In future development dealingwith ongoing global urbanisation and sustainability challenges,urban development is often seen asa key component. To support urban development, various certification systems that define 'sustainable'buildingsor urban areashave been developed world-wide.For a Swedishcontext, Sweden Green Building Council (SGBC) has developed Citylab as asupporttool forsustainable urban development. This tool contains several certification systems and a guiding document forthe planning and construction phasesof urban development. The intention from start has been to include also a certification systemfocusing on follow-up requirementspost-construction inurban development projects, butthe role and function of thiscertification system havenotbeenspecifiedby SGBC. Inthis licentiate thesis,Researchthrough Design (RtD) and a transdisciplinary approachwere appliedto contribute to thedevelopment ofa credibleandready-to-use certification system for sustainable urban areas in a post-construction phase, called Citylab Post-Construction.Through that process the thesis also identifieskey considerations when designing such a certification system.There is little information on how existingcertification systemsfor sustainable urban development were developed,andthere is no well-known and widely used framework for their development. To guide the development of Citylab Post-Construction,a framework of key considerations was formulated,based on a literature review. The framework defines(1) benefits a certification system should provide, (2) principles it needs to fulfil in order to provide those benefits and (3) how to handle the principlesin the developmentprocess. Using theframework in the research presentedinthis thesis madeit clearer what was at stake in each decision and thus the development process more transparent.To identify needs and ideas forCitylabPost-Construction, potential future users of the certification systemwere interviewed. No consensus was reached regarding the role and function the certification system should have,but fouralternatives wereformulated. By comparing thesealternatives with the principles in the framework, differences and shortcomingswere identified. Situationsin whichdifferent principles within the framework may conflict with each otherwere also identified, e.g.the most scientifically credible solution may not always be practically feasible. Thus,the principles cannot all be fulfilled simultaneouslyand mustbe prioritisedand balancedagainst each other. Overall, thisrevealed aneed for deliberativeand transparent decisions regardingthe role and functionofthecertification system,and which principles are prioritisedin decision-making. For the specific case of developing CitylabPost-Construction, it was decided that the system should assess how urban areasperform in terms of sustainability, i.e.assess whether implemented measures have sufficient impact in terms of sustainability. Measures implemented to achieve that performance were not to be included in the assessment.Citylab Post-Construction includes two types of indicatorsfor evaluatingthe sustainability performance of an urban area: First, general indicators that assess sustainability aspects of relevance to all urban areas,and for which the level of performance required forcertification is the same for all urban areas;second,site-specificindicatorsthatareformulatedfor each individual urban areato be certifiedandassesssustainability aspectsimportantin the local context thatare not covered by the general indicators. When choosinggeneral indicators to include in Citylab Post-Construction, indicators already used in different contextswere long-listed, including e.g. Agenda 2030, planetary boundariesand Sweden's Environmental Objectives. Thelist was then processedby working groups comprisingdifferentstakeholders and competencies. Theirsuggestionswerefurther processed by the project teamand discussedwith a reference group,resultingin15 indicators to be refinedtogetherwith experts in each subject area. The entire certification system wassent out for public consultationand underwent workshop testing,where the indicators were testedon two different urbanareas.Based on feedback fromthe public consultation and workshop testing, the certification system was finalised. The Citylab Post-Construction manual developed will be used by SGBC in future certification processes.Based on this work, some conclusions can be drawn regarding the development of certification systems. First, the workhighlighted the importance of using a design-driven and transdisciplinary way of working,starting with the needs of future users,to clarify needsthat the certification systemshould meet. This can help distinguish thetype of certification system that willbe developed from other potentialsystems.Second, the framework of important considerations helpsidentifydifferent principlesthat must be balanced, based on the type of certification system intended. The framework can also be used when analysingexisting systems,to reveal how different principles have been balanced and prioritised. This can lead toa deeper understanding of differences between certification systems,andto a discussion on what kind of assessment a certification system should implyand how they should be used in different contexts. Third,the work in this thesis indicated that