I det här examensarbetet jämför jag musiken som jag själv har skrivit till en redan färdigproducerad och utgiven film med musiken som originaltonsättaren skrev till samma film. Jag satte mig in i de animerade filmernas värld och analyserade sedan filmen jag valt utifrån de kunskaper som jag samlade på mig. Jag bestämde mig för att jobba med ledmotiv och använda några av de standardiserade tekniker som finns för filmmusikkompositörer. När scenen jag valt var tonsatt, synkroniserad, mixad och mastrad jämförde jag resultatet med originaltonsättarens musik av samma scen. Musiken till den utvalda scenen är skriven för en symfoniorkester, medan originaltonsättarens komposition är för en mindre sättning. Våra versioner skiljer sig mycket åt när det kommer till tonspråk, val av synkpunkter, förstärkningar och användning av tematik. Trots den stora skillnaden i musiken är det samma grundkänsla av harmoni som genomsyrar händelseförloppet, bara att vi har valt att att uttrycka det på olika sätt.  Arbetet bidrog till en ökad konstnärlig medvetenhet hos mig som tonsättare och gav mig redskap till kommande filmer.

<p>Låt 1-6, kompositör: David Bennet</p><p>Medverkande:</p><p>David Bennet - Altsaxofon</p><p>Niklas Barnö - Trumpet</p><p>Guto Lucena - Tenorsaxofon</p><p>Mauritz Agnas - Kontrabas</p><p>Andreas Pettersson - Trummor</p>

Det här arbetet är en processbeskrivning av hur jag komponerat pianostycket Preludium i Db-dur. Arbetet innefattar en omsorgsfull och omfattande djupdykning i musikaliska teman och utvalda motiviska element från ett preludium av Sergej Rachmaninov, Preludium nr. 4 i D-dur (op. 23, 1903). Valet att göra den här undersökningen grundar sig i ett brinnande intresse för den klassiska pianorepertoaren, såväl som en intensiv fascination över hur ett välkomponerat musikverk är uppbyggt. Som kompositör är det vissa frågor jag ställer mig nästan dagligen när jag lyssnar på musik som tilltalar mig: Varför tycker jag att musiken är bra? Hur tänkte tonsättaren, och kan jag dra nytta av tonsättarens metoder? Genom att steg för steg gå igenom varje del av min arbetsprocess vid både analys och komponerande hoppas jag kunna exemplifiera en användbar kompositionsmetod till läsaren. Jag delar också med mig av de svårigheter jag stött på såväl som lärdomar jag erhållit under arbetets gång. Resultatet av arbetet blev ett pianostycke baserat på de musikaliska element jag fann intressanta från Rachmaninovs preludium.

I den här uppsatsen undersöks tre metoder för låtskrivning. Dessa metoder utgår från tre olika sätt att skriva låtar på där utgångspunkterna är text, basgång eller rytm. Syftet handlar om att ta reda på vilka metoder som gynnar mig bäst i min kreativa process och vilken metod som ger mig mest flow. Metoderna har tillämpats i en låtstruktur för hitlåtar. Tre låtar har komponerats och dessa har analyserats med hjälp av processloggbok och inspelningar. Resultatet visar att jag kände mig mest kreativ i den metoden som utgick från en rytm. Resultatet visar också att flow upplevdes mer eller mindre under alla metoder men mest i textmetoden. Begränsningar var något som också främjade den kreativa processen.

Syftet med detta arbete var att undersöka om andra låtskrivares metoder för att skriva musik skulle påverka min kreativa process vid komponering. Genom att göra kvalitativa intervjuer med två låtskrivare har jag genom en förstudie satt upp olika kriterier för två olika metoder, en utifrån var låtskrivare. Två låtar skrevs sedan utifrån dessa metoder och för att kunna analysera arbetsprocessen användes en processloggbok. Resultatet av undersökningen visade att de begränsningar som uppstod gynnade min kreativa process. Andra faktorer som påverkade var flow, självkritik och tidigare erfarenheter.

