This study aims to account for and compare Sweden's and Denmark's sport facility policy and operation. This will be done at national, municipal and local level. The method used is a qualitative method and through semi-structured interviews with representatives in Roskilde municipality and Malmö municipality. Furthermore, two sports venues have been compared and semi-structured interviews have been conducted with officials at these venues. Two further semi-structured interviews have been conducted with two organizations that deal with issues around sports facilities. The results showed that Sweden and Denmark are relatively similar. The biggest difference between the countries is that Denmark has a legal framework for sports facilities, which Sweden does not. Denmark has also the possibility to get advice and economic funding from “Lokal-och anläggningsfonden”. This also affected some of the differences in the municipalities. The sports fields were also relatively similar, but the responsibilities indoors and outdoors separated them.

Fysisk inaktivitet är ett utbrett problem i dagens samhälle och förutsättningarna för fysisk aktivitet skiljer sig mellan olika grupper. Likaså skiljer sig nyttjandet av idrottsanläggningar med vissa underrepresenterade grupper. Därav ter det sig vara av hög samhällsrelevans att undersöka hur aktörer i kommunal regi arbetar för att alla ska kunna vara fysiskt aktiva. Syftet med studien är därför att belysa förutsättningar för fysisk aktivitet på idrottsanläggningar i kommunal regi utifrån ett intersektionellt perspektiv. Intersektionellt perspektiv kan synliggöra faktorer som påverkar individers förutsättningar för fysisk aktivitet, såsom utbildningsgrad och socioekonomisk status, faktorer som ofta negligeras i hälsoinsatser. I studien har fem informanter från olika idrottsanläggningar samt verksamheter intervjuats. Informanterna arbetade som enhetschefer, gruppledare eller utvecklingssamordnare och ansågs därav besitta relevant kunskap samt erfarenhet. Studiens resultat visade olika aspekter av hur ansvarig personal för idrottsanläggningar i kommunal regi arbetar för främja förutsättningarna för att alla ska kunna vara fysiskt aktiva. Resultatet innebar tre kategorier, utveckling i samverkan, trygghetsfrämjande och tillgänglighetsinriktat arbete. Utveckling i samverkan innebär att kommunen samarbetar med olika samhällsaktörer genom olika kommunikationsmedel. Kategorin trygghetsfrämjande innefattar riktade insatser åt en ökad trygghetskänsla på idrottsanläggningarna och tillgänglighetsinriktat arbete innebär arbetet för att skapa tillgänglighet för alla. Studiens slutsats innebär att ansvarig personal lägger stor vikt vid att se över förutsättningarna för att alla ska kunna vara fysiskt aktiva men att det samtidigt är en stor utmaning som påverkar deras arbete.

<p>När vi utövar idrott finns det givetvis mer eller mindre passande tider för detta. Med tanke på hur vår övriga dag kan se ut med arbete, skola, familj med mera, kan tidpunkten vara oerhört central för vår möjlighet att utöva idrott. Det kan faktiskt vara direkt avgörande för om vi överhuvudtaget har möjlighet att medverka på träningen, men det kan också vara en påverkande faktor angående motivationen att träna. Problematiken som ofta upplevs i samband med detta är dock att alla inte kan träna på de tider de helst skulle vilja eftersom det finns fler lag på samma anläggning som också skall träna. En fråga som då ofta uppstår är, <em>vem som ska träna på vilka tider?</em></p><p>  Den här uppsatsen behandlar en specifik miljö, en isstadion där fem bandyföreningar huserar tillsammans med en skridskoförening. Syftet med uppsatsen är att ta reda på om träningstiderna på anläggningen är rättvist fördelade över kön, ålder och nivå. Vidare är syftet att undersöka hur <em>processen </em>när träningstiderna fördelas, och om det finns ett medvetet jämställdhetstänkande som genomsyrar verksamheten. Uppsatsen tar också delvis upp frågor rörande anläggningens kvalité och nyttjandegrad, det vill säga hur pass bra anläggningen utnyttjas.</p><p>   Undersökningen är en fallstudie som är tänkt att komplettera ett pågående projekt av Riksidrottsförbundet och Karlstads Universitet där träningstider skall analyseras i ett stort antal idrotter i hela Sverige.</p><p>    Undersökningen bygger på sju intervjuer, med personer, som på olika vis har viktiga roller i den aktuella miljön. Även anläggningens träningsschema har analyserats och därmed har de faktiska resultaten kunnat utläsas. Bland intervjupersonerna finns aktiva idrottare, ledare och tjänstemän inom kommunen.</p><p>   Resultaten i undersökningen visar att träningstiderna inte är orättvist fördelade varken mellan könen, över ålder eller nivå. Undersökningen visar också att  det saknas skriftliga dokument på hur fördelningen av träningstider skall ske och att mycket av arbetet sker baserat på enskilda personers värderingar och uppfattningar.</p><p>   Förslagsvis bör ett jämtegrerat policydokument upprättas för att säkra att verksamheten i framtiden har ett jämställt tänkande och att träningstiderna därmed blir rättvist fördelade. </p> / <p>When we are about to practice athletics of course there is more or less likely hours for that. In view of how our day appears with work, school, and family and so on, the date for practice can be pretty important. Actually it can be directly conclusive for our opportunity to participate at the practice, but it can also be an affecting factor concerning our motivation. The problems that might show in relationship to this are the problem that it’s impossible for everybody to practice at the time they want because there’s other teams who uses the training facility too. One question that often appears here is: <em>who should train at which time?</em></p><p>   This essay discuss a specific environment, an ice stadium which contains five bandy- and one skating associations. The purpose of the essay is to find out if there is any group of people (men, women, children, elitplayers for example) who have to practice at worse hours. Further on the purpose is to study the <em>process</em> while the practice times are distributing and whether there’s a conscious gender mainstreaming going on during the process. The essays also discuss questions concerning the quality of the facility and how well the stadium is utilised.</p><p>   This study is a case-study which is thought as a complement to an ongoing project of RF and Karlstads University where a large numbers of sports are studied concerning unfair distribution of times for practice.</p><p>   The study builds on a number of interviews where people, who are important in different ways, has been interviewed because of there role in the current environment. Also the stadiums schedule have been analysed and because of that the actual results have been able to understand. Among the interview persons do we find active sportsmen, trainers and an official from the current municipality.</p><p>   The result of the study shows us that distribution isn’t unfair neither between men and women, over ages or levels. The study also shows a lack of written documents of how the distribution should work and that a lot of the work is being done based on particular peoples values and views.   </p><p>   As a suggestion ought to a policy paper produced with a gender mainstreaming work behind be constituted to make sure that the whole process becomes equal in the future.</p>

