Syftet med denna studie var att beskriva och analysera hur lärare till elever som var mottagna i grundsärskolan årskurs 7-9 (och som läste ämnen eller ämnesområden) definierade begreppet delaktighet och hur de arbetade för att göra eleverna delaktiga i sin skolvardag, vad de ansåg utgöra förutsättningar respektive hinder för delaktighet samt hur de försökte avgöra om huruvida eleverna upplevde delaktighet. Studien genomfördes utifrån en kvalitativ forskningsmetod, där vi genomförde 20 intervjuer med lika många lärare. Analys av data gjordes med utgångspunkt i såväl det sociokulturella som det relationella perspektivet, vilka vi ansåg var närbesläktade och utgjorde en grundläggande referensram för denna studie. Resultatet visade att merparten av respondenterna menade att elevernas möjlighet att påverka det som skedde i skolvardagen till stor del kunde definiera begreppet delaktighet. De framhöll även vikten av att förutsättningarna inom undervisningen och i skolmiljön anpassades efter elevernas individuella förutsättningar. Lärarna fann tre områden som kunde innebära hinder för delaktighet varav det första var strukturella/organisatoriska hinder, det andra området var lärarna själva, deras roll, ansvar och förhållningssätt och det tredje hindret var elevernas funktionsnedsättning i sig som medförde hinder som lärarna hade i uppgift att överbrygga. Respondenterna angav lyhördhet som en central egenskap som lärare bör ha för att kunna uppfatta och tolka elevernas kommunikativa uttryck och för att kunna reagera, agera och ge adekvat respons utifrån dessa. Samtliga faktorer var tätt förbundna med tidsaspekten då både tillgång på tid och brist på tid hade stor betydelse för resultatet av lärarnas möjligheter att göra sina elever delaktiga i sin skolvardag. Studien bidrar till forskningsfältet genom att belysa undervisande lärares perspektiv på elevers delaktighet i sin skolvardag och arbetet för att främja densamma. / <p> </p><p> </p><p> </p>

No description available.

Enligt Lgr 11 ska undervisningen anpassas till varje enskild elev. Studien undersöker hur fem verksamma grundskollärare inom Uppsala kommun individanpassar undervisningen utifrån läroplanens direktiv. Dessutom undersöks möjliga hinder som kan begränsa lärarnas möjlighet att individanpassa undervisningen. Studien genomfördes genom kvalitativa intervjuer som metod för datainsamlingen. Den insamlade datan analyserades och diskuterades utifrån tidigare forskning samt i förhållande till den sociokulturella inlärningsteorin.   Resultatet visar att begreppet individanpassning kan tolkas på varierande sätt utifrån läroplanens direktiv. En individanpassad undervisning utformas efter elevgruppens förutsättningar och behov, vilket medför olika former av individanpassningar då alla elever är olika. En anpassning till samtliga elever är inte alltid genomförbart i praktiken. Det finns flera hinder som begränsar lärarna, såsom för lite tid, för stora elevgrupper, utrymmesbrist och personalbrist.

Bakgrund: Målet med barnhälsovården är att bidra till bästa möjliga fysiska, psykiska ochsociala hälsa för barn mellan 0-6 år. En del i detta är BHV-sjuksköterskans arbete medföräldrastöd. Stöttning kan ges på flera olika sätt, bland annat genom informativt ochemotionellt stöd. Tidigt stöd till föräldrarna under barnets första levnadsår kan inverkapositivt på föräldrarollen och på så vis komma till nytta för det lilla barnet. Syfte: Syftet med studien var att beskriva BHV-sjuksköterskans erfarenheter av ochförutsättningar för att ge informativt och emotionellt stöd till föräldrar under barnets förstalevnadsår. Metod: Metoden som användes var semistrukturerade intervjuer med åtta distriktssköterskorverksamma inom barnhälsovården. Data analyserades med hjälp av Graneheim ochLundmans beskrivning av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I studien framkom att det finns ett behov av att nå varandra för att gagna stödet. Engod relation samt kommunikation och dialog var här av betydelse. Att individualisera stödetsom gavs var av vikt. Likaså att anpassa informationen utifrån de enskilda föräldrarnasbehov. Det är viktigt för stödet att BHV-sjuksköterskan visar tillgänglighet genom tillexempel att kunna nås per telefon mellan besöken eller att arrangera föräldragrupp.Tillräckligt med tid är här väsentlig. För BHV-sjuksköterskans egen del behövs kollegor ochhandledning för att stödet till föräldrarna i sin tur ska optimeras. Av samma anledningbehöver BHV-sjuksköterskan hålla sin kunskap uppdaterad. Slutsats: Resultatet i denna studie lyfter fram att arbetet med att ge stöd består av mångaaspekter. Då det finns knapphändigt med kunskap om BHV-sjuksköterskans erfarenheter avatt ge stöd kan resultatet komma till nytta för att gynna den mellanmänskliga relationen somär så viktigt för stödet. BHV-sjuksköterskan behöver också vissa förutsättningar för att stödetska optimeras och det är viktigt att värna om dessa.

