<p>Studiens syfte är att se hur debatten om hedersrelaterat våld förs i media och hur olika diskurser synliggörs inom denna. Metoden för studien är Ernesto Laclau och Chantal Mouffes diskursteori. Materialet utgörs av debattartiklar, krönikor och ledare i dags- och kvällspress. I den mediala debatten kring hedersrelaterat våld har två övergripande diskurser kunnat urskiljas. En kulturell förståelsemodell förklarar hedersvåld som ett kulturellt fenomen som inte är jämförbart med andra former av manligt våld mot kvinnor. En feministisk förståelsemodell förklarar hedersvåld som ett av många uttryck för manlig överordning och kvinnlig underordning, och därmed en del i ett universellt strukturellt våld mot kvinnor.</p>

Denna studie undersöker några yrkesverksamma i offentliga myndigheter (Länsstyrelsen, polisen, elevhälsan) och en frivillighetsorganisations (Rädda Barnen) definition och föreställningar om "hedersrelaterat" våld och förtryck, vilken problematik de möter i sitt dagliga arbete samt vilka perspektiv som finns representerade och etablerade inom dessa verksamheter sedan "hedersfrågan" initierades år 2002. Studien tar sin utgångspunkt i det intersektionella perspektivet. För att få svar på de yrkesverksammas definitioner och föreställningar har studien genomförts via fem semistrukturerade intervjuer - som en del av en kvalitativ forskningsansats. Som analysmetod för tolkning av empiri har innehållsanalys tillämpats. De centrala fynden av studien går i linje med tidigare intersektionell forskning, där en framträdande kulturalisering i definitionen av "hedersproblematiken" återfinns, då den förknippas och förklaras utifrån kulturella aspekter. Det framkommer även en avgränsning av kunskap, det vill säga att kunskapen centreras till ett fåtal personer inom verksamheten och där en uttalad föreställning om att "specialkompetens" om "hedersproblematiken" behövs. Detta är helt i motsats till andra kritiska perspektiv som anser att detta är en stigmatiserande social praktik genom särdelningen av problematiken. Dessa perspektiv pekar istället på att förtrycket bör ses som globalt och inte bundet till vissa "kulturer". Vidare syns att könsfördelning fortfarande finns uttalat, trots många års forskning och politiska kunskapssatsningar. / <p>2015-06-12</p>

Studiens syfte är att se hur debatten om hedersrelaterat våld förs i media och hur olika diskurser synliggörs inom denna. Metoden för studien är Ernesto Laclau och Chantal Mouffes diskursteori. Materialet utgörs av debattartiklar, krönikor och ledare i dags- och kvällspress. I den mediala debatten kring hedersrelaterat våld har två övergripande diskurser kunnat urskiljas. En kulturell förståelsemodell förklarar hedersvåld som ett kulturellt fenomen som inte är jämförbart med andra former av manligt våld mot kvinnor. En feministisk förståelsemodell förklarar hedersvåld som ett av många uttryck för manlig överordning och kvinnlig underordning, och därmed en del i ett universellt strukturellt våld mot kvinnor.

Syftet var att belysa uppfattningar och erfarenheter hos socialsekreterare och personal i skyddat boende när det gäller samverkan kring flickor som utsatts för hedersrelaterat våld, samt hur de ser på fortsatt kontakt med släkt och familj. Studien är kvalitativ och den utgår ifrån en hermeneutisk utgångspunkt där meningskoncentrering har använts för att analysera resultatet. Utifrån frågeställningarna gjordes en intervjuguide för att besvara syftet. Dessa intervjuer var semistrukturerade och gjordes med respondenter från socialtjänsten och skyddat boende.  Resultatet visar på att socialtjänsten och skyddat boende tänker liknande när det gäller hedersrelaterat våld. Samverkan är en viktig del i arbetet med flickor utsatta för hedersproblematik.  De stora luckorna mellan dessa två instanser såsom att socialtjänst och skyddat boende inte skulle ha ett gott samarbete som bakgrunden påvisar har inte upptäckts i denna studie.  Slutsatserna för denna studie blev att förebyggande arbete är av stor vikt samtidigt som en större kunskap krävs inom området. Ytterligare en slutsats i denna studie är att samverkan mellan instanserna är på väg att utvecklas.

