Kravaller är ett intressant ämne både ur ett samhällsperspektiv och som gruppfenomen. Denna uppsats syfte är att studera kravallerna i Husby 2013, vilket görs genom frågeställningarna: hur kan uppkomsten av kravallerna i Husby förklaras och hur förklaras och beskrivs dessa i media? Inledningsvis så redogörs för kravaller ur ett bredare perspektiv med bland annat olika exempel och som bakgrund beskrivs Husby och kravallerna 2013. Efter detta följer avsnitten teori och tidigare forskning kring kravaller. Metodavsnittet mynnar ut i analys och resultat av de datamaterial som har samlats in. Datamaterialet består av ett antal artiklar från Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Resultaten visar att det finns fyra övergripande förklaringar till kravallerna. Resultaten och de slutsatser som kan dras, ger inga direkt nya eller häpnadsväckande resultat men är dock ytterligare ett bidrag till forskningen om kravaller.

<p> This essay focuses on the press coverage of the riots in Gothenburg 2001. The questions it aims to answer are, How is it that although the media was gender-neutral in its news reports, the lasting memory is one of rioting men, and why did the media simultaneously exaggerate and minimize the importance of the riots?</p><p>The material consists of articles and photographs from Swedish mainstream newspapers. The method is text analysis, with a heavy influence of discourse theory. The conclusions are that since the hegemonic discourse on gender does not allow women to be active and violent, all bodies in the riot automatically become men, no matter how female they seem to be in other contexts. The tendency of the press to both enhance and lessen the significance of the riots is because the power balance between the hegemonic discourse (represented by the police) and the challenging discourse (represented by the rioteers) shifted, and perhaps it shifted more than anyone was prepared for. The hegemonic discourse has to re-instate itself as hegemonic, and thus the press has to reduce the impact of the riots. The augmentation of the significance is intended to portray rioting as something normal people does not do, by portraying the rioteers as hooligans and terrorists.</p>

This essay focuses on the press coverage of the riots in Gothenburg 2001. The questions it aims to answer are, How is it that although the media was gender-neutral in its news reports, the lasting memory is one of rioting men, and why did the media simultaneously exaggerate and minimize the importance of the riots? The material consists of articles and photographs from Swedish mainstream newspapers. The method is text analysis, with a heavy influence of discourse theory. The conclusions are that since the hegemonic discourse on gender does not allow women to be active and violent, all bodies in the riot automatically become men, no matter how female they seem to be in other contexts. The tendency of the press to both enhance and lessen the significance of the riots is because the power balance between the hegemonic discourse (represented by the police) and the challenging discourse (represented by the rioteers) shifted, and perhaps it shifted more than anyone was prepared for. The hegemonic discourse has to re-instate itself as hegemonic, and thus the press has to reduce the impact of the riots. The augmentation of the significance is intended to portray rioting as something normal people does not do, by portraying the rioteers as hooligans and terrorists.

I denna uppsats undersöks medierapporteringen i expressen.se och aftonbladet.se under kravallerna i Husby 19-23 maj 2013, samt dagen därpå, den 24 maj 2013. Fokus ligger på olika gruppers förekomst som källor, exempelvis poliser, Husbybor och organisationen Megafonen. Uppsatsen består av en kvantitativ och en kvalitativ undersökning. Den kvantitativa delen fokuserar på vilket utrymme olika grupper får i egenskap av källor. Artiklarna har samlats in och därefter analyserats utifrån variabler som grupp, kön och citatlängd. I den kvalitativa delen undersöks på vilket sätt källorna framställs i tre utvalda texter. Dessa analyseras enligt medieforskaren Martin Conboys bok The Language of the News. Resultatet jämförs sedan med tidigare forskning och analyseras enligt teorierna om skillnader och ”den andre” av sociologen Stuart Hall. Resultaten visar att poliser och andra myndigheter står för en majoritet av källorna, både räknat i antal källor och citatmängd. Husbybor förekommer i liten utsträckning, och Megafonen förekommer knappt alls som källa. I de fall då Husbybor förekommer är det koncentrerat till ett litet antal artiklar. Den kvalitativa studien visar att texterna har en viss attityd till de olika grupperna, exempelvis förekommer poliserna som källa till fakta utan att ifrågasättas. Det finns en variation i vilken attityd som syns till de olika grupperna. Resultatet stämmer väl överens med tidigare forskning på området. Tolkat enligt Halls teorier kan konstateras att representanter för det svenska samhället här får makten att dominera över Husbyborna i framställningen av Husby och att ingen märkbar förändring har skett sen tidigare.

