Introduktion/Bakgrund: Postoperativt delirium är en vanligt förekommande komplikation hos äldre patienter efter höftfraktur som kan få flertal negativa följder både för patienten och hälso- och sjukvården. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa riskfaktorer sjuksköterskan kan identifiera för postoperativt delirium hos äldre patienter med höftfraktur. Metod: Studiens metod var utformad enligt Polit och Becks (2017) nio steg för att utföra en litteraturstudie. Litteratursökning i databaserna CINAHL och PubMed och relevans- samt kvalitetsgranskning resulterade i tio kvantitativa artiklar som resultatet baserats på. Artiklarnas data bearbetades och analyserades induktivt och två huvudkategorier framkom som sedan delades in i sju underkategorier. Resultat: Huvudkategorierna som framkom fokuserade på sjuksköterskans identifiering av preoperativa och postoperativa riskfaktorer för postoperativt delirium efter en höftfraktur. Resultatet visade de främsta riskfaktorerna för att utveckla postoperativt delirium. Slutsats: Det framkom att det fanns flertal riskfaktorer för att utveckla postoperativt delirium efter en höftfraktur. Detta belyste sjuksköterskans viktiga roll i arbetet att identifiera dessa riskfaktorer hos patienter för att upptäcka postoperativt delirium i tid

Introduktion: Höftfrakturer är vanligt förekommande bland den äldre befolkningen. Riskfaktorer är multifaktoriella, men den starkaste är en fallolycka. Dessa patienter är i stor risk för förtida död och bestående funktionsnedsättningar om de inte får optimal vård. Fysioterapi riktar sig mot att förbättra gångförmågan och patientens självständighet i vardagslivet. Styrketräning är en metod som ofta används i rehabiliteringsperioden för att återfå muskelstyrka vilket ofta är den mest nedsatta funktionsförmågan, men den kan även påverka balans och gångförmåga. Evidensen för hur träningen ska struktureras är bristfällig. Syftet med denna studie är att undersöka styrketräningens effekt på muskelstyrka, balans och gånghastighet för äldre personer med höftfraktur.  Metod: En systematisk ansats användes vid sökandet efter artiklar i databaserna PubMed och Cinahl. Sökningen resulterade i totalt 145 artiklar enligt den givna söksträngen. Elva av dessa ansågs vara relevanta utifrån inklusion- och exklusionskriterierna och ingår i detta arbete. Resultat: Träningen gav signifikanta effekter i olika utfallsmått för muskelstyrka i majoriteten av studierna. Effekten på balansförmågan var delad eftersom resultaten visade i liknande uträckning på både signifikanta och icke signifikanta effekter. Vad gäller effekterna för gånghastighet, var det enbart några studier som visade på signifikanta effekter. Detta var främst på maximal gånghastighet, inte normal gånghastighet.  Konklusion: Styrketräningen har starka positiva effekter på muskelstyrka bland äldre personer med höftfraktur. Den verkar även ha positiva effekter på balans. Normal gånghastighet verkar dock inte gynnas i någon stor utsträckning med hjälp av styrketräning medan maximal gånghastighet verkar gynnas något mer.

No description available.