När vi utövar idrott finns det givetvis mer eller mindre passande tider för detta. Med tanke på hur vår övriga dag kan se ut med arbete, skola, familj med mera, kan tidpunkten vara oerhört central för vår möjlighet att utöva idrott. Det kan faktiskt vara direkt avgörande för om vi överhuvudtaget har möjlighet att medverka på träningen, men det kan också vara en påverkande faktor angående motivationen att träna. Problematiken som ofta upplevs i samband med detta är dock att alla inte kan träna på de tider de helst skulle vilja eftersom det finns fler lag på samma anläggning som också skall träna. En fråga som då ofta uppstår är, vem som ska träna på vilka tider?   Den här uppsatsen behandlar en specifik miljö, en isstadion där fem bandyföreningar huserar tillsammans med en skridskoförening. Syftet med uppsatsen är att ta reda på om träningstiderna på anläggningen är rättvist fördelade över kön, ålder och nivå. Vidare är syftet att undersöka hur processen när träningstiderna fördelas, och om det finns ett medvetet jämställdhetstänkande som genomsyrar verksamheten. Uppsatsen tar också delvis upp frågor rörande anläggningens kvalité och nyttjandegrad, det vill säga hur pass bra anläggningen utnyttjas.    Undersökningen är en fallstudie som är tänkt att komplettera ett pågående projekt av Riksidrottsförbundet och Karlstads Universitet där träningstider skall analyseras i ett stort antal idrotter i hela Sverige.     Undersökningen bygger på sju intervjuer, med personer, som på olika vis har viktiga roller i den aktuella miljön. Även anläggningens träningsschema har analyserats och därmed har de faktiska resultaten kunnat utläsas. Bland intervjupersonerna finns aktiva idrottare, ledare och tjänstemän inom kommunen.    Resultaten i undersökningen visar att träningstiderna inte är orättvist fördelade varken mellan könen, över ålder eller nivå. Undersökningen visar också att  det saknas skriftliga dokument på hur fördelningen av träningstider skall ske och att mycket av arbetet sker baserat på enskilda personers värderingar och uppfattningar.    Förslagsvis bör ett jämtegrerat policydokument upprättas för att säkra att verksamheten i framtiden har ett jämställt tänkande och att träningstiderna därmed blir rättvist fördelade. / When we are about to practice athletics of course there is more or less likely hours for that. In view of how our day appears with work, school, and family and so on, the date for practice can be pretty important. Actually it can be directly conclusive for our opportunity to participate at the practice, but it can also be an affecting factor concerning our motivation. The problems that might show in relationship to this are the problem that it’s impossible for everybody to practice at the time they want because there’s other teams who uses the training facility too. One question that often appears here is: who should train at which time?    This essay discuss a specific environment, an ice stadium which contains five bandy- and one skating associations. The purpose of the essay is to find out if there is any group of people (men, women, children, elitplayers for example) who have to practice at worse hours. Further on the purpose is to study the process while the practice times are distributing and whether there’s a conscious gender mainstreaming going on during the process. The essays also discuss questions concerning the quality of the facility and how well the stadium is utilised.    This study is a case-study which is thought as a complement to an ongoing project of RF and Karlstads University where a large numbers of sports are studied concerning unfair distribution of times for practice.    The study builds on a number of interviews where people, who are important in different ways, has been interviewed because of there role in the current environment. Also the stadiums schedule have been analysed and because of that the actual results have been able to understand. Among the interview persons do we find active sportsmen, trainers and an official from the current municipality.    The result of the study shows us that distribution isn’t unfair neither between men and women, over ages or levels. The study also shows a lack of written documents of how the distribution should work and that a lot of the work is being done based on particular peoples values and views.       As a suggestion ought to a policy paper produced with a gender mainstreaming work behind be constituted to make sure that the whole process becomes equal in the future.

