett hälsofrämjande arbetssätt som också kan förbättra skolans möjlighet att fullgöra sitt kompensatoriska uppdrag. Det vill säga att skolan ska möta varje elev utifrån dess individuella förutsättningar och kompensera för det som eleven kan ha behov av för att klara sina studier. / Background: Individuals' participation and ability to influence their life situation are often highlighted in health-promotion. Research supports that school success is a protective factor for maintaining good mental health. Pupils' ability to participate and influence their school situation are factors that promote both learning and health. The participation of children and pupils are an important part of the work on human rights and in 2018 the United Nations Convention on the Rights of the Child is expected to be adopted as a Swedish law. Aim: The aim of this study was to investigate whether there was a link between pupils ' perceived participation in the school situation and their health, as well as to shed light on what factors in a school situation which had significance for perceived participation.  Method: The study was conducted as a quantitative cross-sectional study of data from the health data base, ELSA. Correlation analysis was made with " included and be allowed to decide" towards the pupil's school situation, relationships, self-image, risk behavior and perceived health. All correlation analyses were done with the chi-squared test, significant were < 0.05.  Results: The results showed that pupils ' perceived participation had a statistical significant relation with school situation, relationships, self-image, risk behavior and perceived health. Pupils with low participation indicated a lower degree of calm to study, they were less satisfied with their school work, had fewer friends in school and experienced to a lesser extent that adults were friendly. The experience of low participation had a strong correlation with mental ill health. It was more than twice as many with perceived low participation, among both boys and girls, who felt sad and worried. Conclusion: This study highlights how central pupils ' perceived participation is for their health and life situation, although the causal relationship cannot be demonstrated. To systematically strengthen pupils’ participation is a health promotion approach that also can improve the school's ability to meet its compensatory mandates. That is, the school system must meet each pupil's individual needs and compensate for what the pupil may need to complete his or her studies.

Hälsoutvecklingen bland skolbarn i Sverige vittnar om att psykosomatiska besvär ökar och att barnens självskattade hälsa minskar med stigande ålder. Samtidigt minskar också andelen barn som uppnår tillräckliga nivåer av fysisk aktivitet, medan stillasittande istället ökar. Interventioner för mer fysisk aktivitet i skolan är ett sätt problematiken skulle kunna bemötas med. Fysisk aktivitet fungerar som en skyddsfaktor mot flera livsstilsrelaterade sjukdomar och mer fysisk aktivitet i skolan har bland annat visats leda till förbättrade kognitiva förmågor och ökat välbefinnande. Syftet med studien var att undersöka barns beskrivningar av välbefinnande i relation till deltagande i PULS-projektet på Degebergaskolan, en intervention för mer fysisk aktivitet i skolan. Via fokusgruppsintervjuer med elever som deltog i PULSprojektet erhölls studiens empiri, från vilken vidare induktiv kvalitativ innehållsanalys genomfördes. Resultaten från studien påvisade att det viktigaste för erhållandet av subjektivt välbefinnande var att ha roligt och att känna glädje. Vidare visade resultaten att deltagarna erhöll ökat subjektivt välbefinnande från sitt deltagande i PULS-projektet och att utövandet av fysisk aktivitet hade en betydande roll för välbefinnande, både i skolan och på fritiden. Detta är viktiga fynd då hälsointerventioner för mer fysisk aktivitet i skolan medför möjligheter att motverka den negativa hälsoutveckling som förekommer bland skolbarn i Sverige. Djupare förståelse för hur barn själva definierar välbefinnande och vilken inverkan interventioner som PULS-projektet har för deras subjektiva välbefinnande bidrar till att det skapas underlag för att också möta barnens självupplevda behov och därmed utveckla och förbättra utformandet av lika interventioner ytterligare.

