Bakgrunden till denna uppsats uppkom under våra praktikperioder, då elever i behov av särskilt stöd lämnade klassrummet för att gå till specialpedagog. Varför de eleverna var tvungna att lämna klassrummet fick vi aldrig veta. Därav skapades denna uppsats med syftet att belysa pedagogers förhållningssätt till inkludering för de elever som bedöms vara i behov av särskilt stöd. Med detta syfte fanns huvudfrågan; hur förhåller sig pedagoger i förskoleklass och i grundskolan till inkludering av elever i behov av särskilt stöd i klassrumssituationer? Fyra intervjuer i fyra olika verksamheter genomfördes i ett försök att få svar på vår fråga. Resultatet blev att alla pedagoger utom en arbetar för ett inkluderande arbetssätt. Pedagogerna uppger samtidigt att det är svårt att hålla alla elever inkluderade i klassrummet, framförallt de utagerande eleverna. Samma pedagoger menar att möjligheten till att arbeta inkluderande begränsas av verksamheternas strama ekonomi.

Syftet med studien är att undersöka vilka förutsättningar tre skolors pedagoger har för arbetet med särskilda behov. Detta med utgångspunkt i lärares, specialpedagogers/elevassistent och rektorers förhållningssätt till barn i behov av särskilt stöd. I forskningsarbetet synliggörs det specialpedagogiska arbetet, men också den kunskap som finns i relation till barn i behov av särskilt stöd, rättigheter och skyldigheter mellan skola och individ. Vår studie har tre forskningsfrågor som i sin tur ligger som grund i studien och inför insamlingen av arbetsstoff. Genom kvalitativa intervjuer samlade vi kunskap om pedagogers vardagsarbete. Med utgångspunkt i pedagogers utsagor har vi tillsammans diskuterat resultatet och tagit fasta på tre problemområden. Det innefattar tidskrävande arbete, bristande kompetens och skolans ekonomi i förhållande till arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Vi beskriver även nya forskningsfrågor så som varför antalet barn med särskilda behov ökar i dagens skolor? Hur kan vi få in mer pengar i skolan och hur dessa pengar kan användas i förhållande till det specialpedagogiska arbetet? Då vi tog del av pedagogers erfarenheter skapade vi oss också beredskap inför vårt kommande yrke inom det specialpedagogiska arbetet i skolan som vi alla kommer möta.

Syftet med studien är att undersöka om förskollärare anser sig inneha den kunskap som krävs för att arbeta med barn i behov av särskilt stöd. Studien ska även bidra till att undersöka om förskolan arbetar för att inkludera samtliga barn i verksamheten. Även samarbetet mellan förskola, hem och specialpedagog har undersökts om hur det kommer till uttryck i verksamheten. De frågeställningar som besvaras i studien är: Vad har förskolläraren för erfarenhet och kunskap kring att arbeta med barn i behov av särskilt stöd? Hur ser förskollärarna på inkludering i verksamheten och hur främjas det här? Hur ser samarbetet mellan förskola och hem ut? Vad finns det för samarbete mellan förskollärare, specialpedagog och andra resurser?   Studien är en intervjustudie där intervjuerna är inspelade och fullständigt transkriberade. Åtta förskollärare och två specialpedagoger deltog i studien. Respondenterna är ifrån två skilda kommuner i sydöstra Sverige. Empirin har analyserats utifrån inkludering och dilemma perspektiven. Studiens resultat visar att förskollärarna efterfrågar mer utbildning då de upplever att de brister i sin kunskap kring att arbeta med barn i behov av särskilt stöd. Resultatet visar även att respondenterna är medvetna om vad inkludering innebär, dock anser de att det är svårt att tillämpa det i förskolans verksamhet. Förskollärarna och specialpedagogerna belyste att det är av stor vikt att ha ett bra samarbete med vårdnadshavarna till de barn som är i behov av särskilt stöd. Resultatet visar att specialpedagogernas samarbete med förskolan brister samt att stödet de ger inte upplevs som tillräckligt.