Hedersrelaterat våld är ett samhällsproblem i Sverige. Kvinnor som utsätts för hedersrelaterat våld är väldigt utsatta och saknar ofta någon närstående som hjälper eller stödjer dem. Att utsatta kvinnor får stöd och skydd är essentiellt för en lyckad polisutredning. Syftet med denna studie är att studera hur kvinnors utsatthet beskrivs, utifrån det hedersrelaterade våldet och deras deltagande i polisutredningar gällande hedersrelaterat våld. Förhoppningen är att skapa ett hjälpande underlag, för socialtjänst och andra hjälpande instanser, när dessa ska stötta kvinnor som deltar i polisutredning. Studien baseras på 13 polisutredningar gällande kvinnor som utsatts för hedersrelaterat våld. Detta är en kvalitativ studie där en kvalitativ innehållsanalys använts. Studien visar att kvinnor som utsätts för hedersrelaterat våld och deltar i polisutredning är väldigt utsatta. Detta beror delvis på aspekter av det hedersrelaterade våldet, men också på specifika problem med polisutredningsarbetet som uppstår då brotten är av hedersrelaterad karaktär. Några av slutsatserna är att socialtjänsten och andra hjälpande instanser kan vara ett betydande stöd. Det är därför viktigt att de erbjuder trygghet och bra  tillvägagångssätt vid bemötande och i arbete med de utsatta kvinnorna och planlägger åtgärder därefter. Det är även viktigt att socialtjänst och andra hjälpande instanser beaktar kvinnornas egna behov och viljor om att delta i polisutredning.

Syftet med denna studie är att fånga yrkesverksammas upplevelser och erfarenheter i arbetet med hedersutsatta personer. Studien fokuserar även på de utmaningar och svårigheter som yrkesverksamma socialarbetare och dess organisation ställs inför i handläggningen av hedersrelaterat våld (HRV). Forskningsansatsen som har tillämpats för studiens syfte, är en kvalitativ forskningsmetod vilket resultatet har inhämtats utifrån semistrukturerade intervjuer från tre yrkesverksamma socialarbetare som arbetar inom socialtjänsten i två mellanstora kommuner. Resultatet har också analyserats med hänsyn till vad tidigare forskning och teorier genererat kring ämnet. Studiens resultat visar att det råder skillnader hos yrkesverksamma i frågan om grundläggande kunskap och kännedom om andra kulturers normer och värderingar när det gäller hedersproblematiken. Detta kan möjligtvis vara en bidragande orsak till den motvilja, återhållsamhet och rädsla som finns hos yrkesverksamma att hantera och handlägga hedersärenden. Samtidigt som okunskap och avsaknad av organisatoriskt ledningsstöd och lagstöd försvårar det förebyggande arbetet och hanteringen av HRV. Slutsatserna som kan dras av studie är att det råder en ambivalens och kunskapsbrist hos de yrkesverksamma socialarbetarna gällande HRV, samt att det finns motvilja hos de yrkesverksamma att handlägga HRV-ärenden. Organisatoriskt visar studien på att det finns en otydlighet i hur olika institutioner hanterar HRV. Studien kan ligga till grund för framtida forskning gällande klientperspektiv med en kvalitativ forskningsansats. Nyckelord: heder, hedersvåld, hedersproblematik, hedersvåldrelaterat våld

Många unga idag utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck i Sverige. Syftet med studien är att se hur alla parter i ett mål kom till tals i förvaltningsrättens domslut och vems utsaga som väger tyngst i avgörandet om de unga ska omhändertas enligt Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga (1990:52). 31 domslut har analyserat från två förvaltningsrätter i Sverige. Analysen har skett genom en riktad innehållsanalys. Genom analysen av domsluten hittades teman på vad hedersrelaterat våld och förtryck är för något och hur det definieras i förvaltningsrättens domslut. Det studien kom fram till var att förvaltningsrätten oftast går efter de ungas utsagor och att det sällan finns någon konkret bevisning som styrker att de unga utsatts för våld. Genom analysen av domsluten hittades ett tema som visade på att för att omhändertas enligt Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga (1990:52) krävs det att de unga utsatts för antingen fysiskt- eller psykiskt våld och att förtrycket kommer i skymundan.

