Det svenska förarprovet har vuxit fram ur praktisk yrkeserfarenhet. Oavsett vilken trafikinspektör som bedömer ett specifikt körprov ska bedömningen göras lika. Kognitiva egenskaper bedöms i körprovet genom att observera handlingar och beteenden. Syftet med denna uppsats var att ur ett teoretiskt perspektiv undersöka hur trafikinspektörer bedömer kognition, för att undersöka vilka likheter och skillnader som finns. Tre analyser gjordes utifrån tolv intervjuer med trafikinspektörer vid två av Vägverkets förarprovskontor. Trafikinspektörerna ombads beskriva vad som är viktigt hos en bilförare. Samtliga formella kriterier för körprovet nämndes av någon informant. Utöver kriterierna nämndes även många andra begrepp av ett fåtal personer vardera. Dessa begrepp kan räknas till områdena kognitionspsykologi, allmän psykologi, bilkörning och övergripande egenskaper. De tre mest nämnda begreppen var uppmärksamhet, erfarenhet och riskmedvetande. Sju körprovskriterier definierades av trafikinspektörerna. Många olika begrepp användes för att definiera kriterierna och samtliga kriterier definierades olika av informanterna. Definitionerna delades in i kategorier och de kategorier som användes för samtliga kriterier var förberedelser, handlingar och perception. Ur det som sades av informanterna gjordes en analys om hur begrepp kopplas samman med varandra, för att hitta alla associationer som görs till varje begrepp. Många olika kopplingar kunde hittas genom denna analys och av dessa nämndes hälften av enbart någon informant. Två kopplingar nämndes av elva av informanterna. Den ena var manövrering – automatisering, den andra var uppmärksamhet – syn. Studien påvisade både likheter och skillnader i åsikter informanterna emellan. I viss utsträckning använda sig informanterna av samma begrepp, men de lade olika innebörder i begreppen. Trafikinspektörernas olika synsätt medför en risk för att de bedömer körprov olika trots att de använder samma bedömningskriterier. / The Swedish driving license test has developed from practical professional experience. Regardless of which traffic inspector judges a specific driving test, the judgement is to be equal. Cognitive qualities are judged in the driving test by observing actions and behaviours. The purpose of this essay was to investigate, from a theoretical perspective, how traffic inspectors judge cognition, in order to investigate differences and similarities. Three analyses were made, based on twelve interviews with traffic inspectors working at two of the Swedish Road Administration’s offices for driving license tests. The traffic inspectors were asked to describe what is important in a car driver. All formal driving test criteria were mentioned by some informant. In addition to the criteria, many other concepts were mentioned by a few persons each. These concepts belong to the areas cognitive psychology, general psychology, car driving and overall qualities. The three most mentioned concepts, including criteria and other concepts, were attention, experience and risk awareness. Seven driving test criteria were defined by the traffic inspectors. Many different concepts were used to define the criteria and all criteria were defined differently by the informants. The definitions were divided into categories. The categories preparations, actions and perception were used for all criteria. An analysis about how concepts were connected to each other was made, in order to find all associations made with each concept. Many different connections were found in this analysis and more than half of these were mentioned by only one informant. Two connections were mentioned by eleven informants. One of these was manoeuvring – automation, the other was attention – vision. Both similarities and differences in opinions were found among the informants in this study. The informants used the same concepts to some extent, but they associated different meanings with the concepts. The traffic inspectors’ differences in opinions lead to a risk of judging driving tests differently, although the same judgement criteria are used.

