2007 infördes regler om dokumentationsskyldighet i Sverige. Reglerna baserades på OECDs riktlinjer för internprissättningsdokumentationskrav. I slutet av september 2014 publicerade OECD BEPS-rapporten ”Guidance on Transfer Pricing Documentation and Country-by-Country Reporting” vilken innehåller omfattande förslag på hur OECDs nuvarande internprissättningsdokumentationsregler bör revideras. Frågan blir därmed om, och i så fall hur, kommande svenska internprissättningsdokumentationsregler bör utformas? Det finns idag betydande skillnader mellan nuvarande svenska bestämmelser och OECDs kommande ändringar. Avvikande svenska dokumentationsregler leder till ökad börda för de multinationella företagen då de tvingas följa flera olika mer eller mindre komplicerade regelverk. Något som riskerar att leda till att företag inte väljer att etablera sin verksamhet i Sverige. OECDs tredelade dokumentation bidrar till ett ökat informationsutbyte mellan respektive lands skattemyndigheter samt ökad förståelse bland bolagen om vad som utgör ett armlängdsmässigt pris. Nuvarande svenska internprissättningsdokumentationsregler bör därför revideras så att de harmoniserar med OECDs kommande riktlinjer. BEPS-rapporten bidrar till tydligare och mer funktionella regler. Dock finns det möjlighet för stater att själva utforma regler inomvissa områden. I kombination med OECD medlemsstaters olika tolkningssätt öppnar det upp för en regeldiskrepans mellan berörda länder. I syfte att skapa harmoniserade och funktionella regler krävs att samtliga OECD-länder implementerar riktlinjerna på likartat vis. Det är således av vikt att lagstiftaren i Sverige implementerar OECDs riktlinjer strikt och i de fall det finns möjlighet till tolkningsutrymme, ser till syftet bakom OECDs riktlinjer samt till hur andra jurisdiktioner valt att utforma sina internprissättningsdokumentationsregler. För att BEPS-rapportens syften ska uppnås krävs åtgärder på global basis, och Sverige behöver således revidera nuvarande svenska regler så att de uppfyller BEPS-rapportens intentioner.

Immateriella tillgångar är hos många företag mycket värdefulla. Det kan röra sig om patent, varumärken eller know-how för att nämna några. Inte sällan är immateriella tillgångar även en bidragande faktor till höga resultat. Know-how är i sin tur en unik tillgång dels på grund av avsaknaden av ett registreringsförfarande, dels eftersom det rör sig om företagshemligheter som inte är kända för utomstående. Det tillhör vardagen för företag att dela information mellan olika delar i verksamheten för att på så sätt öka produktiviteten och bidra till ökade intäkter. Utgångspunkten för framställningen är att ett företag i land X delar information, via telefon, med ett företag i land Y, vilket resulterar i ökade intäkter för företaget i land Y. Att information delas via telefon är inte uppseendeväckande, men situationen blir intressant ut ett skatterättsligt perspektiv just eftersom know-how utgör en såpass värdefull tillgång. En mer intressant blir det i de fall som överföringen inte dokumenteras eftersom det i slutändan skulle kunna resultera i skattemässiga fel. I de fall de involverande företagen är i intressegemenskap, skulle även reglerna avseende internprissättning kunna aktualiseras. Möjligen är det juts i en sådan situation, i vilket värdet inte lämnar företaget på samma sätt som vid en överföring till ett utomstående företag, som de stora läckagen sker. Det är även relevant att beakta digitaliseringens effekter på samhället och på juridiken, exempelvisi form av förslaget om ett införande av begreppet digital närvaro i den internationella sktaterätten som grund för beskattning för att ersätta det fasta driftstället. Genom BEPS-projektet som presenterats av OECD och G20 har steg tagits gällande hanteringen av bland annat digitaliseringens utmaningar inom skatterätten samt internprissättning i förhållande till immateriella tillgångar. Huruvida projektet kommer få önskad effekt i praktiken samt är tillräckligt för att motverka uteblivna skatteintäkter för staterna återstår att se. Viktigt i typsituationen är framförallt relationen mellan gällande rätt, tillämpningen av gällnade rätt och slutligen bevisbördan. Det handlar således om ett teoretiskt problem respektive praktiska lösningar. Vad som i teorin kan anses problematiskt visar sig nämligen inte sällan mer komplicerat i praktiken.

