I denna uppsats görs en ansats till att beskriva de åländska grundskollärarnas tolkning och praktiserande av formativt lärande, detta med ett samhällsvetenskapligt perspektiv. Studien görs i ljuset av aktuella pedagogiska mediala inlägg och den trend kring formativa metoder som just nu råder. Resultatet baseras på aktuella nationella (Sverige och Finland) och internationella studier och forskningsöversikter samt aktuella teorier om formativt lärande. Empirin utgörs av en enkätundersökning riktad till samtliga grundskollärare på Åland. Resultat och syntes presenteras utgående från de två frågeställningarna: Vad inbegriper de åländska lärarna i begreppet formativt lärande, samt hur praktiserar de åländska lärarna formativt lärande och vilka samband kan utläsas på basen av förutsättningarna på Åland? De insamlade enkätsvaren består av kvalitativt material vilket sedan kvantifierats inför analyserna. Analyserna utgörs av deskriptiv kvalitativ sammanställning i form av tabeller och katalogisering av utsagor samt genomförande av kvantitativa sambandsanalyser bland annat med hjälp av index. Några allmängiltiga slutsatser låter sig inte formuleras på grund av ett stort externt bortfall men en del tendenser och antydningar träder fram i resultatet. Kring förståelsen av begreppet formativt lärande verkar de flesta åländska lärarna koppla ihop det med de tre metodfaserna: elevens nuläge, mål och vad nästa steg är. Få lärare drar paralleller till att formativt lärande också består av lärarperspektivet där denna skall (om)forma sin egen undervisning. Att feedbacken har en viktig roll inom formativt lärande framträder också i resultatet. Forskningsbaserade utvecklingsarbeten inom pedagogiska områden verkar inte vara utbrett på Åland. Vad gäller de sambandsanalyser som genomförs med bakgrundsvariabler - exempelvis lärarnas examinationsland och arbetserfarenhet - och index är det svårt att dra några slutsatser. Starkast samband går dock att finna mellan index Feedback och index Elevdelaktighet samt mellan index Feedback och index Kollegialt lärande. Resultatet antyder också att lärare med finländsk examen jämfört med de med svensk kan vara mer frekventa användare av formativa metoder. / In this thesis, an effort is made to describe the interpretation and practice of formative learning by the Åland elementary school teachers from a social science perspective. The study is conducted in the light of current pedagogical medial posts and the trend currently surrounding formative methods. The result is based on current national (Sweden and Finland) and international research studies and reviews as well as current theories of formative learning. The empirical data consist of a survey conducted for all primary school teachers in Åland. Results and ideas are presented on the basis of the two questions: What do the Åland teachers include in the concept of formative learning, and how do the Åland teachers practice formative learning and which correlations are possible to derive from the conditions in Åland? The collected survey data consist of qualitative material which then was quantified before the analysis. The analysis consists of a descriptive qualitative synthesis in the form of tables and cataloging of statements as well as the implementation of quantitative correlation analyzes using indexes. Although some general conclusions are difficult to formulate due to a large external drop-out, some trends and suggestions appear in the result. Regarding the concept of formative learning, most Åland teachers seem to make a link with the three methodological stages: the student's current situation, goals and what the next step is. Few teachers draw parallels to the fact that formative learning also consists of the teacher's perspective where the teacher should reshape his/hers own teaching. The fact that feedback has an important role in formative learning is also reflected in the results. Research-based developmental work in educational areas does not appear to be widespread in Åland. With regards to the correlation analysis carried out with background variables, such as the teachers' country of degree and work experience, and indexes, it is difficult to draw any conclusions. However, the strongest correlation can be found between feedback index and student-participation index as well as between feedback index and collegial-learning index. The result also suggests that teachers with Finnish degrees may be more frequent users of formative methods compared to teachers with Swedish degrees.

