Snabbare och effektivare insatser ökar antalet överlevande personer efter ett hjärtstopp. Hjärtstopp är en stor händelse som skapar förändringar i livet. Syftet med studien var att sammanställa kunskap om personers livsförändringar efter ett hjärtstopp. Syftet besvarades utifrån två frågeställningar där fokusen var att se hur vardagslivet påverkades samt vad som blev viktigt i livet efter hjärtstoppet. En integrerad kunskapsöversikt utfördes där 17 artiklar med kvantitativ och kvalitativ ansats analyserades. Resultatet från första frågeställningen visade att vardagslivet påverkades av känslor som skuld, oro och ångest. Förändringar i kognitiva förmågor, rörelseförmågor, arbetsliv och samliv var även delar i vardagen som påverkades. Resultatet från den andra frågeställningen visade att relationen till andra blev viktigare än tidigare. Det blev även viktigt att ändra sin livsstil för att minska risken för återfall och gå vidare i livet. Att visa sin tacksamhet till livräddarna blev viktigt och visades genom att leva livet fullt ut. Studien bekräftar att det sker livsförändringar hos personer som drabbats av hjärtstopp. Stöd kan komma att behövas i livsförändringar som hjärtstopp medför. Det krävs att händelsen accepteras som en del av livet för att kunna gå vidare.

Bakgrund: Varje år drabbas cirka 10 000 personer av hjärtstopp i Sverige och av dessa överlever endast 500 personer. Ett hjärtstopp är en traumatisk upplevelse som kan medföra såväl fysiska som psykiska konsekvenser för individen. Syfte: Att belysa patienters erfarenheter av livet efter ett hjärtstopp. Metod: Systematisk litteraturstudie med artiklar funna i databaserna PubMed, Cinahl och PsycINFO. Artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades utifrån en deduktiv metod med utgångspunkt i den teoretiska referensramen KASAM som står för känsla av sammanhang. Resultat: Med utgångspunkt i KASAM har resultatet beskrivits utifrån de tre kategorierna; begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. När patienten vaknar upp efter ett hjärtstopp är det vanligt att de inte har någon insikt i vad som inträffat. En stor andel av patienterna upplevde rädsla och ångest för att återigen drabbas av ett hjärtstopp. Omprioritering och ett nytt sätt att se på livet och dess mening var vanligt förekommande. Slutsats: Stödet från såväl vårdpersonal, anhöriga och andra patienter som erfarit liknande upplevelser visade sig vara av stor betydelse för att kunna komma tillbaka till en, för patienten fungerande vardag och få en känsla av sammanhang efter hjärtstoppet. Känslan av sammanhang skapar mening i livet vilket resulterar i livskvalité. Därmed drar vi slutsatsen att patientens egna erfarenheter kan bidra till en bättre rehabiliteringsprocess.

No description available.

Bakgrund: För personer som drabbas av plötsligt hjärtstopp kan ett tidigt ingripande med hjärt- och lungräddning (HLR) ge ökad chans till överlevnad. Däremot har det identifierats brister i vårdens uppföljning då reaktionerna i samband med HLR varit många vilket påverkat bystanderns upplevelse. Syfte: Syftet var att undersöka erfarenheter hos bystanders vid hjärt- och lungräddning utanför sjukhus före, under och efter livräddningsinsatsen. Metod: En allmän litteraturöversikt där 14 vetenskapliga artiklar valts ut och sammanställts i ett resultat. Sex artiklar var kvalitativa och sju var kvantitativa samt en artikel av mixad metod. Resultat: Bystanders upplevde bristande kunskap gällande hjärtstopp. Vid initiering av HLR fanns faktorer som hindrade men också faktorer som var stödjande. I efterförloppet delade samtliga erfarenheten att uppföljande samtal av sjuksköterskor vore önskvärt för att kunna hantera de känslor och tankar som uppstod. Kunskap och utbildning hade en positiv inverkan på bystanders erfarenheter och var betydelsefull för att få fler att engagera sig i samhället. Slutsats: Resultatet belyser vikten av att uppmärksamma de som medverkar i livräddningsarbetet och sjuksköterskans betydelse i efterförloppet. Att synliggöra både HLR-utbildning, hjärtstartare och SMS-livräddning samt sprida kunskap om hjärtstopp leder till ökat engagemang i samhället.

No description available.

