<p>Mobiltelefoni är ett ständigt ämne då det hela tiden sker utvecklingar. Dock finns det en gruppsom inte har lika stort deltagande i detta område som andra. Dessa personer är synskadade på olika nivåer. Vi har i denna uppsats studerat hård- och mjukvaror för synskadade inom mobiltelefoni ur en användares perspektiv. Vi har ställt frågan:</p><p><p><em>”Vilka särskilda behov gällande mobiltelefoni har synskadade användare och hur kan dessa omsättas i hårdvara och mjukvara?”</em></p><p>Vi har genom telefonintervjuer identifierat åtta användares behov av hård- och mjukvara för synskadade för att kunna ge förslag på en anpassad hårdvara samt en förbättring av en mjukvara. Vi har vidare utvärderat dessa behov i en workshop med synskadade användare för att få ett slutgiltigt förslag på hård- och mjukvara som är tillgänglig och användbar för synskadade personer. Vi har funnit att de viktigaste attributen i hård- och mjukvara är en tydlig logik i uppbyggnaden samt funktionalitet och enkelhet.</p></p>

Avhandlingen berör funktionshindrade barns lek och aktivitet och den är en studie av strukturer och utförande i förskola för dessa barn. Avhandlingens utgångspunkter består av tre delar. Den första delen berör min egen erfarenhet av arbete i omsorger om funktionshindrade. Den andra delen tar upp den miljörelaterade synen på funktionshinder samt organisation och omorganisation i omsorg om personer med funktionshinder och i barnomsorg. Den tredje delen består av ett aktivitetsperspektiv. Aktivitet ses här som bestående dels av en struktur och dels ett utförande. Strukturen föregår utförandet men inte på ett deterministiskt sätt. Det betyder att strukturen styr, lockar fram och vägleder utförandet i en aktivitet. Det betyder också att strukturen innehåller kulturellt förankrade normer för ett typiskt utförande av en aktivitet. Struktur och utförande står i ett dialektiskt förhållande till varandra och strukturen kan därför också påverkas och förändras genom aktivt agerande. Studiens syfte är för det första att undersöka förskolan som institution och organisation för barn med funktionshinder vilket inkluderar den verksamhet som förekommer där. Avhandlingen syftar för det andra till en teorigenererande aktivitetsanalys när det gäller aktiviteter och lekar för funktionshindrade barn. Studien är kvalitativ och har vägletts av grounded theory metoden. Data för studien samlades in genom deltagande observationer i två faser. Under fas 1 fördes fältanteckningar och under fas 2 gjordes videoinspelningar. Analys av data påbörjades samtidigt med datainsamlingen men slutfördes senare efter avslutad fältfas. I resultaten beskrivs två olika slags förskoleverksamheter. Resultaten redovisar också aktivitetsanalysens fem olika aktivitetssituationer. Dessa är anomilek, undervisande situationer, meningsfulla situationer, mobbingsituationer och rituella situationer. Var och en av dessa har olika strukturella egenskaper. Dessa egenskaper berör komplexitet, flexibilitet och social sammanhållning. Innovativa aktivitets- och lekutföranden i meningsfulla situationer och ritualism har identifierats som leksätt som är alternativa utförandemöjligheter för barn med funktionshinder.

Avsikten med denna studie var att belysa hur funktionshindrade barn uppfattas av andra barn. Jag intervjuade tio barn i år 4, från två olika skolor. I den ena skolan går flera funktionshindrade elever. Jag valde att samtala med barnen utifrån 6 bilder föreställande andra barn - 4 med olika funktionshinder och 2 utan synbara funktionshinder. De slutsatser jag tycker mig kan dra utifrån det material jag har, var att alla tio respondenter hade en relativt enhetlig uppfattning om hur funktionshindrade barn tänker och känner. Skillnaden mellan skolorna var att de barn som var vana att se funktionshindrade i större utsträckning kunde identifiera olika typer av funktionshinder, och att de då i någon mån hade en klarare uppfattning om hur de tycker att funktionshindrade bör behandlas. Alla barnen jag talade med uttryckte sympati för de funktionshindrade barnen. Genomgående var också uppfattningen att funktionshindrade är det synd om, och de bör därför behandlas med extra hänsyn och respekt. Ju mer avvikande de funktionshindrade ser ut, ju mer särskilda från respondenterna upplevs de av dessa. De upplevs tänka på och tycka om att göra andra saker. Exempelvis tros funktionshindrade haft anledning att fundera över existentiella frågor i högre utsträckning, och är således inte lika materialistiska som andra barn. Barn utan synbara funktionshinder upplevs tycka om populär musik och"såpor"i tv - sådant som av respondenterna upplevs som"normalt". Detta var gemensamt för båda grupperna av barn, liksom att de gav uttryck för uppfattningen att ett avvikande yttre också innebär ett avvikande inre.