development of certification systems in accordance with the framework should use a transdisciplinary approach. This helps tobalancetheprinciples in the framework and to definesustainability, as thatrequires a discussion between different actors and different competencies. To confirm whether the certification system balancesthe principlescorrectly, different types of tests can be used iteratively during the developmentprocess. In this thesis, the development ofCitylab Post-Constructionis discussed and justified in a more transparent way than for many other certification systems. Whileachievingsustainable development in society as a wholewill requiremore than certification of urban areas, Citylab Post-Construction can support urban development as a component in a sustainable society. / Med en pågående global urbanisering och växande hållbarhetsutmaningar lyfts ofta stadsutveckling fram som en nyckelfråga för att nå en hållbar utveckling. För att stötta ett sådant arbete har det under de senaste decennierna utvecklats olika certifieringssystem runt om i världen, som genom indikatorer och kriterier anger vad som kan anses vara en mer hållbar byggnad eller stadsdel. I Sverige har Sweden Green Building Council (SGBC) utvecklat Citylabsom stöd för hållbar stadsutveckling. Citylab innehåller flera certifieringssystem som fokuserar på planerings-och byggnationsfasen av stadsbyggnadsprocessen. Idén har också varit att Citylab ska innefatta en certifiering av uppföljningen efter genomfört stadsutvecklingsprojekt. Vad en sådan certifiering skulle innebära mer konkret har dock inte specificerats. Det är här denna licentiatavhandling tar sin utgångspunkt. Genom ett designdrivet ochtransdisciplinärt förhållningssätt syftar denna avhandling till att bidra i utvecklingen av Citylab –certifiering av en stadsdels hållbarhet(som den nya certifieringen inom Citylab heter), samt även öka förståelsen för hur utvecklingen av certifieringssystem kan gå till mer generellt. Även om det gjorts forskning på existerande certifieringssystem, saknas det idag ett etablerat ramverk för hur certifieringssystem bör tas fram. Det finns också få exempel på redovisningar av hur olika system tagits fram. För att bidra till utvecklingen inom detta område presenteras i denna avhandling ett ramverk över nyckelfaktorer att beakta i utvecklingen av ett certifieringssystem. Ramverket inkluderar (1) vilka värden ett certifieringssystem ska skapa, (2) vilka principer som måste följas för att nå värdena samt (3) hur utvecklingen bör ske för att hantera principerna på rätt sätt. Ramverket baseras på litteraturstudier av tidigare forskning inom certifieringssystem och indikatorer för hållbar stadsutveckling. Detta ramverk används sedan genom avhandlingen och dess artiklar för att tydliggöra hur Citylab –certifiering av en stadsdel hållbarhetutvecklats, inklusive motiven bakom de val som gjorts.För att skapa en större förståelse för vilka behov och idéer som fanns för Citylab –certifiering av en stadsdel hållbarhetgenomfördes intervjuer med framtida potentiella användare av certifieringssystemet, till exempel kommunala tjänstemän, fastighetsägare och byggföretag. Intervjuerna resulterade inte i någon samstämmighet för vilken typ av certifieringssystem som skulle utvecklas, utan det framkom flera alternativ som skiljde sig från varandra. Genom att jämföra alternativen med principerna i ramverket tydliggjordes skillnaderna mellan alternativen. Det tydliggjorde också hur olika principer inom ramverket kan hamna i konflikt med varandra, det är exempelvis svårt att skapa ett certifieringssystem som följer högt ställda vetenskapliga krav samtidigt som det är praktiskt enkelt att genomföra utan att vara kostnadsdrivande. Denna avhandling visar således på behovet av en prioritering och balansering mellan principerna i ramverket, så att det blir både tillräckligt vetenskapligt och praktiskt. Detta klargjorde i sin tur behovet av genomtänkta och transparenta beslut över vilken typ av certifieringssystem som skulle skapas, baserat på vilka principer som prioriterades för varje beslut. För utvecklingen av Citylab –certifiering av en stadsdels hållbarhetbeslutades det inom utvecklingsprojektet att systemets övergripande syfte skulle vara att bedöma hur stadsdelen presterade hållbarhetsmässigt, med andra ord, bedöma om genomförda åtgärder nått tillräcklig effekt vad gäller hållbarhet. Hur stadsdelen nått prestandan, inklusive vilka åtgärder som satts in, ingår inte i certifieringssystemets bedömning.För att utvärdera hållbarhetsprestandan hos en stadsdelinnehåller certifieringssystemet två typer av indikatorer. Den första typen är generella indikatorer som anger hållbarhetsaspekter som är relevanta för alla stadsdelar, och som harkravnivåer som alla stadsdelar ska uppnå. Den andra typen är platsspecifika indikatorer som tas fram för varje enskild stadsdel som ska certifieras, för att lyfta hållbarhetsfrågor som är viktiga i den lokala kontexten men som inte täcks in av de generella indikatorerna. För att välja vilka de generella indikatorerna ska vara i certifieringssystemet gjordes först en genomgång av indikatorer som redan används i olika sammanhang, till exempel Agenda 2030, planetära gränser och Sveriges miljömål. Denna lista bearbetades sedan av arbetsgrupper bestående av personer från olika aktörer inom samhällsbyggnadsbranschen och med