Syftet med denna studie har varit att lyfta fram utklädningskläder som pedagogiskt material i förskolan. Studien är av kvalitativ karaktär och består av fallstudier från tre förskolor med olika pedagogisk inriktning. Genom intervjuer med förskollärare och barn samt observationer av barns lek har vi undersökt vilken funktion olika utklädningskläder kan ha för barn i förskolan. Vi har även undersökt på vilket sätt placering och utbud av utklädningskläder kan påverka barns användande av dem. Med hjälp av ett posthumanistiskt perspektiv och begreppen agens och intra-aktivitet har vi sett hur utklädningskläder fått liv och gjort saker med barnen. Resultatet visar att utklädningskläder kan fungera som en inspirerande och medbestämmande deltagare i barns lek. Vi har även sett hur materialet blivit ett redskap i barns tillblivelseprocesser när de gått in i roller och utforskat olika identiteter. Ett bra utbud av utklädningskläder kännetecknas enligt denna studie av en mångfald av föränderliga kläder i gott skick och rätt storlek. Utöver detta bör materialet förvaras tillgängligt för barnen för att locka, utmana och inspirera till lek.

Vårt syfte med denna uppsats var att undersöka vilka möjligheter förskolans miljö erbjuder yngre barn att intra-agera självständigt med böcker och hur denna intra-aktion tar sig uttryck. Vår önskan var att genom detta få en fördjupad förståelse för yngre barns förutsättningar att grundlägga en identitet som bokläsare i förskolan. Vi har genomfört två delstudier, varav den ena har undersökt miljön på sex förskolor med observation som metod och med stöd av observationsprotokoll. Den andra delstudien har undersökt barns och böckers intra-aktion på en av dessa förskolor. Denna delstudie genomfördes som en etnografiskt inspirerad mini-studie och med observation med stöd av ostrukturerade fältanteckningar som metod. Vi valde att använda ett posthumanistiskt perspektiv där materialitet ses som aktörer med agens att påverka sin omgivning. Vi använde oss av begreppen agens, aktör, affordance, materiellt-diskursiv och nätverk (hämtat från Actor-Network Theory). Våra huvudsakliga resultat visade att de förskoleavdelningar som ingick i studien erbjöd yngre barn tillgång till böcker, men att denna tillgång varierade mellan förskolorna. Böckernas placering, exempelvis högt eller lågt, i hylla eller låda, inverkade på vilken agens de fick. Vidare hade den omgivande miljöns affordance också påverkan, exempelvis en närplacerad soffa att sitta i för att kunna bläddra i böckerna. Observationerna av barns och böckers intra-aktion visade att barnböckerna hade stark agens och blev aktörer i många olika sorters nätverk med barnen. Andra aktörer i förskolans miljö både hindrade och underlättade barns självständiga intra-aktion med böcker, exempelvis gåvagnar, ljudleksaker, pedagoger och diskurser.

Sammanfattning Syftet med denna studie är att undersöka vilken betydelse ickemänniskor har i förskolans innemiljö under barns fria lek och vilken betydelse de har för barns subjektskapande. För att samla in vår empiri har vi använt oss av en kvalitativ ansats och genomfört en deltagande observation på en förskoleavdelning med hjälp av anteckningar. För att få fatt i vårt syfte och våra frågeställningar har vi utgått från ett posthumanistiskt perspektiv och tagit stöd av ett flertal performativa begrepp. I våra analyser har vi lyft fram ickemänniskor som till exempel rum, ytor, möbler, leksaker och material som generellt sätt kan ses som mindre betydelsefulla i förskolans vardag. Dessa ickemänniskor kan ses som performativa aktörer som deltar, får saker att hända och tillför förändringar i barnens fria lek. I analysen går det även att förstå hur ickemänniskor blir medskapare i barnens subjektskapande och att barnens handlande inte beror på hur de är innerst inne. Med en posthumanistisk syn kan pedagoger i förskolan bemöta barnen mer etiskt då de uppmärksammar hur ickemänniskor är deltagare och medskapare i barnens fria lek.

Denna studie behandlar den pedagogiska inomhusmiljön på förskolan och undersöker hur utbud och tillgänglighet av material samt miljöns utformning, kan möjliggöra för barns naturvetenskapliga utforskande. Metoden som har använts i studien är gåturer med barn som genomförts på två olika förskolor och dokumenterats med filmkamera. Med hjälp av en bl.a. checklista har även förskolornas lokaler och naturvetenskapligt kategoriserade material inventerats och dokumenterats med fotografier. I analysen har agentisk realism valts som teoretiskt perspektiv för att synliggöra materialets samverkan med barnen och lyfta dess roll för naturvetenskapligt utforskande i förskoleverksamhet. Resultatet visar att den pedagogiska miljöns utformande är viktig för barns möjligheter att få möta och utforska olika material. Utbudet av naturvetenskapligt kategoriserat material behöver dock inte vara avgörande för att barn ska kunna utforska naturvetenskap på förskolan. Studien visar att barnen skapar egna användningsområden för material utifrån deras intressen och materialens intra-aktion med barnen. Ett naturvetenskapligt utforskande kan på så vis möjliggöras med en mångfald av materialkategorier som vanligtvis finns inomhus på förskolan.

