<p>Syftet med vår undersökning var att ta reda på huruvida pedagogernas förhållningssätt och arbetsmetoder kan främja delaktigheten för barn med hörselnedsättningar i förskolan. Huvudfrågeställningarna som ställdes var hur pedagogerna beskriver sitt arbets- och förhållningssätt för att främja barnets sociala miljö. Hur beskriver pedagogerna sitt arbets- och förhållningsätt i den pedagogiska miljön? Hur beskriver pedagogerna utformningen av den fysiska miljön? De teorier vi funnit relevanta i detta sammanhang handlar om hur fysisk, social och pedagogisk miljö är viktiga faktorer för delaktighet. För att finna svar på våra frågor använde vi oss av kvalitativa intervjuer som genomfördes med fem olika pedagoger vid olika förskolor. Resultatet visade att det fanns möjligheter för barnen med hörselnedsättningar till delaktighet, men att det samtidigt är ett område som kan utvecklas betydligt mer.</p>

Inledning: I dagens läge ligger mycket fokus på teknik inom hörselvården och den del i rehabiliteringen som fokuserar på tankar och känslor har kommit i skymundan. Gruppcounseling är ett sätt att avhjälpa detta på ett kostnadseffektivt sätt. Syfte: Att beskriva och diskutera audiologisk counseling och hur detta kan användas i grupputförande mot vuxna med hörselnedsättning. Fokus ligger på innehålls- och individanpassad counseling. Metod: En litteraturstudie har genomförts. Resultat: Beskriver centrala komponenter inom audiologisk counseling, så som hörselorganets anatomi och fysiologi, coping, känslohantering, kommunikationsstrategier och avslappning. Dessa diskuteras även i relation av gruppcounseling. I resultatet ingår även en beskrivning av audionomen och de anhörigas roll i gruppcounseling. Diskussion: Utifrån resultatet har det visat sig att gruppcounseling är väl lämpat att genomföra i grupp. I diskussionsavsnittet diskuteras de delar som tagits upp i resultatet och detta utmynnar i ett förslag på hur det går att arbeta med de olika delarna som presenteras i resultatet.

Syftet med vår examensuppsats har varit att undersöka pedagogers föreställningar kring kommunikation i ett klassrum där minst en elev lider av hörselnedsättning. För att nå vårt syfte har vi intervjuat 7 pedagoger som arbetar i en sådan klass. För att sammanställa vår empiri har vi valt att använda oss av en matris, där vi delade upp intervjustoffet i fyra kategorier, kommunikation, relation, miljöanpassning och hjälpmedel. Utifrån matrisen analyserade och tolkade vi våra respondenters svar utifrån våra frågeställningar. Vi kom slutligen fram till att estetiska uttrycksmedel kan vara lämpliga att utgå ifrån både för den hörselskadade eleven och för de hörande. Även tekniska hjälpmedel anser vi vara viktiga för att kommunikationen ska fungera i en sådan klass. Men viktigast är kanske ändå att det är bra relationer mellan de närvarande i klassrummet. Det motverkar missförstånd och skapar en bra lärandemiljö.

No description available.

Bakgrund: Att få ta del av gruppinformation inom vården har visat sig vara en betydelsefull del av rehabiliteringen för både patienter och deras anhöriga. Hörselinformation i grupp inför patienters hörselrehabilitering är en del av informationsrutinen på flera hörcentraler i Sverige. Dock finns det endast ett fåtal undersökningar som utvärderar hörselinformationstillfället utifrån ett patient- och anhörigperspektiv. Genom att utvärdera om hörselinformationstillfällena är meningsfulla för deltagarna undersöktes även om den tid som läggs ner av audionomerna är effektiv. Syfte: Syftet med undersökningen är att kartlägga patienters och anhörigas åsikter om den hörselinformation som ges i grupp inför en hörselrehabilitering. Kartläggningen avser områdena: Information och informationsmängd, Hörselinformationstillfällets upplägg, Utbyte av erfarenheter, Orsaker till anhörigas närvaro samt Förståelse motivation och delaktighet. Metod: Två enkäter konstruerades, en för patienter och en för anhöriga, därefter genomfördes en enkätundersökning i samband med nio hörselinformationstillfällen. Urvalet baserades på patienter och anhöriga, oavsett ålder och kön, som deltagit vid dessa hörselinformationstillfällen, inom en svensk hörsel- och dövverksamhet.   Resultat: Överlag ansåg informanterna, att de fått lagom mängd information om hörsel, hörselnedsättning och hörselrehabilitering. Flertalet informanter upplevde att de fått chansen att vara delaktiga, fått tillfälle att utbyta erfarenheter samt fått en större förståelse för hur hörselnedsättningar kan påverka vardagslivet. De anhöriga följde med av olika anledningar, bland annat som stöd, transporthjälp eller av eget intresse. Efter hörselinformationstillfället upplevde majoriteten av patienterna att de blivit mer motiverade till att påbörja hörselrehabiliteringen. Det framkom även att flertalet av informanterna skulle rekommendera andra med hörselnedsättning och deras anhöriga att delta i hörselinformation.