Tack var ökade kunskaper om att larma tidigt, starta hjärt-lungräddning och utföra defibrillering, överlever dubbelt så många ett hjärtstopp nu som för 10 år sedan, vilket betyder att sjuksköterskor allt oftare träffar på patienter som överlevt. Hjärtstoppet innebär olika förändringar i livet, som innebär att sjuksköterskor måste ha kunskap om eventuella livsförändringar efter denna händelse. Syftet var att beskriva patienters erfarenheter av livsförändringar efter ett hjärtstopp. För att öka kunskapen inom detta område valdes att göra en systematisk litteraturöversikt där både kvalitativa och kvantitativa artiklar inkluderades. Fyra teman identifierades och fick rubrikerna fysiska-, psykiska- och kognitiva förändringar samt förändringar i vardagen. Livsförändringar kan innebära fysisk förändring med nedsatt funktion som följd, men även psykisk påverkan med tankar om sin egen existens och dödlighet. Minnet kan försämras och medföra att vardagen påverkas på olika sätt. Detta kan leda till ett lidande då den subjektiva kroppen förändras. Som sjuksköterska är det viktigt att vara lyhörd för patientens behov, skapa en tillåtande miljö för frågor samt att göra närstående delaktiga i patientens vård. Detta skulle kunna leda till ett ökat välbefinnande både för patienten och dennes närstående. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Bakgrund Hjärtstopp är ett livshotande tillstånd som alla kan drabbas av och som kräver snabb behandling. Idag överlever allt fler hjärtstopp, trots det visar statistik från år 2017 omkring 8000 rapporterade fall, där bara 1370 av de drabbade överlevde. Den överlevande patientens liv påverkas på olika sätt och sjuksköterskan bär det yttersta ansvaret för omvårdnaden efteråt. I sjuksköterskans professionella ansvar ingår att stödja patientens unika omvårdnadsbehov i det nya sammanhanget. Syfte Syftet var att beskriva patienters upplevelser efter att ha drabbats av hjärtstopp. Metod Studien genomfördes som en allmän litteraturöversikt. Datainsamlingen genomfördes i databaserna CINAHL complete, PubMed samt via manuell sökning. Efter kvalitetsgranskning inkluderades totalt 16 artiklar av både kvalitativ och kvantitativ ansats. Dessa analyserades genom en integrerad analys och sammanställdes i en matris. Resultat Sammanställningen av artiklarna resulterade i tre kategorier: en förändrad kropp, att återfå livet och sociala aspekter. Livet efter hjärtstoppet innebar ett flertal begränsningar såsom fysiska, emotionella och kognitiva aspekter. Det var av stor vikt att finna mening efter den livsomvälvande händelsen och ett nytt perspektiv på livet skapades. Information och stöd från hälso- och sjukvårdspersonal samt sjuksköterska upplevdes bristande. Slutsats Patienter påverkas på många olika sätt efter att ha drabbats av hjärtstopp. Sjuksköterskan har med sin patientnära position, en betydande roll i omvårdnaden efteråt och goda möjligheter att främja dessa patienters hälsa. Genom att hela sjuksköterskans omvårdnadsarbete genomsyras av ett personcentrerat förhållningssätt kan den enskilda patientens individuella behov identifieras och på så sätt mötas på bästa sätt.

No description available.

<p>De flesta hjärtstopp sker prehospitalt, dessa patienter är i behov av livräddande behandling i form av Hjärt-Lung-Räddning (HLR) samtidigt som de snabbt skall förflyttas och behandlas i ambulans till sjukhus för vidare vård och behandling. Manuell HLR är svårt att utföra på ett effektivt och säkert sätt när patienten samtidigt ska förflyttas och det är också tröttande för ambulansteamet att utföra hjärtkompressioner under en längre tid. LUCAS är en HLR-apparat som ger mekaniska hjärtkompressioner. Apparaten har använts prehospitalt i cirka fyra år. Syftet med föreliggande arbete var att undersöka om LUCAS förbättrar det prehospitala omhändertagandet av patienter med hjärtstopp. Som metod har litteraturstudie använts. Resultatet visar att LUCAS föbättrar det prehospitala omhändertagandet av patienter med hjärtstopp. LUCAS utför kontinuerliga, effektiva hjärtkompressioner med bibehållen hög kvalitet och ökar ambulansteamets möjligheter att behandla patienten med andra åtgärder såsom ventilering, admnistrering av läkemedel och defibrillering. Patientens chans till överlevnad ökar och ambulansteamet kan utföra sitt arbete på ett säkrare sätt, bland annat genom att använda säkerhetsbälte i ambulansen och ändå ge optimal </p><p>vård. Eftersom LUCAS ger mer effektiva hjärtkompressioner leder det </p><p>till att fler patienter kan räddas, de överlevande patienterna slipper </p><p>ytterligare lidande om skador som kan förlänga sjukhusvistelsen och </p><p>rehabiliteringen i efterförloppet kan undvikas. För att förbättra LUCAS </p><p>och dess funktion bör fortsatt forskning göras för att undersöka vilka </p><p>skador som den kan orsaka och hur dessa kan undvikas.</p>

De flesta hjärtstopp sker prehospitalt, dessa patienter är i behov av livräddande behandling i form av Hjärt-Lung-Räddning (HLR) samtidigt som de snabbt skall förflyttas och behandlas i ambulans till sjukhus för vidare vård och behandling. Manuell HLR är svårt att utföra på ett effektivt och säkert sätt när patienten samtidigt ska förflyttas och det är också tröttande för ambulansteamet att utföra hjärtkompressioner under en längre tid. LUCAS är en HLR-apparat som ger mekaniska hjärtkompressioner. Apparaten har använts prehospitalt i cirka fyra år. Syftet med föreliggande arbete var att undersöka om LUCAS förbättrar det prehospitala omhändertagandet av patienter med hjärtstopp. Som metod har litteraturstudie använts. Resultatet visar att LUCAS föbättrar det prehospitala omhändertagandet av patienter med hjärtstopp. LUCAS utför kontinuerliga, effektiva hjärtkompressioner med bibehållen hög kvalitet och ökar ambulansteamets möjligheter att behandla patienten med andra åtgärder såsom ventilering, admnistrering av läkemedel och defibrillering. Patientens chans till överlevnad ökar och ambulansteamet kan utföra sitt arbete på ett säkrare sätt, bland annat genom att använda säkerhetsbälte i ambulansen och ändå ge optimal vård. Eftersom LUCAS ger mer effektiva hjärtkompressioner leder det till att fler patienter kan räddas, de överlevande patienterna slipper ytterligare lidande om skador som kan förlänga sjukhusvistelsen och rehabiliteringen i efterförloppet kan undvikas. För att förbättra LUCAS och dess funktion bör fortsatt forskning göras för att undersöka vilka skador som den kan orsaka och hur dessa kan undvikas.