Trycksår är en komplikation hos patienter med höftfraktur som ofta tillskrivs sängläge men som kan uppstå vid olika långvariga inaktivitet och belastningstillstånd. Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka eventuellt sambandet mellan nutrition och förebyggandet av trycksår hos patienter över 65 år med genomgången höftfraktur. En systematisk databassökning har skett i Pubmed och Cinahl. Denna studie genomfördes för att söka relevanta vetenskapliga artiklar och sju artiklar selekterades. Författarna fann att olika näringsämnen framförallt serumalbumin, arginin, zink, vitamin C kan påverka sårläkningsprocessen. Det visade att lågt serumalbumin och arginin kan leda till viktminskning, detta är en viktig riskfaktor som kan öka komplikationer hos äldre patienter. Serumalbumins betydelse hos patienter med trycksår är viktigt. / Pressure ulcers are a complication in patients with hip fracture often attributed to bed rest, but that can arise in various long-standing idle and load conditions. The purpose of this study was to investigate the possible relationship between nutrition and the prevention of pressure ulcers in patients over 65 with a hip fracture. A systematic database search has taken place in Pubmed and Cinahl. This study was conducted to find relevant scientific papers and seven articles were selected. The authors found that certain nutrients, particularly serum albumin, arginine, zinc, vitamin C can affect the wound healing process. It showed that low serum albumin and arginine are can lead to weight loss, this is an important risk factor that may increase complications in elderly patients. Serumalbumins significance in patients with pressure ulcers is important.

Bakgrund: Det inträffar cirka 18 000 höftfrakturer i Sverige varje år och det antalet stiger med en allt äldre befolkning. En god smärtlindring efter operation leder till minskat lidande och kortare vårdtider. Syfte: Syftet med examensarbetet var att undersöka hur sjuksköterskor kan bedöma postoperativ smärta hos patienter med höftfraktur. Metod: En litteraturstudie där 10 artiklar granskats och sammanställts. Resultat: Det finns många olika instrument för smärtbedömning. Det är viktigt att anpassa instrumentet efter patientens resurser då risken för felbedömning minskar. Ålder och kognitiv förmåga är två faktorer som påverkar bedömningen av smärta. Kommunikationen mellan sjuksköterska och patienten påverkar också smärtbedömningen. Den kan underlättas genom ett patientanpassat språk som också ger patienten möjlighet att förmedla sin smärta till sjuksköterskan. / Background: It occurs about 18 000 hip fractures in Sweden each year and that number is rising with the aging population. A good pain relief after surgery leads to decreased pain and shorter hospitalization. Aim: To explore how nurses can assess postoperative pain in patients with hip fracture. Method: A literature review in which ten articles have been reviewed and put together. Results: There are many different tools for pain assessment. It is important to adapt the instrument to the patient's resources when the risk of error decreases. Age and cognitive ability are two factors that affect the assessment of pain. The communication between the nurse and the patient also influences pain assessment. It can be facilitated by a patient appropriate language, which also gives the patient the opportunity to communicate their pain to the nurse.

Äldre patienter med höftfraktur löper pga hög ålder och immobilitet en ökad risk att utveckla trycksår. Detta skapar onödigt mänskligt lidande och ökade samhällskostnader. Många trycksårsfall kan undvikas om preventiva åtgärder sätts in i ett tidigt skede. Syftet med litteraturstudien var att studera hur sjuksköterskor kan förebygga trycksår hos ovannämnda patientgrupp. Metoden är baserad på en litteraturstudie med sökning i flera databaser. Tio artiklar, kvalitativa och kvantitativa och litteratur har bearbetats och ligger till grund för resultatet. Resultatet visar på sju preventiva åtgärder som sjuksköterskor kan göra för att förebygga uppkomsten av trycksår hos patienter med höftfraktur. Slutsatsen är att trycksårprevention är ett område som kräver preventiva åtgärder och kan underlättas genom ett samarbete mellan olika yrkeskårer och en god utbildningsnivå hos sjuksköterskor. / Elderly patients with hip fracture are because of their high age and immobility a group with a high risk for developing pressure ulcers. This brings unnecessary human suffering and increased costs for society. Many pressure ulcers could be avoided with an early prevention. The aim of this review was to study how nurses are able to prevent pressure ulcers in this group of patients. The method is a literature review that consisted of searches in several databases. The result is based on ten articles, qualitative, quantitative and reviews. The result shows seven different preventive measures that nurses can do to prevent pressure ulcers among patients with hip fracture. The conclusion is that pressure ulcer prevention is an area that demands preventive measures. The study has identified seven measures that facilitates with co-operation between the different professions and an adequate education among nurses.