No description available.

Internprissättning anses vara ett av de mest kritiska problemen när det kommer till nationell och internationell beskattning. Den växande globaliseringen har resulterat i uppkomsten av många nya multinationella verksamheter, vilket även har till följd att transaktioner mellan företag med verksamhet i olika länder ökat. För att uppnå maximal global vinst flyttar multinationella företag vinster från högskatteländer till lågskatteländer och utnyttjar därmed länders olika skattesystem. Till följd av detta har fokus ökat från skattemyndigheter världen över, med incitament om att skydda sitt lands skattebas. Regler i syfte att begränsa internationell skatteflykt har blivit alltmer betydelsefulla, därmed har ett behov av en global accepterad standard avseende internprissättning uppkommit. Organisationen Organisation for Economic Co-operation and Development (OECD) har tagit fram ett antal riktlinjer som behandlar internprissättning. Syftet med studien är att redogöra om det finns skillnader eller likheter mellan implementeringen av OECDs riktlinjer avseende internprissättning mellan Sverige, som är medlem i OECD, samt Kina och Singapore som inte är medlemmar. Vidare syftar studien till att verifiera eller falsifiera följande hypotes; att skillnader i implementeringen och utformning av internprissättning i respektive länders lagar och riktlinjer kan förklaras av kulturella dimensioner i landet. Därav genomfördes en komparativ studie mellan Sverige, Kina och Singapore lagtexter och riktlinjer samt OECDs riktlinjer. Studien omfattar en undersökning av OECDs riktlinjer för internprissättning, OECD Transfer Pricing Guidelines for Multinational Enterprises and Tax Administrations 2017, avseende kapitel I. Armlängdsprincipen, kapitel II. Prismetoder och kapitel IV. Dokumentation. Slutsatsen av studien är att såväl medlemsländer samt icke-medlemsländer följer OECDs riktlinjer för internprissättning men att det förekommer variationer i omfattning. Vi finner likheter i såväl ländernas lagstiftning som riktlinjer avseende syfte och innehåll inom de undersökta områdena. Studien identifierar även skillnader i ländernas internprissättningsreglering vilka till största del utgörs av vilken omfattning länderna har anpassat sina riktlinjer efter OECDs riktlinjer. Vår slutsats är att harmonisering råder, men i olika utsträckning, även utanför OECD som institution och att ett medlemskap i organisationen inte är en nödvändighet för att likhet i internprissättning ska existera. Vår studie visar samtidigt att utformningen av internprissättningsregler beror på kulturella dimensioner i högre utsträckning än institutionella influenser. Vår hypotes har genom studien kunnat verifieras och ger därför stöd åt att skillnader i internprissättning i respektive länders lagar och riktlinjer kan förklaras av kulturella dimensioner i landet. Studien bidrar till ökad förståelse av respektive länders lagstiftningar och riktlinjer för internprissättning samt dess likhet med OECDs riktlinjer. Vidare bidrar studien med kunskap i hur kulturella dimensioner, i samspel med OECD, påverkat både medlemsländer samt icke-medlemsländers implementering och utformning av sina lagar och riktlinjer inom internprissättning. / Transfer pricing is considered one of the most critical issues regarding national and international taxation. The growing globalization has resulted in the creation of a multiplicity of new multinational corporations, which in turn has led to an increase in financial transactions between companies with business in different countries. To maximize global profit, multinational corporations move profit from high tax countries to low tax countries by using other countries tax systems. As a consequence, focus on this issue has increased from tax departments all over the world, with the intent to protect their nations’ tax base. Regulation with the purpose of minimizing international tax avoidance have become increasingly important and thus a need for a globally accepted standard considering transfer pricing, has ascended. The Organisation for Economic Co-operation and Development (OECD) has developed a number of guidelines regarding transfer pricing. The purpose of the study is to present differences and similarities in the implementation of OECDs guidelines regarding transfer pricing between Sweden, a member in OECD, as well as China and Singapore who are not members in the OECD. Further the study aims to verify or falsify the hypothesis: that differences in the implementation and design of transfer pricing in the respective countries’ national regulation and guidelines can be explained by cultural dimensions within the countries. Hence a comparative study was executed between Sweden, China and Singapore’s legal texts and guidelines, along with the OECD guidelines. The study contains an examination of transfer pricing in the OECD Transfer