olika kompetenser inom hållbarhet. Arbetsgruppernas arbete bearbetades ytterligare av projektgruppen för utvecklingen av certifieringssystemet och stämdes av med en referensgrupp kopplad till projektet. Detta ledde till en lista på 15 indikatorer som i nästa steg utvecklades tillsammans med experter inom respektive sakområde. Hela certifieringssystemet gick sedan ut på remiss, samt genomgick betatest där två olika stadsdelar testbedömdes övergripande i enlighet med certifieringssystemets krav. Utifrån synpunkterna som framkom i remiss och betatest slutfördes arbetet till en manual för certifiering, som SGBC kommer använda i framtida arbete med att certifiera stadsdelar.Utifrån detta arbete går det att dra flera slutsatser för utvecklingen av certifieringssystem mer allmänt. För det första visar denna avhandling på vikten av att använda ett designdrivet och transdisciplinärt arbetssätt genom att utgå från behoven hos kommande användare för att i nästa steg kunna tydliggöra vilket behov certifieringssystemet ska fylla för sina användare. Detta kan göras både för att tydliggöra vilken typ av certifieringssystem som ämnas utvecklas och vilket typ av system som det inteämnas vara. Vidare kan ramverket med dess principer vara ett bra stöd i att förstå vilka avvägningar som behöver göras mellan olika principer, baserat på vilken typ av certifieringssystem som ska skapas. Ramverket kan också användas vidanalys av redan existerande certifieringssystem utifrån hur olika principer har balanserats och prioriterats. Det kan ge intressanta analyser för en fortsatt diskussion om hur certifieringssystem skiljer sig från varandra och varför, samt hur certifieringssystem bör se ut och användas i olika sammanhang. En annan slutsats är att utvecklingen av certifieringssystem, i enlighet med ramverket, bör använda ett transdisciplinärt angreppssätt i linje med arbetet med denna avhandling. Detta då både balanseringen mellan principer i ramverket och definitionen av hållbarhet kräver en diskussion mellan olika aktörer och mellan olika kompetenser. Avhandlingen visar också på vikten av att testa idéer för utvecklingen iterativt under arbetet som en del i att möjliggöra transdisciplinärt samarbete. Utvecklingen av certifieringssystemet Citylab –certifiering av en stadsdels hållbarhet, får genom denna avhandling en tydligare redovisning än många andra certifieringssystem för vilka avvägningar och beslut som gjorts. Genom sina indikatorer definierar certifieringen stadsutvecklingens roll i ett hållbart samhälle, både generellt i hela Sverige och i den platsspecifika kontexten. / <p>QC 20191220</p>

Sustainability certifications are becoming a frequently used method to deal with problems associated with sustainability. Citylab is a Swedish system that has been developed to guide municipalities in their work with planning sustainable neighbourhoods. The purpose of this study is to examine how Citylab affects large urban development projects in relation to municipal urban planning. In order to examine the purpose, a case study has been conducted, where two study objects in Norrtälje municipality and Helsingborg municipality were examined. The former municipality did only follow the framework of the system, while the latter municipality did proceed with the whole certification process. Norrtälje Hamn and Östra Ramlösa are both unique in their contexts regarding their extent and can therefore be seen as flagship projects in their respective municipalities. The study indicates that Citylab is a method that facilitates the inclusion of sustainability aspects regarding urban planning, but problems linked to social sustainability and follow-up procedures exist. In both projects there is a lack of cultural aspects and therefore these problems had to be dealt with outside of the framework of the system. Another similarity is the difficulty regarding the involvement of the entire organisation, otherwise problems connected to transferring of information can arise. Cooperation is a central part of the Citylab process, which is considered as challenging but educative in both of the examined municipalities. The urban planning process is prolonged in regard to time when a certification according to Citylab is conducted, which creates opportunities for more rigorous examination in specific problems. This can result in higher quality in the urban planning process, in the same time as it leads to higher costs. Lastly it is discussed if sustainability certifications will be a useful tool in future urban planning projects or if existing certified urban planning projects will have the same influence in regard to urban planning. / Miljöcertifieringar blir ett allt vanligare angreppssätt för hantera problem kopplade till hållbarhet. Citylab är ett svenskt system som tagits fram för att vägleda kommuner i arbetet med att planera hållbara stadsdelar. Syftet med denna studie är att undersöka hur Citylab påverkar större stadsbyggnadsprojekt i relation till det kommunala planeringsarbetet. För att undersöka detta har en fallstudie gjorts, där två projekt undersökts i Norrtälje kommun och Helsingborgs stad. Den förstnämnda kommunen har enbart följt systemets ramverk, medan den sistnämnda har valt att genomföra hela certifieringsprocessen. Norrtälje Hamn och Östra Ramlösa är båda unika i sina kontexter mätt till dess omfattning och kan anses