Studiens syfte var att undersöka hur män från Mellanöstern uppfattar hedersrelaterat våld och förtryck samt att se om ett hederstänkande hos individer från Mellanöstern förändras efter att ha flyttat till Sverige. En kvalitativ studie har genomförts i form av fem semistrukturerade intervjuer med unga män från Mellanöstern. Studiens resultat visar att majoriteten av respondenterna har en negativ syn på förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck, där kvinnor exempelvis ses som mindre värdiga. Förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck grundar sig, utöver makt- och kulturperspektivet, i det intersektionella perspektivet där makt, kön, klass och etnicitet har en påverkande roll. När familjer från en hederskultur bosätter sig i Sverige kan ett hederstänkande förstärkas hos dem men det finns även möjlighet till en förändring där hederstänkandet försvagas eller försvinner helt. Vår studie har relevans för socialt arbete då den studerar ett ämne som socialtjänsten har bristande kunskaper om. Genom en ökad kunskap kan myndigheter få en större förståelse för de utsattas situation, vilket i sin tur kan leda till att de bidrar med den hjälp de utsatta är i behov av. En ökad förståelse kring problematiken och en ökad vetskap om män från Mellanöstern och deras uppfattningar, kan möjliggöra att en "rätt bild" om männen skapas i samhället. Den bild som idag existerar om utländska män är att de är våldutövare och kvinnoförtryckare.

<p>Denna studie har undersökt attityder och kunskapskällor hos sex socialarbetare och poliser som arbetar med ”hedersrelaterat våld och förtryck”. Studien granskar också om kompetenser och insatser finns hos socialarbetare och poliser när det gäller arbetet med unga män med ”hedersproblematik”. Debatten kring denna problematik har blivit starkt polariserad. Den ena sidan hävdar att man måste ta hänsyn till utövarnas och de utsattas kultur, medan den andra sidan förespråkar ett tänkande bortom kulturella förklaringsmodeller. Syftet med studien är att granska både kunskapskällor, attityder och inställningar samt det praktiska arbetet med denna problematik. Resultatet visar på att det finns attityder bland studiens informanter som tyder på en exotisering av problematiken, där den associeras direkt eller indirekt i olika sammanhang, till ”de andra” i samhället. Merparten av de kunskapskällor informanterna använder förklarar problematiken utifrån kulturella faktorer. Risker med och konsekvenser av att kulturalisera fenomenet presenteras i studien. När det gäller informanternas arbete med unga män som upplever sig ha denna problematik, är arbetet och kunskapen eftersatt. Både poliser och socialarbetare anser att de inte kan arbeta med denna målgrupp som de skulle önska, då kompetens- och insatsbristerna är stora.<strong><em></em></strong></p>

Denna studie har undersökt attityder och kunskapskällor hos sex socialarbetare och poliser som arbetar med ”hedersrelaterat våld och förtryck”. Studien granskar också om kompetenser och insatser finns hos socialarbetare och poliser när det gäller arbetet med unga män med ”hedersproblematik”. Debatten kring denna problematik har blivit starkt polariserad. Den ena sidan hävdar att man måste ta hänsyn till utövarnas och de utsattas kultur, medan den andra sidan förespråkar ett tänkande bortom kulturella förklaringsmodeller. Syftet med studien är att granska både kunskapskällor, attityder och inställningar samt det praktiska arbetet med denna problematik. Resultatet visar på att det finns attityder bland studiens informanter som tyder på en exotisering av problematiken, där den associeras direkt eller indirekt i olika sammanhang, till ”de andra” i samhället. Merparten av de kunskapskällor informanterna använder förklarar problematiken utifrån kulturella faktorer. Risker med och konsekvenser av att kulturalisera fenomenet presenteras i studien. När det gäller informanternas arbete med unga män som upplever sig ha denna problematik, är arbetet och kunskapen eftersatt. Både poliser och socialarbetare anser att de inte kan arbeta med denna målgrupp som de skulle önska, då kompetens- och insatsbristerna är stora.