Pricing Guidelines for Multinational Enterprises and Tax Administration 2017 of Chapter I. Arm's Length Principle, Chapter II. Price Methods and Chapter IV. Documentation. The study concludes that both member states as well as non-member states follow the OECD guidelines for transfer pricing but that variations between the nations exist. We find similarities in the nations’ regulation and guidelines regarding purpose and content within the examined areas. The study also identifies differences in the transfer pricing regulation between the nations, largely regarding the extent to which the nations has adapted the legal texts and guidelines to the OECD guidelines. Our conclusion is that visible harmonization exist, but in a varying extent, even outside the OECD as an institution, and that membership in the organisation is not a necessity for similarities in transfer pricing guidelines to occur. The study also indicates that the structure of transfer pricing regulation is influenced by cultural dimensions to a larger extent than institutional influences, hence our hypothesis verify that differences in transfer pricing in the respective countries’ national regulation and guidelines can be explained by cultural dimensions within the countries, is supported. The contribution of the study is increased understanding of the examined nations’ regulation and guidelines regarding transfer pricing and their similarities with OECD guidelines for transfer pricing. Further the study contribute to knowledge of how the cultural dimensions within the nations, in combination with OECD, influence the implementation and structuring of regulation and guidelines regarding transfer pricing in both member states and non-member states of the OECD.

Den fortsatt snabba tillväxten av internationell handel och den ökade globaliseringen harresulterat i en ökning av användandet av internprissättning inom koncerner. Detta har i sin turuppmärksammat multinationella företag, som till följd av detta hamnat i mitten av en storm avstridigheter. I takt med att transaktioner ökat, har det uppstått problem med internprissättning.Internprissättningen används som ett viktigt verktyg av globala företag för att uppnå optimalavinster, där det kan uppstå manipulation av internpriser. Internprissättning förklaras därförofta som fenomenet att vinstmaximera genom att utnyttja andra länders skattesystem ochkringgå statliga regleringar. Mobiliseringen av internprissättning i syfte av skatteflykt är nästintill osynligt för allmänheten och ytterst svårt för tillsynsmyndigheter att upptäcka. För attkomma till underfund med detta problem och samtidigt hjälpa skattemyndigheter ochmultinationella företag har organisationen Organisation for Economic Co-operation andDevelopment (OECD) tagit fram ett antal riktlinjer.Syftet med vår studie är att genomföra en komparativ undersökning för att pröva om det finnsen skillnad mellan tillämpningen av OECD:s riktlinjer, mellan länder med anglosaxiskrespektive kontinental redovisningstradition. Därför sker den komparativa studien mellan detkontinentala Tyskland och det anglosaxiska Storbritannien. För att undersöka potentiellaskillnader används kapitel I, II och IV i OECD:s riktlinjer för internprissättning (OECDTransfer Pricing Guidelines for Multinational Enterprises and Tax Administrations 2010).Dessa kapitel innehåller armlängdsprincipen, internprissättningsmetoder och dokumentation.För att kunna bedöma om det finns några skillnader i tillämpningen av OECD:s riktlinjermellan Tyskland och Storbritannien har vi kvalitativt granskat lagtexter och riktlinjer frånländernas skattemyndigheter. Vidare har vi använt oss av kvalificerad juridisk och ekonomisklitteratur.Vi har kommit fram till att det finns en skillnad mellan tillämpningen av OECD:s riktlinjermellan Storbritannien och Tyskland. Trots likheter som identifierats finns även storaskillnader mellan de två länderna. Dessa olikheter har varit av sådan omfattning att slutsatsenom att det råder skillnader i tillämpningen av OECD:s riktlinjer mellan ett anglosaxiskt ochkontinentalt land, kunnat dras. Studien bidrar till ökad kunskap om hur skattelagstiftningen ärutformad i Storbritannien och Tyskland. Den bidrar även med kunskap om hur OECD:sriktlinjer är utformade och hur dess utformning påverkar andra länders internprissättning. Vårstudie bidrar vidare med litteratur om Tysklands och Storbritanniens implementering avOECD:s riktlinjer samt OECD:s påverkan på utformning av länders skatteregler inominternprissättning. / The continued rapid growth of international trade and the increased globalization has resultedin an increase of use of transfer pricing within corporate groups. This has, further attractedattention to multinational companies that, as a consequence, have ended in the midst of astorm of debates. As transactions increased the problem of transfer pricing arose. Transferpricing is used