Invasive alien species is one of the biggest threats to biodiversity worldwide. American Skunk-cabbage (Lysichiton americanus) is an invasive alien plant originating from North America. It has become naturalised in several European countries, including Sweden. American Skunk-cabbage is a threat to other plants as it forms dense stands and outcompetes native vegetation by shadowing. It is believed that the biggest population of Skunk-cabbage in Sweden is along Fylleån in Halland. The aim with this report is to map the distribution of Skunk-cabbage in a section of the stream and to examine different methods for control and eradication of the weed. A survey was performed along a section of the stream between the dates 30th April – 8th May 2019. The survey was executed from Ryaberg to Torsaberga (13 km). The search area was comparted into 6 locations. The highest point where Skunk-cabbage was found upstream in Fylleån was at location 6. A total of 4157 individual plants were found along a stretch of 6km and 34 km of the stream is believed to be affected by the invasion. A majority of the plants grows in marshland. Both mechanical and chemical control are used when eradicating Skunk-cabbage. The most common method is digging by hand. This is also the method that I recommend in the event of an eradication campaign in Fylleån. No eradication efforts will be performed in Fylleån during 2019 due to restricted economical resources. Different projects are under development for the purpose of future eradication of Skunk-cabbage in Halland. / Invasiva främmande arter är ett av de största hoten mot biodiversiteten globalt. Gul skunkkalla (Lysichiton americanus) är en invasiv främmande växt från Nordamerika. Arten är naturaliserad och etablerad i flera europeiska länder, däribland Sverige. Skunkkalla har en förmåga att konkurrera ut andra arter genom skuggning. Den bildar täta och stora bestånd och tränger på så vis undan annan växtlighet. Sveriges största bestånd av skunkkalla förmodas finnas längs med Fylleån i Hallands län. I bevarandeplanen för Natura 2000-området Fylleån finns en punkt om att man behöver ta ställning till de stora bestånden av skunkkalla i ån. Den här rapporten behandlar både utbredning och kartläggning av skunkkalla i en utvald del av Fylleån, samt bekämpningsmetoder för arten. Kartläggning av utbredningen har skett genom en inventering längs med ån. Inventeringen utfördes mellan Ryaberg och Torsaberga (13km) mellan datumen 30/4 – 8/5 2019. 4157 plantor av skunkkalla hittades längs en sträcka av 6km mellan Ryaberg och Fröbökekvarn. Fyndplatserna delades in i 6 lokaler. Lokal 6 är den högsta fyndplatsen av skunkkalla i Fylleåns lopp. 3,4 mil av ån bedöms vara påverkad av invasionen. Den vanligaste växtplatsen längs med ån bedöms vara sumpmark. I bekämpning av skunkkalla använder sig av både mekanisk och kemisk bekämpning. Den vanligaste använda bekämpningsmetoden visade sig vara bortgrävning för hand. Det är också den metoden jag förespråkar vid en eventuell utrotning i Fylleån. På grund av brist på ekonomiska resurser kommer inte någon utrotning att ske i Fylleån 2019. Olika projekt är nu under konstruktion för framtida bekämpning i länet.

Invasive species are an increasing problem worldwide, threatening indigenous communities and species. Many human-made environments promote introductions of alien species and one such habitat is road verges. The invasive plant Lupinus polyphyllus is benefiting from these habitats and is today widespread along road verges in many parts of Sweden. However, it has been shown to be a problematic species, as it supresses native plants. Many of these plants originate from semi-natural grasslands, but have found a refuge in road verges. The Swedish Transport Administration has tried to control L. polyphyllus, but it is unclear to what extent it is possible. To manage an invasive species, it is often preferable to prevent further extension by limiting its dispersal, which can be done by reducing seed production. To find out how to prevent L. polyphyllus from spreading, I investigated how resprouting capacity and seed production was affected by cutting of L. polyphyllus at different times throughout the season, and at different heights. Plants in all plots resprouted after being cut, but resprouted leaf stalks grew taller in the plants cut early at the flowering stage, compared to the later cutting treatments. These were also the only ones producing new flowers and fruits, perhaps due to stored resources in roots or the fact that they were cut before the summer solstice. Plants cut higher above the ground produced more flowers and fruits and produced taller leaf stalks and might have used photosynthesizing aboveground parts to acquire resources for regeneration. Fruits were produced but not ripe before the mid-summer cutting. These seeds were still able to germinate after maturing on cut plants. However, they were more mould-infected than seeds maturing on non-cut plants. Seeds from cut plants were also lighter. Thus, seeds produced by the mid-summer cutting might disperse and germinate but may perhaps suffer from lower survival due to more frequent mould infections. The late-cut plants had already produced mature seeds, and thus, were probably able to disperse. Also, the later cutting treatments produced more seeds over the entire season. This indicates that to hinder dispersal by limiting seed production, it is best to cut Lupinus polyphyllus as early as possible, in the flowering stage, when seeds are not produced and to cut them entirely to the ground.

