Syftet med studien är att belysa förskollärares uppfattningar gällande inkludering av barn i behov av särskilt stöd i förskolans verksamhet utifrån tillgänglighetsaspekten. Med utgångspunkt i syftet har två frågeställningar formulerats: Hur definierar förskollärarna ett barn i behov av stöd? Vilka strategier använder sig förskollärare av vad gäller att skapa en tillgänglig och inkluderande förskoleverksamhet för barn i behov av särskilt stöd? Utifrån vårt resultat formulerades följande kategorier som bygger på den fenomenografiska ansatsen; hur förskollärare konstruerar kunskap, barn i behov av särskilt stöd, inkluderande förskoleverksamhet och tillgänglighet i förskolans lärmiljöer. Kategorierna analyserades utifrån två teoretiska ramverk: Socialkonstruktionismen och relationella perspektivet, samt i relation till bakgrund och tidigare forskning. Utifrån socialkonstruktionismen, påvisas hur förskollärarna gemensamt skapar kunskap i ett socialt sammanhang. Utifrån relationella perspektivet framkom i förskollärarnas uppfattningar att svårigheter uppkommer i möten och i samspel mellan individ och miljö. Det framkom också i resultatet är att förskollärarna har uppfattningar som möjliggör anpassningar i förskolans lärmiljöer, för att skapa bästa förutsättningar för den enskilda individen. Studiens resultat visar på att förskollärare har få kunskaper om skärpningen i diskrimineringslagen. Resultatet visar på att förskollärarna hade obetydlig kunskap om uppdateringen av diskrimineringslagen. Däremot påvisas att förskollärarna till viss del arbetar med tillgänglighet i praktiken. Förutom det visar resultatet att förskollärarna hade svårt att definiera barn i behov av särskilt stöd. Våra förhoppningar med studien är att pedagoger i förskolan ska ges tankar och redskap i arbetet med att skapa tillgänglighet.

Studien syftar till att bidra med kunskap om förskollärares yrkeskompetens i relation till arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Undersökningen har genomförts med hjälp av kvalitativa semistrukturerade intervjuer med sex förskollärare som besitter erfarenhet av att arbeta med barn i behov av särskilt stöd. För att kunna få en förståelse för den framkomna empirin har studiens teoretiska utgångspunkt baserats på det kritiska-, kompensatoriska- och dilemmaperspektivet. Perspektiven tillsammans med tidigare forskning har även legat till grund för analys och diskussion av resultatet. Resultatet visar att förskollärarna stundtals anser att de besitter otillräcklig yrkeskompetens i mötet med de barn som är i behov av särskilt stöd. Arbetet beskrivs väcka starka känslor och vara både krävande och utvecklande. Organisatoriska förutsättningar så som barngruppens storlek, förskolans personaltäthet, samt tillgängligheten av specialpedagoger och kompetensutveckling, påverkar förskollärarnas upplevda yrkeskompetens. Slutligen anses även tidigare erfarenheter samt relationen till kollegor samt vårdnadshavare vara av betydelse för förskollärarnas arbete med de barn som är i behov av särskilt stöd.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare definierar begreppet barn i behov av särskilt stöd samt vilka strategier och förhållningssätt de beskriver att de använder sig av i mötet med dessa barn. Då studien inte avser att rikta sig mot barn med diagnoser utan syftar sig att omfatta alla barn i utbildningen har vi även valt att undersöka förskollärares tal om inkludering och hur de arbetar med det i sina verksamheter. Detta för att undervisningen idag ska sträva efter att vara en inkluderande förskola oavsett barns olika förutsättningar och behov. Studien bygger på en tematisk analys av intervjuer med fyra förskollärare. Studien tar utgångspunkt iett relationellt perspektiv och ett undersökande av hur förskollärarna talar om normer kring barns utveckling och beteenden. Analysen visar att förskollärarna främst beskriver barn i behov av stöd som barn med utåtagerande eller normbrytande beteende. Vidare visar studien att förskollärarnas tal om inkludering görs genom att tala om barns delaktighet på olika sätt: barns känsla av delaktighet eller att barnen ska vara delaktiga i verksamheten. Studiens resultat beskriver även förskollärarnas erfarenheter av specialpedagogiska insatser så som nya strategier för att kunna förändra och bemöta barns svårigheter på nya sätt, samt att ett barn behöver observeras genom en så kallas kartläggning. Något som framkom i förskollärarnas utsagor var dilemman kring att inte räcka till i den vardagliga verksamheten som ett stöd för barnen och betydelsen av att utforma den pedagogiska miljön på ett sådant sätt att alla barns behov och förutsättningar tillgodoses.