Lågt protein- och energiintag är vanliga kännetecken hos höftfrakturspatienter. Under sjukhusvistelsen fortsätter ofta det otillräckliga intaget, vilket kan utgöra ett hinder för den funktionella återhämtningen. Syftet med denna studie är att belysa nutritionens betydelse för tillfrisknandet efter en höftfraktur och undersöka vilken roll sjuksköterskan har i detta sammanhang. Följande frågeställningar eftersträvas att besvaras: Hur påverkar patientens nutritionsstatus tillfrisknandet efter en höftfraktur? Vilken roll har sjuksköterskan i detta eventuella samband? Teoretisk referensram för arbetet är Doris Carnevalis Dagligt liv – Funktionellt hälsotillstånd – modellen. Metoden är en systematisk litteraturstudie som bygger på 10 vetenskapliga artiklar. Resultatet visar att nutritionen har en betydelse men att fenomenet är komplext och frågan kontroversiell. Analysen resulterade i följande teman: nutritionsstatus, funktionell förmåga och dagligt liv, vistelsetid på sjukhus och rehabiliteringsavdelning, sjuksköterskans roll och omvårdnadens betydelse. / Low protein- and energy intake is a common phenomenon in patients with a hip fracture. During the hospitalization these patients often continues to have a low intake, which can lead to a negative outcome on the recovery of function. The aim of this study is to acquire knowledge of nutrition and its impact on the recovering after a hip fracture and to investigate which part the nurse has in this consistency. The following questions strive to be answered: How does the nutrition status of the patient affect the recovering after a hip fracture? Which part does the nurse have in this possible relation? The theoretical framework for the study is Doris Carnevali´s Daily life – health related function model. The method is a systematic literature review and it’s based on ten scientific articles. The result show that nutrition has some impact but the phenomenon is complex and the question controversial. The analysis resulted in following themes: nutrition status, functional ability and daily life, length of stay in hospital or in a rehabilitation ward, the nurse´s part and the meaning of the nursing care.

Abstrakt Bakgrund: Europas befolkning växer och åldras. Det förväntas att en tredjedel av Europas befolkning kommer vara över 65 år och personer som är över 80 år kommer att fördubblas år 2030. Detta kommer påverka sjukvården, inte minst den kirurgiska sjukvården med en ökning av patienter. Bland den äldre befolkningen är höftfrakturer ett stort hälsoproblem som medför sjuklighet, lidande och mortalitet. Hälsotillståndet hos personer som är över 65 år påverkas i allmänhet allvarligt både fysiskt och psykologiskt men även på en social nivå efter en höftfraktur. Ungefär 30 % av alla äldre med en höftfraktur blir deprimerade och depressionen kan börja redan på den postoperativa avdelningen. Syfte: Syftet med studien är att beskriva äldre personers upplevelse av att vårdas på en postoperativ avdelning efter höftfraktur. Metod: Datainsamlingen har gjorts med hjälp av semistrukturerade personliga intervjuer. Sju personer över 65 år som gjort en höftoperation intervjuades och data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom fyra huvudkategorier, Att behöva anpassad och upprepad information, En god vårdrelation är betydelsefullt för att känna trygghet, Känslor av smärta, illamående och nedstämdhet samt Att vårdas i en stressig miljö och svårigheter att bevara integriteten. Deltagarna upplevde att kommunikationen med vårdpersonalen behövde anpassas och upprepas för att de skulle kunna ta till sig allt. När en god vårdrelation skapades upplevde deltagarna en trygghet. På den postoperativa avdelningen upplevde de äldre både smärta, illamående och känslor av nedstämdhet. Vårdmiljön på den postoperativa avdelningen upplevdes som stressig och miljön innebar ett hot mot integriteten på grund av svårigheter att bevara sekretess och avskildhet. Slutsats: Äldre personer upplevde att intensivvårdssjuksköterskan var viktig och fungerade som en stöttepelare som gav god information. Det gjorde att den äldre personen upplevde trygghet. För den äldre var de också viktigt att intensivvårdssjuksköterskan arbetade för att minska negativa upplevelser som smärta, illamående och nedstämdhet.

