Ledmotiv har länge används i olika sammanhang för att representera ett objekt eller en karaktär. Liknande anknytningar kan skapas genom att låta ett instrument representera ett fenomen. Denna studie undersöker representationen hos två animerade karaktärer med utgångspunkt ifrån två blåsinstrument och dess olika klangfärg. En animerad film skapades med två karaktärer. Dessa delgavs varsitt ledmotiv som spelades av klarinett respektive flöjt. Efter halva filmen när kopplingen karaktär och instrument/ledmotiv etablerats skiftade ledmotiven instrument med varandra.  Med hjälp av kvalitativa intervjuer studerades karaktärernas representation och det som deltagaren förknippat med karaktärerna i musiken. Fyra av dessa tio reagerade på instrumentskiftet och majoriteten av de tillfrågade associerade specifikt flöjten med en av karaktärerna. Undersökningen visade att deltagarnas musikaliska bakgrund spelade stor roll för hur väl ledmotiven etablerades. Vissa samband gick att se i resultatet bland deltagarnas likheter och olikheter.

Denna studie har undersökt i hur stor utsträckning människor konsekvent upplever tonbaserade ljud ämnade för digitala gränssnitt som en specifik färg. Efter att ha genomfört en litteraturstudie kring ämnesområdet har en undersökningsprodukt framtagits som via en kvantitativ undersökning besvarat frågeställningen. Undersökningsdeltagarnas resultat har påvisat att tonbaserade ljud konsekvent upplevts som en specifik färg i över hälften av 24 givna fall. Tendenser som indikerar på att undersökningsdelagarna gemensamt upplever en viss typ av tonbaserat ljud som en specifik färg har även kunnat utvinnas.

Det börjar med en ensam sinuston som försiktigt velar fram och tillbaka från en kvartston till en annan. Gradvis läggs fler toner till som vandrar uppåt i register, allt i bestämd numerisk ordning. Först en oktav, sedan en kvint, för att till slut vridas och vändas på vid den lilla och stora tersen. Ett område i övertonsserien som så mycket musik har baserats på genom tiderna. Ett rent spektrum blommar ut, en slags klanglig ouvertyr. Ett musikaliskt rum öppnas upp, och ljudets resa från en färg till en annan sätts i rörelse.  Följande text kan i sin helhet ses som en tidslinje att följa: från mitt första stycke komponerat under min masterutbildning till mitt sista, och hur mitt arbetssätt från föregående stycken har anpassats och modifierats för att fungera i en ny situation: musikdramatisk komposition. Mina två verk Penumbra och Umbral loops, som jag presenterar först i denna text, var under kompositionsprocessen präglade av en mycket specifik metodik, som jag utvecklade efterhand. Denna metodik är baserad på övertonsserien och styr harmonisk gestaltning. Medan dessa verk skrevs öppnades nya kompositionstekniker och gestaltningsmöjligheter plötsligt upp sig för mig, och jag kände att jag äntligen hade hittat ett uttryck som passade mig. När jag sedan skulle komponera kammaroperan Aquilegia ville jag pröva på att sätta detta arbetssätt i en helt ny situation: att skriva dramatisk musik. Jag ville kombinera de kompositionstekniker och gestaltningar som jag tidigare hade utvecklat och nu använda dem för att komponera opera, en kompositionsform som kräver tydliga förändringar för att helheten ska fungera. Var detta möjligt? Eller var mitt föregående arbetssätt dömt till att enbart existera inom ett specifikt medium? Vad jag hoppas att denna text kan ge läsaren är en inblick i olika kompositionstekniker och estetiska möjligheter. Jag vill visa på att de verktyg som jag tidigare hade tagit till mig faktiskt kan existera och ha en bärande roll i musiken, oberoende vilket medium de används inom. Texten handlar om skillnaden mellan att komponera konsertant och dramatisk musik, och hur jag själv har försökt att knyta de båda samman med ett och samma ord: klang. <img src="file:///page3image20416" />