vara flaggskeppsprojekt i vardera kommun. Studien tyder på att Citylab är ett verktyg som underlättar inkluderingen av hållbarhetsaspekter i planeringsprocessen, men att problem kopplade till social hållbarhet och uppföljning finns. Gemensamt för projekten är avsaknaden av kulturella värden och att dessa behövde hanteras utanför certifieringens ramverk. Andra gemensamma beröringspunkter är svårigheten med att involvera hela organisationen i processen, annars kan problem kopplade till informationsöverföring uppstå. Samverkan är en central del av Citylab-processen, vilket ansetts som utmanade men lärorikt i de båda undersökta kommunerna. Planeringsprocessen förlängs tidsmässigt vid en certifiering enligt Citylab, vilket skapar förutsättningar för att djupare behandla specifika frågor. Detta kan medföra en högre kvalitet i planeringsarbetet, men samtidigt ökade kostnader. Avslutningsvis diskuteras om miljöcertifieringar kommer vara ett användbart verktyg även i framtida projekt eller om dagens certifierade projekt kommer ha samma verkan på planeringen.

The aim of this study was to gain a deeper understanding over tourism contribute to a vibrant city. This will be explored based on a campsite located near Örnsköldsvik city center and how it affects the city retail. This campsite is under investigation by the municipality to be relocated, to make room for exclusive and attractive residences. This suggestion has been criticized by the residents in the municipality due to their thoughts that it will conduce to negative effects on the city retail. The study is based on a qualitative research method. Five interviews have been made to investigate the tourists meaning to retail and if distance has an effect. This study showed that the tourists at the city campsite are important for retail in the city center. It enables an increased movement of people in the city, which leads to a vibrant city center. It also contributes to promoting social sustainability, by enabling relatively cheap accommodation close to the city center. This in turn generates inclusion and access to service for a greater variety of social groups. However, it did not account for a large amount of consumption. The geographical distance proved to be important for the propensity to visit the restaurants, while accessibility was more important than the physical distance for the number of tourists who visited the shops.

Sustainable urban development is a frequently discussed topic today. The concept of sustainability mainly consists of three different dimensions of sustainability; the ecological, economic and social sustainability dimension. This study focuses more closely at the social sustainability dimension from an urban planning perspective and examines how Stockholm city aims to develop into a more socially sustainable city. The focus is on the urban development project Campus Albano, and the aim of the study is to investigate how well this project relates to Stockholm's urban development goals with regards to social sustainability. In this study, urban development goals are defined by Stockholm's urban development goals. The study is written on the basis of a qualitative method approach, which consist of a literature study and a case study in which a document study and an interview study were conducted. Interviews were held with three different actors, all of whom played a role in the development of the Campus Albano project. The result shows that the urban development project Campus Albano implements the development strategies of the city of Stockholm, which aims to meet the city's urban development goals and contribute to the creation of a socially sustainable Stockholm. In this way, it has been concluded that the urban development project Campus Albano is part of the joint venture towards achieving Stockholm's urban development goals, regarding a socially sustainable Stockholm / Hållbar stadsutveckling är idag ett flitigt diskuterat ämne. Hållbarhetsbegreppet består huvudsakligen utav tre olika hållbarhetsdimensioner; den ekologiska, ekonomiska samt sociala hållbarhetsdimensionen. Denna studien tittar närmare på den sociala hållbarhetsdimensionen utifrån ett stadsplaneringsperspektiv, och undersöker hur Stockholm stad önskar utvecklas till att bli en mer socialt hållbar stad. Fokus ligger på stadsutvecklingsprojektet Campus Albano, och studiens syfte att undersöka hur väl detta projekt förhåller sig till Stockholm stads mål för stadsutveckling, med avseende social hållbarhet. I denna studie representeras dessa mål för stadsutveckling av Stockholms stadsbyggnadsmål. Studien är skriven utifrån en kvalitativ metodansats, som har bestått utav en litteraturstudie samt en fallstudie inom vilken en dokumentstudie och en intervjustudie har genomförts. Intervjuer gjordes med tre olika aktörer som alla haft en roll i utvecklingen av Campus Albano-projektet. Resultatet visar att stadsutvecklingsprojektet Campus Albano förhåller sig till Stockholm stads samordnade utbyggnadsstrategier som ämnar att möta stadens stadsbyggnadsmål, som i sin tur bidrar till skapandet av ett socialt hållbart Stockholm. På så sätt har slutsatsen kunnat dras att stadsutvecklingsprojektet Campus Albano är en del av den gemensamma satsningen mot att nå Stockholm stads stadsbyggnadsmål som därmed bidrar till att skapa ett socialt hållbart Stockholm.