Elever med hörselnedsättning uppnår generellt inte lika höga betyg som hörande elever. Forskningen kring hur elever med hörselnedsättning tillägnar sig kunskap via språket är eftersatt. Syftet med denna studie är därför att undersöka hur man arbetar för att främja språkutvecklingen hos eleverna i en hörselklass. Följande frågor studeras i undersökningen: Vilka potentiella områden för språkutveckling finns det? Vilka faktorer försvårar eller förhindrar språkutvecklingen? Hur anpassas den språkliga, fysiska och pedagogiska miljön för att främja språkutvecklingen? I studien deltog eleverna i en hörselklass i årskurs sju. Data samlades in med hjälp av observationer, en elevenkät samt en lärarintervju och analyserades tematiskt. Resultaten visade att elevernas språkutveckling främjas då lärarna använder stödtecken. Språkbruk som utgår från elevernas intressesfär och uppgifter av kommunikativ karaktär, påverkar elevernas språkutveckling positivt. Den hörseltekniska utrustningen förbättrar elevernas möjligheter att göra sig hörda i klassrummet men begränsar möjligheterna att utveckla den dialogiska kompetensen. Genom att lärarna tar god tid på sig att introducera begrepp, förankra kunskap hos eleverna samt avlastar deras arbetsminne, stöttas eleverna i utarbetandet av de egna inlärningsstrategierna och lyssnandestrategierna. Eftersom elever med hörselnedsättning utgör en minoritet förbises ofta deras språkliga behov. En nyckel till elevernas framgång i skolan, visade sig vara att se deras verkliga behov för att kunna utvecklas språkligt och att stötta eleverna att komma vidare i denna utveckling, utifrån individens förutsättningar. / Pupils with impaired hearing do not reach as high marks as pupils with no hearing-impairment. The research about how pupils with impaired hearing assimilate knowledge through their language are, to a certain degree, neglected. The purpose of this search is to examine possible ways to promote the language development in a class of impaired hearing pupils. The following questions were in focus: Which were the main domains for language development in the class? Which were the aggravating circumstances for the language development? Which were the possible ways to adjust the linguistic-, physical- and pedagogical settings in order to promote the language development? The participants in this study were adolescents, in a class for impaired hearing pupils. Data was collected by observations, a questionnaire, and an interview with one of the teachers. Data was divided into topics. The language development was promoted when the teachers reinforced the spoken language with signs borrowed from the sign language. Linguistic usage based on the interests of the pupils and exercises promoting communication will affect the language development, as will be seen from the results. The hearing loop and the hearing aids will improve the pupils ability to be heard in the classroom, but it will also limit their ability to develop capacity of taking part in dialogues. By introducing knowledge slow and gentle, by anchoring the knowledge, and by relieving the pressure on the pupils working memory, the pupils will be supported in the preparation of their own learning strategies. / Datum för presentation: 2011-01-14

Syftet med denna studie är att belysa mångkulturella elevers teckenspråksanvändning i skolsituationer. I hörselskolor idag får elever med hörselnedsättning möjlighet att lära sig teckenspråk. Genom att använda mig av fokusgrupp som metod fick eleverna själva berätta vad de hade upplevt, kände, tyckte och tänkte kring teckenspråk och när de själva använder sig av teckenspråket. Elever med hörselnedsättnings behov av teckenspråk är självklar då de inte kan uppfatta tal i bullriga miljöer och där teckenspråk skulle innebära att eleven kan kommunicera utan kommunikativa hinder. Därför är det viktigt att lärarna i skolan har kunskaper om och i teckenspråk men också i motivationsarbete. Sammanfattningsvis har studien visat att lärarna bör lyssna på eleverna och se dem som individer där teckenspråk och deras hörselnedsättning är en del av dem. Ett motivationsarbete där elevernas bakgrund, känslor och tankar tas i beaktande är en förutsättning för elevernas självbild och fortsatta utveckling. Elevernas mångkulturella bakgrund överskuggade inte hörselnedsättningen utan tvärtom. Det vill säga att elevernas hörselnedsättning överskuggade allt. Deras bakgrund var av inte avgörande för inställningen av användandet av teckenspråk.