Denna uppsats har som syfte att undersöka hur den svenska karriärstegsreformen har kommit att gestalta sig i praktiken vad gäller implementeringen av förstelärare i grundskolan. Hur har förstelärarollen kommit att formas, och vilka faktorer har påverkat hur det har blivit? Den så kallade karriärstegsreformen infördes 2014 genom att statsbidrag infördes för huvudmän för att inrätta ett nytt karriärsteg, försteläraren. Genom att ta utgångspunkt i reformens syften, så som de beskrivs i de statliga styrdokumenten, och i forskning kring skolutveckling, ledarskap i skolan, implementering av reformer och lärares professionalism, har en enkätundersökning genomförts bland förstelärare och rektorer i fyra kommuner. Som verktyg för analys har fyra möjliga sätt att förstå förstelärarollen använts utifrån Thelin (2015, 2016): utvecklare, utbildare och utvecklingsledare, beroende på vem står i centrum för utvecklingen och lärandet samt försteläraren som föredöme. Studiens resultat visar att samtliga fyra inriktningar på förstelärarollen går att återfinna i praktiken. Förekomsten av ett formellt, kommunicerat uppdrag och om tid har avsatts inom tjänsten för försteläraruppdraget påverkar hur förstelärarens roll formas. När tid och uppdrag har getts, är utvecklingsledarrollen vanlig och försteläraren arbetar med, och ges kompetensutveckling för, att leda kollegialt lärande i linje med de faktorer som enligt skolutvecklingsforskningen bygger upp ett hållbart utvecklingsarbete. Reformens syfte kan utläsas som karriärutveckling eller skolutveckling, och även rollerna utvecklare, och föredöme syns i studiens material. Dessa roller bidrar mer begränsat till utveckling av skolan, i fokus står de egna eleverna och för rollen föredöme är utnämningen till förstelärare i första hand en bekräftelse på utveckling som redan har skett. Studien bidrar med kunskap som kan öka medvetenheten kring hur uppdrag, och organisatoriska faktorer påverkar vilken effekt förstelärares arbete får för skolutveckling. Reformen infördes för bara några år sedan. Kunskap om hur förstelärarrollen i praktiken har kommit att formas, och vilka faktorer som påverkar det, bidrar till att öka möjligheten till medvetna val som kan gynna skolans utveckling. / The swedish career services for teachers reform was introduced in 2014. Some years later the “first teacher” has become a common role in schools. The aim for this reform was to rise educational results in swedish schools, to make the teacher as a profession more attractive and to start a process that would lead to more professional teachers. The impact from an advanced skilled teacher has been focused in Sweden, as in other countries in the OECD.  At the same time, the swedish schools have at tradition of a flat organisation, that this new career service has come to challenge. The essay aims at examining how the Swedish career reform has come to light in practice regarding the implementation of teachers in compulsary school. By taking aim of the reform, as described in the state governing documents, and research on school improvement, curriculum theory, educational leadership and teachers' professionalism, a survey has been created and answered by principals and “first teachers” in four different communalities. The study result shows that the ”first teacher”  work in different roles, and that factors like task, time and education will affect what kind of role that will be enacted. Building a sustainable educational leadership and creating a culture of collaborative learning will be depending on how this carreer teacher service reform will be implemented. The study contributes with knowledge that can raise awareness about how assignments, and organizational factors affect the effect of  “first teachers” work for school development. The reform was introduced a few years ago, and by studying how it has so far been set against the different perspectives on school development, the choices can be made that lead to the desired result.

Syftet med den här studien är att bidra med kunskap om lärares, special­pedagogers, rektorers och förvaltningsledningens erfarenheter och upplevelser om förbättrings­insatsen specialpedagogik för lärande (SFL) och dess inverkan på förbättringsarbetet i en kommun, på såväl skol­enheter som i kommunen i stort. SFL är en kollegial kompetens­utvecklingsinsats med syfte att höja lärares kompetens inom specialpedagogik. Studien har en kvalitativ ansats och fokusgrupper har använts som metod. Resultatet har analyserats utifrån Illeris teori om de tre lärandedimensionerna. Resultatet pekar på att specialpedagogik för lärande är en form av kollegialt lärande som i många delar upplevs fungera bra för lärares lärande, men som behöver anpassas tidsmässigt för att inte upplevas alltför intensiv. Den specialpedagogiska kompetensen upplevs ha höjts på samtliga kommunens enheter sedan SFL genomfördes. Eleverna har  efter insatsen överlag fått tillgång till fler generella och individuella anpassningar och har blivit mer delaktiga i processer kring sin egen undervisning. Det finns samtidigt lärare som ännu inte fullt ut ger sina elever dessa möjligheter. Kommunens specialpedagoger har kompetens inom skolutveckling som inte alltid nyttjas. Om de får större mandat från rektor så kan de ta ett större ansvar för att tillsammans med denne leda