Studiens syfte är att undersöka hur förskollärare beskriver barn i behov av särskilt stöd, hur särskilt stöd utformas och vilka stöd som utformas för att alla barn ska ges bästa möjlighet till utveckling samt vilken betydelse förskollärares kompetens och erfarenheter har i arbetet med särskilt stöd. Studien syftar även till att problematisera dessa aspekter i relation till inkludering. Studiens teoretiska utgångspunkt är ett kompensatoriskt och ett kritiskt perspektiv. För att besvara studiens syfte genomfördes kvalitativa intervjuer med sex förskollärare. Av resultatet framkommer att en övervägande del av förskollärarna beskriver barn i behov av stöd utifrån egenskaper och beteenden hos barnet medan de andra relaterar barns behov av stöd främst till omständigheter runt om barnet. Det framkommer även en bild av att det främst är pojkar som anses vara i behov av stöd. Resultatet visar att arbetssätt för att utforma särskilt stöd samt för att tillämpa särskilt stöd i utbildningen varierar mellan förskolor. Det framgår att förskollärarna har bred kunskap inom arbetet med särskilt stöd, men att de efterfrågar ytterligare utbildning inom området för att bättre kunna tillgodose barns behov. Resultatet visar även att det finns en strävan efter att skapa förutsättningar för inkludering genom de arbetssätt som förskollärarna beskriver, men att förskollärarnas syn på kriterier och utmaningar för en inkluderande förskola skiljer sig åt.

Syftet med den här studien var att belysa hur förskollärare beskriver sitt arbete medhandlingsplaner och det stöd de får i arbetet med att stödja barn i behov av särskilt stöd.Personalen på förskolorna i vår studie har valt att kalla dokument med åtgärder förhandlingsplaner. Teoretiska utgångspunkter är det kategoriska perspektivet och det relationellaperspektivet. Vi intervjuade fyra förskollärare och har genom resultatet kunnat urskilja bådateoretiska perspektiven. Resultatet av denna studie visar på hur ett arbete med handlingsplanerstartar med uppmärksammande av behov. Hur pedagoger utreder dessa behov, utarbetar enhandlingsplan och därefter implementerar åtgärder i den dagliga verksamheten och följer uppdessa åtgärder. Förskollärarna beskrev att de har ett bra stöd av rektor och specialpedagogersom gav stöd både till pedagogerna och barnen. Däremot skiljde det sig mellan förskolorna hurdetta stöd gavs och hur arbetet organiserades. Resultatet tyder på att dessa dokument är en aktivdel i verksamheten och används vid behov i studiens förskolor. Denna studie visar på att arbetetmed handlingsplaner och annat specialpedagogiskt stöd ingår i förskolornas arbete. Det kräveratt arbetslaget samt förskolläraren arbetar gemensamt med att uppmärksamma behov och medde åtgärder handlingsplanen innehåller.

Studien utgår från det sociokulturella perspektivet med fokus på två specialpedagogiska perspektiv, det kategoriska och det relationella perspektivet. Studien är en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer som syftar till att undersöka hur nio matematiklärare arbetar med elever i behov av särskilt stöd inom matematikundervisningen utifrån ett inkluderande perspektiv. Syftet med studien är att belysa hur några lärare uppfattar och arbetar för att skapa en inkluderande undervisning i matematik. De två frågeställningarna som berörs utifrån studiens syfte är följande: Hur uppfattar lärarna inkluderande undervisning inom matematik? Vilka didaktiska strategier använder lärarna för att bemöta elever i behov av särskilt stöd inom matematik? I studien framkom olika didaktiska strategier och anpassningar som lärarna använder vid bemötande av elever i behov av särskilt stöd. Även variationer i undervisningen och förtroendefulla relationer belystes av lärarna i studien som framgångsrika metoder vilket främjar lärandet hos elever i behov av särskilt stöd inom matematikundervisningen. Resultatet av studien visar att lärarna har en stor utmaning i arbetet med elever i behov av särskilt stöd utifrån ett inkluderande perspektiv, speciellt då tiden och resurserna oftast inte räcker till. En av anledningarna till detta är enligt studien att många klassrum är stökiga, lärare känner sig otillräckliga och elever inte får det stöd eller stimulans de behöver och har rätt till.