Prosodi utgörs bland annat av variationer i tonhöjd, så kallade tonglidningar. Dessa tonglidningar förmedlar såväl språkligt som emotionellt innehåll i talet. Förmågan att uppfatta skillnader i tonhöjd kallas frekvensdiskriminering. Eftersom denna förmåga kan påverkas negativt av en sensorineural hörselskada är det tänkbart att hörselskadan även kan påverka perceptionen av prosodi. Syftet med studien var att undersöka om det finns ett samband mellan perception av tonglidningar och perception av prosodi samt om det finns en skillnad i dessa förmågor hos normalhörande respektive personer med en hörselnedsättning. I studien ingick två grupper, en inkluderade elva deltagare med normal hörsel och den andra åtta deltagare med en hörselnedsättning. Deltagarna fick genomföra sex test som undersökte perception av tal i brus, tonglidning i a-ljud respektive ord, ordaccent samt emotionell prosodi. De fick även fylla i en enkät om hur de upplevde sin hörsel och perception av emotionell prosodi. Normalhörande presterade bättre på samtliga test och det fanns en statistiskt signifikant skillnad mellan grupperna för fem av sex test. Resultatet visade att det fanns ett samband mellan tonglidning och emotionell prosodi framför allt när det gäller tonglidning i ord. Detta indikerar att personer med en nedsatt frekvensdiskrimineringsförmåga också har en nedsatt förmåga att uppfatta emotionella nyanser i tal. Sambandet mellan förmågan att uppfatta emotionell prosodi och grad av hörselnedsättning var dock starkare. Med en nedsatt förmåga att uppfatta emotionell prosodi ökar risken för missförstånd vid verbal kommunikation. Vidare studier behövs dock för att säkerställa resultaten.

I Sverige erbjuds barn med hörselnedsättning cochleaimplantat (CI) eller hörapparat (HA) beroende på typ och grad av hörselskada. Med CI möjliggörs utveckling av talat språk för barn som fötts döva eller gravt hörselskadade. Den tekniska utvecklingen jämte pedagogiska insatser har lett till en allt bättre språklig och kognitiv utveckling hos barn med hörselnedsättning och ett minskande glapp till jämnåriga normalhörande barn. Syftet med denna studie var att undersöka olika aspekter av arbetsminne och läsförmåga hos nio barn med CI och sju barn med hörapparat. Femtifem barn med normal hörsel utgjorde referensgrupp. Barnen var mellan sju och elva år gamla. Fonologiskt, komplext och visuellt arbetsminne samt ordavkodning, nonordsavkodning och läsförståelse prövades. Resultaten visade ingen övergripande skillnad mellan grupperna gällande läsförmåga. Barn med CI presterade lägre än de andra grupperna gällande fonologiskt arbetsminne medan barn med HA presterade lägre än barnen med normal hörsel. Inga övriga signifikanta skillnader avseende visuellt eller komplext arbetsminne noterades. Starka positiva korrelationer mellan fonologiskt respektive komplext arbetsminne och de olika aspekterna av läsförmåga noterades hos såväl barn med CI som normalhörande barn men inte hos barn med hörapparat. Barn med normal hörsel uppvisade även en signifikant korrelation mellan visuellt arbetsminne och läsförståelse, något som inte observerades hos barn med CI. Studiens resultat indikerar att barn med CI eller HA i de lägre skolåldrarna uppnår samma nivå när det gäller läsutvecklingen som barn med normal hörsel Vidare indikerar resultaten på att barn med CI tar sig an läsning på liknande sätt som barn med normal hörsel.

Sammanfattning: Ljudlokalisering är en viktig hörselfunktion och fungerar bäst med en god binaural hörsel. För att kunna lokalisera ljud använder hörselsystemet ett antal faktorer. Vid en sensorineural hörselskada påverkas förmågan att uppfatta de här faktorerna. Syftet med studien var att förklara de faktorer som inverkar vid ljudlokalisering och hur riktningshörseln påverkas vid en sensorineural hörselskada. Det här utfördes genom att granska och sammanställa aktuell forskning i en forskningsöversikt. Resultatet visar att de viktigaste faktorerna vid ljudlokalisering i det horisontella och vertikala planet är interaural tidsskillnad, interaural styrkeskillnad och olika spektrala faktorer. Andra faktorer av vikt vid ljudlokalisering är ljudets amplitud, konkurrerande ljud, ljudkällans placering och avståndet till ljudkällan. Vid avståndsbedömning är den viktigaste akustiska faktorn ljudets amplitud, men de spektrala faktorerna har en viss inverkan även här. Resultatet visar att sensorineuralt hörselskadade personer överlag har en sämre förmåga att tillgodogöra sig de akustiska faktorer som påverkar lokalisering av ljud jämfört med normalhörande personer.