Detta självständiga arbete behandlar grundskollärares syn på hållbar utveckling och lärande för hållbar utveckling, hur arbetet med detta läggs upp i skolor och vilket fokus detta ges i skolan. Arbetets syfte är att jämföra hur olika lärare, verksamma på skola i staden respektive på landsbygden, som arbetat olika länge samt undervisar i skilda ämnen, förhåller sig till hållbar utveckling och lärande för hållbar utveckling i sin undervisning. Arbetet lyfter vilka likheter och/eller skillnader som återfinns hos lärarna. Syftet är även att titta på hur lärares synsätt och arbetssätt förhåller sig till styrdokument, läroplan och regeringsbeslut. Det har i studien visat sig att lärarna inte till fullo uppfyller statens intentioner. Utgångpunkt för arbetet är följande frågeställningar: - Hur är lärares synsätt på undervisning kring hållbar utveckling och lärande för hållbar utveckling? - Hur förhåller sig lärares synsätt gentemot det som styrdokument, läroplan och regeringsbeslut säger angående hållbar utveckling och lärande för hållbar utveckling? - Går det att se någon skillnad på lärares synsätt utifrån variablerna verksamhetstid, undervisningsämne och om läraren arbetar i en skola på landsbygd eller i en stad? Uppsatsen riktar sig till alla som vill skapa sig en bild över hur olika grundskollärare, verksamma i de yngre åldrarna, förhåller sig till hållbar utveckling och lärande för hållbar utveckling i skolan och i sin undervisning samt vad som skiljer och/eller liknar sig i deras resonemang.

<h1>Abstract</h1><p>At the UN Conference on Environment and Development in 1992 the nations stated that traditional environmental policies were not sufficient to handle the multidimensional challenges posed by sustainable development. Governments needed to broaden their political decision making procedures in order to coordinate and integrate environmental, social and economic policies. Therefore a new tool was introduced in Agenda 21, National Strategies for Sustainable Development (NSDS). The aim of an NSDS would be to bring together actors from all parts of society to jointly reach a consensus on how to work towards the vision of a sustainable society. An NSDS would be seen as a strategic tool to help focus national policies for SD. The NSDS should be an iterative learning process consisting of phases of situation analysis, policy formulation, implementation, follow-up and independent audits. Commitment in the highest political level and institutional leadership would be necessary to give legitimacy and ensure continuity in the process. </p><p>Sweden formulated its first NSDS in March 2002. The strategy has been revised twice since then, in 2004 and 2006, all formulated by Social Democratic governments. In the autumn of 2006 a new Right-wing Cabinet with four parties was installed in the government offices.  The main problem raised in this thesis is how the 2002-2006 Social Democratic Government organized the work with the 2006 strategy and how the Right-wing Government has chosen to continue these efforts. The aim is also to discuss some short-comings in the process and to discern which political role the strategy plays today.</p><p>The thesis uses a qualitative and descriptive approach to the problem. Empirical data were collected through six interviews and literature studies performed in the spring of 2008.  The starting point for the literature studies was a special issue in <em>the European Environment No. 17/2007 </em>where a number of scientific articles concerning national strategies for sustainable development were published.</p><p>It is showed that during the Social Democratic government there were institutional mechanisms designed for cross-sectoral co-operation, participation and implementation of the strategy, e.g a Co-ordination unit for sustainable development in the government offices, as well as a Council for sustainable development which were to facilitate local implementation of the strategy. Still, the strategy did not enjoy a high-level political status; regional strategies funded by the EU gained much more governmental attention. The NSDS strategy was formulated by civil servants at the government offices and the Council for SD was only invited as the strategy was to be implemented in local contexts. In many ways it seems that the Social Democratic government did not wish to establish the kind of broad and participative process that characterizes an ideal NSDS.</p><p>However, in 2006 an intense implementation process got underway in 15 municipalities, coordinated by the Council for SD. At the end of 2006, however, the process ceased as the new Cabinet decided to discontinue the Co-ordination unit and the Council for SD. Instead a new Commission for Sustainable Development, chaired by the Prime Minister, was initiated in 2007. The Commission is to promote cross-sectoral cooperation and link government with Swedish industry and scientific field. Today, the strategy plays a highly marginal role in Swedish SD-policies. The strategy has not been with-drawn by the new government, but there is no activism around the strategy and it carries only a symbolic meaning in international contexts. </p><p> </p> / <h1><em>Sammanfattning</em></h1><p>DATUM:                             2009-06-14</p><p>NIVÅ:                                 Magisteruppsats i Företagsekonomi med inriktning mot                                             ekologisk ekonomi, 15 hp</p><p>FÖRFATTARE:                   Maarit Nurkkala</p><p>Maarit.k.nurkkala@gmail.com</p><p> </p><p>HANDLEDARE:                 Sylvia Dovlén</p><p>TITEL:                                Den svenska nationella strategin för hållbar utveckling. En process av betydelse eller bara ett anonymt dokument?