No description available.

In this project I wanted to explore new aspects of a percussionist ́s role in an ensemble situation. To do this, I wrote music for an eight-piece ensemble that was presented at the Royal College of Music in Stockholm. Targeting the vibraphone ́s idiomatic weaknesses by implementing and experimenting with different percussion instruments, effects and new techniques, I wanted to find new approaches and roles for myself as a percussionist. The process of defining the vibraphone ́s idiomatic weaknesses as well as choosing the additional percussion instruments is presented. Three arrangements are then more thoroughly described; the instrumentation that was used, what roles the new instruments created and what impact these had both sonically and musically in an ensemble context. Thereafter, I compare the new approaches discovered in the project to more conventional vibraphone playing. Here, both the pros and cons with implementing additional percussion instruments, effects and new techniques are discussed. Finally, I state how and why this project has changed the way I see myself as a musician, and how this transformation could impact how I approach the vibraphone in the future. / <p>Medverkande musiker: </p><p>Björn-Atle Anfinsen – trumpet</p><p>Mona Krogstad – saxofoner</p><p>Marcus Wärnheim – träblås </p><p>Agnes Darelid – trombon </p><p>Mattias Olofsson – gitarrer </p><p>Jesper Söderqvist – vibrafon, slagverk, syntar och skrot </p><p>Johan Tengholm – kontrabas</p><p>Nils Agnas – trummor</p>

Denna text kommer att kretsa kring min komposition Historien om en ensemble en dirigent och en Bellman, det filosofiska begreppet dekonstruktion och de tankar som uppstod när jag fördjupade min kunskap om detta filosofiska tankegods, vilket resulterade i en mängd idéer och ledde i sin tur fram till kompositionen Historien om en ensemble en dirigent och en Bellman. Som inledning till denna text kommer jag börja med att göra en kort presentation av min tolkning av begreppet dekonstruktion med utgångspunkt i texten Den okända texten av Anders Olsson. I efterföljande kapitel kommer jag att presentera min dekonstruktiva läsning av konsertformen där jag talar om de tecken jag anser ryms i det begreppet. Denna läsning ligger sedan som grund till min fortsatta diskussion om främst min egen musik och hur jag applicerat den i Historien om en ensemble en dirigent och en Bellman. Syftet med denna text är att ge exempel på hur mitt dekonstruktiva förhållningssätt kan öppna upp nya vägar inom komposition genom att lyfta blicken från enbart det ljudande resultatet och även ta i beaktande det performativa skeendet i rummet – detta för att förhoppningsvis få en tilltänkt publik att tvingas aktivera deras lyssnade och perception genom både inbjudande och subversiva gester och tekniker. / <p>Till dokumentationen hör även följande verk: Historien om en ensemble en dirigent och en Bellman</p>

In my thesis, I have focused on composing by way of adapting motifs from solos I have transcribed, in order to find strong melodies and basslines. I had a hard time selecting the material I would make use of and struggled with balancing what I created myself and what I drew upon from outside sources. Hence the thesis' title, Internal and external influence on a composition process, where I use the terms “internal” and “external” to illustrate two sources I based my composing upon. At the beginning of the process, I was heavily emphasizing the use of external material, to detach myself from my habits and hopefully write innovative music. The result was a harmony rich with dissonance that conflicted with my personal taste. I realized that I needed to abandon this principle and find a balance where external material merely inspired me but was directed by my internal inclinations. / <p>Langørgen, Anders, "Iwazaru"; 2019. Langørgen, Anders, "Ankh"; 2020. Langørgen, Anders, "Baron Wry"; 2020. Langørgen, Anders, "Plasma Cherub"; 2020.</p><p>Sebastian Jonsson – sopran- och altsaxofon, Mattias Olofsson – gitarr, Max Agnas – piano, Edvin Fridolfsson – trummor, Anders Langørgen – kontrabas.</p>

No description available.