Det övergripande syftet med studien har varit att söka kunskap om hur förskollärare resonerar om begreppet och området ”barn i behov av särskilt stöd” och hur förskollärarna kan skapa möjligheter och förutsättningartillutveckling, lek och lärande för alla barn i förskolans verksamhet. Begreppet ”barn i behov av särskilt stöd är enligt vår uppfattning ett brett område som innefattar många olika aspekter och i examensarbetet används både begreppet och området ”barn i behov av särskilt stöd”, detta för att kunna belysa ”barn i behov av särskilt stöd” ur flera olika vinklar. Resultatet har tolkats utifrån ett socialkonstruktionistiskt perspektiv vilket innebär att resultatet har analyserats utifrån förskollärarnas kunskap som konstruerats utifrån deras socialt upplevda verklighet. Studien tar sin utgångspunkt i en kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer har genomförts med åtta stycken förskollärare. Det insamlade materialet har genom en tematisk innehållsanalys analyserats och tre teman har konstruerats. De teman som utgör resultatdelen är: ”Barn i behov av särskilt stöd”, ”En inkluderande miljö för barn i behov av särskilt stöd i förskolans verksamhet” samt ”Samverkan mellan olika aktörer i förhållande till barn i behov av särskilt stöd i förskolans verksamhet”. Resultatet visar att många olika aspekter ingår i förskollärarnas resonemang gällande barn i behov av särskilt stöd. Förskollärarna uttrycker att andra begrepp än ”barn i behov av särskilt stöd” i större utsträckning används i verksamheten. Resultatet visar även att många olika aktörer samverkar kring barnen och att samverkansprocesser med andra aktörer är av stor betydelse för att kunna utforma en inkluderande miljö där varje barn ges möjlighet till utveckling, lek och lärande.

Sammanfattning/Abstract Hansson, Linda och Roos, Jeanette (2020). Elevers röster - Hur beaktar handlingsplaner och åtgärdsprogram elevers röster i relation till det särskilda stöd som ges? / Students’ voices – How are students’ voices considered in to account in action programs? Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.   Förväntat kunskapsbidrag I och med att Barnkonventionen blev till lag i januari 2020 stärktes barns rätt till att deras röster skall beaktas i alla frågor som rör dem. I föreliggande uppsats vill vi kunna bidra med kunskap för hur specialpedagoger ska kunna möta elevers röster i arbetet med handlingsplan eller åtgärdsprogram.   Syfte och frågeställningar Syftet med föreliggande uppsats är att bidra med kunskap om hur specialpedagoger ska kunna göra elevers röster hörda i upprättande av handlingsplan eller åtgärdsprogram genom att fokusera specialpedagogers syn på möjligheter till elevers delaktighet och inflytande i de beslut som tas angående särskilt stöd i handlingsplan eller åtgärdsprogram.   För att uppnå syftet kommer vi att utgå ifrån följande frågeställningar: Hur anser specialpedagogerna att eleverna kan påverka det stöd som erbjuds och på vilka sätt uttrycker de det?Vad anser specialpedagogerna är viktiga förutsättningar för att eleverna ska känna sig delaktiga?Hur beskriver specialpedagoger sitt arbete i förskola och skola för att möta de skrivningar som står i våra styrdokument kring elevers delaktighet och inflytande på sin undervisning?    Teori Vi utgår från Shiers delaktighetsmodell (2001a) som i sig utgår från Harts delaktighetsstege (1997). Shiers modell visar på hur vuxna kan bidra till elevers möjligheter till delaktighet utifrån olika nivåer.  Vi använder oss även av Johanssons (2003) tre teman som beskriver olika synsätt på barns perspektiv kontra barnperspektiv, utifrån hur pedagoger ser på barn som individer.   Metod Vi utgick från en kvalitativ ansats där vi gjorde semistrukturerade intervjuer. Vår urvalsgrupp bestod av sex specialpedagoger som tillsammans representerade förskolan och grundskolans alla stadier. Frågornas fokus låg på hur specialpedagogerna arbetar med elevers delaktighet och inflytande i arbetet med åtgärdsprogram och vilka möjligheter specialpedagogerna ser att öka delaktigheten för eleven. Vi analyserade det insamlade materialet utifrån Shiers delaktighetsmodell (2001a). Som ett sista steg undersökte vi om det blir skillnad i resultatet beroende på om man har ett barnperspektiv eller ett barns perspektiv utifrån Johanssons teman (2003).   Resultat Vårt resultat visade att de flesta förskolorna och skolorna uppnådde mer än miniminivån för vad Barnkonventionen säger vad gäller att göra elevers röster hörda utifrån ett delaktighetsperspektiv. Vår tolkning av specialpedagogerna synsätt utifrån Johanssons teman (2003) visar på viss påverkan av hur högt man når i Shiers delaktighetsmodell (2001a).   Specialpedagogiska implikationer Studien visar att de vuxna runt eleven behöver vara tydliga kring varför processen fram till ett beslut tas ser ut som den gör. Transparens till eleven och att den får vara med hela vägen i processen där eleven blir lyssnad på och dess åsikter har beaktats, är framgångsfaktorer för möjligheten till delaktighet. Vi ser också möjligheten att använda sig av Shiers delaktighetsmodell (2001a) för att kunna skatta hur verksamheten ger eleverna möjlighet till delaktighet samt vad som behövs för att öka delaktigheten. Här kan specialpedagogen ha en stor roll i att med hjälp av Shiers delaktighetsmodell utveckla ett förhållningssätt hos förskollärare och lärare för att ytterligare kunna öka elevers delaktighet kring sin vardag i förskola och skola.