</p><p>PROBLEM:                         Sedan 2002 har Sverige en nationell strategi för hållbar utveckling, som ska vara ett strategiskt redskap för regeringen att samordna politiken inom ekonomi, miljö och sociala frågor. Den nu gällande versionen presenterades av socialdemokratiska regeringen 2006. Frågorna som denna uppsats velat besvara är: Hur lade den socialdemokratiska regeringen upp strategiarbetet och hur valde den borgerliga regeringen att fortsätta detta arbete?  Vilka brister kan urskönjas? Vilken betydelse har strategin för regeringen Reinfeldt?</p><p>SYFTE:                               Syftet med denna uppsats är att mot bakgrund av tidigare svensk miljö- och hållbarhetspolitik undersöka hur regeringen organiserat och genomfört arbetet med den nationella hållbarhetsstrategin. Tyngdpunkten för analysen ligger på den nu gällande strategin ”Strategiska utmaningar – En vidareutveckling av svensk strategi för hållbar utveckling” (Skrivelse Skr. 2005/06:126).  Syftet är även att granska vilken betydelse strategin har för regeringen.</p><p>METOD:                             I uppsatsen har en deskriptiv metod använts, och materialet har samlats in med hjälp av intervjuer och litteraturstudier. I litteraturstudierna har utgångspunkten varit en särskild utgåva i <em>European Environment</em> nr 17/2007 med vetenskapliga artiklar om nationella hållbarhetsstrategier. Vidare litteratursökning har gjorts på Mälardalens högskolas bibliotek i Västerås samt på internet.</p><p>RESULTAT:                        Under 2006 växte det under det socialdemokratiska styret fram en process, där det fanns mekanismer för implementering och initiativ till deltagande togs, om än först i implementeringsskedet. Strategin blev dock i mycket en socialdemokratisk deklaration för hållbarhet, snarare än en nationellt ägd strategi. Den borgerliga regeringen har inte tagit strategin till sig och den process som var i gång 2006 avbröts. Det finns idag ingen aktivitet runt strategin och den har endast en kosmetisk betydelse.</p>

Abstract At the UN Conference on Environment and Development in 1992 the nations stated that traditional environmental policies were not sufficient to handle the multidimensional challenges posed by sustainable development. Governments needed to broaden their political decision making procedures in order to coordinate and integrate environmental, social and economic policies. Therefore a new tool was introduced in Agenda 21, National Strategies for Sustainable Development (NSDS). The aim of an NSDS would be to bring together actors from all parts of society to jointly reach a consensus on how to work towards the vision of a sustainable society. An NSDS would be seen as a strategic tool to help focus national policies for SD. The NSDS should be an iterative learning process consisting of phases of situation analysis, policy formulation, implementation, follow-up and independent audits. Commitment in the highest political level and institutional leadership would be necessary to give legitimacy and ensure continuity in the process.  Sweden formulated its first NSDS in March 2002. The strategy has been revised twice since then, in 2004 and 2006, all formulated by Social Democratic governments. In the autumn of 2006 a new Right-wing Cabinet with four parties was installed in the government offices.  The main problem raised in this thesis is how the 2002-2006 Social Democratic Government organized the work with the 2006 strategy and how the Right-wing Government has chosen to continue these efforts. The aim is also to discuss some short-comings in the process and to discern which political role the strategy plays today. The thesis uses a qualitative and descriptive approach to the problem. Empirical data were collected through six interviews and literature studies performed in the spring of 2008.  