Konsekvenserna av de påfrestningar människan utsätter jorden för blir alltmer påtagliga. En av dessa påfrestningar är den enorma resursanvändning som de moderna konsumtionssamhällena kräver och bygger på. Överkonsumtionen i den (ekonomiskt) rika delen av världen blir alltmer ifrågasatt och alternativa sätt att hantera resurser har kommit at utvecklas, däribland den kollaborativa konsumtionen som bygger på delning och medskapande. Eftersom det redan konstaterats positiva miljöeffekter med ytor för delande syftar denna studie till att utforska vilka potentiella samhällsnyttor det finns med kollaborativa ytor i staden utifrån sociala och ekonomiska hållbarhetsperspektiv. Den studerar också vilka möjligheter och utmaningar det finns det för olika aktörer att driva och utveckla dessa ytor samt vilken roll medborgaren har i utvecklingen för mer hållbar konsumtion. Detta görs genom dels en litteraturstudie, dels en fallstudie i Göteborg. Resultaten visar att för att få en lyckad utveckling av kollaborativa ytor rekommenderas: att tydliga roller för varje aktör sätts från början; att policys som promotar denna typ av infrastruktur kan stöttas genom att exempelvis hitta sätt att mäta nyttorna med verksamheten; att ha ett brett samarbete mellan olika aktörer; samt att se över, tydliggöra och möjliggöra medborgarens roll och ansvar i att uppnå mål kring hållbar konsumtion. / The consequences of human activity on Earth becomes more and more obvious. One of these activities is the extreme extraction of resources, which is driven by the structures of the modern consumer societies. Hence, the over consumption in the (economically) richer parts of the world is becoming more questioned and alternative ways for use of resources are being tested and developed. Among these is the collaborative consumption, which is based on sharing and collaboration between people. Since beneficial effects on the environment from these spaces have already been identified, this study focuses on the potential social and economic benefits of these spaces. It also studies what possibilities and challenges there are in developing these spaces for different actors, as well as what role the citizen has for the development of sustainable consumption. This is carried out through a literature review and a case study focusing on fixoteken in Gothenburg in Sweden. The results show that to be able to develop these spaces successfully: the role of each actor must be clear from the start; policies that promotes this kind of infrastructure can be supported by tools that measure the benefits of these initiatives; a broad collaboration between actors is essential; and the role and responsibility of the citizen in sustainable consumption should be examined, clarified and supported.

Ängar har varit betydelsefulla historiskt och än idag bidrar de till både kulturell och ekologisk mångfald. Ängsarealen har dock minskat i Sverige, delvis beroende på städernas framväxt. Däremot har det blivit allt vanligare att inkludera ängar i stadsplaneringen och denna uppsats undersöker svenska kommuners arbete med urbana ängar. Syftet är att undersöka hur kommuner etablerar ängar i stadsmiljön samt anledningarna bakom detta. Uppsatsen undersöker detta genom att studera Malmö stads och Örebro kommuns arbete med ängar. I uppsatsen appliceras kvalitativa metoder, där insamlingsmetoderna är semi-strukturerade intervjuer med kommunala tjänsteman samt dokument från vardera kommun. Materialet analyseras tillsammans i en innehållsanalys. Empirin visar på urbana ängar kan etableras genom ett flertal tillvägagångssätt, men för dessa kommuner handlar det framför allt om en förändrad skötsel av gräsytor. Vilken typ av äng som kan uppnås beror till stor del på vilka markförutsättningar som finns på platsen. Arbetet med att etablera ängar grundar sig i målsättningar om att öka biologisk mångfald, förbättra ekosystemtjänster och vidare inkludera sociala värden. Resultatet visar att det finns utmaningar med arbetet, men om etableringen av ängar genomförs utifrån platsens förutsättningar och att lokalbefolkningen informeras om arbetet så kan värden kopplade till natur och sociala aspekter öka.