skolförbättringsinsatser och skolutveckling, eventuellt genom att bli en del av skolornas ledningsgrupper. För att nå ännu längre i en kommande förbättringsinsats skulle det vara bra om förvaltningsledningen tog ett större övergripande ansvar för implementering och lik­värdighet i kommunen samt att rektorer tog ett större ansvar för att följa upp arbetet i grupperna genom direkt medverkan eller genom nära samverkan med handledare av grupperna, s.k. distribuerat ledarskap. Rektors första fokus bör vara undervisningens kvalitet. / The aim of the following paper is to contribute to the understanding of experiences had by teachers, special educators, principals and administrative management, with regards to the Special education for learning (SFL) scheme’s impact and stimulus on a municipality’s school improvement initiatives, in specific schools as well as the muni­cipality as a whole. SFL is a collegial competence development initiative with the aim of raising teachers' competence in special education.  The study has a qualitative approach and focus groups have been used as a method. The results have been analysed on the basis of Illeri's theory of the three dimensions of learning. Results indicate that special education for learning is a form of collegial learning that is largely perceived to work well for teachers' learning, but which needs to be ad­justed timewise to avoid being too rigorous. Competence around special education peda­gogy is considered increased at every school in the district since the implementation of SFL. After the intervention, the students have generally gained access to more general and individual adaptations and have become more involved in processes around their own teaching. At the same time, there are teachers who do not yet fully give their students these opportunities. Special educators in the municipality have expertise in the field of school development which is, to some extent, untapped. With increased mandate from the principal, special educators could shoulder more of the responsibility for school improvement and development initiatives, possibly through becoming part of the school’s management team.  In order to reach even further in a future improvement effort, it would be positive  for the administration management to take a greater overall responsibility for implementation and equality  in the district, as well as principals taking greater responsibility for following up on the work conducted in the groups, either through direct participation, or close collaboration with supervisors of the groups, so-called distributed leadership. The principal's first focus should be the quality of teaching.

För att kunna hitta och åtgärda signalfel på Roslagsbanan i Stockholm är det viktigt att de tekniker som arbetar med signalsystemet har rätt kunskaper och känner sig trygga i hur systemet fungerar. En del av säkerhetssystemet på Roslagsbanan kallas ATC (automatic train control) och ger tågföraren information om var tåget framför befinner sig, vilket besked nästa signal ger och hur växlar och vägbommar står. ATC ingriper även genom att bromsa tåget automatiskt om föraren inte stannar vid en stoppsignal. För att effektivisera felsökning i ATC-systemet vill företaget som sköter drift och underhåll av signalsystemet, banan och elförsörjningen på Roslagsbanan, Strukton Rail AB, genomföra utbildningar för sina signaltekniker. De vill ha en mall för hur utbildningar i felsökning kan se ut som kan användas med övningsutrustning, och som kan appliceras på andra tekniska system. För att skapa den här mallen var mina frågeställningar ”Hur kan en pedagogisk modell för utbildning inom felsökning i säkerhetssystemet ATC på Roslagsbanan se ut? Hur påverkar modellen deltagarnas aktivitet jämfört med andra utbildningar inom järnvägsbranschen?”. Det var viktigt från Struktons sida att deltagarna skulle vara aktiva och samarbeta med varandra under utbildningen. Efter att ha läst om det sociokulturella perspektivet på lärande, accelererat lärande och lärande på arbetsplatsen och även hållit intervjuer med två tekniker på Strukton och två utbildare i andra sammanhang i järnvägsbranschen för att höra vad de tycker är bra utbildning har jag skapat en utbildningsmodell för internutbildning i signalsystemet ATC, döpt till Kunimodellen. Modellen baseras på att deltagarna tillsammans löser olika felsökningsfall. Utbildningen börjar med en genomgång av systemet som kan vara olika djupgående beroende på deltagarnas förkunskaper. Sedan löser deltagarna fall genom att sitta i grupper och diskutera fram en plan för hur de ska felsöka och sedan testa sin plan praktiskt i testutrustningen där felet är planterat. Beroende på utbildningsbehov och tillgänglig tid kan de få lösa olika många och olika svåra fall, men fallen bör täcka in så många komponenter i systemet som möjligt. I slutet av utbildningen finns ett reflektionsmoment där deltagarna får berätta för varandra vad de har lärt sig under dagen. För att få en mätbar indikation på om deltagarna har lärt sig något under utbildningen får de fylla i en enkät precis innan och precis efter utbildningen med frågor om hur trygga de känner sig på en femgradig skala att felsöka i de olika komponenterna. Det genomfördes två utbildningar med Kunimodellen, där vardera innehöll två fall att lösa, för sammanlagt sju deltagare. För