The starting point for the literature studies was a special issue in the European Environment No. 17/2007 where a number of scientific articles concerning national strategies for sustainable development were published. It is showed that during the Social Democratic government there were institutional mechanisms designed for cross-sectoral co-operation, participation and implementation of the strategy, e.g a Co-ordination unit for sustainable development in the government offices, as well as a Council for sustainable development which were to facilitate local implementation of the strategy. Still, the strategy did not enjoy a high-level political status; regional strategies funded by the EU gained much more governmental attention. The NSDS strategy was formulated by civil servants at the government offices and the Council for SD was only invited as the strategy was to be implemented in local contexts. In many ways it seems that the Social Democratic government did not wish to establish the kind of broad and participative process that characterizes an ideal NSDS. However, in 2006 an intense implementation process got underway in 15 municipalities, coordinated by the Council for SD. At the end of 2006, however, the process ceased as the new Cabinet decided to discontinue the Co-ordination unit and the Council for SD. Instead a new Commission for Sustainable Development, chaired by the Prime Minister, was initiated in 2007. The Commission is to promote cross-sectoral cooperation and link government with Swedish industry and scientific field. Today, the strategy plays a highly marginal role in Swedish SD-policies. The strategy has not been with-drawn by the new government, but there is no activism around the strategy and it carries only a symbolic meaning in international contexts. / Sammanfattning DATUM:                             2009-06-14 NIVÅ:                                 Magisteruppsats i Företagsekonomi med inriktning mot                                             ekologisk ekonomi, 15 hp FÖRFATTARE:                   Maarit Nurkkala Maarit.k.nurkkala@gmail.com   HANDLEDARE:                 Sylvia Dovlén TITEL:                                Den svenska nationella strategin för hållbar utveckling. En process av betydelse eller bara ett anonymt dokument? PROBLEM:                         Sedan 2002 har Sverige en nationell strategi för hållbar utveckling, som ska vara ett strategiskt redskap för regeringen att samordna politiken inom ekonomi, miljö och sociala frågor. Den nu gällande versionen presenterades av socialdemokratiska regeringen 2006. Frågorna som denna uppsats velat besvara är: Hur lade den socialdemokratiska regeringen upp strategiarbetet och hur valde den borgerliga regeringen att fortsätta detta arbete?  Vilka brister kan urskönjas? Vilken betydelse har strategin för regeringen Reinfeldt? SYFTE:                               Syftet med denna uppsats är att mot bakgrund av tidigare svensk miljö- och hållbarhetspolitik undersöka hur regeringen organiserat och genomfört arbetet med den nationella hållbarhetsstrategin. Tyngdpunkten för analysen ligger på den nu gällande strategin ”Strategiska utmaningar – En vidareutveckling av svensk strategi för hållbar utveckling” (Skrivelse Skr. 2005/06:126).  Syftet är även att granska vilken betydelse strategin har för regeringen. METOD:                             I uppsatsen har en deskriptiv metod använts, och materialet har samlats in med hjälp av intervjuer och litteraturstudier. I litteraturstudierna har utgångspunkten varit en särskild utgåva i European Environment nr 17/2007 med vetenskapliga artiklar om nationella hållbarhetsstrategier. Vidare litteratursökning har gjorts på Mälardalens högskolas bibliotek i Västerås samt på internet. RESULTAT:                        Under 2006 växte det under det socialdemokratiska styret fram en process, där det fanns mekanismer för implementering och initiativ till deltagande togs, om än först i implementeringsskedet. Strategin blev dock i mycket en socialdemokratisk deklaration för hållbarhet, snarare än en nationellt ägd strategi. Den borgerliga regeringen har inte tagit strategin till sig och den process som var i gång 2006 avbröts. Det finns idag ingen aktivitet runt strategin och den har endast en kosmetisk betydelse.

Projekt utgör en stor del av den globala produktionen och både ledning och medarbetare måste ha kompetens och vilja att sträva mot hållbar utveckling. Uppsatsens syfte är att belysa projektledares upplevda förutsättningar för att kunna implementera företagets hållbarhetspolicy i sina projekt. Undersökningen har skett genom diskursanalys av fyra företags hållbarhetspolicys samt intervjuer med projektledare på dessa företag. Företagen är vinstdrivande med en tydlig hållbarhetsprofil. Det teoretiska ramverket utgörs av hållbar projektledning. Resultatet visar att hur företagen väljer att kommunicera sin hållbarhetspolicy spelar roll för hur den används. Att rikta kommunikationen till mänskliga faktorer har visat sig vara mer framgångsrikt sett till hur projektledarna tar policyn till sig, gentemot rak information som inte har samma genomslagskraft. Det har också visat sig mer fördelaktigt för företagen att använda sina projekt för att integrera hållbarhet i linjeorganisationen snarare än att integrera hållbarhet från linjeorganisationen ut i projekten. Projektledarna har svårt att se sin egen roll för att gå mot en hållbar utveckling. De ramar in sig själva i organisationen och missar sin egen roll ur ett samhällsperspektiv. Dessutom är hållbarhetsfrågor något som de lägger över på sakkunniga och därför inte reflekterar över så mycket själva. De utgår från att någon annan redan har tagit ansvar.

