Arbetet behandlar nivågruppering i matematik i grundskolan, en grupperingsform som är vanlig framförallt i matematik. Forskning ger inga tydliga svar på om nivågruppering är bra eller dåligt för elevernas prestationer. Klart är dock att positiva resultat kan uppnås förutsatt att undervisningen anpassas efter elevernas kunskaper och erfarenheter. Men det finns också ett flertal dokumenterade svårigheter och risker. Uppsatsen innehåller både forskning och debatt kring nivågruppering samt en egen intervjustudie. Syftet med uppsatsen är att besvara de tre frågeställningarna: Vad har lärare för erfarenheter av och attityder till nivågruppering? Hur ser lärare på kunskapsmässig heterogena grupper? samt Hur beskriver lärarna att undervisningen bedrivs i de olika nivågrupperna? Materialet har samlats in genom kvalitativa intervjuer med sex matematiklärare för år 7 till år 9 på en skola i Östra Götaland. Av resultatet framgår att lärarna är positiva till nivågruppering; de uppger många fördelar med att undervisa homogena grupper, men ser även en del nackdelar, främst i långsamma grupper. Resultaten av nivågruppering är svårmätta, men de snabbaste och långsammaste grupperna anses gynnas mest. Nivågruppering är ett sätt att tackla problemen som uppstår i undervisningen av heterogena klasser, tycker lärarna. Undervisningen på den undersökta skolan anpassas efter elevernas lärhastighet. Den största skillnaden i undervisningen mellan nivågrupperna är tempot och svårighetsgraden av uppgifter, där långsamma grupper arbetar med grundläggande kunskaper medan snabba grupper ägnar sig mest åt fördjupning.

<p>Arbetet behandlar nivågruppering i matematik i grundskolan, en grupperingsform som är vanlig framförallt i matematik. Forskning ger inga tydliga svar på om nivågruppering är bra eller dåligt för elevernas prestationer. Klart är dock att positiva resultat kan uppnås förutsatt att undervisningen anpassas efter elevernas kunskaper och erfarenheter. Men det finns också ett flertal dokumenterade svårigheter och risker. Uppsatsen innehåller både forskning och debatt kring nivågruppering samt en egen intervjustudie.</p><p>Syftet med uppsatsen är att besvara de tre frågeställningarna: Vad har lärare för erfarenheter av och attityder till nivågruppering? Hur ser lärare på kunskapsmässig heterogena grupper? samt Hur beskriver lärarna att undervisningen bedrivs i de olika nivågrupperna?</p><p>Materialet har samlats in genom kvalitativa intervjuer med sex matematiklärare för år 7 till år 9 på en skola i Östra Götaland. Av resultatet framgår att lärarna är positiva till nivågruppering; de uppger många fördelar med att undervisa homogena grupper, men ser även en del nackdelar, främst i långsamma grupper. Resultaten av nivågruppering är svårmätta, men de snabbaste och långsammaste grupperna anses gynnas mest. Nivågruppering är ett sätt att tackla problemen som uppstår i undervisningen av heterogena klasser, tycker lärarna. Undervisningen på den undersökta skolan anpassas efter elevernas lärhastighet. Den största skillnaden i undervisningen mellan nivågrupperna är tempot och svårighetsgraden av uppgifter, där långsamma grupper arbetar med grundläggande kunskaper medan snabba grupper ägnar sig mest åt fördjupning.</p>

Denna systematiska litteraturstudie hade som syfte att undersöka vad tidigare forskning funnit gällande nivågrupperings inverkan på elevers prestationer, hur eleverna upplever nivågruppering och vilken undervisningstyp som bedrivs i de olika nivåerna inom matematikundervisning. Detta för att undersöka om nivågruppering skulle kunna vara en lösning inom matematikundervisningen gällande elevernas varierade kunskapsnivåer. Data samlades in från databasen ERIC och Linköpings Universitets egen söktjänst UniSearch. Resultatet visade att nivågruppering påverkar elevernas prestationer, akademiska självbild och deras aktivitetsgrad i klassrummet. Resultatet visade vidare att eleverna i de olika nivågrupperna upplever sin matematikundervisning på olika sätt. Vilken undervisningstyp som bedrivits inom de olika nivåerna i studierna var i de flesta fall ej specificerat. Detta problematiseras i diskussionen som en brist i den valda forskningen.

The purpose of this thesis was to examine how two different groups use information strategies in their Facebook group activities. A qualitative study was made using interviews and a qualitative observation method. The observation groups consisted of two selected groups on Facebook and I interviewed three chosen participants of each group; a Gatekeeper, a Gateopener and a Lurker. Through the information strategies I examined the selected groups’ information environments. To reach my goal, the following questions were studied: which information strategies, within social media, do the groups use to achieve their goals and what are the characteristics of an information environment that has been created by a heterogeneous group, in comparison to a homogeneous group in their networking groups. The theoretical framework that was used to analyze the results of the study consisted of a model that was built of theories, literature and previous research regarding information strategies within heterogeneous and homogeneous groups, Facebook, open- and closed information environments, and Gatekeepers. The results of this study show that it is complex to ascertain whether a group is 100% homogeneous or heterogeneous, and whether a group is 100% closed or open and that there will always be factors and dimensions that cannot be defined as open or closed or homogeneous and heterogeneous. The results also show that a closed group with seemingly closed memberships is much more informal than an open group. / Program: Bibliotekarie

Uppsatsen utgår från intervjuer med fyra verksamma lärare i skolans yngre åldrar. Den syftar till att undersöka hur lärare resonerar kring vad som ingår i elevens språkutveckling och hur språkutvecklingen påverkas av den gruppindelning eleverna ingår i. Uppsatsen grundas i olika aspekter av språkutveckling som beskrivs av Anders Arnqvist (1993) och perspektiv på gruppindelningar som bl.a. Pasi Sahlberg och Asko Leppilampi (1998) lyfter. Resultatet visar att lärarna ser stora möjligheter för eleverna att utveckla sina språkkunskaper i grupp. De anser också att eleverna får tillfälle att utveckla de färdigheter som är del av språkutveckling under arbete i grupper. Ur resultatet framgår också att lärarna ifrågasätter hur mycket tid de lägger på att dela in eleverna i grupper och om den mängden tid är nödvändig för att utforma goda gruppindelningar för elevernas språkutveckling.