Bakgrund: Höftfrakturer är den vanligaste typen av fraktur för personer över 80 år, förekomsten är över 18 000 per år i Sverige. Flertalet studier visar brister i mobiliseringen postoperativt och att patienter därmed är stillasittande i flertalet av dygnets timmar. Äldre personer med en höftfraktur tenderar att vara i beroendeställning till andra, t.ex. vårdpersonal varpå ett bra samspel måste finnas för att gemensamt arbeta med patientens fortsatta rehabilitering. Syfte: Syftet var att belysa vad som hindrar patienters mobilisering efter en höftfraktur. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ design baserad på tio studier. Resultat: Det identifierades tre huvudteman; patienten själv som motgång, att vara i beroende av andra samt miljöfaktorn. Det finns ett flertal aspekter på hur mobilisering hindras. Patienten själv ansåg oftast att de hade egna fysiska och psykiska problem, såsom brist på motivation, trötthet och smärta. Patienterna uttryckte oro och ångest över att de var i beroende av andra för att kunna göra förflyttningar. Miljön de befann sig i uppgavs som en stor betydelse, då det fanns stora variationer av t.ex. utrymme att röra sig på samt vilket utbud av hjälpmedel som fanns. Konklusion: Det är identifierat att mobilisering kan försenas eller utebli på grund av flera bidragande faktorer. Brist på att ge information, motivera patienten, ge adekvat smärtlindring och samordna med andra yrkeskategorier brister i arbetet med patientens mobilisering. Sjuksköterskan måste kunna se patienten ur ett holistiskt synsätt för att främja dennes hälsa på bästa möjliga sätt. Nyckelord: Patient, höftfraktur, mobilisering, hinder, litteraturstudie / Background: Hip fractures are one of the most common fractures for adults over 80 years. In Sweden, the incidence is over 18 000 each year. Multiple studies show that there exist obstacles when patients shall mobilize and are therefore sedentary most of the day. Older adult´s tend to be more dependent of others after a hip fracture i.e. healthcare staff. There must be a good cooperation between the nurse, patient and other healthcare professionals. Aim: To illustrate which obstacles that can occur when mobilizing after a hip fracture. Aim: A literature review based on 10 qualitative studies. Result: There was identified 3 main categories; the patients experience, the dependent of others and the environment. There were several aspects that prevented mobilization. The patients themselves often stated that they had physical and psychological problems such as lack of motivation, fatigue and pain. The patients expressed anxiety because the feeling of not being independent. The environment was an aspect that was stated because of the limited area to mobilize in and the limitation of walking-aids. Conclusion: It´s been identified that mobilization can be delayed or be absent because of several aspects. Lack of information, lack of giving motivation to the patient and provide a good pain management is described. Also, lack of cooperation between other healthcare professionals is badly. The nurse must see the patient from a holistic perspective to promote as good care as possible. Keywords: Patient, hip fracture, mobilization, obstacle, litterateur review

Bakgrund Årligen ådrar sig cirka 20 700 äldre personer i Sverige en höftledsfraktur vilket kräver en omfattande vård och rehabilitering. Återhämtningen börjar på sjukhuset och fortsätter i patientens hem. Sjuksköterskor som är de närmaste vårdgivare för denna patientgrupp har en betydande roll i återhämtningsprocessen. För att patienterna ska kunna återhämta sig med bra resultat behöver rehabiliteringen anpassas efter deras behov. Syfte Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa äldre personers erfarenhet av omvårdnad i samband med rehabiliteringen efter genomgången höftledsoperation. Metod Metod som valdes till detta arbete var en icke-systematisk litteraturöversikt. Resultatet baserades på 15 vetenskapliga artiklar där datainsamling genomfördes från databaserna PubMed, CINAHL samt manuell sökning. Artiklar granskades enligt Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag. Resultat sammanställdes med användning av interaktiv analys. Resultat Patienter har erfarit att återhämtningen var en lång process som påverkades av olika faktorer såsom kommunikation, samarbete mellan vårdpersonal och närstående, framtidsutsikter och även tillgång till geriatrisk vård. Tre kategorier identifierades: Patienters erfarenhet av omvårdnad i samband med rehabilitering på sjukhuset, Patienters erfarenhet av utskrivning efter höftfraktur och Patienters erfarenhet av omvårdnad i samband med rehabilitering efter sjukhusvistelse. Slutsats Samarbetet mellan olika professioner, tydlig kommunikation, geriatrisk omvårdnad och fortsatt rehabilitering efter sjukhusvistelsen är viktiga aspekter för att främja äldre människors återhämtning efter höftfraktur. Resultatet belyser äldre människors erfarenheter av omvårdnad där sjuksköterskan är en viktig del i patientens återhämtningsprocess. Geriatrisk omvårdnad med sin komplexitet har en stor betydelse för att säkerhetsställa en högkvalitativ vård för äldre patienter. Under arbetet upptäcktes även utrymme för vidare forskning och klinisk tillämpbarhet beskrivits. / Background Every year nearly 20 700 elderly patients are in need of broad medical care and rehabilitation due to hip fracture. The recovery starts already in the hospital and continues in in their own homes. Nurses, as the closest medical personnel for this patient group, have remarkable role in the recovery process. To be able to recover from injury with good results the patients need the rehabilitation to fit their needs. Aim The aim of this literature review study is to view the experience of elderly patients with the medical care as well as with rehabilitation after undergone hip surgery. Method The chosen method for this document was non-systematic literature review. The result is based upon 15 scientific articles which are sourced from databases PubMed, CINAHL and manual searching. Articles were examined by Sophiahemmet´s University assessment. The result was determined by integrated analysis. Results Patients experience that recovery is long process which is affected by variety of factors like communication, cooperation between medical personnel and patient’s close people, future views and even access to geriatric care. Three categories were identified: Patients’ experience of medical care with relation to rehabilitation in hospital, patients’ experience of discharge after the hip fracture and patients’ experience of medical care with relation to rehabilitation after hospitalization. Conclusions Cooperation between medical personnel, explicit communication, geriatric care and to continue rehabilitating after the hospitalization are the important aspects to help elderly people to recover after the hip fracture. The results illustrates the experience of elderly people with the medical care where nurse is the important part of recovery process. Geriatric care with its complexity has a big impact in order to secure the high quality care for elderly patients. The possible areas for further research and description of clinical application has been described during the work as well.