Denna uppsats undersöker sambandet mellan läroplaner och läroböcker för samhällskunskap på gymnasienivå över tid utifrån hur hållbar utveckling framställs. Utbildning för hållbar utveckling har fått en mer betydande roll till samhällskunskapsundervisningen utifrån de globala målen för Agenda 2030, specifikt delmål 4.7. Utgångspunkten för uppsatsen är att en behandling av de tre dimensionerna för hållbar utveckling (ekonomi, sociala och miljö) genom en pluralistisk undervisningstradition utgör en utbildning för hållbar utveckling. Metoderna som används är en kvantitativ innehållsanalys och kvalitativ diskursanalys. Det valda materialet är två läroplaner, lpf94 och Gy11, och åtta läroböcker i samhällskunskap på gymnasienivå från 1997–2021. Resultatet från den kvantitativa innehållsanalysen har visat att det finns en skillnad i vilken utsträckning som läroböckerna behandlar de olika dimensionerna samt hållbar utvecklingsbegreppet. Vidare har det procentuella omfånget i läroböckerna som behandlar hållbar utveckling ökat över tid. Miljödimensionen av hållbar utveckling är det som behandlas mest i läroböckerna. Resultatet från den kvalitativa diskursanalysen visar att det inte går att dra en slutsats om det har skett en gemensam förändring i vilken undervisningstradition läroböckerna behandlar över tid. Den pluralistiska traditionen är mer förekommande i de senare upplagorna och generellt behandlar läroböcker från samma bokserie samma traditioner över tid. Läroplanerna, Lpf 94 och Gy11, är lika i den mån att båda förespråkar ett pluralistiskt förhållningssätt. Läroplanerna skiljer sig mest åt i hur ämnet samhällskunskap behandlas där Gy11 är den som behandlar hållbar utveckling som ämnesinnehåll. I resultatet från jämförelsen mellan läroplanerna och läroböckerna så determinerar inte läroplanernas innehåll vad som kommer behandlas i läroböckerna i relation till de selektiva undervisningstraditionerna samt hållbar utvecklingsbegreppet. Undersökningen synliggör de olika läroböckernas brister och styrkor och kan hjälpa lärare att se vad de ska leta efter när de väljer läroböcker för undervisning om hållbar utveckling i samhällskunskap. Angående resultatet så kan inte denna uppsats förklara hur läroboksanvändningen ser ut i praktiken. Däremot går det att göra teoretiska ställningstaganden angående hur läroböcker och läroplanerna påverkar hur lärare kan förhålla sig till undervisning av HU utifrån ramfaktorteori och undervisning som meningserbjudande.

Lärande är en viktig del i hållbar stadsutveckling. En hållbar stadsutveckling kan främjas när människor i olika roller och med olika intressen, känslor och värderingar blir utrustade med kunskap och när de har möjlighet till ett gemensamt lärande och innovativa lösningar till miljöproblem. Vi alla bör ha kunskaper om hur vårt sociala beteende kan få ekologiska konsekvenser på samma sätt som ekologiska störningar kan tvinga oss att leva på ett annat sätt. Att människor har information och kunskaper om miljöns tillstånd och möjliga åtgärder kan ses som en förutsättning för ett lyckosamt miljöarbete i riktning en hållbar (stads)utveckling. Genom att informera medborgare kan alltså skapas ett ökat engagemang och ansvarstagande gällande miljöfrågor, vilket i sin tur underlättar arbetet för och bidrar till hållbar utveckling (WWF, 2007 lärande och delaktighet). Malmö stad har som mål att göra hållbarhet verkligt för alla malmöbor (Malmö stad 2009) . Utmaningen att göra Malmö världsbäst på hållbar stadsutveckling kräver förstås att alla oavsett kultur, språk, religion och ålder får information och kunskaper samt motivation för att agera mot gemensamma mål. Den här förstudien undersöker hur miljöinformation ska utformas och vilka metoder som kan vara effektiva för att öka kunskap och väcka intresse för miljö bland icke svensktalande invandrare. Miljöinformation till icke svensktalande invandrare bör utformas utifrån deras språkliga, kulturella och religiösa bakgrund men även inblandade faktorer såsom attityder, normer, natursyn, livsstil, information och kunskap, känslor och upplevelse, möjlighet samt motivation bör beaktas.Syftet är att utveckla ett projekt för spridandet av miljöinformation till medlemmarna i Iransk Svenska Föreningen i (ISF) i Malmö. Syftet med förstudien är alltså att upptäcka och utveckla strategier så att ISF på ett effektivt sätt kan öka kunskap och väcka engagemang och intresse för miljöfrågor bland sina medlemmar för att de i sin tur ska inspireras till sortering av avfall, användning av cykel och/eller kollektivtrafik och minskad el - och vattenförbrukning. Projektet som presenteras är ett förslag på hur man kan nå ut med miljöinformation till icke svenskttalande. Min slutsats är att miljöinformation bör utformas som en kombination av olika metoder: bland annat att översätta och dubba miljöfilmer till persiska, att använda av tydliga och förklarande bilder med persisk text och att utbilda två av föreningens medlemmar till miljöinformatörer samt ordna