att mäta deltagaraktiviteten under utbildningarna fyllde jag i ett observationsschema under 20 minuter per timme där jag registrerade om varje deltagare hade talat eller inte under 40 intervall om 30 sekunder var, vilket jag även gjorde på två andra utbildningar som signaltekniker går för att få en kontrollgrupp. Dessutom hölls gruppintervjuer med deltagarna efter utbildningarna för att få höra vad de tyckte om modellen och vad som kan förbättras. Resultaten visar att deltagarna har varit nöjda i intervjuerna och tyckt att det varit en bra modell att arbeta efter, men att det saknades viss teknisk information kring testutrustningen som finns i verkligheten. De ville även ha mer djupgående information i genomgången i början av utbildningen med fokus på bland annat varför ATC-systemet finns. Deltagarnas upplevda trygghet i felsökning ökade i enkäten efter utbildningen, men de var inte entydigt mer aktiva i utbildningar med Kunimodellen än i de utbildningar som jämförts med. Kunimodellen förändrades inte särskilt mycket mellan utbildningarna. Resultaten ska dock bara ses som indikationer på grund av det lilla antalet deltagare, att deltagarna inte nödvändigtvis var representativa för hela gruppen och att alla personer som blev intervjuade kände mig som intervjuade. / To be able to find and solve signal failures in Roslagsbanan in Stockholm, it is important that the maintenance technicians working with the signalling system has the right knowledge and feel confident with how the system works. One part of the safety system at Roslagsbanan is called ATC (automatic train control) which sends information to the train driver about where adjacent trains are located and how upcoming signals, switches and road crossing barriers are set. The ATC also interferes by applying brakes if the driver does not stop at a stop signal. To make troubleshooting of the ATC system more efficient, the company maintaining the signalling system, tracks and power supply at Roslagsbanan, Strukton Rail AB, would like to further educate their maintenance technicians. They want a model for training sessions in troubleshooting that can be used with training equipment and can be applied to other technical systems. To create this model my research questions were ”What could a pedagogical model for troubleshooting education on the safety system ATC at Roslagsbanan look like? How does the model affect the participants’ activity compared to other education sessions in the railway business?”. It was important to Strukton that participants should be active and cooperate with each other during the session. After reading about the sociocultural perspective on learning, accelerated learning and workplace learning and also conducting interviews with two technicians at Strukton and two teachers in other parts of the railway business to hear what they value as good education, I created an educational model for in-service training of the signalling system ATC, named the Kuni model. The model is based on participants solving troubleshooting cases together. An education session starts with an overview of the system that can vary in detail depending on the participants’ previous knowledge. Then the participants solve cases by discussing in groups and agreeing on a plan on how they should troubleshoot, and then try their plan on the test equipment where the error is planted. Depending on their need for education and the available time, they can get a different number of cases on different levels, but the cases should try to cover as many of the system’s components as possible. At the end of the session there is time for reflection where the participants tell each other what they have learnt. To get a measurable indication of if the participants have learned anything, they fill out a questionnaire just before and just after the education with questions on how confident they feel troubleshooting the different components. Two such sessions were held with the Kuni model, each with two cases to solve, for a total of seven participants. To measure participant activity, I filled out an observation form for 20 minutes per hour where I registered whether each participant had spoken or not for 40 intervals of 30 seconds each, which I also did at two other training sessions that signalling technicians attend to get a control group. Additionally, I conducted group interviews with the participants after the sessions to see what they thought of the model and what could be improved. The results from the interviews show that the participants were content and thought it was a good model to work with, but that some technical information about the test equipment that exists in the real world was missing. They also wanted more detailed information in the initial overview with focus on, among other things, why the ATC system exists. The participants’ self-estimated confidence in troubleshooting increased after the session, but they were not significantly more active during training with the Kuni model than the control groups. The Kuni model itself did not change very much between sessions. The results should however only be seen as indications due to the small number of participants, the participants not necessarily being representative for the whole group and since all people interviewed knew me when I interviewed them.