Different kinds of cultural studies can be used in order to learn more about disability, social policies, attitudes and citizenship. The purpose of this study is to outline some aspects of disability and Swedish society during the 19th century. The ambition is to analyse the issue of the integration of the deaf-mutes and the blind. How did politicians and educators motivate the establishment of compulsory schooling? How was the issue of correction of the body treated? How did they deal with the situation on the labour market? What kind of compensation was contemporary society willing to support? Social policies in the past are likely to be described in terms of control, repression and barriers. This study looks at disability from a more anthropological view which implies the use of hermeneutics, seeking to identify the agent’s own understanding of a problem in order to learn more about how social categorisation and citizenship are integrated and how they change. The use of original sources, such as records from the Swedish parliament and conferences held by experts as well as periodicals, makes this kind of approach possible. This thesis argues that disability must be understood as something that is constantly in the arena of a more dialectical struggle where a number of visions and interests have melted together. In the course of state interventionism and growing social justice, citizenship and disability to a greater extent became a question of honour. Being granted certain rights meant that the individual had passed the test and was now sanctioned as disabled, one who deserved the right to rights. This transition promoted a growing group consciousness. A more dialectical approach perforates the border between social control and humanity since they were not always mutually exclusive.

Berättelser om Downs Syndrom formuleras ofta utifrån, av andra än de som lever med diagnosen. Inom forskning är det vanligtvis genom anhöriga eller omsorgspersonal som vi försöker närma oss en förståelse av vad diagnosen innebär. Mitt syfte här var att, genom intervjuer med vuxna som har Downs Syndrom, studera hur identiteten konstrueras utifrån dessa villkor samt se om det handlar om en avvikaridentitet. För genomförandet använde jag narrativ teori och metod som jag låtit inspireras av den hermeneutiska tolkningsprocessen. Genom att analysera livsberättelser som ett uttryck för identitet som en en språklig process, ville jag fånga och förmedla de berättelser som personerna själva ger uttryck för. Jag fann berättelser om existentiell förlust i relation till det man inte har men "kunde ha haft". Jag fann upplevelser präglade av att vara kropp och av ensamhet samt berättelser om motstånd gentemot en identitet som avvikare. Ett motstånd som resulterar i att individen osynliggörs. Resultatet landar i att förmågan att skapa och upprätthålla en sammanhängande berättelse om sig själv och kunna förmedla den enligt det sociala livets normer, är grundläggande för huruvida en avvikaridentitet tar form eller kan bekämpas. För personer med Downs Syndrom kan detta ta sig uttryck i en mellanrumsidentitet och berättelsen tystnar.

Our study aims at investigating the unit manager’s, within LSS, perceiveddiscretion, when people with Down´s syndrome develop Alzheimer’s disease. We wanted to know what they perceive as limiting factors or facilitators in order to meet changing and/or emerging needs, as well as how they interpret their discretion in relation to this. We have conducted semi-structured qualitative interviews with five unit mangers within LSS.When analyzing the interview material, we have used a theoretical approach from a street-level bureaucracy and from the unit managers’ perceiveddiscretion point of view.Our study’s result demonstrate that the unit managers are experiencing a wide discretion and do not feel a need to widen their identifieddiscretion.

The aim of the present thesis was to examine possible cognitive consequences of acquired hearing loss and the possible impact of these cognitive consequences on the ability to process spoken language presented through visual speechreading or through a cochlear implant. The main findings of the present thesis can be summarised in the following conclusions: (a) The phonological processing capabilities of individuals who have acquired a severe hearing loss or deafness deteriorate progressively as a function of number of years with a complete or partial auditory deprivation. (b) The observed phonological deterioration is restricted to certain aspects of the phonological system. Specifically, the phonological representations of words in the mental lexicon are of less good quality, whereas the phonological system in verbal working memory is preserved. (c) The deterioration of the phonological representations has a negative effect on the individual's ability to process speech, either presented visually (i.e., speechreading) or through a cochlear implant, as it may impair word recognition processes which involve activation of and discrimination between the phonological representations in the lexicon. (d) Thus, the present research describes an acquired cognitive disability not previously documented in the literature, and contributes to the context of other populations with phonological disabilities by showing that a complete or partial deprivation of auditory speech stimulation in adulthood can give rise to a phonological disability. (e) From a clinical point of view, the results from the present thesis suggest that early cochlear implantation after the onset of an acquired severe hearing loss is an important objective in order to reach a high level of speech understanding with the implant.