utbildning i form av seminarier som hålls på persiska. / Sustainable urban development can be promoted when people in different roles, interests, emotions and values are provided with environmental knowledge and when they have the opportunity for a common learning and innovative solutions to environmental problems. We all should have knowledge of how social behavior can cause ecological consequences in the same way ecological disturbance can force us to live differently. Information and knowledge on the environmental crisis and possible actions/solutions can be seen as a prerequisite for successful environmental efforts toward a sustainable (urban) development. By informing people can increase their involvement and responsibility for environmental issues, which in turn facilitates the achievement of sustainable development. For example, one of Malmoe municipality’s goals is to make sustainability real for all Malmoe residents (Malmö municipality 2009). The challenge to make Malmoe world leader in sustainable urban development, of course, call for everyone, regardless of culture, language, religion or age to have information, knowledge and motivation to act towards common goals.This preliminary study examines how environmental information should be designed and which methods can be effective in order to increase knowledge and stimulate interest in the environmental issues among non-Swedish-speaking immigrants. Environmental information to non-Swedish-speaking immigrants should be designed according to their linguistic, cultural and religious background but also factors such as attitudes, norms, perceptions of nature, lifestyle, information and knowledge, feelings and experience, opportunities and motivation should be taken into accountThe purpose is to develop a project for spreading of environmental information to the members of the Iranian Swedish Association (ISF) in Malmoe. The purpose of the preliminary study is therefore to discover and develop strategies for ISF to be able to increase knowledge and stimulate involvement and interest in environmental issues among its members, so they are inspired to sort their waste, use bicycle and/or public transport and reduce their electricity - and water consumption.The project presented is a suggestion on how to reach out with environmental information to non-Swedish speaking immigrants. My conclusion is that environmental information should be designed as a combination of different methods including translating and dubbing environmental films to Persian, use distinct and explanatory images with Persian text and educate two of the association's members to environmental communicators who can organize training activities in form of seminars to be held in Persian.

Sustainability and the traffics impact on the environment have become increasingly central within spatial planning. For many years, planning has been focusing on building new roads - this has resulted in increased use of automobiles, which many believe is unsustainable in the longer term. Therefore, authorities at national, regional and local level want to increase the use of alternative transport modes – such as walking, cycling and traveling by bus. The thesis intends to study if the Municipality of Umeå’s policies for sustainable development have led to an increased use of public transportation. The use of public transport in Umeå is also compared with developments at national level, in order to see if there are differences in the level and trend. The thesis is mainly descriptive and based on material such as scientific literature, public strategy documents and statistical data sets. The study shows that the Municipality of Umeå has set clear goals and strategies to increase the use of public transportation. Some of these goals and strategies have emerged in recent years and the study show that they also led to an increased number of trips by public transport. / Hållbarhet och trafikens miljöpåverkan har kommit att bli allt mer centralt inom samhällsplaneringen. Under många år har planeringen fokuserat på att bygga nya vägar, vilket resulterat i att antalet bilar har ökat. Någonting som bedöms som ohållbart i längden. Instanser på nationell, regional och lokal nivå vill därför istället öka användandet av alternativa färdmedel – till exempel att promenera, cykla och åka buss. Uppsatsen ämnar studera om Umeå kommuns strategidokument för hållbar utveckling har lett till ett ökat kollektivt resande. Kollektivtrafiksresandet i Umeå jämförs även med utvecklingen på nationell nivå, för att se om det finns skillnader i nivå och utveckling. Uppsatsen är i huvudsak deskriptiv och baseras på material som vetenskaplig litteratur, offentliga strategidokument samt statistiskt datamaterial. Studien visar att Umeå kommun har satt upp tydliga mål och strategier för att öka användandet av kollektivtrafiken. Vissa av dessa har tillkommit de senaste åren och studien visar att de också lett till ökat antal kollektiva resor.