Forming teacher teams is currently the standard way of organizing teachers in Swedish Compulsory Schools. This is the result of a process that started in the 1970s. Traditionally the culture of teaching has been one of isolation. Once the door to the classroom is shut, what happens behind the door is up to the teacher to decide. Over the past thirty years a lot of time has been dedicated to making fundamental changes in the way teachers interact with their colleagues. Today the idea of teachers forming teams is generally accepted but still the core of a Swedish teacher’s job is that of a lone worker. The purpose of this paper is to study how the role of the teacher has been defined in the Swedish curricula of 1962, 1980, 1994 and 2011. Of particular interest is if the teacher role is expected to be solitary or collaborative and if this has changed from the 1960s to the current curriculum of 2011. The theoretical framework consists of the frame factor theory and systemic/role theory. The curricula have been studied using a word search method, identifying sentences with the words teacher or teachers. These sentences have then been coded in different categories depending on what instructional words have used together with the word teacher/teachers. In the analysis, specific interest has been addressed to autonomous (solitary) or homonymous (collaborative) role expectations. The study shows that the teacher role has changed from one curriculum to the other. The state control of the teacher varies through the use of different instructional words. The state control has increased and is strongest in the most recent curriculum of 2011. The study also reveals the fact that Swedish curriculums never have been used to stress to collaborative aspects of being a teacher but rather to stress solitary role expectations. / Syftet med denna studie är att studera hur lärarrollen har definierats och förändrats i grundskolans läroplaner mellan 1962-2011, med fokus på två olika sätt att se på lärarens uppdrag; läraren som ensam styrare av verksamheten i klassrummet eller lärarlag som utövar en viss grad av kollektiv styrning. Frågeställningarna i studien är; Hur har lärarens uppdrag formulerats i läroplanerna? Förväntas läraren utföra sitt uppdrag ensam eller tillsammans med andra lärare? Organisationsteori är utgångspunkten för forskningsintresset och det är inom denna sektor som studiens resultat kan vara av praktisk nytta. Studien fokuserar på läroplanerna och de rollförväntningar som beskrivs i dessa. Rollteori/systemteori ger de teoretiska begreppen och är utgångspunkten för analysen. Studien har en kvalitativ ansats men en viss kvantitativ bearbetning av data förekommer. Ett urval av data har gjorts från läroplanerna LGR 62, LGR 80, Lpo 94 samt LGR 11. Vid urvalet har selektiv kodning använts med utgångspunkt i kärnkategorin läraren/lärarna. Nästa kategorisering har varit vilka instruktionsord som kopplas samman med kärnkategorin. I analysmomentet har särskilt intresse riktats mot autonoma rollförväntningar (individuella roller) eller homonoma rollförväntningar (samarbetsroller). Studien visar att formuleringen av lärarens uppdrag förändrats från en läroplan till en annan. Statens styrning har förändrats genom användandet av olika slags instruktionsord. Vad man väljer att styra hårdare har varierat. Den senaste läroplanen LGR 11 innehåller också den starkaste styrningen genom ett konsekvent användande av instruktionen läraren ska. Studien visar också att läroplanerna aldrig i någon högre grad har använts för att formulera ett kollektivt uppdrag riktat till lärarna som grupp. De kollektiva beslutsprocesser som beskrivs är mer inriktade på att involvera eleverna i beslutsfattande. Huvudfokus i alla läroplanerna ligger på den enskilde lärarens arbete och inte på ett kollektivt utförande av uppdraget.

Sammanfattning/AbstractEriksson, Cristina (2022). Speciallärare med specialisering språk-, skriv- och läsutveckling -en kollega med lite fler verktyg i sin verktygslåda. Specialpedagogprogrammet, Institutionenför skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö Universitet, 90 hp.Förväntat kunskapsbidragDenna studie belyser vikten av pedagogiska samtal och kollegialt lärande. Genom att synliggörainformanternas bild av uppdraget för speciallärare med inriktning språk-, skriv- ochläsutveckling och deras uppfattningar utifrån inkludering, anpassningar och elevers skiftandebehov förväntas studien bidra med förutsättningar för ett gynnsamt och språkutvecklandesamarbete mellan lärare och speciallärare utifrån ett relationellt perspektiv.Syfte och frågeställningarStudien belyser några lärares uppfattningar vad gäller uppdraget för en speciallärare medinriktning språk-, skriv- och läsutveckling och hur de tänker att en sådan kan utveckla ochfördjupa arbetet i verksamheten. Följande preciserade frågeställningar har formulerats för attbehandla studiens syfte:• Hur uppfattas en speciallärare kunna bidra till och komplettera det språkinriktadearbetet i verksamheten?• Vilka uppfattningar gällande inkludering, särskilda anpassningar och elever ibehov av särskilt stöd framträder hos respondenterna?TeoriStudiens teoretiska ramverk grundar sig i systemteoretiskt perspektiv, närmare bestämtBronfenbrenners ekologiska systemteori. Bronfenbrenner (1979), framhåller att elevers lärandeär beroende av omgivningen och argumenterar för att det är viktigt att se barnets utveckling irelation till de olika system som barnet är en del av. Den utvecklingsekologiska modellen bestårav fyra strukturer som Bronfenbrenner benämner mikro-, meso-, exo- och makrosystemet. I