Arbetet handlar om min skapandeprocess av en instrumental komposition för en ej preciserad ensemblesättning. Syftet är att utmana mitt kompositionshantverk för att få en djupare förståelse för vad komposition är genom att komponera ett verk utan en förbestämd instrumentsättning. Arbetet fokuserar på hur jag kan ta mig an de utmaningar som föreligger när jag komponerar utan att veta vilken ensembleform som kommer att framföra kompositionen. Arbetet behandlar skapandet av verket Dimensions, ett trestämmigt verk som kan framföras av ett oändligt antal olika ensembletyper bestående av träblås-, brass- och stråkinstrument. Dimensions bygger på ett eget koncept som jag valt att kalla komponerandets innersta kretsar; en idé om hur man kan komponera musik baserat på dess grundläggande element. När jag hade färdigkomponerat Dimensions gjordes två inspelningssessioner för stycket. I den första sessionen framfördes verket i sex olika versioner med en ensemble bestående av altflöjt, basklarinett och trombon, genom att låta musikerna byta stämmor med varandra i varje ny version. I den andra sessionen framfördes verket under en konsert med tre olika ensemblesättningar varav en bestämdes av en slumpmässigt vald person i publiken. Forskningsfrågorna tar upp klangfärgers relevans och instrumentationens betydelse i kompositionsprocessen. I diskussionen gör jag en djupare reflektion om vad komposition och instrumentation är för mig samt de lärdomar jag har fått genom arbetet. Den främsta lärdomen var att oavsett instrumentsättning, ändrades inte musiken och känslan i Dimensions

I detta arbete var syftet att söka förståelse för hur klarinettister på en professionell nivå förhåller sig till klangideal beroende på genretillhörighet. Främst har jag jämfört skillnaderna mellan klassiskt och jazz och de yttre faktorernas påverkan på klang. I detta fall innefattas de yttre faktorerna av klarinettens historia och utveckling, hur genreideal och personligt uttryck samverkar, samt vilken inverkan instrumentets olika delar har på klang. Två grupper om tre och fyra personer har deltagit i en enkätundersökning med öppna fokuserade frågor om klang och klangideal samt en klingande del med fyra exempel. I den fick respondenterna lyssna på olika versioner av samma stycke där de skulle beskriva den klangvariation som uppträdde enligt en graderad skala från Gridleys undersökning om klangfärg. Enkätundersökningen lade grund för den fokuserade gruppintervju som följde. Gruppernas resultat visade att den klassiska genren har mer tydliga klangideal medan jazzens är mer svårdefinierade då den innefattas av många undergenrer som påminner om varandra. Studien visar flera skillnader mellan genrerna när det kommer till val av instrument och dess betydelse för klangen samt hur ett genreideal kan påverka ett personligt uttryck. Förhoppningen är att musiker och pedagoger ska kunna tillämpa den teoretiska kunskap som undersökningen genererade praktiskt och på så vis kunna utöka sin genrebredd.

Syftet med detta arbete var att undersöka hur sång kan appliceras i övning och instudering. Genom att sjunga, spela på munstycke och slutligen spela utvalda passager ur Vaughan Willams tubakonsert sats 1 och 2, som är väl använd vid tubaprovspelningar, försökte jag överföra sångaspekter och kvaliteter på mitt tubaspel. Områden jag fokuserade på var klang, användning av olika vokaler och musikaliskt uttryck. För att kunna höra resultatet och eventuella skillnader spelade jag in mig själv. För att utöka min kunskap har jag läst om de fysiologiska aspekterna om sång och vokalljud, Arnold Jacobs metod “Song and Wind” och bakgrund kring Vaughan Williams och hans tubakonsert. Jag kom fram till att sång som instuderingsmetod ger mycket goda resultat främst musikaliskt. Det sätt och de vokaler som var lättast att sjunga på var inte alltid de som var bäst lämpade att använda i tubaspelet