Denna kandidatuppsats har till syfte att undersöka och analysera hur området Varvsstaden i centrala Malmö utgör en fysisk barriär i stadskränan. Området idag är ett övergivet industriområde. Området idag saknar även tydliga stråk och funktioner. Arbetet ser till att identifiera vilka faktorer som kan skapa en tillgänglig stadsdel genom en hållbar stadsutveckling. Att idientifera vilka faktorer som kan bevara karaktären av området har även varit en central del i arbetet. Genom att ha samlat kunskap genom forskning och statliga styrdokument om hållbar stadsutveckling och kulturbevarande kunde ett gestaltningsförslag utarbetas. Gestatlningsförslaget gick ut på att skapa en tillgänglig stadsdel som omfattar en hållbar stadsutveckling men samtidigt att bevara karaktären av området.

Studien behandlar s.k. externa köpcentra och dess miljöeffekter. Fallstudien undersöker effekter av etableringen av köpcentret Emporia i Malmö ur ett transportperspektiv. Detta sker genom en kartläggning av färdmedlen till Emporia, kombinerat med beräkning av vilka koldioxidutsläpp personbilsandelarna kan generera. Denna beräkning syftar till att visa på statistiska tendenser i transportflödet och utsläppsmässiga följder. Dessa tendenser sätts sedan i relation till Malmö stads och stadsdelen Hyllies mycket ambitiösa miljömål genom en kritisk granskning. Resultatet visar att Emporia uppfyller kriterierna för ett externt köpcentrum, dock med ovanligt höga andelar kollektivtrafik, vilket är positivt ur miljösynpunkt. Etableringen av köpcentret har emellertid lett till ökade mängder personbilstrafik i närområdet och stora utsläpp av CO2. Detta rimmar dåligt med Malmö stads miljöambitioner för stadsdelen Hyllie och kommunen i stort. Det innebär också ytterligare ett resultat som visar på ökad trafikmängd och utsläpp i samband med externa köpcentras etablering, men även att individuella förutsättningar starkt kan påverka andelen hållbara färdsätt.Nyckelord: externa köpcentra, hållbara transporter, koldioxidutsläpp, stadsplanering / The study examines external shopping malls and their environmental effects. The case study investigates the effect of the opening of the shopping mall Emporia in Malmo (Sweden), focusing on transport. This is done through a survey of travel modes to Emporia, combined with a calculation of what CO2-emissions the private car shares might generate. This calculation aims to show statistical trends in the transport flows and emission effects. The trends are then put together with the very ambitious environmental goals of the City of Malmo and the district of Hyllie, through a critical review. The results show Emporia meets the criteria of an external shopping mall, although its high shares of public transport, which is positive from an environmental perspective. However, the opening has led to increased amounts of car traffic in the nearby area and high emissions of carbon dioxide. This sits badly with the high environmental ambitions of city of Malmo and the district of Hyllie. It also means another result that shows increased amounts of traffic and emissions in conjunction with the establishments of external malls, but at the same time that individual circumstances can make a big difference for the amount of sustainable transportation.Keywords: external shopping malls, sustainable transport, CO2-emissions, city planning

I Sverige växer intresset för att odla sina egna grönsaker, men få bostadsområden erbjuder möjlighet till odling och det är högt tryck på befintliga kolonilotter. Det är därför nödvändigt att ge plats åt nya former av odling i den urbana miljön. En sådan utveckling går i linje med den omställning mot hållbar stadsutveckling som städerna står inför. Kommunen behöver ge praktiska exempel på hållbara lösningar och en väg att gå är att låta medborgarna odla i det offentliga rummet.Uppsatsen avser att ta fram en förstudie till ett projekt som ska bidra till en förbättrad hållbar stadsutveckling. Projektet som föreslås är att parkkontoret i Lunds kommun tillsammans med odlingsintresserade invånare anlägger en stadsdelsträdgård på den stora gröningen i Folkparken. En stadsdelsträdgård är en självorganiserad trädgård som brukas gemensamt av invånarna med minimal involvering av kommunen. Idealt sett initieras stadsdelsträdgården helt underifrån, men det betyder inte att en kommun som vill få igång ett engagemang inte kan hjälpa till att skapa förutsättningar och bygga en grund.Internationellt finns Stadsdelsträdgårdens motsvarighet i community gardens. Forskning på community gardens tyder på att fördelarna är många. Engagemanget leder till en ökad gemenskap mellan invånarna, stärker områdeskänslan, ökad tryggheten, förbättrad hälsa, ökad fysisk aktivitet och en ökad förståelse för naturen. Dessutom har man sett att fastighetsvärdena ökar runt en community garden.Folkparken anlades i slutet på 1800-talet av och för arbetarna. På 90-talet riskerade parken att försvinna till förmån för bostadsbebyggelse, men räddades kvar tack vare folkets protester. Parkbyggnaden står idag oanvänd och en utredning om dess framtida användning pågår. Parken behöver en ny identitet