Det ingår i ögonsjuksköterskans arbetsuppgifter att mäta synfunktioner och att informera om undersökningsresultat. Det kan kännas svårt att lämna information om att patientens syn inte uppfyller gällande synkrav för körkort, då informationen kan påverka patientens livskvalité negativt. Syftet med studien var att undersöka ögonsjuksköterskans erfarenheter av att informera patienten om att synkraven för körkort inte uppnås. En intervjustudie genomfördes där nio ögonsjuksköterskor medverkade. En kvalitativ innehållsanalys utfördes sedan på insamlad data. Tre kategorier framkom: personcentrering vid informationstillfället, patientreaktioner påverkar informationstillfället samt omständigheter påverkar informationstillfället. Resultatet visade att ögonsjuksköterskorna var djupt involverade i körkortsärenden och de flesta kände ansvar att informera patienten när synkraven för körkort inte uppnåddes. Genom ett personcentrerat förhållningsätt försökte ögonsjuksköterskorna skapa de bästa förutsättningarna för att göra patienten delaktig. Informationstillfället påverkades av patientens reaktioner samt andra omständigheter så som vilken diagnos patienten hade och vilka konsekvenser informationen skulle kunna innebära för patienten. Det visade sig vara av betydelse att ögonsjuksköterskorna hade goda kunskaper i handhavande och bedömningar i körkortsfrågor varför sådan utbildning rekommenderas. Oftalmologiska verksamheter bör avsätta tillräckligt med tid till dessa patientbesök då även detta visade sig vara viktigt. För att ytterligare förbättra den oftalmologiska omvårdnaden är det angeläget att i kommande studier belysa patientens upplevelse av informationstillfället. / It is part of the ophthalmic nurse’s duties to measure functions relating to sight and to report outcomes of such examinations. It can feel difficult to deliver information about sight no longer being sufficient to fulfil the requirements for a drivers’ licence, as such information may negatively impact quality of life. The purpose of this study was to examine the experiences of ophthalmic nurses in informing the patients that their vision no longer fulfils the requirements for holding a drivers’ license. The study comprised interviews in which nine nurses participated. A qualitative content analysis of the collected data was conducted. Three categories emerged: person-centering the delivery of information, reactions of patient affect the delivery of information and circumstances affect the delivery of information. The results show that ophthalmic nurses were deeply involved in drivers’ licence cases, and most of them felt a responsibility to inform patients when their sight fell short of requirements for drivers’ license. By means of a person-centred approach, nurses attempted to create the best conditions in which to involve patients. The time of information delivery was impacted by the reactions of patients, as well as other circumstances such as the type of patient diagnosis and the consequences this information might have for the patient. It was deemed significant that ophthalmic nurses had good knowledge of process and judgment in matters of drivers’ licenses, why such education is recommended. Sufficient time for those meetings was shown to be important. In order to further improve ophthalmic caring, it is important to also highlight the patients’ experience at the time of information.

Att tidsperceptionen är påverkbar har tidigare påvisats. Studien syftar till att undersöka huruvida tidsperceptionen påverkar fartperceptionen, med hypotesen att när interna taktgivaren går snabbare uppfattas farten som lägre. 28 försöksdeltagare fick under fyra betingelser (Lugn, Stressig, Egen musik och Tyst) utföra tids- och fartestimationer under bilfärd. Inga signifikanta resultat påvisades ifråga om vare sig tidsperceptionen eller dess inverkan på fartperceptionen. Däremot skilde sig prospektiv estimation av medelfart åt beroende på betingelsen. Tyst betingelse befrämjade mer korrekt fartestimation, stressig musik och egen musik gjorde estimationen mindre korrekt. Likt tidigare forskning var det fråga om ”response expansion” avseende upplevelsen av deceleration medan fartupplevelsen var relativt linjär i fråga om konstant fart och acceleration. Då inga signifikanta skillnader i tidsperception uppnåddes kan dess inverkan på fartperceptionen ej förkastas. Studien bör replikeras med en annan på förhand testad stressor. / Time perception has been shown to be influenceable. This study aims to investigate whether time perception affects speed perception, with the hypothesis that when the internal pacemaker have a faster pace, speed are perceived as lower. 28 participants performed time and speed estimations while they were passengers in a car. These were made under four conditions (Calm, Stressful, Own music, Quiet). No significant results were found in terms of whether time perception or its impact on speed perception. However the prospective estimation of speed differed depending on condition. Quiet condition promoted more accurate speed estimation, stressful music, and own music made the estimation less accurate. Similar to previous research, there was an effect of "response expansion" for the experience of deceleration while speed experience was relatively linear in terms of constant speed and acceleration. Since no differences in time perception was achieved, their impact on speed perception can not be rejected. The study should be replicated with another pre-tested stressor.