Det finns vetenskapliga belägg för att män och kvinnor reagerar olika på stress men behovet av forskning kring hur det ser ut och varför samt hur vi kan åstadkomma förändring kvarstår. Syftet med vår studie var att beskriva män och kvinnors upplevelse och hantering av stress. I denna studie är det män och kvinnors egen upplevelse och hantering av stress som ligger till grund för resultaten. Datainsamling gjordes genom en enkät som lades ut på sociala media, riktad till män och kvinnor i arbetsför ålder (20 till 65 år). Det resulterade i 233 respondenter. Studien har en kvantitativ ansats. Datamaterialet fördes över till en matris i Microsoft Excel och sedan till grafer. Dataanalysens resultat består av relevanta fynd kopplat till skillnader i män och kvinnor upplevelse och hantering av stress. Resultaten visar lika hög andel oro och ångest hos män och kvinnor men fler män än kvinnor upplever att de går på högvarv av stress. Kvinnor upplever sin stress mer frekvent som en fara för egen hälsa i jämförelse med män. Hälsovägledare kan ha nytta av studien utifrån ett hälsopromotivt perspektiv för att bistå ett mer individanpassat stöd i stresshantering som tar hänsyn till män och kvinnors olika sätt att uppleva och hantera stress. / There is scientific evidence that men and women react differently to stress but the need for research into how it looks and how we can achieve change persists. The aim of our study was to describe men and women's experience and management of stress. In this study, the men and women's own experience and management of stress is the basis of the results. Data collection was done by a questionnaire on the social media, targeted to men and women of working age (20-65 years). This resulted in 233 respondents. The study has a quantitative approach. The data material was transferred to a matrix in Microsoft Excel and then to graphs. The results of data consists relevant findings linked to differences in men and women`s experience and management of stress. The results show equal high proportion of concern and anxiety among men and women but more men than women experience that they go into overdrive of stress. Women feel their stress more frequently as a danger to their own health in comparison with men. Health guides can benefit from the study on the basis of a preventive health perspective to assist more personalised support in stress management which takes account of men and women's different way to experience and manage stress.

I den här studien undersöks hur samverkan fungerar i arbetet med våld i nära relation utifrån personers erfarenheter av arbetet. Våld i nära relation är ett globalt folkhälsoproblem som främst drabbar kvinnor och kan leda till hälsokonsekvenser som både är fysiska och psykosociala. Våld i nära relation kan ske på många sätt och yttra sig som psykiskt våld, fysiskt våld, sexuellt våld samt försummelse. Eftersom att våld i nära relation är en komplex fråga kräver det många aktörers samlade samverkan för att kunna garantera att våldsutsatta individer och våldsutövare får rätt stöd och bästa möjliga hjälp. De aktörer som är iblandade i samverkansarbetet kring våld finns i alla samhällsnivåer och kan vara både statliga och icke-statliga organisationer och samverkan kan ske inom organisationer eller mellan dem.  Studiens syfte var att undersöka erfarenheter av hur samverkan fungerar i arbetet med våld i nära relation. För att besvara studiens syfte användes en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod. Ett nätverksurval genomfördes för att få kontakt med intervjupersoner. Sju kvinnor och en man intervjuades och en manifest innehållsanalys genomfördes för att analysera det insamlade materialet.  Resultatet av studien visar att intervjupersonerna upplever att samverkan mellan aktörer är avgörande i arbetet med våld i nära relation. Intervjupersonerna menar också att det måste finnas rätt förutsättningar för en fungerande samverkan där tid, resurser, ekonomiska medel och närhet lyfts fram som avgörande. Resultatet har tydliga kopplingar till RDIC-modellen som används för att utvärdera samverkan.  Olika resurser i form av tid, ekonomiska medel, personal och närhet till varandra både gällande avstånd och perspektiv och kunskap anses viktigt i samverkansarbetet. De utmaningar som finns kring samverkan i arbetet med våld i nära relation är skilda uppfattningar om vem som initierar samverkan, otydlig ansvarsfördelning, skillnader i kunskapstraditionerna, att arbetet sker i stuprör inom den egna organisationen samt en hård sekretess och tystnadsplikt kring individen. Då våld i nära relation är ett område med många inblandade aktörer måste dessa kunna samverkan för att garantera att insatser som riktas mot individen leder till adekvat hjälp och stöd för denne.