Höftfrakturer är ett stort hälsoproblem i Sverige. Många patienter har svårigheter att återfå sin tidigare funktionsnivå efter en höftfraktur. Syftet med denna studie var att undersöka vad som påverkar höftfrakturpatienters möjligheter att återfå tidigare funktionsnivå. Genom systematisk sökning av artiklar i tre databaser valdes 10 artiklar ut för denna litteraturstudie och granskades med hjälp av ett kvalitetsgranskningsprotokoll. Resultatet visade att smärta, kognitiv funktion, depression, ålder, balans och rädsla för att ramla, annan sjukdom, rörelseförmåga innan frakturen är faktorer som påverkar patienternas återhämtning. Postoperativ smärtlindring, tidig mobilisering, tidig upptäckt och behandling av depressiva symtom samt anpassning av rehabiliteringen till patientens kognitiva funktion är omvårdnadsåtgärder som förbättrar höftfrakturpatienternas rehabilitering. / Hip fractures are an important health issue in Sweden. After a hip fracture many patients fail to regain their prior functional ability. The purpose of this study was to examine factors influencing hip fracture patients recovery to previous function. 10 articles was extracted and used for this literature review by systematic search of articles in three different databases. The articles were reviewed by using a quality revise report. The result showed that pain, depression, cognitive function, age, balance and fear of falling, comorbidity and prefracture function were factors that affected patients’ recovery. Postoperative pain relief, early ambulation, rehabilitation targeting on the basis of cognitive function and early interventions on depressive symptoms are nursing interventions that improves the rehabilitation of hip fracture patients.