Det blir allt vanligare med stora barngrupper i förskolan och personaltätheten är ofta låg i relation till barngruppens storlek. Detta leder till att pedagoger i förskolan, upplever frustration när det gäller att uppnå förskolans uppdrag som innefattar att tillgodose varje barns behov för att främja deras utveckling. Syftet med vår studie är att belysa pedagogers utsagor, inklusive resonemang, om arbetssätt och organisation av verksamheten gällande individualisering av barns språkutveckling i förskolans stora barngrupper. Studien bygger på sex kvalitativa forskningsintervjuer med pedagoger som arbetar eller har arbetat med barn i åldern 3-5 år. Resultatet av vår studie visar att ett arbetssätt för att se den enskilda individen är att dela in den stora gruppen i mindre grupper. Ett annat arbetssätt är att i vardagssituationer möta barnen i samspel och dialog på den nivå de befinner sig. Den stora barngruppen kan hindra barnens språkutveckling på olika sätt som när det gäller barnens talutrymme och möjlighet till enskild tid med pedagogerna. Dokumentation och kartläggning hjälper pedagogerna att följa barnens individuella språkutveckling och att organisera verksamheten. Det är inte alltid gruppstorleken som bidrar till att pedagogerna inte kan möta alla barn utan konstellationen av gruppen kan vara minst lika betydelsefull. / Today, pre-schools are often associated with large children’s groups and the personnel are understaffed in relation to the size of the children’s groups. This results in, pedagogues feel frustrated that they do not have the time (and resources) to provide for every child’s need to support their development, which is one of the commissions of the pre-school. The purpose of our study is to illustrate a pedagogue reasoning on how to work in order to individualise 3- 5-year-old children’s language process in relation to the size of the children’s groups. The study is based on six qualitative interviews with pedagogues who work or have worked with children in the ages of 3 to 5 years old. This method is chosen in order to realise how teachers reflect on and act to notice and distinguish every child and their language process among the rest of the children. The results show that it is often easier to pay attention to every child when they are divided into several smaller groups. Another way is to interact with the child in ordinary situations in their own level of language development. The large group of children can stop their language process when it comes to their speech development and possibility of individual time with the pedagogues. Documentation helps the teachers to organise the way to work and thereby on how to follow every child’s individual language process. Something that can be of importance is that it is not always the size of the group that is the contributory cause for a pedagogue to take notice to every child and its needs but the composition of the group can also be determining.