I denna studie är syftet att lyfta fram ungdomars upplevelser och tankar kring de traditionellamediers framställning av Husbykrvallerna 2013. Metoden som används är kvalitativ, i formav intervjuer med ungdomar bosatta i Husby. Utanförskap och medieaktivism ärgenomgående teman i studien. Resultatet visar att den traditionella mediebilden av upploppen inte överensstämmer med ungdomarnas egna upplevelser. En känsla av utanförskap växer och ungdomarna använder sig av sociala medier på olika sätt, för att uttrycka sitt missnöje. Vidare visar resultaten att medieanvändning tillfredsställer olika behov hos ungdomarna. Behoven rör sig en hel del om ungdomarnas identitet, självbild, hur de ser på sig själva och deras omgivning.

No description available.

Genom historien har människor runt om i världen stått upp mot ett beteende de har ansett vara orättvist. Det har förkroppsligats i strejker, kravaller och rentutav revolutioner och statskupper. Lika länge har ordningsmakt, men även politiker, behövt hantera dessa typer av samhällsuppror. Syftet med denna studie är att, utifrån ett policyorienterat perspektiv, undersöka vilka lärdomar Londonpolisen drog av kriser under tidsperioden 1985-2011. Vidare ska det undersökas vad som hände med dessa lärdomar när den brittiska inrikespolitiska agendan förändrades.   Det intressanta ligger i att undersöka vilka lärdomar som kan dras och huruvida sådana lärdomar kan bestå utan underhåll från den politiska sidan och när frågorna på agendan förändras. Undersökningen består utav en teorikonsumerande enfallsstudie av tiden mellan The Broadwater Farm riots 1985 och Londonkravallerna 2011. Denna långa tidsepok är sedan uppdelad i rubriker av vad som var aktuellt utefter hur den politiska agendan förändrades. Däri ligger det empiriska materialets framställning samt analysen i att finna tecken på både instrumentellt och socialt policylärande utifrån Policy Learning Theory. Resultaten i studien visar att Londonpolisen visserligen drog policyorienterade lärdomar efter kravallerna 1985, och detta med ganska enkla medel, men att dessa genom historien verkar ha glömts bort, detta på grund av att de flesta av de åtgärder som indikerar lärande endast var ett spel för gallerierna. Dessa resultat i kombination med teori om policyorienterat lärande förklarar att det är den politiska agendan och hur uppmärksamheten organiseras som sätter ramen för vilka lärdomar som kan dras och hur dessa underhålls för att bestå in i dessa typer av organisationers framtida arbete.

This essay sheds light on the protest events in connection with the Davis-Cup matches in Båstad in 1968 and 1975. They are relatively close in time, touch on the same sports competition, similar issues, engage largely the same group of protesters and were the subject of enormous media interest. When looking at the events in Båstad in a retrospective light, the event in 1968 is reflected much more strongly than the event in 1975, in this essay this imbalance will be examined in more detail. The main purpose of the essay is to, based on articles in Svenska Dagbladet and Dagens Nyheter, comparatively investigate how these newspapers may have shaped the historical image of the events in connection with the Davis Cup matches in Båstad in 1968 and 1975. The theoretical framework is based on framing theory, which shows how media's representations of reality affect people's perceptions, how media, in some ways but not others, reproduces and disseminates different power centers’. The choice of the theoretical framework rests on the thesis that the newspapers' depiction of the events created a historical picture of them. The newspapers visualize the reality according to preferences that they find to be rewarding now. The essay's methodological starting point is both quantitative and qualitative as it consists of a conventional content analysis on the one hand and is inspired by a quantitative four-step model that is connected to the framing theory on the other. The results show that the framings of the newspapers can be linked to the different course of events of the protests, as well as the modernization of social institutions, in particular sports. In 1968, the white sport was still white, but the events in Båstad nullified the possibility of seriously claiming that sports and politics did not influence each other. The similar framings of the newspapers in 1975 also show how far the abolition of authority had come. Sport was opened to the world and to politics, modernized and democratized and is today more democratically governed than before.