Invasiva arter är ett stort hot mot den biologiska mångfalden världen över och den invasiva blomsterlupinen bidrar till minskad biodiversitet i de miljöer som den invaderar. Den är ett stort hot mot organismer i artrika infrastrukturmiljöer såsom artrika vägkanterna, vilka innehar en hög biologisk mångfald med hotade och sällsynta arter. I denna studie används GIS (Geografiskt informationssystem) för att undersöka blomsterlupinernas utbredning längsmed vägnätet i Jämtlands län. Resultatet visar att icke artrika vägkanter har en större andel vägkant med förekomst av blomsterlupiner än artrika vägkanter. Det finns ingen skillnad mellan artrika vägkanter med en bedömd högre värdeklass än artrika vägkanter med en bedömd lägre värdeklass vad gällande andelen vägkant med förekomst av blomsterlupiner. Att urskilja bakomliggande orsaker till det framkomna resultatet är problematiskt eftersom vägkanterna är heterogena miljöer som dessutom påverkas av många abiotiska och biotiska faktorer. Förekomsten av störningar snarare än biotisk resistens framhålls som tänkbar förklaring och utpekas som en inriktning för vidare forskning kring spridningen av blomsterlupiner inom vägnätet. / Invasive species are a major threat for biodiversity worldwide and the invasive Garden Lupine has shown to decrease biodiversity in the environments it invades. The invasion of Garden Lupines threatens infrastructure habitats, such as species rich road verges, which possess a high biodiversity with endangered and rare species. In this study, I used GIS (Geographic Information System) to investigate the spread of the Garden Lupine along the road network in the Swedish county of Jämtland. The result shows that non species-rich road verges have a larger proportion of road sections with occurrence of Garden Lupine than species rich road verges. A comparison between higher status species-rich road verges and lower status species rich road verges showed no difference in the proportion of the road section that contain Garden Lupine. Distinguishing the underlying causes to the result is problematic since road verges are heterogenic habitats under influence of a large variety of abiotic, biotic and anthropogenic factors. The presence of disturbances is a more likely explanation to the occurrence patterns than biotic resistance. This would also be a potential direction for further research concerning the spread of Garden Lupines along road verges.