Syftet med studien var att synliggöra lärares uppfattningar gällande nivågrupperingar. Nivågrupperingar har visat sig vara ett kontroversiellt ämne som det forskats om i ett sekel och forskare är inte överens om dess för- och nackdelar i matematikundervisningen. Sju kvalitativa intervjuer med grundskolelärare på mellanstadiet genomfördes som analyserades med den fenomenografiska analysmetoden för att finna ett resultat. Lärarna uppfattade att nivågrupperingar kunde gynna elevens likvärdiga utbildning men didaktiska dilemma finns då det inte bara är att nivågruppera eleverna hur som helst. Lärarna uttrycker att gruppdynamiken är viktig för att en nivågrupp ska få de bästa förutsättningarna som möjligt för elevernas utvecklingsmöjligheter och att den nivågrupperade undervisningen ställs emot elevens självkänsla av att tillhöra en viss nivågrupp. Lärarna uttrycker att nivågrupperna som använts inte varit konstanta utan eleven har själv haft ett inflytande i att bestämma vilken nivågrupp hen velat tillhöra. Empirin synliggjorde flera kategorier, Likvärdig utbildning, Elevens förutsättningar och prestationer, Undervisningens organisation och Inkludering i matematikundervisningen, i hur nivågrupperingar kunde tolkas som ett sätt att ge eleven en likvärdig utbildning. Resultatet visar att en kunskapsbaserad nivågruppering i den homogena gruppen bidrar till en likvärdig utbildning för eleverna där de blir inkluderade i undervisningen kunskapsmässigt och får en möjlighet till ett ökat resultat än vad de hade haft i en heterogen grupp. / <p>Matematik</p>

Detta examensarbete är genomfört med syftet att undersöka hur lärare i årskurs 4 - 6 arbetar för att utveckla elevers kommunikationsförmåga i matematik. Vi har undersökt om lärare använder sig av grupparbete som ett verktyg för detta och hur de anser att arbetssättet påverkar utvecklingen av denna förmåga. Det sociokulturella perspektivet har använts som utgångspunkt eftersom det beskriver att språk- och kunskapsutveckling sker i samspel mellan människor. För att undersöka våra frågeställningar har vi utfört kvalitativa intervjuer med aktiva lärare. Det visade sig i dessa samtal att lärarna arbetade olika mycket och på olika sätt med att utveckla elevernas kommunikationsförmåga. En övervägande del av lärarna beskrev grupparbete som deras huvudsakliga strategi för att utveckla denna förmåga hos eleverna. Dessa lärare uttryckte att eleverna vid arbete i grupper kan få stöttning av varandra och bygga vidare på varandras tankegångar, vilket leder till både kunskaps- och språkutveckling. Dock framkom det under intervjuerna att sammansättningen på grupperna är av stor vikt, för att denna utveckling ska bli möjlig. / This diploma project is written with the purpose to study how teachers in grade 4 - 6 work to develop students´ communication ability in mathematics. We have furthermore examined if teachers use within class grouping as a tool for this, and if they consider the method to impact the students’ development of this ability. The sociocultural theory has been used as a starting point because it describes that knowledge development exists in interaction between humans. To be able to answer our research questions we have conducted qualitative interviews with teachers in profession. It became evident during these conversations that the teachers are using different amount of time and different methods to develop the students’ communication ability. A majority of the teachers described within class grouping as their main strategy to develop this ability. These teachers expressed that students who work in groups can be scaffold by each other, and build on each other’s reasoning, which contributes to increase knowledge and language development. However, it crystalized during the interviews that the composition of the groups are at great importance for this development to occur.

Att individanpassa undervisningen är en grundläggande värdering som genomsyrar skolväsendet, vilket även innefattar högpresterande elever i matematik. Hur lärare anpassar sin undervisning för att gynna högpresterande elever i matematik i årskurs 1-6 kan se olika ut. Denna undersökning syftar till att skapa en bild av hur sex lärare definierar högpresterande elever samt hur lärarna arbetar med differentiering i matematikundervisningen för att gynna högpresterande elever. För att besvara denna frågeställning utfördes semi-strukturerade kvalitativa intervjuer med sex lärare från fyra olika skolor i södra Sverige. Resultatet analyserades genom en innehållsanalys med Mönks modell, den triadiska interdependensen som teoretisk utgångspunkt. I resultatet framkom det att högt intellekt är det primära utmärkandet som lärare identifierar hos högpresterande elever. Kreativitet lyfts inte fram som utmärkande bland informanterna. Motivation hos högpresterande elever lyftes fram med ett positivt och ett negativt perspektiv av informanterna. Informanterna menar att motivation utmärker högpresterande elever både som en drivkraft men även deras hinder. Informanterna anser att differentierade arbetsgrupper inte bör vara konstanta gällande vilka elever som är med. Variation uppmuntras vid differentiering.  Slutsatsen som kan dras är att högpresterande elever kan kännas igen genom deras höga intellekt och motivation. En annan slutsats som kan dras är att individens enskilda behov styr vilken form av differentiering som lämpar sig bäst.