No description available.

Hjärtstopp hos barn i åldrarna 0-16 år är ett ovanligt tillstånd och drabbar cirka 100 barn årligen i Sverige. Den främsta orsaken till hjärtstopp hos barn är drunkning, trauma, luftvägsstopp, lungsjukdom och plötsligt spädbarnsdöd. Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda barn 0-16 år med hjärtstopp prehospitalt. Genom ostrukturerade öppna intervjuer med en kvalitativ forskningsmetod där en induktiv ansats valts var avsikten att undersöka sjuksköterskors upplevelser och erfarenhet av vårdandet av barn med hjärtstopp. Åtta sjuksköterskor deltog. De arbetar eller har arbetat inom ambulanssjukvården och vårdat minst ett barn med hjärtstopp i åldrarna 0-16 år. Antal år i tjänst, utbildning, kön och ålder skiljde deltagarna åt. Genom kvalitativ innehållsanalys analyserades insamlad data till kategorier och resulterade i När det blir övermäktigt och overkligt, Samtal som riskerar att utebli och En händelse som aldrig glöms. Studiens resultat visar att sjuksköterskor som arbetar i ambulansverksamhet kan få uppdrag som upplevs som övermäktiga. Ett sådant uppdrag innebär att ta beslut som är livsgörande för kritiskt sjuka barn samtidigt som de egna känslorna måste sättas åt sidan. Att arbeta med kompetent personal speciellt om kollegan var högre utbildad, skapade trygghet och en känsla av att kunna dela på ansvaret. För att lättare kunna hantera strömmen av känslor framkom det ett behov av att erbjudas samtal efter avslutat uppdrag samtidig med ett behov av att bli tagen ur tjänst under pågående pass. Önskvärt var också utvidgade utbildningsmöjligheter för att utvecklas inom vårdandet av kritiskt sjuka barn. Vidare påvisar resultatet att det finns ett behov av bekräftelse för att känna sig nöjd med sin egen insats. Därför upplevdes det viktigt att veta att omhändertagandet av barnet varit bra. Detta skapar även trygghet och självsäkerhet inför kommande och liknande situationer.

Hjärtstopp innebär en stor förändring i livet och medför många frågor och funderingar för de drabbade och de närstående. Syftet med denna litteraturstudie var därför att beskriva upplevelsen av att ha överlevt ett hjärtstopp ur de drabbades och deras närståendes perspektiv. I analysen ingick nio vetenskapliga studier som analyserades med metoden kvalitativ innehållsanalys med en manifest ansats. Resultatet av litteraturstudien presenteras sedan i fyra kategorier som skapats utifrån analysen; Den första tiden är svår, Upplevelser av vården, Kroppen och sinnet begränsar, samt Händelsen väcker existentiella frågor. I resultatet framkom att sociala relationer och mötet med vården var av stor betydelse för känslor och upplevelser av tiden efter hjärtstoppet. Det framkom också att de drabbade efter hjärtstoppet fick fysiska och kognitiva svårigheter och de svåraste att acceptera var minnessvårigheterna. Hjärtstoppet väckte också många existentiella frågor, tankar om framtiden och hopp om en god framtid. Ett hjärtstopp påverkar inte bara de som drabbats utan även de närstående påverkas i hög grad, därför kan det också behövas mer forskning på området eftersom det finns begränsat antal vetenskapliga studier inom ämnet. Det framkom även att det finns utvecklingspotential gällande det stöd och informationsunderlag som idag används.

No description available.

Bakgrund: Under 2016 rapporterades att 5312 individer drabbats av hjärtstopp utanför sjukhus där hjärt-lungräddning påbörjats. På sjukhus startades hjärt-lungräddning på 2622 individer som drabbats av hjärtstopp. Totalt räddades livet på 1317 individer av dessa. Vid ett hjärtstopp är snabbt ingripande med hjärt-lungräddning och defibrillering avgörande för att öka möjligheten till att utgången blir positiv. Den vanligaste orsaken till att varför hjärtstopp uppstår är ventrikelflimmer. Riktlinjer och uppföljning för de som överlevt har visat sig vara bristfällig. Syfte: Syftet var att undersöka individers upplevelser efter att ha överlevt hjärtstopp. Metod: En allmän litteraturöversikt har genomförts där nio vetenskapliga artiklar identifierats och inkluderats. Två av dessa var kvantitativa och sju var kvalitativa och analysen utfördes med utgångspunkt från Friberg (2012). Resultat: Två övergripande teman identifierades, Den förändrade kroppen samt Ett förändrat livsperspektiv. Det var vanligt förekommande att individer upplevde emotionell obalans men också svårigheter att acceptera förändrade fysiska förmågor. Dessutom upplevdes en brist på sjukvården i efterförloppet. Slutsats: Allt fler individer överlever hjärtstopp men sjukvården i Sverige behöver arbeta för att förbättra eftervården för dessa individer. Detta eftersom individer belyste att de saknade information om olika begränsningar av kroppen samt stöd vid existentiella frågor och emotionella förändringar.