Syftet med studien är att beskriva och analysera pedagogers uppfattningar om betydelsen avinkludering i förskolans verksamhet samt synliggöra hur förskollärare beskriver vilka strategierde använder i arbetet med att inkludera barn i behov av särskilt stöd i förskolan. Studien är enkvalitativ intervjustudie och våra forskningsfrågor för studien är; hur förskollärare definierarbegreppet inkludering samt hur förskollärare definierar vilka barn som är i behov av särskilt stöd. Vidare finner ni också en forskningsfråga gällande vilka strategier förskollärare använder för att skapa ett inkluderande arbete med barn i behov av särskilt stöd i förskolans verksamhet. Nilholm (2006) kontrasterar tre olika perspektiv på hur inkludering och barn i behov av särskilt stöd kan förstås. Det ena benämns som det kompensatoriska perspektivet, det andra som det kritiska perspektivet och enligt författaren går det även att se på inkludering ur ett tredjeperspektiv, ett dilemmaperspektiv. Dessa tre perspektiv är vår teoretiska utgångspunkt genom hela detta examensarbete. I resultatet framkom det att förskollärare vi intervjuat tycker sig ha en tydlig vision om hur de vill arbeta för att inkludera alla barn i förskolan och förskollärarna arbetar exempelvis med att omforma miljöerna efter barns behov istället för att kompensera barn för deras brister som tidigare varit vanligt. Verksamheten i sin helhet har en ambition av att medhjälp av olika strategier och resurser till viss del anpassas för att möta varje enskild individ och dess behov. / <p>Betyg i Ladok 201221.</p>

Mitt syfte med studien är att belysa arbetet med en inkluderande undervisning för alla barn inom förskolans utbildning. Jag avser även att undersöka hur de två begreppen specialpedagogik och barn i behov av särskilt stöd uppfattas av rektorer, specialpedagoger och pedagoger på de aktuella förskolorna ur ett specialpedagogiskt perspektiv, samt hur dessa arbetar tillsammans som en enhet i dessa frågor. Studien är gjord av kvalitativ art och bygger på intervjuer med två rektorer, tvåspecialpedagoger och fyra pedagoger från två olika förskolor i samma kommun, det vill säga en rektor, en specialpedagog och två pedagoger från vardera förskolan. Fokus i intervjuerna är det arbete som bedrivs kring barn i behov av särskilt stöd i verksamheterna och hur undervisningen inkluderar alla barn. Intervjuerna är mestadels analyserade utifrån Claes Nilholms (2007) två kategorier relationellt och kompensatoriskt perspektiv. Intervjusvaren kopplas och jämförs också med forskning och litteratur.

No description available.