as an important tool of global companies to achieve optimal profits, whereinternal prices may be manipulated. Transfer pricing is therefore often explained as thephenomenon of maximizing profit by utilizing other countries' tax systems and bypassinggovernment regulations. The mobilization of internal pricing for tax evasion is almostinvisible to the public and extremely difficult for regulatory authorities to detect. In order toaddress this problem while helping tax authorities and multinational companies, theOrganization for Economic Co-operation and Development (OECD) has developed a numberof guidelines.The purpose of our study is to carry out a comparative study to determine if there is adifference between the application of the OECD guidelines, between countries with Anglo-Saxon and Continental Accounting tradition. Hence, the comparative study takes placebetween the Anglo-Saxon United Kingdom and the Continental Germany. To investigatepotential differences, chapters I, II and IV are used in the OECD Transfer Pricing Guidelinesfor Multinational Enterprises and Tax Administration 2010. These chapters include the arm'slength principle, transfer pricing methods and documentation. In order to assess whether thereis any difference in the application of the OECD guidelines between United Kingdom andGermany, we have qualitatively reviewed legal texts and guidelines from the tax authorities ofthe countries. Furthermore, we have used qualified legal and economic literature.We have found that there is a difference between the application of the OECD guidelinesbetween United Kingdom and Germany. Despite similarities identified, there are also majordifferences between the two countries. These differences have been of such, that theconclusion that there are differences in the application of the OECD guidelines between anAnglo-Saxon and Continental country, could be drawn. The study contributes with increasedknowledge of how tax law is designed in the United Kingdom and Germany. It alsocontributes with knowledge of how the OECD guidelines are designed and how its designaffects other countries' transfer pricing. Our study further contributes literature on UnitedKingdom’s and Germany's implementation of the OECD Guidelines, as well as the OECD'simpact on the design of countries' tax rules in transfer pricing.This paper is hereinafter written in Swedish.

Internprissättning av koldioxid (ICP) är ett verktyg som företag frivilligt kan tillämpa för att sätta ett ekonomiskt värde på sina utsläpp. Det kan i sin tur underlätta företags styrning mot lägre koldioxidutsläpp. Flera organisationer rekommenderar företag att arbeta med ICP, däribland Finansinspektionen och EU-kommissionen. Det finns inget facit på hur företag bör arbeta med ICP och det finns lite forskning inom området, i synnerhet svensk forskning. Enligt den forskning som finns är det tre ICP-metoder som är vanligast förekommande; Intern koldioxidavgift, skuggprissättning och intern handel med utsläppsrätter. Utifrån detta är syftet med denna studie att öka förståelsen för arbetet med ICP och undersöka om ICP kan effektivisera företags hållbarhetsarbete. Studien har genomförts med hjälp av forskningsintervjuer, där respondenter från tre företag intervjuats. Intervjuerna har strävat efter att svara på frågorna var, när, hur och varför företag tillämpar ICP. Utgångsläget för studien har varit en kvalitativ forskningsmetod med teoretisk bas som ansats. Vidare har en tematisk analys genomförts utifrån den teoretiska basen som består av en redogörelse för ekonomistyrningslitteratur, kontextuella teorier, tidigare forskning om ICP samt en praktisk ICP-guide. Studien har påvisat att ICP används vid beslutsfattande och att det kan användas både på operativ och strategisk nivå. Vidare kan studien konstatera att skuggprissättning är den vanligaste metoden i de studerade företagen. Motivet till ICP-arbetet varierar men ett generellt motiv som studien identifierat är att ICP används för att styra beslut i rätt strategisk riktning. Även riskhantering är ett motiv som är ständigt återkommande i studiens empiri och ICP används då för att förbereda verksamheten mot framtida eventuella koldioxidregler. Slutligen konstaterar studien att ICP i viss utsträckning kan effektivisera företags hållbarhetsarbete. / Internal Carbon Pricing (ICP) is a self-regulation tool that companies voluntarily can apply to add an economic value on their GHG emissions. ICP can facilitate controlling and steering towards lower GHG emissions. Several organizations recommend companies to work with ICP, including the Swedish Financial Supervisory Authority and the European Commission. There is not one solution on how companies should work with ICP and there is little research in the area, especially Swedish research. According to the available research, however, three ICP methods are the most common; Internal carbon fee, shadow