Syfte: Denna studie ämnar utforska hur de nationella riktlinjerna för idrottspolitiken influerar svenska kommunfullmäktiges resonerande i beslutstagandet vid byggandet av nya idrottsanläggningar. Den svenska idrottspolitiken specificeras i en proposition (Prop 2008/09:126) från regeringen, godkändes av riksdagen 2009, tillsammans med Riksidrottsförbundets idéprogram Idrotten vill. Metod: För studien valdes tre svenska kommuner ut med nybyggda kommunalt finansierade idrottsanläggningar där beslutet om byggnationen tagits efter 2009. Kvalitativa analysfrågor har används för att gå igenom kommunfullmäktiges beslut. Fairclough och Faricloughs modell för politiskt resonerande har sedan tillämpats på analysfrågornas svar. Antagandet gjordes att varje kommunalpolitisk aktörs grundläggande mål är att maximera institutionell politisk makt, i enlighet med Stroms teori om politiskt partiagerande. Resultat: Analysen visar att de idrottspolitiska värdegrunder som förespråkas på nationell nivå spelar en mindre roll i kommunstyrelsens beslutsfattande. Kommunens attraktionskraft jämtemot utomstående, stimulering av ekonomin och marknaden samt de lokala idrottslagens framgångar är dominerande i beslutsprocessen. Kommunfullmäktiges resonemang vid beslutsfattande av alla tre idrottsanläggningarna går i samma riktning. En indikation på att detta kan vara en trend bland flera svenska kommuner. Slutsats: Det verkar finnas en diskrepans mellan det syfte med idrottspolitiken som förespråkas på nationell nivå och hur kommunfullmäktige resonerar i sitt beslutsfattande. Tidigare forskning har visat att särintressen har inflytande över kommunal idrottspoltik och att såväl väljare som politiker har en överskattad tro på elitidrottens ekonomiska fördelar för det lokala samhället, i relation till vad forskningen visat. Dessa två faktorer kan vara förklarande för varför kommunfullmäktige bortser från nationella idrottspolitiska värderingar och hela innebörden i det vedertagna konceptet "idrott för alla", som förväntas genomsyra den svenska idrottsrörelsen. / Aim: This study aims to explore the reasoning of Swedish municipality councils, in regards to the decision-making process of building new sports facilities, and their relationship to national sports policies. The Swedish sports policy has been specified through a proposition (Prop. 2008/09:126) given by the government and approved by the parliament in 2009 together with the policy program of the Swedish Sports Confederation called Idrotten vill. Method: Three Swedish municipalities with sports establishments subsidized by tax money constructed after 2009 were selected for the study. The municipality council’s decisions have been qualitatively studied through Fairclough and Fariclough’s model for political reasoning. The assumption was made that each municipality’s core goal is to maximize their control over political office, in accordance with Strom’s theory of political party behavior. Results: The analysis shows that the policies advocated on state level only plays a minor role in the decision-making of municipality councils. Values like the town’s appeal to outsiders, stimulation of the market and the prestige of local sports teams are more dominant in the decision-making process. The reasoning behind all three of the newly built establishments goes in the same direction, which indicates that this might be a trend embraced by several Swedish municipalities. Conclusions: Swedish municipality councils reasoning within the decision-making process does not seem to accord with the sports policies advocated on a national level. Previous research has shown indications that personal interests plays a role in municipal decision-making and that the popular belief among both voters and political actors is that the economical benefits of elite sports on the local community is a lot higher than research shows. Both these factors may be explanatory as to why municipal councils chose to disregard national values and policies of sports and the whole advocated concepts of “sports for all” that permeates all of the Swedish sports society.

Today, there is no doubt about the necessity of sports facilities to be able to play different sports. At the same time various sports and clubs have a severe deficiency of sports facilities. In Stockholm the situation is most acute. The purpose of this study is to illustrate which effects a limited sports facility asset has from a football club perspective. This has been done with the following research questions: How do the football clubs themselves feel that their sports facility assets limit their activities? How does the football clubs feel that they need to adapt their business based on their situation? What consequences does the football clubs see from a limited sports facilities asset? In this study we have used semi structured interviews. Seven representatives from sports clubs in the area of Stockholm and one representative from the Swedish football association has been interviewed. The result showed that the sports clubs in Stockholm are very dissatisfied with their sports facility situation. The sports clubs are working in different ways to handle this situation. The distribution of training times, the sectioning of soccer fields, the training programs and their work with lobbying has been identified as the central strategies to handle their lack of sports facilities.