Vår studie syftar till att undersöka hur förskollärare och rektorer beskriver hur de ser på begreppet barn i behov av särskilt stöd, hur de resonerar kring bedömning av de barn som utgörs av begreppet samt hur de beskriver att bedömningen görs. För att undersöka ovanstående har vi använt oss av kvalitativa semistrukturerade intervjuer som metod där studiens resultat ställs i relation till och jämförs med våra teoretiska utgångpunkter, det relationella perspektivet, det kategoriska perspektivet och dilemma perspektivet inom det specialpedagogiska fältet. Resultatet i vår studie visar att begreppet barn i behov av särskilt stöd är ett mångtydigt begrepp som kan tolkas på flera olika sätt. Bedömning beskrivs som ett laddat begrepp av både förskollärare och rektorer, de redogör för att det inte bör förekomma i förskolan. Samtidigt menar respondenterna att bedömning är nödvändigt för att kunna tillgodose barns utveckling och lärande. I bedömningen av barnet i behov av särskilt stöd förläggs stort ansvar på de pedagoger som arbetar nära barnet. Studiens slutsats är att förskollärare och rektorer anstränger sig för att tillämpa ett relationellt synsätt både när det gäller hur de ser på barn i behov av särskilt stöd samt hur de för resonemang kring hur bedömning görs. Dock så ter sig svårt för dem att inte pendla över till det kategoriska perspektivet, bedömning görs i det första steget utifrån barns beteende eller egenskaper där det ” normala ” framträder. Det blir ett dilemma för förskollärarna och rektorerna där de både ska undvika att göra ett särskiljande av barnet och inte peka ut det som avvikande samtidigt som de behöver bedöma och identifiera de barn som är i behov av särskilt stöd.

Sammanfattning Barn i förskolor upplevs än idag utsättas för krav som inte står i proportion till deras förmågor, vilket har sets ute på förskolor då detta tar sig till uttryck i exempelvis upprepade uppmaningar om att sitta stilla. Utifrån denna bild av dagens barndom blev vi intresserade av vad som påverkar förskollärare i deras val av att hantera situationen, samt hur det praktiska arbetets effekt kan urskiljas. Syftet med studien blev därmed att undersöka förskollärares val av strategier för att inkludera barn i behov av särskilt stöd i förskolans verksamhet samt hur strategierna dokumenterades och följdes upp. Syftet undersöktes med stöd i fem forskningsfrågor; Vad är inkludering och barn i behov av särskilt stöd enligt respondenterna? Vilka strategier uppger respondenterna att de använder i verksamheten för att inkludera barn i behov av särskilt stöd? Hur motiverar respondenterna sina val av strategier? Hur beskriver respondenterna att de följer upp insatsernas effekter? Hur motiverar respondenterna sina val av uppföljande strategier? Materialet samlades in genom kvalitativa intervjuer där fem förskollärare från fyra olika förskolor deltog. Det insamlade materialet bearbetades tematiskt och analyserades utifrån de teoretiska begreppen traditionella-, relationella- och dilemmaperspektivet. Resultatet visade att förskollärarna hade olika syn på vilka barn som var i behov av särskilt stöd, men använde sig av liknande strategier för att inkludera barnen i verksamheten. De strategier som tillämpades generellt för hela barngruppen med syfte att inte peka ut ett visst barn med svårigheter, var bland annat bildstöd och teckenstöd. Vissa barn behövde ibland indirekt stöd i form av vuxenstöd där den vuxna befann sig i närheten av barnet för att ge stöttning vid exempelvis rutinsituationer och konflikter. Samtliga förskollärare var överens om att arbetslaget är ett viktigt arbetsverktyg i arbetet med inkludering av barn i behov av särskilt stöd. Men upplever att de har tidsbrist och kunskapsbrist kring metoderna som används i verksamheten, vilket påverkar uppföljningen och utvärderingen av strategierna.