Introduktion: Den äldre befolkningen ökar stadigt globalt och samtidigt ökar incidensen av höftfrakturer. Vanliga funktionsnedsättningar efter höftfraktur är nedsatt funktion i att gå och röra sig omkring (mobilitet) och vardagliga aktiviteter. Nationella kliniska riktlinjer rekommenderar generellt balans- och styrketräning men oklarheter finns om träningens mängd, viktiga komponenter och interventionens tid. Flera systematiska översikter har undersökt effekterna av specifika träningskomponenter på mobilitet och ADL där resultaten är tvetydiga. Vilka effekter styrketräning har på specifikt mobilitet och vardaglig aktivitet är fortfarande oklart. Syftet med denna litteraturöversikt är att sammanställa styrketräningens effekter på mobilitet och vardaglig aktivitet hos äldre personer med höftfraktur.  Metod: Artikelsökning med systematisk metod i databaserna PubMed och Cinahl. Artikelsökningen gav 145 artiklar och elva artiklar var lämpliga utifrån inklusions- och exklusionskriterierna och ingick i en narrativ syntes. Majoriteten av deltagare i alla studier var kvinnor.  Resultat: Styrketräning verkar ha positiva effekter på mobilitet i steghöjd och gångdistans men är otydliga för gånghastighet och Timed Up and Go. Styrketräning verkar även ha positiv effekt på de flesta utfallsmått av vardaglig aktivitet. Övningarna benpress, step up och knäextension inkluderades i majoriteten av studier med positivt signifikanta resultat för dessa utfallsmått.  Slutsats: Styrketräning för äldre personer med höftfraktur verkar ha effekt på mobilitet och vardaglig aktivitet. Studierna med signifikanta resultat för dessa utfall inkluderade uppgiftspecifik styrketräning. Vidare forskning bör fokusera på att inkludera fler män och att undersöka om en intervention, liknande till studierna med signifikanta resultat för mobilitet och vardaglig aktivitet, även har effekt på gånghastighet och Timed Up and Go.

Trycksår är en vanlig komplikation hos patienter som drabbats av höftfraktur. Syftet med denna systematiska litteraturstudie var att finna betydelsefulla riskfaktorer för trycksår hos patienter med höftfraktur för att sjuksköterskan omgående ska kunna identifiera en patient med hög risk. Metoden som använts för denna litteraturstudie var en modell med sju steg för ett systematiskt tillvägagångssätt. Litteratursökningen utfördes i databaserna PubMed, CINAHL och The Cochrane Library. Kvalitetsgranskning av studier utfördes med ett protokoll av Willman m fl (2006) modifierat av författarna. Resultatet av åtta inkluderade studier visar att flera olika faktorer verkar påverka utvecklingen av trycksår hos patienter med höftfraktur. Efter evidensgradering med hjälp av ett verktyg av Britton (2000) kunde följande riskfaktorer relateras till ett starkt vetenskapligt underlag: Hög ålder, kognitiv dysfunktion, kvinnligt kön, diabetes mellitus, låg ASA bedömning, malnutrition, immobilisering, lång väntetid till operation och hög risk enligt riskbedömningsinstrument. / Pressure ulcers are a common complication in patients suffering from a hip fracture. The aim of this systematic review was to find important riskfactors for development of pressure ulcers in patients suffering a hip fracture so that the nurse immediately can identify a patient with an increased risk. The method used for this systematic review was a model with seven steps for a systematic approach. The literature search was performed in the databases PubMed, CINAHL and the Cochrane Library. The quality review of included studies was performed with a protocol by Willman et al (2006) modified by the authors. The result of eight included studies showed that several factors seem to affect the development of pressure ulcers in patients with hip a fracture. After having evaluated the evidence with a tool by Britton (2000) the following riskfactors were related with a strong scientific basis: High age, cognitive dysfunction, female gender, diabetes mellitus, low ASA-grade, malnutrition, immobility, long waiting time before surgery and a high risk according to risk evaluation tests.