My title is children in need of special support –pedagogues reason about their work and has focus on how eight pedagogues in preschool that I have interviewed define the concept children in need of special support and how they reason about the work with the children who they think are part of the concept. The purpose was to examine how some pedagogues in preschool reason about how they work with children in need of special support. My questions that I have assumed in interviews are; How do the pedagogues reason about the concept children in need of special support? How do the pedagogues reason about the daily work with focus on children in need of special support? How do the pedagogues reason based on the preschools approach about children in need of special support? My conclusion in this study show, based on pedagogue’s reason, that the concept of children in need of special support is difficult to define because it includes so much, everything from diffuse difficulties to visible disabilities. Furthermore, the pedagogues identified that all children who show some form of difficulty are entitled to support based on their own needs and circumstances. They emphasized on the environment as an important factor in children’s development, because different factors can both enable and disable the development and strive to adapt the environment so that all children can participate based on their abilities. The pedagogues proceed from the individual’s difficulties to adjust the work outside the individual’s needs. A highlight in the pedagogue’s reason is how the environment affects the individual’s development, which I can relate to my perspective, the psychosocial perspective. The starting point in the perspective is how the environment affects the individuals development and how environmental factors affects how several an individual's difficulty will be.

No description available.

Syftet med arbetet var att undersöka hur pedagoger upplever att processen med barn i behov av särskilt stöd ser ut från ett upptäckande till en eventuell stödinsats och uppföljning. Sammanlagt intervjuades sex förskollärare och fyra barnskötare på fyra olika förskolor. Samtliga förskolor var kommunala där två av dem låg i norra Sverige och resterande två i mellersta Sverige.  Vår studie grundar sig i den fenomenologiska teorin, där vi fokuserade på pedagogernas upplevelser och erfarenheter och vi la inga egna värderingar i svaren. Undersökningen visade att det finns både likheter och skillnader mellan de kommunala förskolorna. En tydlig likhet som vi fått fram genom våra intervjuer är hur pedagogerna arbetar tillsammans som ett helt arbetslag för att stötta varandra i arbetet. En annan likhet är också hur viktigt det är för pedagogerna att det kommer in rätt stöd när deras kompetens inte räcker till. Resultatet visade också hur viktigt det är att se möjligheterna i miljön istället för problemet/problemen hos det enskilda barnet. Undersökningen visade också att en stor skillnad var att de förskolorna i norr sökte stöd hos BES (Barn- elevhälsa och stödteam), medan förskolorna i mellersta Sverige sökte stöd hos enskilda instanser.

Studien har för avsikt att undersöka och visa hur arbetet kan se ut för en skolas elevhälsoteam i arbetet gällande elever i behov av särskilt stöd samt rektors plan kring detta arbete. Vidare syftar studien att undersöka hur elevhälsan utvärderar sitt arbete för att ha en så framgångsrik verksamhet som möjligt. Studien har genomförts genom kvalitativa intervjuer, totalt fem stycken, varav en med rektor och fyra med personal ur en och samma skolas elevhälsoteam. Ytterligare material som samlats in är skollag, styrdokument och tidigare forskning som sedan ställts mot det insamlade materialet från intervjuerna. Analysen har gjorts utifrån den konstruktivistiska teorin för att få ett ytterligare djup. Direktiven från Skolverkets sida är otydliga för elevhälsan i det praktiska arbetet. Det finns många generella direktiv men få specifika kring hur personalen ska arbeta eller utvärdera sitt arbete. Fastän dessa direktiv kan anses otydliga har den intervjuade skolan, enligt dem själva, på framgångsrikt sätt anammat elever i behov av särskilt stöd genom tätt samarbete och högt engagemang kring detta arbete.