Sammanfattning Barn i förskolor upplevs än idag utsättas för krav som inte står i proportion till deras förmågor, vilket har sets ute på förskolor då detta tar sig till uttryck i exempelvis upprepade uppmaningar om att sitta stilla. Utifrån denna bild av dagens barndom blev vi intresserade av vad som påverkar förskollärare i deras val av att hantera situationen, samt hur det praktiska arbetets effekt kan urskiljas. Syftet med studien blev därmed att undersöka förskollärares val av strategier för att inkludera barn i behov av särskilt stöd i förskolans verksamhet samt hur strategierna dokumenterades och följdes upp. Syftet undersöktes med stöd i fem forskningsfrågor; Vad är inkludering och barn i behov av särskilt stöd enligt respondenterna? Vilka strategier uppger respondenterna att de använder i verksamheten för att inkludera barn i behov av särskilt stöd? Hur motiverar respondenterna sina val av strategier? Hur beskriver respondenterna att de följer upp insatsernas effekter? Hur motiverar respondenterna sina val av uppföljande strategier? Materialet samlades in genom kvalitativa intervjuer där fem förskollärare från fyra olika förskolor deltog. Det insamlade materialet bearbetades tematiskt och analyserades utifrån de teoretiska begreppen traditionella-, relationella- och dilemmaperspektivet. Resultatet visade att förskollärarna hade olika syn på vilka barn som var i behov av särskilt stöd, men använde sig av liknande strategier för att inkludera barnen i verksamheten. De strategier som tillämpades generellt för hela barngruppen med syfte att inte peka ut ett visst barn med svårigheter, var bland annat bildstöd och teckenstöd. Vissa barn behövde ibland indirekt stöd i form av vuxenstöd där den vuxna befann sig i närheten av barnet för att ge stöttning vid exempelvis rutinsituationer och konflikter. Samtliga förskollärare var överens om att arbetslaget är ett viktigt arbetsverktyg i arbetet med inkludering av barn i behov av särskilt stöd. Men upplever att de har tidsbrist och kunskapsbrist kring metoderna som används i verksamheten, vilket påverkar uppföljningen och utvärderingen av strategierna.

I förskolan är det förskollärarnas och barnskötarnas uppgift att skapa en inkluderande verksamhet för samtliga barn i barngruppen samt att se till att alla barn i förskolan får sina behov tillgodosedda. Har förskollärare och barnskötare tillräcklig kompetens kring barn i behov av särskilt stöd och inkludering? Syftet med denna studie är att undersöka förskollärare och barnskötares arbete för en inkluderande verksamhet med barn i behov av särskilt stöd. Genom samtalsintervjuer som metod har vi fått en fördjupad kunskap kring inkludering och barn i behov av särskilt stöd. Med utgångspunkt i Haugs (1998) teori kring integrering, har vi i två separata delstudier analyserat förskollärares och barnskötares uppfattning kring begreppet inkludering, miljöns betydelse för en inkluderande verksamhet samt hur förskollärare och barnskötare uppfattar sin egen kompetens i relation till arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Studiens resultat visar att förskollärarna i studien besitter en bredare kompetens kring inkludering med barn i behov av särskilt stöd än vad barnskötarna väljer att beskriva i studien. Dock är de båda yrkesgrupperna överens om att inkludering i förskolan är viktigt och att miljön har stor betydelse för ett inkluderande arbetssätt. De båda yrkesgrupperna är överens om att inkludering innebär att alla barn kan vara med. Barnen ska ges möjligheten att delta samt att varje barns behov och förutsättningar ska tillgodoses.

Förskolan är det första steget i skolans utbildningssystem och det är viktigt att barnet får rätt verktyg för att kunna lyckas. För med rätt verktyg kan det skapas individer som blir goda samhällsmedborgare. Det kan upplevas i verksamheten att barn utan funktionsnedsättningar ofta hamnar i en gråzon, och att förskollärarna inte uppmärksammar dessa barn i förskolan. Barn i gråzonen är inte formellt identifierade som barn i behov av särskilt stöd, utan omgivningen anser att barnet har en utvecklingsförsening (Sandberg &amp; Norling, 2014, s. 45). Förskollärarna är en viktig del i verksamheten som har möjlighet att påverka barnets vistelse i förskolan. Syftet med denna studie är att undersöka förskollärarens perspektiv på vad barn i behov av särskilt stöd innebär, samt vilka stödåtgärder som tillsätts och hur uppföljningen genomförs. Metoden i denna studie är en kvalitativ studie som utgår ifrån en intervjuenkät. Tolv kommunalanställda förskollärare inom samma region svarade på intervjuenkäten. Respondenternas svar analyseras med hjälp av tre specialpedagogiska perspektiv, det traditionella perspektivet, det alternativa perspektivet, samt dilemmaperspektivet.  Studien visar att förskollärarnas värderingar om begreppet barn i behov av särskilt stöd präglas av vad förskollärarna väljer att sätta in för stödåtgärder. Resultatet visar även att specialpedagoger och vårdnadshavare beskrivs som viktiga verktyg i förskollärarnas arbete med att stödja barn i behov av särskilt stöd. Genom att förskolläraren och vårdnadshavarna har ett bra samarbete finns alla möjligheter till framgång för barnet, för med bra verktyg och rätt stöd skapas det goda förutsättningar för barnet i verksamheten.