En kraftig våg av ökad gängkriminalitet och dödligt skjutvapenvåld har de senaste åren lett till omfattande debatter gällande kriminalpolitiska åtgärder för att minska brottsligheten i Sverige. Efter valet 2022 gjorde Kristdemokraterna, Liberalerna, Moderaterna, och Sverigedemokraterna en överenskommelse kallat Tidöavtalet, där partierna tillsammans har lagt fram sju samarbetsområden för mandatperioden 2022–2026, varav ett av områdena handlar om kriminalitet. Syftet är att undersöka hur den nuvarande regeringen motiverar de straffskärpande lagförslagen “Dubbla straff för gängkriminella”, “Skärpta straff för gängrelaterad brottslighet” och “Återfall ska straffas hårdare”, som anses kunna få bukt med problemet kring gängkriminalitet. Med hjälp av reflexiv tematisk innehållsanalys samt straffpopulism och symbolpolitik som teoretiska perspektiv, har vi analyserat en SOU och elva motioner. Vår analys visar att det finns symbolpolitiska och straffpopulistiska uttalanden i Kristdemokraternas, Liberalernas, Moderaternas, och Sverigedemokraternas motioner för de straffskärpande åtgärderna. Detta visas bland annat i hur de polariserat samhället mellan de kriminella nätverken och den hederliga medborgaren, hur trygghet blivit en symbol för välfärdsstaten, och genom den alarmistiska motiveringen som ligger bakom de straffskärpande åtgärderna. Vidare legitimeras åtgärderna med hjälp av valslogans om nolltolerans, att brottsoffren och de laglydiga i samhället ska prioriteras samt att åtgärden har en avskräckande effekt och har fungerat för Danmark. Forskningen visar generellt på att fängelsestraff inte har en effekt vad gäller avskräckning eller återfall, men indikerar på att det kan finnas en kriminogen effekt. Detta förstärker tanken om att regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna använder sig av symbolpolitik.

I denna studie undersöks regeringens utredning angående utökade preventiva tvångsmedel. Utredningen i frågan är delbetänkande om införandet av utökade preventiva tvångsmedel (SOU 2022:52). Syftet med studien är att undersöka hur argumentationen gällande utökade preventiva tvångsmedel i utredningen ställs i förhållande till de grundläggande fri- och rättigheterna samt rättsstatens principer. För att kunna genomföra det vetenskapliga arbetet har studiens tillvägagångssätt bestått av en argumentationsanalys med en pro- och contra modell tillsammans med en idéanalys för att kunna besvara forskningsfrågan. Vidare i studien presenteras resultatet i en pro- och contra-modell där de centrala argumenten framförs i en tabell. Resultatet fördelas in i teman och förklaras i en text under tabellen, med hjälp av citat och exempel från utredningen. Detta i syfte att tydliggöra för argumentets innehåll. Resultatet utvärderas under avsnittets analys utifrån de två teorierna, utilitarism och rättighetsteorin. Här diskuteras och övervägs för- och emot argumenten utifrån teoriernas synsätt. Slutligen presenteras den sammanställda analysen i en slutsats som tydligt besvarar de framställda frågeställningarna. Detta genomförs med hjälp av en diskussion av studiens resultat.

Den 1 juli 2023 träder en ny lag i kraft som innebär att kommuner i Sverige åläggs ett ansvar gällande lokalt brottsförebyggande arbete. Syftet med studien var att undersöka hur kommuner i Skåne tolkar lagen, om det finns skillnader i dessa tolkningar samt vilken effekt lagen har på det preventiva arbetet. Det samlade resultatet visade att kommunerna är positivt inställda till lagen och det råder en förhoppning om att den kan höja statusen på det brottsförebyggande arbetet. Kommunerna upplever dock att trots att lagen erbjuder möjligheten att anpassa det preventiva arbetet till en lokal kontext framstår det som oklart hur arbetet ska bedrivas på bästa sätt. Eftersom lagen inte ger några direktiv väljer de flesta kommunerna i studien att fortsätta sitt arbete som tidigare. Tolkningarna av lagen skiljer sig inte märkbart åt mellan kommunerna men det återstår att se om det uppstår skiljaktigheter när lagen väl träder i kraft. Resultatet av studien kan användas som stöd i att identifiera fokusområden för lagens planerade utvärdering samt vara en vägledning för framtida brottsförebyggande lagstiftning. / On July 1st 2023 a new law takes effect wherein Swedish municipalities are imposed to take responsibility for local crime prevention work. The purpose of the study was to examine how municipalities in Skåne interpret the law, if there are differences in the interpretations and what effect the law might have. The aggregated results showed that the municipalities have a positive attitude towards the law and there is hope that the law will improve the status of crime prevention work as a whole. Although the law offers the opportunity to adjust the preventative work to a local context there is uncertainty about how the work is carried out in the best way. Since the law does not give clear directives, most of the municipalities in the study choose to continue working as they did before the law. The interpretations of the law do not differ too much between the municipalities but it remains to be seen if differences arise when the law takes effect. The result of the study can be used as support for the planned evaluation of the law to identify focus areas, as well as guidance for future legislation on crime prevention.