Invasive alien species (IAS) pose a serious threat to global ecosystems, economy and human and animal health. The spread of IAS leads to a global depletion of biological diversity, through homogenization of landscapes and reduced genetic variation within species. Canadian goldenrod (Solidago canadensis L.) is an IAS that occurs widely throughout most of Sweden and it is considered to be one of the country’s most problematic terrestrial IAS. The purpose of this study was to investigate the occurrence of the Canadian goldenrod in Värmland county, Sweden, in relation to land use type and soil moisture category. Species observation data was retrieved from the Analysis Portal for Biodiversity Data. National Land Cover Database (NMD) and SLU Soil Moisture Map were used to investigate which land cover and soil moisture classes Canadian goldenrod had been associated with. Results of this study shows that there is an association between Canadian goldenrod occurrence and land cover class, which implies that land cover seems to have an effect on the spread of the species. The area of land cover classes within reported observations of Canadian goldenrod was not proportional to the area of respective land cover classes within Värmland county. Land cover classes such as other open land, artificial surfaces and forests were most commonly found within Canadian goldenrod observations. This indicates that this species occurs with higher frequency on other open land and artificial surfaces, which corresponds with the literature findings. Moreover, the area of certain soil moisture class within reported observations of Canadian goldenrod was not proportional to the area of respective soil moisture class within Värmland. Among soil moisture classes, mesic-dry soil was most commonly found within goldenrod observations. This did not confirm the hypothesis that Canadian goldenrod occurs more commonly on wet-moist soils. The literature shows that this species has a great ability to adapt to different environments. The outcome of this study suggests that Canadian goldenrod might prefer certain land use categories more or less affected by human activity. This is consistent with previous studies about abundance and spread of invasive species and indicates that human activity is an important factor contributing to the spreading of IAS. / Invasiva främmande arter (IAS) utgör ett allvarligt problem för globala ekosystem, ekonomi och människors och djurs hälsa. Spridningen av IAS leder till en global utarmning av biologisk mångfald, genom homogenisering av landskap och minskad genetisk variation inom arter. Kanadensiskt gullris (Solidago canadensis L.)  är en IAS som förekommer vitt spridd över så gott som hela Sverige och bedöms vara en av landets mest problematiska invasiva terrestra arter. I denna studie kartläggs utbredningen av kanadensiskt gullris i Värmlands län, i syfte att undersöka om utbredningen kan kopplas till viss typ av markanvändning eller markfuktighet. Artobservationsdata hämtades från Analysportalen för biodiversitetsdata. Nationella Marktäckedata (NMD) och SLU Markfuktighetskarta (klassad) användes för att undersöka vilka marktäcke- och markfuktighetsklasser kanadensiskt gullris associerats med. Studiens resultat talar för att det finns ett samband mellan förekomst av kanadensiskt gullris och marktäckeklasser, dvs. marktäckning verkar påverka utbredning. Arean av marktäckeklasser inom rapporterade observationer av kanadensiskt gullris var inte proportionell till arean för respektive marktäckeklasser inom Värmlands län. Marktäckeklasserna övrig öppen mark, exploaterad mark och skog var vanligast förekommande inom kanadensiskt gullrisobservationer. I studien indikeras att kanadensiskt gullris oftare förekommer inom klasserna övrig öppen mark och exploaterad mark, vilket överensstämmer med litteraturen. Dessutom var arean av viss markfuktighetsklass inom rapporterade observationer av kanadensiskt gullris inte proportionell till arean av respektive markfuktighetsklass inom Värmland. Bland markfuktighetsklasser var torr-frisk vanligast inom kanadensiskt gullrisobservationer. Detta bekräftade inte hypotesen att kanadensiskt gullris har en högre förekomst inom klassen fuktig-blöt, men stöds av litteraturen som talar om artens anpassningsförmåga till olika fuktighetsnivåer. Resultatet av denna studie tyder på att kanadensiskt gullris verkar föredra platser som mer eller mindre påverkas av mänsklig aktivitet, något som går i linje med tidigare studier gällande spridning och förekomst av invasiva arter och lyfter vikten av den mänskliga faktorns betydelse i spridningen av IAS.

The aim of this literature study was to investigate the effects of biofouling in the Baltic Sea. This was done to increase environmental awareness and understanding of the importance of a sustainable marine environment. A systematic search in selected databases resulted in the study being based on tio research articles. The overall results of the study show that biofouling demonstrate negative effects, but the effects are not fully understood to date and the focus is still on economic aspects. Furthermore, it was observed that the studied organizations are currently focused on greenhouse gas issues, but they have also been paying attention to biofouling problems in recent time. The literature study provides important insights into the effects of biofouling.