Bakgrund: Varje år drabbas i genomsnitt 55 av 100 000 personer i världen av hjärtstopp utanför sjukhus. Antal överlevande efter hjärtstopp ökar tack vare forskning. Denna patientgrupp kommer i framtiden att bli vanligare inom vården. Vid ett hjärtstopp upphör hjärtats pumpförmåga vars uppgift är att syresätta kroppen. Inom några sekunder förlorar personen medvetandet, andningen upphör och efter fem minuter kan syrebristen ge bestående skador. Att överleva hjärtstopp påverkar livet för den överlevande där risk för psykisk och fysisk problematik finns. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa patientens upplevelser av att överleva ett hjärtstopp och hur livet påverkas efteråt. Metod: Studien grundades utifrån en kvalitativ metod där 10 vetenskapliga artiklar användes. Analysen utfördes utifrån Evans (2002) metod av en beskrivande syntes. Resultat: Tre teman identifierades. När existensen hotas med subteman; Att vakna upp, Emotionell påverkan och Tankar om döden. Behov av stöd och information med subteman; Vårdgivarnas betydelse och Relationers betydelser. En ny livsvärld tar form med subteman; Sökande efter mening och sammanhang, Livslång behandling och Lära känna kroppen.  Slutsats: Resultatet visade att individer som överlevt hjärtstopp hade ett behov av att bearbeta känslor av händelsen. Studien indikerar även att vården behöver ge dessa patienter mer stöd och information.

I Europa vårdar ambulanspersonal årligen cirka 300 000 människor med hjärtstopp. Ungefär en av tio överlever. Tidigare forskning har inte i någon större utsträckning berört hur överlevande patienter och närstående mår efteråt eller vilka etiska aspekter och problem som möter ambulanspersonal i dessa situationer. Med hjälp av en reflekterande livsvärldsansats är syftet med denna licentiatavhandling att beskriva vad det innebär att överleva hjärtstopp utanför sjukhus respektive närvara vid en nära persons hjärtstopp. Med utgångspunkt i det empiriska resultatet är syftet att belysa och diskutera etiska aspekter och problem av betydelse för ambulanspersonals vårdande ur ett normativt perspektiv. Avhandlingens empiriska resultat visar hur ogripbart det är att drabbas av hjärtstopp och hur uppvaknandet ur medvetslösheten innebär vilsenhet och kontrollförlust genom den minneslucka som tillfogats. Att överleva innebär därför ett sökande efter sammanhang så att situationen kan ges mening och förklaring till tankar, känslor och upplevelser. Känslan av sammanhang nås via andra människors berättelser tillsammans med egna minnen. I det fortsatta livet finns existentiell rädsla och otrygghet där den egna identiteten och meningen i livet omvärderas i takt med en växande insikt om hur den egna kroppen påverkats av hjärtstoppet. Ibland upplevs kroppen som begränsad vilket skapar otrygghet och rädsla. I det fortsatta livet kan det finnas skuldkänslor för det inträffade likväl som att hjärtstoppet ses som en opåverkbar händelse. Men det finns även tacksamhet och glädje över välbefinnande och trygghet i ett förändrat liv där vardagliga sysslor ger tillvaron en viss stadga. Det passerade livshotet införlivas i ett liv där mänskliga relationer blivit än viktigare värden i ett gott liv. Närvaro vid en nära persons hjärtstopp omkullkastar känslan av kontroll. Allt upplevs overkligt, tiden tycks stanna upp och samtidigt är verkligheten extremt påtaglig. Förvåning övergår snabbt till ett kaos av tankar och känslor där panik, chock och fruktan griper tag. Verkligheten innebär ett överväldigande och ensamt ansvar där närstående känner sig otillräckliga. Väntan på professionell hjälp känns lång och det är en befriande känsla då ambulanspersonal anländer och övertar ansvaret. Samtidigt väcks hopp om att patienten ska överleva. För närstående är allt kaotiskt, ångestfyllt och omtumlande då de kastas mellan hopp och misströstan för att slutligen få ett overkligt och ogripbart besked om den nära personens överlevnad eller död. Livets grundvalar skakas om och uppmärksammar livets skörhet och att inget kan tas för givet. Efter händelsen finns obesvarade frågor och oro som riskerar att leda till ensamhet i sorg eller i en oro för den överlevandes framtid. Oavsett vilket, riskerar ensamheten att leda till uppoffring av egna och viktiga behov. I ett gott beslut balanseras etiska normer att rädda liv, rätten till värdig/god död, autonomiprincipen samt att göra gott och inte skada. Den övergripande normen vid hjärtstopp är att rädda liv. Att i det akuta skedet avgöra om patienten räddas till ett acceptabelt liv är svårt. Det empiriska resultatet ger dock stöd för att återupplivning bör göras vid behandlingsbara hjärtstopp samtidigt som resultatet visar hur svårt det är att dra en gräns för vad ett acceptabelt liv är. Undantagsvis är det goda beslutet att avstå från eller avbryta återupplivning, exempelvis vid förekomst av ett giltigt förhandsdirektiv. En värdig/god död är då det primära. Ett utökat etiskt ansvar för ambulanssjuksköterskor kan vara att de ges beslutsrätt för avbrytande av återupplivning. Ett annat ansvar handlar om möjligheten att främja ett gott liv för överlevande genom att efteråt bidra med kunskap som kan skapa förlorade sammanhang. Ansvaret för närstående kan innebära att meningslös återupplivning inte görs ”för deras skull” utan att deras behov möts på bättre sätt.