pricing and internal emissions trading. Based on this, this study aims to increase the understanding of the work with ICP and whether ICP can improve companies' sustainability work. The study was conducted with the help of research interviews, where respondents from three companies were interviewed. The interviews have sought to answer the questions of where, when, how and why companies apply ICP. The starting point for the study has been a qualitative research method with a theoretical base. A thematic analysis has been carried out on the basis of literature review, on the basis of previous research on ICP and on the basis of previous examples on how companies work with ICP. The study has concluded that ICP is used in decision-making and that it can be used in decisions made at both operational and strategic levels. Furthermore, the study can state that shadow pricing is the most common method in the cases studied. The motive behind the ICP work varies, but a general motive that the study has identified is that ICP is used to steer decisions in the right strategic direction. Risk management is also a motive that is constantly recurring in the study's empirical data, where ICP is used to prepare the business for future possible carbon regulations. Finally, the study states that ICP to a certain extent can improve companies' sustainability work.

The fundamental business model of banks is based on receiving short-term deposits and giving long-term loans which means that active banks are naturally subject to liquidity risk. During the last financial crisis poor liquidity risk management was seen as one of the main causes which has led to an increased focus on the management of liquidity risk and the introduction of the first minimum requirements for liquidity in banks, through Basel III. As the topic of internal pricing in banks and the effects of the introduction of the liquidity coverage ratio (LCR) and the net stablefunding ratio (NSFR) is not extensively covered by existing research, the aim of this thesis is to identify and discuss internal pricing and liquidity cost allocation mechanisms used in practice bySwedish banks. The study also aims to investigate the impact of changes in liquidity requirements on internal pricing and liquidity cost-benefit allocation mechanisms in a Swedish setting. The key findings are that firstly, there are large variations regarding the sophistication of banks funds transfer pricing practices and liquidity cost allocation methods. The banks using less sophisticated methods may be exposed to model risk if they themselves are not aware of the implications of this. Two consequences of using simplified approaches may be distorted assessment of profitability and unwanted maturity transformation. Secondly, the findings indicate that the link between risk management and internal pricing in the banks is rather weak. Lastly, the introduction of LCR and NSFR have had a significant impact on the bank's risk management but the effect on internal pricing practices and methods for allocating liquidity costs is very limited. / Den fundamentala affärsmodellen för en bank baseras på mottagandet av kortfristig inlåning och utgivandet av långfristiga lån vilket innebär att banker är utsatta för likviditetsrisk. I sambandmed den senaste finansiella krisen sågs undermålig hantering av likviditetsrisk som en av de centrala orsakerna vilket har lett till ett ökat fokus på likviditetsriskhantering samt införandet av det första minimikraven gällande likviditet på banker genom Basel III. Då internprissättning hos banker samt effekten av att likviditetstäckningsgrad (LCR) och stabil nettofinansieringsgrad(NSFR) införts är ämnen som inte i någon större utsträckning täckts av tidigare forskning är syftet med rapporten att identifiera och diskutera internprissättning och metoder för allokering av likviditetskostnader. Vidare är syftet även att undersöka effekten av ändringar och kommande ändringar av regelverk på internprissättning och allokering av likviditetskostnader hos Svenska banker. De mest centrala slutsatserna är för det första, att det finns stora skillnader i hur avancerade bankernas metoder gällande internprissättning och allokering av likviditetskostnader är. Bankerna som använder mindre avancerade metoder kan vara exponerade mot en modell-risk om de inte är medvetna om följderna av att använda en förenklad modell. Två konsekvenser av att använda en förenklade modeller är att bedömningen av lönsamhet kan bli snedvriden sam tatt det kan uppmuntra till oönskad löptidstransformering. För det andra indikerar resultatet på att kopplingen mellan bankernas riskhantering och internprissättning är relativt svag. Slutligen så indikerar studien att LCR och NSFR har haft en signifikant effekt på bankernas riskhantering men att effekten på internprissättning och allokering av likviditetskostnader är mycket begränsad.