Bakgrund: Höftfrakturer hos äldre är ett vanligt hälsoproblem i Sverige och runt om i världen, vilket i många fall kan resultera i svåra komplikationer som i sin tur innebär längre sjukhusvistelser. Tidig mobilisering efter höftfrakturkirurgi är viktigt för en förbättrad återhämtning samt för att förebygga komplikationer. Rehabilitering syftar till att återställa den tidigare rörelseförmågan, men många patienter uppnår inte samma fullständiga aktivitetsnivå som de hade innan frakturen. Tidig mobilisering är en nyckelfaktor för att förbättra rehabiliteringen hos äldre patienter med höftfrakturer. Syfte: Syftet var att belysa faktorer som påverkar tidig mobilisering efter en höftfraktur hos äldre patienter. Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturstudie, baserad på nio vetenskapliga artiklar som valdes ut och granskades. Resultat: Tre kategorier identifierades, Begränsningar hos patienten, Drivkraft och rädslor samt Personalrelaterade faktorer. De främsta faktorerna som hindrar den tidiga mobiliseringen är kognitiv funktionsnedsättning, samtidiga ohälsotillstånd, rädslor och personalens förutfattade meningar. Patientdrivkrafter såsom motivation samt stöd och uppmuntran från personalen är fynd som bidrar till en framgångsrik mobilisering. Konklusion: Personal inom vården behöver tydliga riktlinjer och kunskap om tidig mobilisering efter höftfraktur, mer forskning kring sjuksköterskans roll vid tidig mobilisering behövs. / Background: Hip fractures in the elderly are a common health problem in Sweden and around the world, which in many cases can result in severe complications, which mean more extended hospital stays. Early mobilization after hip fracture surgery is essential for improving recovery and preventing complications. Rehabilitation aims to restore the patient’s previous mobility, but many patients do not achieve their whole pre-fracture activity level. Mobilization is crucial to improving rehabilitation for elderly patients with hip fractures. Aim: The aim was to investigate factors that influencing early mobilization after a hip fracture in elderly patients. Method: The study was conducted as a general literature study and nine articles were selected and reviewed. Results: Three categories were identified, Patient limitations, Drive and fears and Staff-related factors. The main factors preventing early mobilization are cognitive impairment, co-existing health conditions, fears and staff preconceptions. Patients’ drive such as motivation and support and encouragement from staff, are findings that contribute to successful mobilization. Conclusion: Healthcare professionals need clear guidelines and knowledge about early mobilization after hip fracture, and more research on the role of nurses in early mobilization is needed.

Antalet höftfrakturer ökar med en allt åldrande befolkning. För individen kan det medföra psykiska och fysiska konsekvenser med risk för bestående funktionsnedsättning. Återhämtningen och rehabiliteringen är inte avslutad vid utskrivning utan fortsätter under en längre tid. Studiens syfte var att undersöka hur den äldre patienten med höftfraktur efter hemgång upplevde dagliga aktiviteter med fokus fysisk aktivitet. Metoden som användes var en allmän litteraturstudie med inspiration från kvalitativ analys i artikelbearbetningen. Resultatet beskrevs utifrån kategorierna Upplevelsen av begränsningar, Upplevelsen av minskad självständighet och Upplevelsen av att anpassning krävs. De äldre upplevde begränsningar efter höftfrakturer som nedsatt rörelseförmåga och fallrädsla vilket kunde resultera i en isolerad tillvaro med minskad självständighet i daglig- och fysisk aktivitet. Det psykiska måendet påverkades negativt till följd av begränsningar med känslor av frustration och nedstämdhet. Information om tiden efter höftfrakturen ansågs bristande. Ett behov av anpassning infann sig med tillämpning av olika strategier för att klara aktiviteterna. Litteraturstudiens resultat synliggör att återhämtningen var en lång process, präglad av begränsningar i utförandet av aktiviteter. / The number of hip fractures increases with an aging population. For the individual, it can have psychological and physical consequences with the risk of permanent disability. The recovery and rehabilitation is not completed at discharge but continues for a longer time. The aim of the study was to investigate how the elderly patient with hip fracture after returning home experienced daily activities focusing on physical activity. The method used was a general literature study with inspiration from qualitative analysis in the article processing. The result was described based on the categories The experience of perceived limitations, The experience of reduced independence and The experience of required adaptation. The elderly experienced limitations on hip fractures such as reduced mobility and fear of falling, which could result in an isolated existence with reduced independence in daily- and physical activity. The mental attitude was adversely affected by limitations with feelings of frustration and depression. Information about the time after the hip fracture was considered lacking. A need to adapt occurred with the application of different strategies to cope with activities. The results of the literature study shows that the recovery was a long process, characterized by the limitations in the performance of activities.