Studiens syfte har varit att undersöka vilka diskurser som framträder i lärares syn på kategoriseringen barn i behov av särskilt stöd, från tre olika skolformer. Detta genom att undersöka likheter och skillnader i beskrivningarna av barn i behov av särskilt stöd, samt lyfta synen på normalitet och avvikelse ur ett maktperspektiv. Data genererades genom intervjuer med lärare från förskolan, grundskolan och grundsärskolan med hjälp av frågor rörande normalitet, avvikelse, kategoriseringens innebörd samt dess funktion. Resultatet analyserades utifrån Foucaults maktteori och följande styrtekniker applicerades i analysen: disciplinär makt, pastoral makt samt governmentality. Vi kunde urskilja tio olika diskurser inom de tre skolformerna. Resultatet visar att det inom ramarna för de olika skolformerna råder en sanningsregim om de krav barnen förväntas klara av. De som avviker från dessa krav synliggörs och definieras som barn i behov av särskilt stöd. Orsaken kan handla om medicinska, psykologiska, kognitiva eller sociala faktorer som gör att ett barn inte når upp till dessa krav. Lärarna ansåg att kategoriseringen behövs för att kunna ge dessa barn rätt till en likvärdig utbildning och rätt till resurs. Även inom grundsärskolan skedde en viss kategorisering till ytterligare skolformer såsom träningsskola och träningsskola special.

Denna studie avser belysa pedagogers formuleringar gällande barn i behov av särskilt stöd vid övergången mellan förskola och förskoleklass. Syftet är även att belysa hur barnet konstrueras av pedagogernas formuleringar i övergångsprocessen. Information gällande barn i behov av särskilt stöd bör överföras mellan verksamheterna vid övergången för att försäkra sig om väl grundade arbetssätt i barnens fortsatta skolgång. Hur denna information överförs blir en viktig aspekt att beakta eftersom de språk som används gällande barnen är betydelsebärande för hur de konstrueras i övergångsprocessen. Vi utgår från en post-strukturell syn på subjektet vilket innebär att subjektet befinner sig i ständig tillblivelse och denna tillblivelseprocess påverkas av den makt som finns i språket. Den specialpedagogiska forskningen är indelad i två perspektiv det relationella och det kategoriska. Dessa perspektiv bär med sig olika förklaringsmodeller gällande barn i behov av särskilt stöd. Studiens resultat baseras på en observation av ett överlämningssamtal gällande ett barn i behov av särskilt stöd. De formuleringar som användes analyserades utifrån den påverkan de olika specialpedagogiska perspektiven samt styrdokumenten tolkades ha på samtalets formuleringar. Resultatet indikerar att förskoleklassrepresentanten påverkades mer av det kategoriska perspektivets förklaringar och förskolerepresentanten tolkades mera påverkad av de relationella perspektivet. Vidare ser vi att barnet positionerades genom språket som avvikande från normen både gällande barn i behov av särskilt stöd samt normalstörda barn. Observationen visade att samtalet inte dokumenterades, av detta drar vi slutsatsen att de formuleringar som används och hur de tolkas i överlämningssamtalet inte i efterhand kan analyseras och reflekteras. Att ha en dokumentation, att som grupp reflektera utifrån, kan motverka en godtycklig syn på barnet som överlämnas samt vilka anpassningar som bör göras för att underlätta för barnet

Syftet med denna studie var att undersöka hur två förskolor i två olika kommuner arbetade med inkludering och barn i behov av särskilt stöd. Detta är en kvalitativ studie där det insamlade materialet analyserades genom semistrukturerade intervjuer. Studiens resultat delades upp utifrån två delstudier, som i sin tur genomfördes tillsammans med fyra förskollärare från respektive förskola. Studiens teoretiska bakgrund lutar sig mot Perssons kategoriska och relationella perspektiv, som bygger på två olika synsätt kring arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Den teoretiska bakgrunden tar även avstamp i inkluderingsbegreppet, som framställs av Nilholm. Studiens huvudsakliga resultat visade att de kommunala riktlinjerna för arbetet med en inkluderande förskola och barn i behov av särskilt stöd, skiljde sig åt i de två olika kommunerna. Resultatet av respondenternas svar i delstudie 1 och 2 tolkade vi också utifrån det relationella och kategoriska perspektivet. Vi kunde även i vårt resultat dra slutsatsen att samtliga förskollärare i de båda delstudierna hade samma tankar och förutsättningar för att sträva mot ett inkluderande arbetssätt. Men att de, enligt våra tolkningar, är i behov av mer stöd uppifrån för att fullt ut kunna arbeta med att inkludera alla barn förskolan - oavsett vilket stöd det enskilda barnet är i behov av.

Personal assistants in the leisure time center? A quantitative survey study We have processed, in a quantitative survey, the issue of what the availability of personal assistants looks like for students in need of special support during leisure time. This was based on an earlier study conducted in 2014. Representatives from Lärarförbundet responded in an interview about the results of the study that they had a belief that the availability of personal resources for students in need of special support would be easier to access about the leisure time centers had their own public documents. We have compared and analyzed the results of the two studies and discussed them further with the help of previous relevant research, three theoretical perspectives in the field of special education and our many years of experience. Our analysis of the results shows that no change has occurred and that Lärarförbundets expectation has not been fulfilled, as many leisure time pedagogues still feel that they have students in need of a personal assistant that doesn´t have one.