The fundamental business model of banks is based on receiving short-term deposits and giving long-term loans which means that active banks are naturally subject to liquidity risk. During the last financial crisis poor liquidity risk management was seen as one of the main causes which has led to an increased focus on the management of liquidity risk and the introduction of the first minimum requirements for liquidity in banks, through Basel III. As the topic of internal pricing in banks and the effects of the introduction of the liquidity coverage ratio (LCR) and the net stable funding ratio (NSFR) is not extensively covered by existing research, the aim of this thesis is to identify and discuss internal pricing and liquidity cost allocation mechanisms used in practice by Swedish banks. The study also aims to investigate the impact of changes in liquidity requirements on internal pricing and liquidity cost-benefit allocation mechanisms in a Swedish setting. The key findings are that firstly, there are large variations regarding the sophistication of banks funds transfer pricing practices and liquidity cost allocation methods. The banks using less sophisticated methods may be exposed to model risk if they themselves are not aware of the implications of this. Two consequences of using simplified approaches may be distorted assessment of profitability and unwanted maturity transformation. Secondly, the findings indicate that the link between risk management and internal pricing in the banks is rather weak. Lastly, the introduction of LCR and NSFR have had a significant impact on the bank's risk management but the effect on internal pricing practices and methods for allocating liquidity costs is very limited. / Den fundamentala affärsmodellen för en bank baseras på mottagandet av kortfristig inlåning och utgivandet av långfristiga lån vilket innebär att banker är utsatta för likviditetsrisk. I samband med den senaste finansiella krisen sågs undermålig hantering av likviditetsrisk som en av de centrala orsakerna vilket har lett till ett ökat fokus på likviditetsriskhantering samt införandet av det första minimikraven gällande likviditet på banker genom Basel III. Då internprissättning hos banker samt effekten av att likviditetstäckningsgrad (LCR) och stabil nettofinansieringsgrad (NSFR) införts är ämnen som inte i någon större utsträckning täckts av tidigare forskning är syftet med rapporten att identifiera och diskutera internprissättning och metoder för allokering av likviditetskostnader. Vidare är syftet även att undersöka effekten av ändringar och kommande ändringar av regelverk på internprissättning och allokering av likviditetskostnader hos Svenska banker. De mest centrala slutsatserna är för det första, att det finns stora skillnader i hur avancerade bankernas metoder gällande internprissättning och allokering av likviditetskostnader är. Bankerna som använder mindre avancerade metoder kan vara exponerade mot en modell-risk om de inte är medvetna om följderna av att använda en förenklad modell. Två konsekvenser av att använda en förenklade modeller är att bedömningen av lönsamhet kan bli snedvriden samt att det kan uppmuntra till oönskad löptidstransformering. För det andra indikerar resultatet på att kopplingen mellan bankernas riskhantering och internprissättning är relativt svag. Slutligen så indikerar studien att LCR och NSFR har haft en signifikant effekt på bankernas riskhantering men att effekten på internprissättning och allokering av likviditetskostnader är mycket begränsad.