Inledning: När en höftfraktur är ockult betyder det att den inte syns på en konventionell röntgenbild. Cirka fem procent av alla cervikala höftfrakturer är ockulta. För att diagnostisera en ockult höftfraktur behöver patienten undersökas vidare med en annan modalitet. En sådan potentionell modalitet är datortomografin, som på ett detaljrikt sätt återger patientens anatomi. Fördröjning till operation ökar risken för dödlighet under tiden patienten är hospitaliserad och det är därför viktigt att patienten får sin diagnos så snabbt som möjligt. Syfte: Att skapa en översikt om kunskapsläget gällande datortomografi vid diagnostisering av ockulta höftfrakturer som inte detekterats på konventionell röntgen. Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturöversikt. Tio vetenskapliga artiklar av kvantitativ metod inkluderades. Resultat: Modaliteten datortomografi detekterade inte alla ockulta höftfrakturer utan patienter fick i flera fall genomgå ytterligare undersökning. Det gemensamma medelvärdet av sensitiviteten hos fyra av de vetenskapliga studierna var 83,3 % och det gemensamma medelvärdet för specificiteten var 99,15 %. Vidare visade sex studier att datortomografi tillsammans missat totalt 15 ockulta höftfrakturer hos 595 patienter. Tiden efter första undersökning med konventionell röntgen till dess att patienten fått genomgå en datortomografiundersökning skiljde sig mellan patienterna och de olika studierna. Det snabbaste medelvärdet för tiden mellan konventionell röntgen och undersökning med datortomografi var 3 timmar och 42 minuter. Slutsats: Datortomografi detekterar inte alla ockulta höftfrakturer och patienter behöver i många fall genomgå ytterligare undersökning för att rätt diagnos ska ställas. / Background: A hip fracture is occult when it is not visible on plain x-rays. About five percent of all cervical hip fractures are occult. To diagnose the occult hip fracture, the patient must undergo further examination with another modality. Computed tomography can be such a potential examination since it gives a clear picture of the patient’s anatomy. Delay to surgery increases the risk of mortality while the patient is hospitalized, and it is therefore important that the patient get the diagnosis as quickly as possible. Purpose: To create an overview of the knowledge situation regarding computed tomography in the diagnosis of occult hip fractures not detected by plain x-rays. Method: The study was conducted as a general literature review. Ten scientific articles of quantitative method were included. Results: Computed tomography did not detect all occult hip fractures and in many cases patients had to undergo further examination. The common meantime of the sensitivity based on four of the scientific articles was 83.3 % and the common specificity was 99.15 %. Of the remaining six articles computed tomography missed a total of 15 occult hip fractures in 595 patients. The meantime after the first examination with plain x-ray until the patient received a computed tomography differed between the patients and studies. The fastest meantime was 3 hours and 42 minutes. Conclusion: Computed tomography does not detect all occult hip fractures, and in many cases patients need to undergo further examination for the correct diagnosis.

Bakgrund: Åldersrelaterade sjukdomar och skador som höftledsartros och höftfrakturer ökar i takt med att befolkningen blir allt äldre. Vårdkostnader för smärta relaterat till höftkirurgi förväntas därmed öka. För att äldre ska få fullgod smärtlindring som kan öka chansen för en effektiv rehabilitering krävs kunskap om upplevelser hos patienter äldre än 50 år. Syfte: Att beskriva upplevelser av smärta och smärtlindring hos patienter som genomgått höftkirurgi. Metod: Litteraturstudien omfattade 11 vetenskapliga artiklar. Samtliga artiklar var publicerade mellan år 2003 och 2019 och använde sig av kvalitativa metoder. Patientgruppen omfattade personer mellan 50 år och äldre. Huvudresultat: Smärtan efter höftkirurgi var som mest påtaglig de första dagarna och särskilt vid mobilisering. Långvarig smärta påverkade förmågan att klara av vardagsaktiviteter och bidrog till en mer isolerad tillvaro. Den långvariga smärtan skapade även känslor av frustration och hopplöshet. Samtidigt förekom ett accepterande förhållningssätt där smärtan sågs som naturlig och som en del av läkningsprocessen. Smärtlindringen var central för rehabiliteringen och återanpassningen till det vardagliga livet. Det fanns dock en rädsla för läkemedelsbiverkningar hos många äldre. Slutsats: Det fanns stora variationer i hur smärtan upplevdes, hanterades och kommunicerades. Äldre patienter riskerar dessutom att inte få fullgod smärtlindring. Smärta behöver kommuniceras på fler sätt än genom enbart skattning av intensitet. Sjuksköterskan har därför en central roll i att hjälpa patienten att hitta mening med lidande och smärta, vilket är en viktigt del i personcentrerad vård. Smärtan kan annars leda till försämrad rehabilitering samt ökade vårdkostnader som följd. / Introduction: Age-related illnesses and injuries such as hip arthrosis and hip fractures are increasing as the population grows older. Costs for pain related to hip surgery are thus expected to increase. Knowledge of experiences in patients older than 50 years is required for the elderly to receive adequate pain relief that can increase the chance of effective rehabilitation. Aim: To describe experiences of pain and pain relief in patients who have undergone hip surgery. Methods: The literature study included 11 scientific articles. All articles used qualitative methods and were published between 2003 and 2019. The patient group included persons between 50 years and older. Results: The pain was experienced by the whole individual and in a unique way for each person. The pain after hip surgery was most evident during the first few days, and especially during mobilization. Prolonged pain affected the ability to cope with everyday activities and contributed to isolation. The lingering pain also created feelings of frustration and hopelessness. At the same time, there was an accepting approach where the pain was seen as natural and as part of the healing process. The pain relief of the elderly was central to the rehabilitation and re-adjustment to everyday life. However, there was a fear of drug side effects among many elderly people. Conclusion: There were large variations in how the pain was experienced, managed and communicated. There was also a risk that elderly patients did not receive adequate pain relief. Pain needs to be communicated in more ways than by estimating intensity alone. The nurse therefore has a central role in helping the patient find meaning with suffering and pain, which is an important part of person-centered care. The pain can otherwise lead to impaired rehabilitation as well as increased health care costs as a result.