Användningen av sökhundar som hjälpmedel och verktyg inom naturvården är i Sverige hittills ett litet område med några få verksamma aktörer. Men precis som hos tull, polis och försvarsmakt kan hundarna implementeras i naturvårdsverksamheten som ett standardverktyg. Hunden har en unik förmåga att selektera dofter och vilja att samarbeta med människan. Dessa egenskaper kan utnyttjas för att effektivisera arbetet inom naturvården. Vi har gjort en sammanställning av aktörer i Sverige samt en litteraturstudie över forskningsområdet och jämfört dessa för att ge förslag till vidare användning av naturvårdssökhundar i Sverige. För flera av användningsområdena finns forskning som stödjer hundarnas effektivitet. Inom några användningsområden finns däremot ingen forskning, därför hade dessa behövt studeras närmare för att bekräfta hudarnas effektivitet. Flera potentiella nationella användningsområden för naturvårdssökhundar har identifierats, som spillningsinventering av fladdermöss, skadegörare som almsjuka, hotade arter, invasiva växter och däggdjur, läckor på avloppsledningar, nedlagda deponier och laboratorieanalyser. Vårt förslag för att underlätta framtida arbete både för kunder och aktörer, är en samlad databas där alla operativa aktörer inom naturvårdssökhund är inkluderade. / In Sweden the use of detection dogs as a tool in nature conservation has until now been a small field, with few practitioners. In the daily operations of customs, police and the armed forces, detection dogs are a natural part of the organization and the same could be possible in conservation work. The dog’s ability to select between scents and their willingness to work with humans make them unique, utilizing these traits can make conservation work more efficient. The Swedish practitioners are compiled, and the available research is reviewed, the practitioners are then compared to the international research, to suggest further implication in Sweden. There are some practitioners working with conservation detection dogs today, research supports the dog’s efficiency in some areas, but in some areas research is absent. These areas would need studies to confirm the dog’s efficiency. We suggest potential areas for implantation in Sweden, such as scat detection of bats, pests like elm decease, threatened species, invasive species, sewage leaks, disused landfills, and laboratory analyses. Our suggestion is a national database for all conservation detection dogs, to aid future work for both practitioners and customers.

Invasiva främmande arter utgör idag ett av de största hoten mot biologisk mångfald, både nationellt och globalt. Sveriges geografiska läge har medfört en relativt begränsad utbredning av invasiva främmande arter men problematiken förväntas öka med framtida klimatförändringar. SLU ArtDatabanken har därför riskklassificerat arter i Sverige utifrån deras potentiella ekologiska effekt på ekosystem samt deras invasionspotential. ArtDatabankens rapport ska ligga till grund för en framtida nationell förteckning där de invasiva främmande arterna med störst skadeverkan nationellt kommer att omfattas av svensk lagstiftning. I vår rapport undersöks vilka invasiva främmande landbaserade växter som utgör de största hoten mot ekskogar i Västra Götalands län. Resultatet kan ge ett underlag för att prioritera vilka invasiva främmande växtarter som Länsstyrelsen, i ett tidigt skede, bör rikta åtgärder mot för att bevara och skydda ekskogar i länet. Ek är särskilt skyddsvärt då släktet är ett av Europas viktigaste trädslag och utgör habitat för en stor mängd arter. Invasiva främmande växter kan utgöra ett hot mot ekskogar genom exempelvis beskuggning och konkurrens vilket kan påverka träden negativt.  Vi har i vår rapport baserat urvalet av invasiva främmande arter på ArtDatabankens risklista samt EU:s förteckning över invasiva främmande arter av unionsbetydelse. Arbetet utfördes som en GIS-analys och en fältstudie. GIS-analysen baserades på observationer i SLU Artportalen och i fältstudien inventerades 4 skyddade ekskogar i länet. De olika resultaten kan indikera på ett bristfälligt underlag i SLU Artportalen. Resultatet av GIS-analysen visade att det största hotet, både nutida och framtida, mot undersökta ekskogar var parkslide (Reynoutria japonica), medan fältstudien visade att druvfläder (Sambucus racemosa) utgjorde det största nutida hotet i inventerade ekskogar. Antalet observationer av invasiva främmande växter från vår artlista i tätortsnära ekskogar, med tillhörande buffertzoner om 2 kilometer, var fler än i ekskogar och dess buffertzoner som klassades som icke tätortsnära. Skillnaden i antal observationer var signifikant. Resultatet kan bekräfta att invasiva främmande växter är mer förekommande i och kring tätorter, varför hoten mot tätortsnära ekskogar kan vara större än mot icke tätortsnära. Detta överensstämmer med tidigare forskning som visar att spridning av invasiva främmande växter gynnas av mänskliga aktiviteter såsom trädgårdsodling samt hantering och transport av massor. / Invasive alien species pose one of the greatest threats against biodiversity, in Sweden and globally. The northern location of Sweden has