och funktion som säkrar dess fortsatta existens.En stadsdelsträdgård skapar en ny form av mötesplats i Folkparken, samtidigt som det är ett viktigt steg i riktningen mot en hållbar stadsutveckling. / In Sweden today it is there is a growing interest in cultivating your own vegetables, but few neighborhoods offer an opportunity for gardening and demand exceeds the availability of allotments. It is therefore necessary to make way for new forms of gardening in the urban environment. Such a development is in line with the shift towards sustainable urban development faced by cities today. The municipality needs to provide practical examples of sustainable solutions and one way to go is to let the citizens cultivate in the public domain. This paper intends to develop a feasibility study for a project that will contribute to improved sustainability. The suggested project is that the park office in Lund together with inhabitants, construct a Stadsdelsträdgård on the large lawn in Folkparken. A Stadsdelsträdgård is a self-organized garden held in common by the residents with minimal involvement by the municipality. Ideally, a Stadsdelsträdgård is initiated entirely from below, but that does not mean that a municipality that wants to launch a commitment cannot help to create conditions and build a foundation. The international correspondence to a Stadsdelsträdgård is a community garden. Research on community gardens suggests that the benefits are many. Community gardening leads to improved relationships among people, increased community pride, security, physical activity and health plus it gives a better understanding of nature and its cycles. Finally, it has been found that property values are enhanced around community gardens. Folkparken was established in the late 1800s by the working class. In the 90s the park was threatened to disappear in favor of housing developments, but was saved thanks to the public outcry. The park building is currently unused, and an investigation as to its future use is in progress. The park needs a new identity and function that will ensure its continued existence. A Stadsdelsträdgård would create a new form of meeting place in Folkparken and at the same time as it is an important step in the direction to a sustainable urban development.

Denna uppsats undersöker hur förvaltningsöverskridande planering och förvaltning kan bidra till hållbar stadsutveckling, och hur styrning och organisering av stadsdelsförnyelseprojekt kan främja samverkan och organisatoriskt lärande. Detta är intressant när en hållbarhetsdiskurs av stadsutveckling appliceras på svenska kommuner som organisation. Det är sedan länge känt att svenska kommuner präglas av fragmenterade förvaltningar och sektorisering, vilket beskrivs som ett hinder för hållbar stadsutveckling. För en gemensam förvaltning av stadens resurser, som hållbarhetsdiskursen beskriver som nödvändig för stadsutveckling, krävs förutsättningar för samverkan över sektorsgränser. Det finns även ett behov av att skapa förutsättningar som möjliggör kunskapsspridning mellan olika förvaltningar och professioner samt mellan olika stadsutvecklingsprojekt. Syftet är att undersöka hur stadsutvecklingsprojekt kan organiseras och styras för att främja samverkan och lärande mellan kommunala förvaltningar. Uppsatsen besvarar följande frågeställningar: vilka hinder finns för samverkan och organisatoriskt lärande inom stadsförnyelseprojekt och hur kan de hanteras? Hur kan stadsförnyelseprojekt styras och organiseras för att främja samverkan och organisatoriskt lärande?Uppsatsens teoretiska och empiriska undersökning visar att svenska kommuners styrning och organisering både främjar och är ett hinder för samverkan och lärande för stadsutveckling. Kommunala förvaltningar utmärks av mål- och resultatstyrning, vilken inte alltid ger utrymme för förvaltningarna att gemensamt ta sig an komplexa stadsutvecklingsproblem. Hållbarhetsdiskursen visar på att gemensamma insatser är effektivare för att skapa ett helhetsgrepp om stadens utmaningar i ett långsiktigt perspektiv. För att det ska skapas en gemensam förståelse och kunskap för de utmaningar som staden står inför kan idéstyrning främja en gemensam berättelse om vad som är en hållbar stad. Då skapas en grund för förhandling om intressekonflikter och olika beroendeförhållanden som finns mellan förvaltningarna.Uppsatsens undersökning visar att det saknas verktyg för förvaltningarna att implementera den kunskap och de nya arbetssätt som skapas inom olika satsningar eller projekt för stadsutveckling. Projekt och särskilda satsningar på stadsutveckling kan fungera som arena för olika förvaltningar och aktörer att mötas. Där kan de gemensamt skapa en förståelse för och en kunskap om hur de kan bidra till en hållbar utveckling, gemensamt och i sin ordinarie verksamhet. Detta kräver forum som verkar gränsöverskridande och som främjar organisatoriskt lärande. Detta betyder att det behövs en öppenhet för ny förståelse och kunskap, på olika nivåer – hos individen, gruppen och organisationen. Det handlar om att ifrågasätta rådande samhällsstrukturer och samtidigt förhålla sig till dem för