Bakgrund: Höftfraktur hos äldre är en vanlig anledning till inläggning på ortopediska avdelningar. Att som äldre patient vårdas på sjukhus är associerat med negativa hälsoeffekter då det påverkar förmågan att utföra aktiviteter i dagliga livet (ADL), ADL är grundläggande för att en patient ska kunna klara sig hemma utan stöd från vården. Under vårdtiden behöver denna förmåga bedömas i syfte att skapa rätt omvårdnadsåtgärder för att bibehålla patientens ADL, samt sträva efter att dessa aktiviteter utförs självständigt. Syfte: Identifiera vilka åtgärder som kan främja äldre patienter till bibehållen ADL efter genomgången höftoperation. Metod: En allmän litteraturstudie användes för att besvara syftet. Resultat: Resultatet presenteras i fyra teman: “Tidig mobilisering”, “Personcentrerad rehabilitering”, “Stöd för att optimera näringsintaget” samt “Användandet av mätinstrument”. För att beskriva ADL användes flera mätskalor som gav information om patientens utgångspunkt och effekten av rehabilitering. Patienter som mobiliserades tidigt efter operationen hade en minskad risk för komplikationer och därmed hade patienten större möjlighet att återhämta sin personliga ADL-förmåga. Välutbildad vårdpersonal gav personcentrerad och tydlig information, vilket gjorde att rehabiliteringsplanen följdes. Ytterligare information om patientens näringsintag behövde införskaffas för att kunna optimera rehabiliteringen, då patienterna led av otillräcklig näringstillförsel. Konklusion: För att hjälpa patienten till bibehållen ADL under vårdtiden behövs kontinuerlig personcentrerad information från vårdpersonalen, när personal är välutbildad finns det bättre möjlighet för patientinvolvering. Detta kan uppmuntra till att omvårdnadsåtgärderna utförs och följs av patienten. Näringsintaget behöver identifieras och observeras för att patienten ska få i sig tillräckligt med näring och få ut det mesta av rehabiliteringen. / Background: Hip fracture among elderly is a common reason for patient admission to orthopedic wards. Being treated in a hospital as an elderly patient is associated with adverse health effects, as it affects their ability to perform activities of daily living (ADL). ADL is fundamental for patients to manage at home without support from caregivers. During hospitalization this ability needs to be assessed in order to create the right nursing measures to maintain the patients ADL, as well as strive for these activities to be performed independently. Aim: Identify which measures can promote elderly patients to maintain ADL after undergoing hip surgery. Method: A general literature study was used to answer the purpose. Results: The results are comprised of four themes: "Early mobilization", "Person-centered rehabilitation", "Support for optimizing nutrient intake” and “The usage of measuring instruments”. To examine ADL, several measurement scales were used that provided information about the patient's starting point and the effect of rehabilitation. Patients who were mobilized early after surgery had a reduced risk of complications and thus the patient had a greater opportunity to regain their personal ADL ability. Well-trained staff provided person-centered care and clear information, which meant that the rehabilitation plan is followed. Additional information about the patient's nutritional intake needed to be obtained in order to optimize rehabilitation, as the patients suffered from insufficient nutritional supply. Conclusion: To help the patient to maintain ADL during the care period, continuous person-centered information from the care staff is needed, when the staff is well trained, there is a better opportunity for patient involvement. This can encourage the nursing measures to be performed and followed by the patient. Nutritional intake needs to be identified and observed in order for the patient to get enough nutrition and get the most out of the rehabilitation.