limited the distribution of invasive alien species, however, issues concerning invasives are predicted to increase with future climate change. The Swedish University of Agricultural Sciences has compiled a report containing a list of more than 1000 invasive alien species which have been classified based on their ecological effect and invasion potential. The report will be the basis of the future national list of legislated species. In our report, we examine which invasive alien land-based plant species pose the greatest threats against oak tree forests in the county of Västra Götaland. Our results can be used to prioritize which invasive alien plant species the County Administrative Board, in an early stage, could direct measures against to protect oak tree forests in conservation management. The protection of oak is crucial since it is one of the most important genera in Europe, both economically and ecologically, entailing a national responsibility. Shading and competition are major threats, affecting oak trees negatively and prohibiting rejuvenation.   The species selected for analysis in our report was based on the list of invasive alien species compiled by the Swedish University of Agricultural Sciences in combination with the EU’s list of species of union concern. This report contains a GIS analysis and a field study. The GIS analysis was based on observational data in SLU Artportalen and in the field study, 4 protected oak tree forests were surveyed. The difference in results may indicate inadequate data in SLU Artportalen. Our GIS analysis showed that Japanese knotweed (Reynoutria japonica) posed the largest present and future threat against analyzed oak tree forests, while red-berried elder (Sambucus racemosa) posed the largest present threat against examined oak tree forest according to the survey in our field study. The number of observations of selected invasive alien plant species in oak tree forests, with associated surrounding buffer zones of 2 km, close to urban areas was higher than in oak tree forest, with associated buffer zones, not close to urban areas. The difference in number of observations was significant. Our result can confirm that invasive alien plant species are more numerous in urban areas than in non-urban areas, meaning the threat against oak tree forest close to urban areas may be greater. This corresponds with previous research showing that the dispersal of invasive alien plant species is promoted by human activities, such as gardening and the disposal and transportation of waste from excavations.

Den invasiva blomsterlupinens (Lupinus polyphyllus) spridning i Sverige är ett hot mot många inhemska växtarters överlevnad. Det är oklart hur den pågående globala uppvärmningen kan komma påverka artens invasionsframgångar. I det här kandidatarbetet har jag därför studerat hur blomsterlupinens tillväxt och fenologi varierar längs latitud i Europa i syfte med att avgöra om arten visar fitnesskillnader beroende på temperatur. Tjugo populationer från Trier (Tyskland) i söder till Umeå (Sverige) i norr följdes under en växtsäsong och data på blomsterlupinplantornas höjd samt blomställningarnas längd samlades in. Regressionsanalysen visade att det inte fanns något signifikant skillnad mellan latitud och ovanjordisk biomassa eller blomställningens längd. Däremot utvecklades den reproduktiva biomassan tidigare i växtsäsongen i de lägre breddgraderna i Europa jämfört med de högre. Studien ger en indikation om att ett varmare klimat kan ha en viss positiv påverkan på blomsterlupinens reproduktion och spridning. De lokala mikroklimatiska effekterna verkar dock ha en stor påverkan på dess relativa fitness, vilket betyder att vissa populationer kan gynnas mer än andra. Utbredningsområdet kan komma utökas mer norrut när stigande temperaturer och färre frostdagar gör nya områden tillgängliga för arten. / The spread of the invasive garden lupin (Lupinus polyphyllus) in Sweden threatens the survival of many native plant species. It is unclear how ongoing global warming may affect the species' invasion success. In this Bachelors essay I have therefore studied how the growth and phenology of the garden lupin varies with latitude in Europe to determine if the species shows any fitness differences depending on the temperature. Twenty garden lupin populations from Trier (Germany) in the south to Umeå (Sweden) in the north were followed during a single growing season and data on the plant’s height and the length of the inflorescences were collected. Regression analysis showed that there was no relationship between latitude and aboveground biomass or length of inflorescence. Reproductive biomass, on the other hand, developed earlier in the growing season at lower latitudes than at higher ones. The study indicates that a warmer climate may have a positive effect on the reproduction and spread of the garden lupin. Local microclimatic effects appear to have a major impact on its relative fitness though, which means that some populations may benefit more than others. The species’ range may expand further north as rising temperatures and fewer frost days make new areas available for the species.