<p>Det blir allt vanligare med stora barngrupper i förskolan och personaltätheten är ofta låg i</p><p>relation till barngruppens storlek. Detta leder till att pedagoger i förskolan, upplever</p><p>frustration när det gäller att uppnå förskolans uppdrag som innefattar att tillgodose varje</p><p>barns behov för att främja deras utveckling. Syftet med vår studie är att belysa</p><p>pedagogers utsagor, inklusive resonemang, om arbetssätt och organisation av</p><p>verksamheten gällande individualisering av barns språkutveckling i förskolans stora</p><p>barngrupper. Studien bygger på sex kvalitativa forskningsintervjuer med pedagoger som</p><p>arbetar eller har arbetat med barn i åldern 3-5 år. Resultatet av vår studie visar att ett</p><p>arbetssätt för att se den enskilda individen är att dela in den stora gruppen i mindre</p><p>grupper. Ett annat arbetssätt är att i vardagssituationer möta barnen i samspel och dialog</p><p>på den nivå de befinner sig. Den stora barngruppen kan hindra barnens språkutveckling</p><p>på olika sätt som när det gäller barnens talutrymme och möjlighet till enskild tid med</p><p>pedagogerna. Dokumentation och kartläggning hjälper pedagogerna att följa barnens</p><p>individuella språkutveckling och att organisera verksamheten. Det är inte alltid</p><p>gruppstorleken som bidrar till att pedagogerna inte kan möta alla barn utan</p><p>konstellationen av gruppen kan vara minst lika betydelsefull.</p> / <p>Today, pre-schools are often associated with large children’s groups and the</p><p>personnel are understaffed in relation to the size of the children’s groups. This</p><p>results in, pedagogues feel frustrated that they do not have the time (and</p><p>resources) to provide for every child’s need to support their development,</p><p>which is one of the commissions of the pre-school. The purpose of our study is</p><p>to illustrate a pedagogue reasoning on how to work in order to individualise 3-</p><p>5-year-old children’s language process in relation to the size of the children’s</p><p>groups. The study is based on six qualitative interviews with pedagogues who</p><p>work or have worked with children in the ages of 3 to 5 years old. This method</p><p>is chosen in order to realise how teachers reflect on and act to notice and</p><p>distinguish every child and their language process among the rest of the</p><p>children. The results show that it is often easier to pay attention to every child</p><p>when they are divided into several smaller groups. Another way is to interact</p><p>with the child in ordinary situations in their own level of language</p><p>development. The large group of children can stop their language process when</p><p>it comes to their speech development and possibility of individual time with the</p><p>pedagogues. Documentation helps the teachers to organise the way to work and</p><p>thereby on how to follow every child’s individual language process. Something</p><p>that can be of importance is that it is not always the size of the group that is the</p><p>contributory cause for a pedagogue to take notice to every child and its needs</p><p>but the composition of the group can also be determining.</p>

Avhandlingen handlar om hur bedömningssystemet i bred bemärkelse presenterades i betygsdebatten i samband de politiska besluten om betygssystemet för gymnasiet mellan 1960 och 1995. Avhandlingen tar sin utgångspunkt i de berättelser som konstruerades under perioden. Syftet är att spåra och tolka förändringar i berättelserna om bedömning i anslutning till det politiska projektet att demokratisera och individualisera skolsystemet. Fokus är särskilt riktat mot de bedömningstekniker och innebörder för relationen mellan stat, lärare och elever som aktualiserades i samband med de två gymnasiereformerna. Härigenom synliggörs en viktig definitionskamp om statens förhållande till individen - lärare och elever - och hur makten i den nya enhetliga och demokratiska gymnasieskolan skulle förstås och organiseras. Avhandlingen pekar också på hur berättelser konkurrerar och hur en berättelse kan ges olika innebörder i förhållande till det politiska projektet att skapa en skola som tar till vara elevernas demokratiska möjligheter och lika villkor. / This thesis explores how the system of examination, in broad terms, was presented in the debate about grading around the political decisions regarding the upper secondary school between 1960 and 1995. The point of departure is the narratives that were constructed during the time period. The main objective is to trace and interpret changes in the narratives of evaluation as a part of the political project of democratization and individualization of the school system. Special attention is given to the different grading techniques and implications for the relation between State, teacher and pupil that surfaced in and around the school reforms in 1964 and 1994. This also sheds significant light on the meaning constructions and struggle around the State’s relation to the individual - teachers and pupils - and how power was to be viewed and organized in the new homogenous and democratic school. The thesis also shows the rivalry of narratives and how a narrative can be given various meanings in relation to the political project of creating a school that advocates the democratic opportunities and equal rights of pupils.