I denna studie prövas två olika metoder, träning på tid (ÖVA) och lärande som inbegriper förståelse (GL). Syftet är, att om möjligt, utröna vilken av dem som är den bästa för att eleverna ska lära sig enkel aritmetik i så mening att kunskapen blir deklarativ. Studien visar att på ganska kort tid förbättrar eleverna sina resultat, både när det handlar om att tillämpa enkel aritmetik men även när det handlar om mer avancerad aritmetik. Strategier eleverna använder för att utföra enkla aritmetiska beräkningar överförs till mer komplicerade, övning ger färdighet på flera plan. Analysen av resultatet i studien leder fram till att deklarativ kunskap i matematik har betydelse för hur eleven kommer att tillgodogöra sig nya kunskaper i matematik samt att tillämpa dem. I normala fall ägnas inte mycket tid i gymnasieskolan till att träna enkel aritmetik. Elevernas utbildning i matematik, från förskola till gymnasium, är hierarkiskt upplagd och varje kursplan bygger på att eleven har tillgodogjort sig innehållet i tidigare kursplan. Denna studie visar att många elever på gymnasiet, inte behärskar enkel aritmetik i så mening att den är att betrakta som deklarativ. Matematikångest och dess påverkan på lärandet ska inte ignoreras. Studien visar att  elevernas affektiva matematikångest påverkar dem i så mening att de presterar sämre i matematik. Däremot visar studien att efter ett antal träningstillfällen har matematikångesten inte samma inverkan.

Syftet med denna studie var att undersöka vilka tankar och erfarenheter förskolepedagoger har om de inkluderande och exkluderande tillvägagångssätt som används i arbetet med barn i behov av särskilt stöd. För att samla in data kring detta har jag intervjuat fyra förskolepedagoger från olika förskolor och även utgått från relevant litteratur. I både litteraturen och intervjuerna framgick det att det finns en positiv inställning till inkludering av barn i behov av särskilt stöd. Det visade sig att när barnen inkluderas kan de lära sig av varandra och få känna sig som en del av gruppen. Dock tycks det inte alltid vara det bästa för barn i behov av särskilt stöd att ständigt vara med resten av barngruppen. Vissa barn anses, både av intervjupersonerna och i litteraturen, ha svårt att fungera i en grupp under en längre tid, men små grupper anses fungera bättre än stora. En slutsats i studien är att pedagogerna på förskolan har en viktig roll för att arbetet med barn i behov av särskilt stöd ska fungera på ett bra sätt, även om pedagogerna ibland kan behöva ett yttre stöd från specialpedagoger, föräldrar, extra resurspersonal eller yttre instanser. Det framgick även att barn i behov av särskilt stöd kan behöva få lite extra uppmärksamhet och stöd från pedagogerna för att de ska få utvecklas på bästa sätt och trivas på förskolan, precis som alla andra barn. / <p>Betygsdatum i Ladok:</p>

Syfte Syftet med studien är att undersöka hur lärare i fritidshem arbetar inkluderande med barn i behov av särskilt stöd och hur lärarna bedömer att en elev är i behov av särskilt stöd. Inledning Studien inriktar sig på hur barn i behov av särskilt stöd inkluderas i barngruppen på fritidshemmet och de möjligheter och svårigheter som finns knutet till detta område. Fritidshemmet ska komplettera förskoleklass och skola vilket innebär att det är relevant att lärare i fritidshem utgår från elevens och elevgruppens behov i arbetet på fritidshemmet. Fritidshemmet ska inte bara erbjuda alla elever en meningsfull fritid utan också arbeta med att skapa sociala band och stimulera elevernas lärande och utveckling. Studien kommer att utgå ifrån Nilholms (2007) teori om perspektiv på specialpedagogik. Teorin grundar sig på tre olika förhållningssätt, det kompensatoriska, det kritiska och dilemmaperspektivet. Metod Metoden som använts i studien är kvalitativ metod med intervjuer. Intervjuerna genomfördes med lärare i fritidshem. Metoden som använts i studien är baserad på semistrukturerade intervjuer med öppna frågor. Urvalet bestod av sex stycken lärare fördelat på två stycken skolor. Tre lärare på respektive skola. Resultat Alla pedagoger som intervjuats anser att de arbetar inkluderande men att det är ett osynligt arbete. De var också överens om att de behöver mycket mer utbildning inom området för att kunna arbeta mer effektivt med just inkludering av barn i behov av särskilt stöd. Det är viktigt anser lärarna att de arbetar inkluderande och att de ger eleverna förståelse för olikheter för att motverka missförstånd elever emellan. Resurser till fritidshemmet lyser med sin frånvaro enligt de intervjuade och för att de elever som är i behov av särskilt stöd ska kunna stöttas bättre under tiden de är på fritidshemmet behövs mer personal.