This master’s thesis compares the OECD transfer pricing recommendations with the transfer pricing rules of the US. The main focus is the ethical pharmaceutical industry and intangible property, in particular marketing intangibles. The Glaxo case is used to illustrate how the US takes advantage of areas of uncertainty to increase the country’s tax revenue. The US shows little consideration for the OECD’s objectives of having a set of universally applicable transfer pricing rules. The purpose of this master’s thesis is to explain and analyze why the IRS took a new approach on marketing intangibles in the Glaxo case, evaluate the global effect of the Glaxo case, and discuss how similar situations should be dealt with in the future. The natural forum to achieve universally harmonized transfer pricing rules is the OECD. When the OECD fails to provide adequate recommendations, the US and other countries take matters into their own hands by constructing rules deviating from the recommendations of the OECD. These rules tend to put the countries’ interests first creating a competitive international transfer pricing community harmful to MNEs. The consequence is a negative effect on global trade and investment. In the Glaxo case the US took advantage of the area of uncertainty regarding intangible property and marketing intangibles to serve its own purpose and came up with a new approach on marketing intangibles. This approach has consequences for all MNEs with affiliates in the US and distributors outside the US. The new approach states that the value of a product is attributable to the marketing activities conducted by a US subsidiary rather than to R&D carried out by a UK parent. The new approach may affect distributors outside the US since the value they have can be allocated to a US affiliate conducting marketing and sales activities. The ethical pharmaceutical industry depends on intangible property and R&D is the most important value-driver in this industry. In addition, the characteristics of the ethical pharmaceutical industry are such that ethical pharmaceutical companies are priority targets of the IRS’s audits. If the IRS’s new approach prevails, the negative consequences for the ethical pharmaceutical industry as well as the society as a whole may be severe. There are three main conclusions and recommendations in this master’s thesis. First, the Member countries of the OECD have to respect the principle of transfer pricing as neutral concept. Second, tax authorities must take into consideration the sound business reasons of MNEs and understand their need for tax predictability. Finally, it is in the interest of all countries to cooperate and establish a uniform interpretation and application of transfer pricing thereby avoiding double taxation and creating a balance in the international transfer pricing community. / Denna magisteruppsats jämför OECD:s rekommendationer gällande internprissättning med de amerikanska internprissättningsreglerna. I uppsatsen fokuserar författarna på internprissättningsproblematiken gällande immateriella tillgångar i läkemedelbranschen, med särskilt fokus på den typ av immateriella tillgångar som uppstår genom försäljning och marknadsföring (marketing intangibles). USA använder sig av områden där rättsläget är osäkert för att öka sina skatteintäkter. För att illustrera detta beskrivs och analyseras Glaxo-fallet. USA visar på så sätt lite hänsyn till ett av OECD:s viktigaste mål; att skapa en universellt harmoniserad tolkning och tillämpning av internprissättning för att motverka dubbelbeskattning och öka möjligheten för multinationella företag att förutse och planera sin skatt. Syftet med denna magisteruppsats är att förklara och analysera varför den amerikanska skattemyndigheten (IRS) valde en ny inställning till marketing intangibles i Glaxo-fallet, utvärdera den globala effekten av Glaxo-fallet och diskutera hur liknande situationer bör hanteras i framtiden. OECD är det mest lämpliga instrumentet för att skapa en internationell konsensus på internprissättningsområdet. Eftersom internprissättning av transaktioner som involverar immateriella tillgångar och särskilt marketing intangibles utgör ett osäkert område med endast lite vägledning från OECD finns det stort utrymme för länder att skapa egna regler och rättspraxis på området. När länder som USA tar saken i egna händer och skapar sina egna regler inom internprissättning tenderar de att sätta sina egna intressen i första rummet. Konsekvensen blir en internationell internprissättningsmiljö där konkurrensen om de multinationella företagens vinster är stor, vilket skadar den internationella handeln och investeringsviljan hos företag. Det är just detta som skett i Glaxo-fallet. Resultatet av Glaxo-fallet blev en ny inställning till hanteringen av denna typ av transaktioner, något som USA länge eftersökt för att lösa problemet med en minskande skattebas. Den nya amerikanska inställningen får konsekvenser för alla multinationella företag med företag i intressegemenskap i USA och distributörer utanför USA. USA sänder nu ut en signal att värdet av en produkt inte styrs utav de år av forskning och utveckling som krävdes för att skapa ett patent