Bakgrund: Tidigare forskning inom ämnet kroppsbildsuppfattning har till största del utgått från ett patogent perspektiv. Fokus har utgjorts av att eliminera orsaker till en negativ kroppsbild, istället för att försöka förstå hur faktorer som bidrar till en positiv kroppsbild kan främjas, vilket vidare också leder till hälsofrämjande beteenden. I motsats till tidigare forskning var därför föreliggande studies syfte att undersöka om det fanns en korrelation mellan gymnasieungdomars självskattade hälsa och kroppsbildsuppfattning utifrån ett salutogent perspektiv. Studiens metod har byggt på en kvantitativ enkätundersökning som bestod av de validerade mätinstrumenten Salutogenic Health Indicator Scale (SHIS) och Body appreciation scale 2 (BAS-2). SHIS mäter hälsa utifrån ett salutogent perspektiv, medan BAS-2 används för att mäta individens kroppsuppskattning ur ett positivt perspektiv, vilket är en betydande del av en individs kroppsbildsuppfattning. Studiens resultat kunde påvisa en medelstark positiv korrelation (r= 0,468) p=0,001 mellan självskattad hälsa och kroppsuppskattning. Flickor skattade sin hälsa signifikant högre än pojkar (p= 0,003), med 95 % säkerhet (CI= 1,590- 7,853) och hade också en högre kroppsuppskattning än pojkar på en signifikant nivå (p=0,001, 95 % CI= 2,845- 8,062). Konklusion: fortsatt forskning bör studera den subjektiva hälsan i relation till kroppsbildsuppfattning ur ett salutogent perspektiv, för att generera kunskap gällande vilka faktorer det är som gör att det finns en korrelation mellan hälsa och kroppsbildsuppfattning. / Background: Previous research in the subject body image has largely been based on a pathogenic perspective. The focus has been on eliminating causes of a negative body image, instead of trying to understand how factors that contribute to a positive body image can be promoted, which furthermore leads to health promoting behaviors. In contrast to previous research, the purpose of the present study was therefore to investigate whether there was a correlation between high school students' self-estimated health and body image from a salutogenic perspective. The study's method has been based on a quantitative survey that consisted of the validated measuring instruments Salutogenic Health Indicator Scale (SHIS) and Body appreciation scale 2 (BAS-2). SHIS measures health from a salutogenic perspective, while BAS-2 is used to measure an individual's body appreciation from a positive perspective, which is a significant part of an individual's body image. The study's results showed a positive correlation (r = 0.468) p = 0.001 between self-estimated health and body appreciation. Girls estimated their health significantly higher than boys (p = 0.003), with 95% certainty (CI = 1.590-7.853) and had a higher body appreciation than boys at a significant level (p = 0.001, 95% CI = 2,845-8,062). Conclusion: further research should study the subjective health in relation to body image from a salutogenic perspective, in order to generate knowledge regarding which factors that causes a correlation between health and body image.

Inledning: I takt med digitaliseringen har digital hälsolitteracitet blivit en av de viktigaste hälsoindikatorerna. Då individen förväntas vara mer delaktig i sin egen hälsa krävs en viss nivå av digital hälsolitteracitet, det vill säga förmåga att finna och använda digital hälsoinformation och hantera digitala verktyg. Forskning visar att begränsad digital hälsolitteracitet leder till sämre hälsa och höga samhällskostnader och pekar på demografiska och socioekonomiska skillnader i befolkningen. Syfte: Att undersöka och beskriva faktorer som kan öka och främja människors digitala hälsolitteracitet ur ett folkhälsovetenskapligt perspektiv, baserat på den forskning som publicerats de senaste fem åren. Metod: En systematisk litteraturstudie användes som design. Sökningar gjordes i PubMed och Cinhal och resulterade slutligen i 14 vetenskapliga originalartiklar som analyserades tematisk. Resultat: Fem teman identifierades; Inre drivkrafter, Levnadsvanor, Sociala faktorer, Praktisk erfarenhet och Användarvänlighet. En koppling fanns mellan positiva förväntningar, intresse för att söka hälsoinformation, hälsomedvetenhet, hälsosamma levnadsvanor och digital hälsolitteracitet. Social interaktion och stöd samt omfattningen av tid ägnad åt digitala verktyg motiverade till användning, bidrog till praktisk erfarenhet och främjade digital hälsolitteracitet. Slutsats: Då de inkluderade artiklarna representerar både kvalitativ och kvantitativ forskning från ett flertal delar av världen samt studiepopulationer med varierande ålder och kön är det sannolikt att litteraturstudiens resultat kan bidra till att öka förståelsen för vad som främjar och ökar hälsolitteracitet i befolkningen och även utgöra ett medel för individen att uppnå bättre hälsa. / Introduction: In the digital era, digital health literacy has become one of the most important health indicators. As individuals are expected to be more involved in their own health, a certain level of digital health literacy is required. Digital health literacy is the ability to find and use digital health information and manage digital tools. Research shows that low digital health literacy leads to poorer health outcomes and high costs for the society and indicates demographic and socio-economic differences in the population. Aim: To investigate and describe factors that can increase and promote people's digital health literacy from a public health science perspective, based on research published in the last five years. Methods: A systematic literature review was conducted. Searches were made in PubMed and Cinhal and 14 scientific original articles were analyzed thematically. Results: Five themes were identified; Motivation, Lifestyle behaviour, Social factors, Practical experience and Usability. There were sassociations between digital health literacy and positive expectations, interest in seeking health information, health awareness, and healthy life style. Social interaction and support as well as the amount of time spent on digital tools motivated and contributed to practical experience and promoted digital health literacy. Conclusion: As the articles reviewed represent both qualitative and quantitative research from several parts of the world and study populations of varying ages and sex, it is likely that the results of this literature study may help increase the understanding of what promotes and increases digital health literacy in the population and also constitutes a means for individuals to achieve better health.