Denna studie syftar till att studera i vilken utsträckning Collaborative Economy kan vara en mer hållbar form av turism. Fenomenet har skapat ett personligt intresse av nyfikenhet då Collaborative Economy i skrivande stund är ett väl omtalat och diskuterat ämne. Samtidigt upplevs det att tidigare studier inte har identifierat fenomenets effekter på en hållbar turism. För att uppfylla studiens syfte har ett kvalitativt tillvägagångsätt tillämpats. Det empiriskt insamlade materialet har baserats på kvalitativa intervjuer av uthyrare, middagsvärdar, deltagare och användare av Airbnb och EatWith. Vidare har det empiriskt insamlade materialet fastställt fyra stycken kategorier som utgör Airbnb´s och EatWith´s erfarenheter och uppfattningar: Mer pengar i plånboken, gästfrihet, kulturkram och reslust. Studien visade att Airbnb och EatWith utgör en fördelaktig resform. Det är turister som söker sig bortom det standardiserade utbudet och skapar en interaktion med lokalbefolkningen. Det är även en turist som använder befintligt lediga resurser under sin resa samt bidrar till lokala företag på destinationen. Studien fastställer dock att Airbnb och EatWith trots en bättre resform inte aktivt arbetar för en hållbar turismutveckling. För att uppnå en hållbar turism krävs det att ekonomiska, sociala och miljömässiga perspektiv samtliga är genomtänkta och välarbetade, och det är något studien visat Airbnb och EatWith inte åstadkommit. Studien drar därför slutsatsen att Airbnb och EatWith, företag verksamma inom Collaborative Economy i turism, inte aktivt och medvetet arbetar för en hållbar turism.

Under det senaste århundradet har det dykt upp många miljöproblem som har lett till att vi idag måste fokusera mer på en hållbar utveckling av våra städer. Allt fler människor väljer att bo i städer och därför är det viktigt för vår framtid att stadsplaneringen blir så hållbar som möjligt. Denna rapport beskriver och värderar 6 olika hållbara stadsdelar i Sverige. Dessa har identifierats och värderats utifrån 6 hållbarhetsaspekter som anses vara viktiga. Studierna har begränsats till hållbar utveckling inom stadsplanering, de pa- rametrar som tas upp i examensarbetet ”En jämförelse av 6 aktuella bo- stadsområden i Sverige med uttalad inriktning på hållbart stadsbyggande” är; Transport, Social Hållbarhet, Grönskande Utomhusmiljö, Hållbara Transporter, Hållbart Energisystem, Miljöanpassade Bostäder &amp; Lokaler, Hållbart Vatten &amp; Avlopp och Hållbar Återvinning.

Syftet med denna studie har varit att undersöka elevers attityder gentemot Hem- och konsumentkunskap samt hållbar utveckling. Jag har även undersökt om kunskaper i hållbar utveckling som tas upp i ämnet bidrar till en miljömedveten handling i praktiken och hur intresset för Hem- och konsumentkunskap och hållbar utveckling ser ut utifrån ett genusperspektiv. För att samla in material till arbetet har en enkät lämnats ut till 114 elever i årskurs 6 under en hemkunskapslektion på 5 kommunala skolor i Uppsala. Enkäterna har sedan analyserats med hjälp av Excel och statistikprogrammet SPSS. I resultatet går att se att majoriteten av eleverna (nästan 100 %) som deltog i enkätundersökningen, oavsett kön, har en positiv attityd till Hem- och konsumentkunskap som ämne och anser att de kommer ha nytta av dessa kunskaper i framtiden. Ett lägre antal men fortfarande högt (ca 65 % av eleverna) har en positiv attityd till hållbar utveckling. Enkätsvaren visar också att eleverna inte alltid brukar göra saker i vardagen och hemma som gynnar hållbar utveckling, oberoende av om de pratat om hållbar utveckling eller inte i skolan.