att kunna verka för en förändring på sikt. Men framför allt för att kunna ta sig an stadens utmaningar idag.En ideal form av organisering för stadsdelsförnyelse har visat sig vara samverkan genom nätverksstyrning. Vilken innebär att nätverkets deltagare är ömsesidigt beroende av varandra i fråga om resurser och strategier för genomförande av utvecklingsinsatser. Genom nätverksstyrning som koordineringsinstitution skapas förutsättningar för deltagarna att gemensamt formulera de utmaningar som de står inför och formulera åtgärder utifrån ett helhetsperspektiv.Utifrån den teoretiska och empiriska undersökningen har normativa principer för styrning och organisering som främjar samverkan och organisatoriskt lärande formulerats. Hur ett stadsdelsförnyelseprojekt kan styras och organiseras i praktiken beskrivs i den projektplan som redovisas i uppsatsen. Projektets olika moment utvecklas ytterligare i Samverkan och lärande – en processbeskrivning (se Bilaga 1). Projektet kan fungera stöttande och vägledande i förvaltning av kunskap genom samverkansnätverk. / This thesis examines how cross-administrative planning and administration can contribute to sustainable urban development, and how government and organization of urban renewal projects can promote governance and organizational learning. This is of interest when a discourse for sustainable urban development is applied on Swedish municipalities as organizations. It has long been known that Swedish municipalities are characterized by fragmented administrations and sectorization, which is described as a hindrance to sustainable urban development. A common administration of the city’s resources, which is necessary for urban development, requires a basis for cross-sectorial governance. There is also a need to create conditions which enable knowledge dissemination between different administrations and professions as well as between different urban development projects. The aim is to examine how urban development can be organized and managed in order to promote governance and learning between municipal administrations. The thesis answering the following questions: what are the obstacles for governance and organizational learning in urban renewal projects, and how can they be managed? How can urban renewal project be managed and organized to promote governance and organizational learning?The theoretical and empirical review in this thesis shows that the government and organization of Swedish municipalities both promotes and hinders cooperation and learning within urban development. Municipal administrations are characterized by result-oriented management, which does not always allow for the administrations to jointly undertake complex urban development problems. The discourse for sustainability shows that joint efforts are more efficient for creating a holistic approach to the city’s long-term challenges. In order to create a common understanding and knowledge about the challenges facing the city, idea-oriented government may aid in reaching a common concept of what defines a sustainable city. This creates a basis for negotiations concerning conflicts of interest and the dependencies that exist between the administrations.The review shows a lack of tools within the administrations for implementation of the knowledge and new processes developed within different ventures and projects for urban development. Projects and ventures may work as an arena where different administrations and other actors can meet. Such an arena may allow them to jointly reach an understanding and knowledge about how they can contribute to a sustainable development, both jointly and within their own fields. This requires a forum which acts across boundaries, and which aids organizational learning, which in turn requires an openness for new understanding and knowledge on different levels – for the individual, the group, and the organization. It comes down to questioning existing social structures, while also relating to them in order to be able to work for long-term change. But, most importantly, to be able to face the current challenges for the city.Network governance has been shown to be an ideal form of organization for city district renewal. This entails a network of participants who are mutually dependent on each other in terms of resources and strategies for implementation of development efforts. Through network governance as a coordinating institution, prerequisites are created for the participants to be able to jointly define the challenges they are facing, as well as the needed measures, from a holistic perspective.From the theoretical and empirical review, a set of normative principles for government and organization which benefit governance and organizational learning have been derived. The project plan outlined in the thesis illustrates how a city district renewal project may be government and organized in practice. The various stages of the project are further discussed in Samverkan och lärande – en processbeskrivning (see appendix 1). The project may serve as support and guidance for administration of knowledge through a governance network.