av det brittiska moderbolaget i Glaxo-fallet. Istället är det de immateriella tillgångar som uppkommer av försäljnings- och marknadsföringsaktiviteter som tillför en produkt det egentliga värdet. I Glaxo-fallet innebar detta att en majoritet av vinsten av försäljningen av läkemedlet Zantac skulle hänföras till det amerikanska dotterbolaget och därmed beskattas i USA. Inställningen innebär att distributörer utanför USA kan komma att påverkas genom att värdet de tillfört genom forskning och utveckling eller andra viktiga funktioner kan bli mindre betydelsefullt än värdet som tillförs av marknadsföring. Läkemedelsbranschen är beroende av immateriella tillgångar för att kunna fungera och forskning och utveckling är den mest betydelsefulla värdeskapande funktionen inom industrin. Företag i läkemedelsbranschen är dessutom mycket benägna att hamna i blickfånget för internprissättningsrevisioner. Om den nya amerikanska inställningen vinner mark är det mycket troligt att konsekvenserna blir allvarliga både för läkemedelsindustrin och för samhället i stort. I denna magisteruppsats har författarna antagit tre huvudsakliga slutsatser med rekommendationer. Den första är att OECD:s medlemsländer måste respektera principen om en neutral inställning till internprissättning. Som en andra slutsats kan sägas att skattemyndigheter måste beakta de affärsmässiga skälen till de transaktioner som företas av multinationella företag och förstå multinationella företags behov av förutsebarhet beträffande beskattning. Slutligen ligger ett internationellt samarbete i alla länders intresse och en internationell konsensus gällande tolkning och tillämpning av internprissättning skapar balans och motverkar dubbelbeskattning.

This thesis answers the question “How does the application of the Swedish adjustment rule correspond to the OECD point of view regarding intragroup loans to thinly capitalised companies?” The question is answered by using the traditional legal method and by examining the way the adjustment rule is applied by the Supreme Administrative Court, the Swedish approach when using the arm’s length principle in Swedish law is then compared to the approach recommended by the OECD. From a tax point of view intragroup prices on commodities and services are of vital importance for multinational enterprises, since these prices in the end affects the total corporate taxation. Also the way of financing a company can have tax implications since it could be an advantage for an MNE to arrange financing of companies within the group through loans rather than contribution of equity capital. A company with a disproportionate debt to equity ratio is considered thinly capitalised and since interest payments are considered deductible expenses, which dividends are not, it provides a way to transfer untaxed profits within a group. This may be an incentive for MNEs to intentionally thinly capitalise companies by providing them with capital through loans instead of equity contributions. The Swedish provision regulating transfer pricing between associated enterprises is the adjustment rule which expresses the arm’s length principle. The purpose of the rule is to adjust erroneous pricing between associated enterprises and it has four requisites that have to be fulfilled in order to be applicable. In the thesis it is concluded that nothing in the preambles to the adjustment rule points at the provision being applicable to thin capitalisation, on the contrary they indicate that it should have a narrow application. Through case law it has been established that the adjustment rule is not applicable to thin capitalisation situations in the sense that it can not be used to reclassify a loan into equity contribution. The provision is, in such a situation, only applicable to adjust interest rates that deviate from rates on the open market. The arm’s length principle expressed in article 9.1 of the OECD Model Tax Convention however seems to have a broader application than the adjustment rule. It is stated in the commentary to the article that it may be applied to prima facie loans, i.e. it can reclassify a loan into equity contribution if the surrounding circumstances points at it being the true nature of the transaction. The conclusions drawn when comparing the reasoning of the Supreme Administrative Court with the OECD regarding the application of the arm’s length principle, is that the way the OECD reason regarding the true nature of a transaction is based on the same idea as the reasoning of the Swedish court. The Swedish Supreme Court however uses this type of reasoning when applying the substance over form principle and not when applying the adjustment rule. In other words, the difference is that the adjustment rule is not acknowledged the same scope of application as article 9.1. Regarding the need to legislate against thin capitalisation in Sweden it is the authors’ opinion that since no examination of the problem has been performed, it is necessary to examine whether thin capitalisation in reality constitutes a problem for the Swedish revenue. Not until it is established if a problem exists should there be a discussion regarding the construction of such a provision.