Bakgrund: Medelåldern för att drabbas av höftfraktur är 80 år och bakomliggande orsaker är falltendens och benskörhet. Majoriteten av dem som drabbas av höftfraktur är kvinnor. Att drabbas av höftfraktur kan innebära ett stort lidande, det är ofta en smärtsam upplevelse, både vid själva skadetillfället men även under vårdtiden. Syfte: Att beskriva patienters upplevelser av vården vid höftfraktur. Metod: Denna studie genomfördes som en litteraturöversikt, där databaserna Cinahl, Psycinfo, PubMed och Web of Science användes vid artikelsökningen. Resultat: Resultatet baserades på tio artiklar, av kvalitativ och kvantitativ design. Patienternas upplevelser av vården vid höftfraktur resulterade i tre kategorier: kommunikation och information, bemötande och trygghet samt smärta och smärtlindring. Patienterna ville vara delaktiga och få löpande information om vad som hände och vad som skulle ske gällande deras vård. Trygghet var en känsla som tillkom av beröring från vårdpersonalen och uppskattades då patienterna upplevde sig som utsatta. Smärtlindringen var viktig för att patienterna skulle känna välbefinnande och inte ha ont. Konklusion: Kommunikation är den röda tråden genom resultatets alla delar. Patienternas upplevelser av information, trygghet, bemötande, smärta och smärtlindring påverkas alla av hur väl kommunikationen mellan dem och vårdpersonalen har fungerat. Det är därför viktigt att sjuksköterskor försöker identifiera varje patients individuella förutsättningar och behov för att ha möjlighet att anpassa information, kommunikation och egenvård så att varje patients behov tillgodoses. / Background: The average age of suffering a hip fracture is 80 years, and the causes are falls tendency and osteoporosis. The majority of those who suffer from a hip fracture are female. To suffer a hip fracture could mean great suffering, it is often very painful, both at the time of the injury, but also during the hospital stay. Aim: To describe patients' experiences of care at hip fracture. Method: This study was conducted as a literature review, in which ten articles were included. The databases used in this study was Cinahl, Psycinfo, PubMed and Web of Science. Results: The results were based on ten articles, which were of qualitative and quantitative methods. The patients' experiences of care at hip fracture resulted in three categories: communication and information, treatment and safety and pain and pain relief. The patients wanted to be involved and receive ongoing information regarding their care. When patients experienced themselves as vulnerable the touch from the nursing staff created a sense of security. Pain relief was important for patients to feel the well-being and not have pain. Conclusion: Patients' experiences of information, security, treatment, pain and pain relief are all affected by communication. It is important for nurses to identify each patient's individual circumstances and needs in order to be able to adapt the information, communication and self-care to meet each patient's needs.

Bakgrund: I Sverige avlider, varje dag, cirka tre äldre människor till följd av en fallolycka. Cirka 17 000 äldre människor drabbas per år av höftfrakturer till följd av fallolyckor. Uppgifter från 2014 visar att fallolyckor hos äldre kostar samhället cirka 14 miljarder kronor per år. Syfte: Syftet med denna studie var att hitta fysiologiska och farmakologiska faktorer som predisponerar för falltendens och fallskador hos människor, ≥75 år. Metod: Denna studie baserades på journaldata som extraherats från den pågående studien: ”Betydelsen av bra D-vitaminstatus för äldres hälsa” och omfattar tre patientgrupper: 100 patienter som ramlat och fått fraktur, 96 strokepatienter, 148 friska kontroller med avseende på följande parametrar: andel patienter med: hypoglykemi, hypotoni, D-vitaminbrist, sänkt njurfunktion och antal läkemedel på ordination. Resultat: Denna studie visar att gruppen patienter med fraktur som har ramlat har högst andel med hypotoni, hypoglykemi, D-vitaminbrist och försämrad njurfunktion. I genomsnitt fick frakturpatienter 5,6 läkemedel/dag, strokepatienter 5,5 läkemedel/dag och kontrollgruppen 2,3 läkemedel/dag. Flertalet läkemedel hade biverkningar som kan kopplas till fall och fallskador. Slutsats: Studien visar att det var vanligare bland de som drabbats av färsk lågenergifraktur att ha predisponerande riskfaktorer för fall och därmed fallskador jämfört med strokegruppen och kontrollgruppen. Studier på läkemedel och dess biverkningar visade att flertalet läkemedel i denna studie kan kopplas till falltendens och fallskador. Flera av de läkemedel som studerades kan även påverka de olika parametrarna som undersökts i de olika studiegrupperna.