Background: Antenatal care (ANC), facility delivery and postnatal care (PNC), are proven to reduce maternal and child mortality and morbidity in high burden settings. However, few rural pregnant women use these services sufficiently and it is essential to identify the barriers. Aim: The aim of this study was to examine barriers, with a focus on water, sanitation and hygiene (WASH), affecting women’s decision to seek care during pregnancy, childbirth and postnatal period in rural Kenya, and to examine if the Afya intervention helped overcome barriers. Methods: A qualitative study was conducted in the Siaya County, Kenya. 25 mothers were selected by using purposive sampling for in-depth interviews and focus group discussions. Assessment of WASH facilities was conducted at 5 healthcare facilities. Data were analysed by content analysis method. The “three delay model” informed the analytic process and discussion. Results: Women delayed seeking or did not attend ANC and PNC or gave birth at home, due to lack of knowledge of benefits of maternal health services and on complications; traditional and religious beliefs; embarrassed over pregnancy; busy with other life activities or of fear of HIV status and hospitals. Gender norms, distance and transport costs were the contributing factor for delaying in reaching the hospital. Unprofessional and inadequate number of staff, lack of equipment and supplies, and the water, sanitation and hygiene quality were factors delaying receiving quality care. The assessment showed on inadequate WASH facilities. Conclusion: Use of antenatal care, delivery and postnatal care in rural western Kenya is influenced by several barriers. The findings suggest a need to increase the knowledge about ANC and PNC, and to lower barriers preventing women from reaching the healthcare facility. There is also a need to improve the WASH facilities and the healthcare personnel’s treatment.

Introduktion: Fallolyckor är globalt den näst största orsaken till dödsfall på grund av skada. Förutom mänskligt lidande är det även ett mycket dyrt folkhälsoproblem vars prevalens dessutom ökar i många länder på grund av den stigande medellivslängden. Syfte: Syftet var att beskriva hur fysisk aktivitet kan förebygga fallolyckor hos äldre. Frågeställningen ville undersöka vilka former av fysisk aktivitet som gav goda resultat för fallprevention. Metod: Litteraturöversikt valdes som studiedesign. Tio artiklar söktes fram och analyserades med hjälp av checklistorna strobe och consort för att sedan ingå i en tematisk analys. Resultat: Resultatet presenterades enligt fyra teman där studier som visade goda resultat för fallprevention samt studier med mindre tydliga resultat presenterades. Därefter följde relevanta fynd gällande fysiologiska, fysiska, psykologiska och sociala faktorer. Exempel på faktorer som gav goda resultat var stark handgreppstyrka, långsiktig fysisk aktivitet, balanskrävande träning, gruppträning med ledare, socialt stöd, motiverande information samt en trygg miljö. Exempel på faktorer som verkade ge sämre resultat var svag handgreppstyrka, kortsiktig fysisk aktivitet, självständig träning med video, att bo på äldreboende, brist på socialt stöd, transportsvårigheter samt en otrygg miljö. Rädsla för fall var vanligt förekommande, men kunde i flera fall motverkas med hjälp av fysisk aktivitet. Slutsats: Litteraturöversikten visar att utförande av regelbunden fysisk aktivitet inte endast är fallförebyggande utan även förbättrar den fysiska funktionen samt främjar den psykosociala hälsan. För att lyckas med implementeringen bör fysiologiska, fysiska, psykologiska och sociala faktorer tas med i planeringen. / Introduction: Fall accidents are globally the second largest cause of death due to injury. In addition to human suffering, it is an expensive public health problem, which is also increasing in many countries due to the rising life expectancy. Aim: The purpose was to describe how physical activity can prevent fall accidents in the elderly. The question aimed to investigate which exercise that gave good results for fall prevention. Methods: Literature review was chosen as study design. Ten articles were found and analyzed using the checklists strobe and consort to be included in a thematic analysis. Results: The results were presented according to four themes where studies that showed good results for fall prevention and studies with less clear results were presented. Thereafter, relevant findings related to physical and psychological factors followed. Factors that gave good results were strong hand grip strength, long-term physical activity, balance-demanding training, training with leaders, social support, motivational information and a safe environment. Factors that seemed to result in poorer results were weak hand grip strength, short-term physical activity, independent training at home with video instructions, living in retirement homes, lack of social support, transport difficulties and an insecure environment. Fear of falling was common, but in several cases it could be counteracted with physical activity. Conclusion: The review shows that physical activity is not only fall preventive but also improves the physical function and promotes psychosocial health. In order to succeed with the implementation, physical and psychological factors should be included in the planning.