År 2017 behandlades 2427 personer med hjärt-lungräddning (HLR) på svenska sjukhus. Det är en liten andel i jämförelse med hur många patienter som vårdades samma år. Eftersom en HLR-situation är något som sker sällan på ett sjukhus så var syftet med denna litteraturstudie att beskriva sjuksköterskors upplevelser vid hjärtstopp och hjärt-lungräddning på sjukhus. Författarna använde sig av en kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats där 10 artiklar analyserades. Fyra huvudkategorier identifierades, Att bristande struktur och ordning har en negativ påverkan på kvaliteten vid HLR, Att familjens närvaro ökar känslan av stress, Att det finns en osäkerhet om HLR är etiskt korrekt, Att det är svårt att hantera sina känslor och Att vara i behov av kunskap och kontinuerlig utbildning. Resultatet visade att sjuksköterskor upplever HLR-situationer som stressande och oorganiserade, de känner sig bevakade vid familjens närvaro och det finns en rädsla att närstående ska störa. Sjuksköterskor upplever etiska dilemman vid HLR-situationer och känslorna som uppstår beror mycket på resultatet för patienten. Kunskap och utbildning framkom som viktigt för att vara förberedd inför dessa akuta situationer. Slutsatsen är att sjuksköterskor är i behov av mer utbildning och debriefing efter HLR för att lättare kunna hantera sina känslor efter återupplivningen. Teamarbete behövde också fungera bra för att sjuksköterskorna skulle känna sig säkrare i en återupplivningssituation.

Bakgrund: Hjärtstopp på barn är ovanliga larm som ambulanssjuksköterskor kan behöva ställas inför. Inför dessa larm behöver ambulanssjuksköterskor förbereda sig utifrån den information som ges av SOS. Ambulanssjuksköterskor har ett stort ansvar eftersom rollen innebär den högsta medicinska kompetensen i ambulansen. Att vårda ett barn med hjärtstopp kan ge starka reaktioner hos ambulanssjuksköterskor och reaktionerna behöver bearbetas för att minska risken för psykisk ohälsa.  Motiv: Studiens strävan är att ge en djupare förståelse av svårigheter ambulanssjuksköterskor ställs inför, deras tankar och känslor under och efter dessa larm samt se hur de hanterar dessa reaktioner. Syfte: Syftet med studien är att belysa ambulanssjuksköterskors erfarenheter av larm som berör barn med hjärtstopp. Metod: Studien har en kvalitativ design. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med nio specialistsjuksköterskor inom ambulanssjukvård. Med induktiv ansats utfördes en kvalitativ innehållsanalys av datan från intervjuerna. Resultat: Analysen belyser fyra kategorier av erfarenheter: “Förberedelser inför hjärtstopp”, “Rollen som medicinskt ansvarig”, “Utföra HLR på barn” och ”Bearbetningen när insatsen är över”. Konklusion: Studien belyser betydelsen av utbildning, riktlinjer och information från SOS alarm för att ambulanssjuksköterskor ska kunna förbereda sig inför ankomst till ett barn med hjärtstopp. Rollen som medicinskt ansvarig kan underlättas genom delat ansvar, beslutsstöd och copingstrategier. HLR-arbetet upplevs gå bra att utföra men vara stressande och kunna leda till starka känslor och reaktioner. När insatsen är över behöver ambulanssjuksköterskor stöd från kollegor, chef och stödåtgärder. Studien belyser erfarenheter som kan ge både nya och erfarna ambulanssjuksköterskor en insikt i vad det innebär att vårda ett barn med hjärtstopp och arbetsgivare en förståelse för sin roll vid dessa larm.

No description available.