This dissertation presents a discussion of life in the community for people experiencing psychiatric disabilities in the post-deinstitutional era, with the goal of developing knowledge that can suggest a focus for planning more relevant services and supports. While evaluations of deinsitutionalization have focused on possibilities for providing community, rather than hospital-based services for these individuals, the intention was to support a participatory life in the community, a life defined by much more than just care and treatment. The Mental Health Care Reform of 1995 in Sweden paved the way for this more community-based view of needs related to psychiatric disabilities, as local social services became responsible for supports to a participatory life, “like all others”.  The general aim of this dissertation was to explore and analyze the results of a series of surveys of psychiatric disability, in order to develop knowledge of the social context of the lives which individuals experiencing these disabilities live in the community. More specifically, the aim was to; • describe contacts/interactions between these individuals and the societal organisations with which they seek services or support. • describe characteristics and needs of the individuals identified in these studies as expressed by representatives of the helping system and users who participated in the studies. • develop knowledge of the mechanisms involved in these patterns of seeking support by exploring and analyzing the empirical results within the context of theoretical (social) approaches to understanding psychiatric disability. The findings of this research are based on an analysis of the quantitative and qualitative results of three studies involving seven municipalities in northern Sweden. Of the 2385 individuals who personnel identified as meeting the criteria for a serious psychiatric disability, approximately half did not have active contact with the formal mental health system. They did however seek services, supports and opportunities that they saw as relevant to their lives and needs as community members. These included health, housing and financial assistance as well as opportunities for education and employment. Various mechanisms operating in the community, including stigmatizing attitudes, exclusionary practices and organizational systems and rules, were seen by respondents as obstacles to these individuals developing meaningful and participatory roles. Social approaches, when utilized to explore and understand issues regarding psychiatric disability in the community, support a focus on the social landscape in which ndividuals experience disability-related needs, as well as the dynamics of the disability experience. While in the deinstitutional era, needs were assessed relative to the individual’s relationship to the psychiatric care system, in the post-deinstitutional era, they should be assessed from a participation-relative perspective, where their position as community member, rather than as patient or client, describes the social location of need. Specialized support to general community resources and services in addition to psychiatrically defined supports, would likely reach many, especially younger individuals who might otherwise become seriously disabled.

<p>AIM OF THE STUDY</p><p>The aim of this study was to explore if ICF-CY can support teachers in elementary schools in their work in promoting children’s health, development and learning. A further aim was to bring forward what teachers experience as benefits and disadvantages in using the classification.</p><p> </p><p>METHOD</p><p>After an introduction to ICF-CY, six elementary school teachers filled in questionnaires based on ICF-CY for 94 children. In conjunction with this, the teachers were interviewed about their experiences and perceptions of the work.</p><p> </p><p>RESULTS</p><p>The results show that through their work with the ICF-CY questionnaires the teachers experienced an active process of reflection and learning. They obtained new perspectives which gave them a more holistic picture of children’s situations than they had before. The teachers found the ICF-CY to be a useful instrument to support work within the school environment towards individualized education, based on the children’s possibilities. They also felt that the importance of cooperation between the persons around each child became clearer by using ICF-CY because no single individual is in possession of all the necessary information about the child’s situation, but by combining different perspectives it is possible to establish a common ground on which education and intervention can be based. At the same time, however, the teachers found the classification somewhat overly comprehensive and in some ways complicated. Therefore they felt that an introduction to the ICF-CY is essential before adopting it.</p><p> </p><p>CONCLUSIONS</p><p>The teachers’ experience of seeing each child’s situation more clearly after conducting a classification by using the ICF-CY questionnaires indicates that ICF-CY should be introduced to parents, teachers and other professionals working with education and intervention for children. The way in which assessment carried out with ICF-CY as an instrument affects the process of education and intervention remains to be examined.</p> / CHILD

<p>Studien behandlar bemötandet under det samordnade vårdplaneringsmötet, en vårdsituation där brukaren ofta har en utsatt position. Under dessa möten ska deltagarna gemensamt komma fram till lösningar för brukarens eftervård och situation efter utskrivning från psykiatrisk avdelning. Syftet med min studie är att beskriva och bidra med kunskap och förståelse om hur brukare med psykiska funktionshinder blir bemötta utav personal under samordnade vårdplaneringsmöten. Studien belyser frågan utifrån personalens synvinkel. Studiens empiriska data har samlats in genom kvalitativa intervjuer som utgår från olika samtalsområden, där respondenterna relativt fritt får själva berätta om sina upplevelser om bemötandet av brukare. Empirin är hämtad från en medelstor kommun i Mellansverige. Empirin har analyserats med hjälp av Habermas teori om kommunikativt handlande och teorin om samtidsdiagnosen (livsvärld och system) för djupare förståelse för de mekanismer som kan påverka bemötandet under vårdplaneringsmötet. Teorin bidrar till att förstå deltagarna under vårdplaneringsmöten har sina egna normer, värderingar och kulturer som formar och påverkar deras handlingar och bemötande, men även de lagar, regler och strategier som präglar kommun och landsting. Tidigare forskning om vårdplaneringsmöten inom en annan sektor visar att de föreskrifter i hälso- och sjukvårdslagar som tar upp vikten av delaktighet och inflytande inte efterföljs under vårdplaneringar. Resultatet visar att variationen av vårdplaneringsmötena och bemötandet beror på uppsättningen av människor som ska delta under mötena. Det finns vissa riktlinjer för vårdplaneringsmötets genomförande, men få känner till dessa, vilket gör att vårdplaneringsmötets genomförande hänger på deltagarna och personen som leder mötet. Ifall personen ifråga har en bra mötesteknik kommer brukaren till tals och blir delaktig i mötet.</p>