I denna studie undersöktes akustiska  samt elektroakustiska klangfärgers påverkan på respondenterna i syfte att undersöka vilken klangfärg som har störst påverkan på spelarens spelupplevelse. Studiens bakgrund beskriver därför vad klangfärger är samt det som skiljer akustiska från elektroakustiska klangfärger. Dessutom beskrivs spelgenren Survival Horror samt den typ av musik som förekommer i denna typ av spel. Artefakterna skapades med information om vad som kännetecknande skrämmande musik som grund. Tio personer deltog i testet där deras mål var att spela ett Survival Horror-spel samtidigt som de lyssnade på musik med antingen akustiska klangfärger eller elektroakustiska klangfärger. Resultatet visade att de elektroakustiska klangfärgerna hade större påverkan på spelupplevelsen i Survival Horror spel. Ytterligre studier inom ämnet bör dock utföras för att stärka resultatets trovärdighet då utfallsgruppen bestod mest utav en specifik personlighetstyp.

Det här är ett konstnärligt arbete som handlar om att producera popmusik influerad av Steve Reichs minimalistiska verk. Det inleddes med en analys av de musikaliska parametrarna harmonik, rytmik och klangfärg i tre av Reichs verk. Med resultatet från analysen som mall skapades sedan nya produktioner till tre poplåtar. Poplåtarna skrevs av författaren innan starten för detta arbete. Resultaten blev av varierande kvalitet. I vissa fall upplevde författaren att det mest lät som att man lyssnade på två låtar samtidigt. När författaren tog egna initiativ och lät ljudbilderna smälta samman mer upplevde han dock att resultatet blev bättre. I de fallen påstår han att musiken blev någonting mer än bara honom själv + Reich, den blev någonting nytt och helt unikt!

Denna studie är en analys av Claude Debussys Cellosonat skriven år 1915. Sonaten är ett av de sista verk som Debussy komponerade innan sin död, och tillhör de mästerverk som går att hitta i repertoaren för cello och piano. I min analys försöker jag hitta vilken form varje sats har, och bryta loss rytmiska och melodiska motiv för att se hur Debussy utvecklar och använder sig av sitt material. Trots att det är svårt att komma fram till ett fast resultat blev min slutsats att första satsen är i sonatform, med delar ABA &amp; Coda. Andra satsen har jag valt att beteckna som ett rondo, med formen ABACA. Den tredje satsen innehåller både strukturen av sonatform och rondo och delas upp i ABACDAC (Coda). Sonaten hålls ihop med hjälp av hur de olika teman går mellan satserna istället för att luta sig på en fast struktur. Genom att framföra verket och söka efter klangfärgerna har jag slutligen fått en djupare förståelse för detta verk. / <p>J. S. Bach: Svit nr. 4 i Ess-dur, BWV 1010</p><p>C. Debussy: Cello Sonat i d-moll</p><p>S. Taneyev: Piano Trio i D-dur, Op. 22</p><p></p><p>Övriga medverkande:</p><p>Jonna Simonsson, violin</p><p>Albert Dahllöf, piano</p>

I den här rapporten undersöks kopplingen mellan modala skalor, psykofysiska ledtrådar och känslor. I bakgrunden beskrivs den tidigare forskningen inom området, och psykofysiska ledtrådar samt modala skalor presenteras och beskrivs. Frågeställningen som undersöks lyder: Hur uppfattas känslan som förmedlas med musik när psykofysiska ledtrådar används för att förmedla en annan känsla än vad den använda skalan brukar associeras med? Syftet med undersökningen är att ta reda hur en komposition uppfattas när skalan som används i ett musikklipp förknippas med en känsla som är motsatt den som syftas förmedla. Åtta musikklipp komponerades med hjälp av tekniker som beskrivs i bakgrunden. En kvantitativ undersökning utfördes där 27 respondenter fick lyssna på musikklippen och fylla i hur mycket av olika känslor de ansåg att musikklippen förmedlade. Resultatet visade att psykofysiska ledtrådar kan användas för att förmedla en annan känsla än vad skalan förknippas med. / <p>Det finns övrigt digitalt material (t.ex. film-, bild- eller ljudfiler) eller modeller/artefakter tillhörande examensarbetet som ska skickas till arkivet.</p>