Detta är en studie av tvärvetenskaplig och transdisciplinär karaktär som är riktad mot barns naturvetenskapliga och estetiska lärprocesser. Genom att undersöka den intra-aktivitet som pågår mellan barnen, estetiskt materialitet och ett naturvetenskapligt ämnesinnehåll, syftar studien till att undersöka hur estetiska element kan rymma potentialiteter till naturvetenskapligt lärande. Detta har genomförts genom att analysera empiriskt material som samlats in på två Reggio Emilia-inspirerade förskolor. Studien har en kvalitativ, etnografisk ansats med deltagande observationer, samtal och fotografering som insamlingsmetoder. Det insamlade materialet har analyserats med hjälp av ett agentiskt realistiskt perspektiv. I denna studie uppmärksammas materialitet och diskursers ömsesidiga påverkan i skapandet av olika fenomen, i detta fall hur naturvetenskap blir till. Jag har observerat hur estetiskt materialitet och naturvetenskapligt lärande sammanflätas med barnen och hur dessa leder till effekter av kunskapsskapande. Mina resultat tyder också på att estetiska material synliggör barnens naturvetenskapliga erfarenheter. Dessutom triggar de igång nya kunskapsskapande processer. Med utgångspunkt i materialitets handlingskraft är min slutsats att pedagogiska miljöer måste iscensättas på ett medvetet sätt, där etik och estetiska dimensioner får stort utrymme och där lärmiljöer performativt arrangeras som en aktiv och agentisk del i skapandet av kunskap.

Är ett kuddrum att föredra på en förskola? Det finns många föreställningar om vad ett kuddrum ger barnen och personalen på en förskola. Kaos eller subjektskapande? Måste det vara antingen eller? Genom att lyfta blicken och titta igen kan man se något annat. Intervjuer och observationer i en barngrupp med barn i åldrarna 1-5 gjorde oss uppmärksamma på hur deras verklighet kan te sig på deras förskola. Utifrån den posthumanistiska idén har vi analyserat barns vistelse i ett kuddrum och lyckats se bortom den höga ljudnivån och de fartfyllda lekarna som kan uppstå i kuddrummet. Med hjälp av begreppen performativ agens, intra-aktivitet och affordance fick vi upp ögonen för barnens blivande och vad inredningen i ett materialfattigt rum som ett kuddrum kan ge.Utifrån dessa begrepp har vi lyckats se flera fördelar med kuddrummet, framförallt barns subjektskapande i de intra-aktioner som kan uppstå i barnens vardag på förskolan.

I förskolans utemiljö är det vanligt att det finns en sandlåda på gården. Den är centralt placerad och barnen är där och leker. Enligt den nya Skollagen och förskolans reviderade läroplan ska verksamhetens innehåll vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Detta gäller även den verksamhet som pågår i sandlådan. Men vad är det som sker när sanden, barnen och lekredskapen möts i sandlådan? Detta är en kvalitativ studie som utifrån ett intra-aktivt perspektiv syftar till att synliggöra hur sanden i sandlådan, lekredskap och de yngsta barnen (1-3 år) skapar möjligheter och villkor för lek och meningsskapande. Utifrån fotografier, anteckningar och videofilm har nya begrepp skapats för att kunna beskriva och förklara det som sker i sandlådan. Resultaten visar på en ständig rörelse där sand, barn och lekredskap förflyttas, förändras och förvandlas. Barn, sand och lekredskap leker tillsammans i ömsesidiga och sammanvävda intra-aktioner. Studiens resultat bidrar till att visa på dessa komplexa processer och hur små barn, med hela sin kropp och alla sinnen, medvetet tillsammans med sanden och lekredskapen skapar ny mening och nya möjligheter. / In the preschool outdoor environment, it is common that there is a sandbox. It is centrally located and the children are there and play. According to the new Education act and Curriculum for the Preschool Lpfö 98 (Revised 2010) the content should be based on scientific evidence and proven experience. This also applies to the activities being performed in the sandbox. But what is happening in the sand, when the children and play equipment come together in the sandbox? This is a qualitative study based on an intra-active perspective, whose purpose is to visualize how the sand in the sandbox, the playground equipment and the youngest children (1-3 years) create opportunities and conditions for play and meaning. Based on photographs, notes and video, new concepts are created to describe and explain what happens in the sandbox. The results show a continuous movement in which sand, children, and playground equipment is moved, changed and transformed. Children, sand and playground equipment play together in mutual and intertwined intra-actions. The findings in the study help to demonstrate how these complex processes and young children, with the whole body and the senses, consciously together with the sand and play equipment create new meaning and new possibilities.

The aim of this paper is to examine the possibility to be impossible, to examine how the socially intelligible can come to exist. This is done through the concept of sex/gender, as sex/gender has such a determining place in the production of what can be understood as human, it also has the properties to shed light on the possibility to be and exist beyond the socially intelligible. In this paper I will interview and analyze how four genderqueer people understand themselves and their identity in relation to the phenomenon sex/gender. Through Karen Barad’s concept of posthumanist performativity and her conceptualization of phenomena and intra-action I understand sex/gender, not as entities, but as phenomena of ever changing and ever intra-acting agents. The study suggests that the limitations of the concept of sex/gender can be addressed through an understanding of the body as itself a web of intra-actions, that is, the body as a phenomenon.