Studien analyserar statens offentliga utredning SOU 2018:85 om slopad straffrabatt för unga myndiga dels utifrån ett kritiskt kriminologiskt perspektiv på kriminalpolitiken, och dels utifrån problematiken kring den brottsoffer-förövaröverlappning som särskilt unga lagöverträdare sägs pendla mellan. Syftet med studien var således att kvalitativt studera hur lagförslaget kan ses utifrån ett kriminalpolitiskt perspektiv, framförallt utifrån den trend som många kriminalpolitiska forskare observerat och kallar för den straffande vändningen eller the punitive turn. Genom en kvalitativ innehållsanalys, synliggjordes de spänningar och motsättningar där man från politiskt håll är i behov av en snabb lösning på den upplevda krisen med den organiserade brottsligheten, samtidigt som utredarnas uppdrag som experter är att åberopa och luta sig mot forskning för en mer långsiktig och hållbar kriminalpolitik. Vidare var syftet också att utifrån ett kritiskt viktimologiskt synsätt undersöka hur lagförslaget om att slopa straffrabatten för unga myndiga kan ses i ljuset av en brottsoffer- förövaröverlappning. Studien resulterar i att lagförslaget snarare kan ses som en politisk taktik för att visa för allmänheten att något görs i syfte om att vinna fler av allmänhetens röster. Denna slutsats bygger på att utredarna genomgående i utredningen lyfter forskning och argument som talar emot ett slopande av straffrabatten, trots detta ligger ändå lagförslaget kvar idag. I utredningen lyser vidare problematiken kring brottsoffer-förövaröverlappningen med sin frånvaro, något hela rättssystemet verkar ha problem med att hantera där man antingen ses som brottsoffer eller förövare. De unga lagöverträdare som exempelvis är ”offer” för uppväxtförhållanden tenderar därför att falla mellan stolarna.

Sveriges riksdagsval 2022 klargjorde att väljarna vill gå mot en mer repressiv kriminalpolitik. Detta visade sig både i den inledande politiska kampanjen och det slutgiltiga valresultatet där en mer skärpt syn på brott premieras (Sveriges Radio, 2022). Hur partierna och media framställer brottslighet har en påverkan på hur samhället ser gärningspersoner och offer, en påverkan som inte minst influerar de människor som röstar för första gången.  Hur unga porträtteras inom kriminologin är allt som oftast i deras roll som utövare av brott, då ofta i kvantitativa studier. Att därför - i en kvalitativ studie - undersöka hur unga i dagens samhälle ser på brott och straff kan ses att fylla det akademiska tomrum som nu råder. Hur deras syn på kriminalpolitiken kan ha motiverat deras röst i senaste valet blev en naturlig del av studien.  Studien genomfördes via semi-strukturerade intervjuer där studiens fem respondenter fick resonera kring frågor och fiktiva case om brottsliga handlingar. De teman som uppkom under intervjuerna, förutom brott och straff, kretsade kring bilden av offer och förövare men även om medias roll i samhällets syn på brottslighet och dess konsekvenser.  För att kunna tolka respondenternas svar användes Christies (1986) teori kring ideala offer och ideala förövare, detta då de kunde ge en förståelse hur de unga ser på dessa roller och i förlängningen adekvata straff. För att rama in straffets syfte och hur det kan förstås i relation till offer- och förövarskap nyttjades ett straffrättsligt perspektiv.  Efter studiens tematiska analys kunde liknande mönster påträffas hos samtliga respondenter. Intervjupersonerna kräver skärpta straff samtidigt som de menar att vissa gärningspersoner inte kan hållas ansvariga för omständigheterna som förde dem in på den kriminella banan. Respondenternas inre konflikt kring att spärra in de som inte platsar i samhället och önskan att hjälpa samma individer, gör sig tydlig gång på gång under intervjuerna.  Ungas syn på brott och straff genomsyras av viljan att samhället ska vara ansvarig för att skapa rätt förutsättningar samtidigt som de känner att vissa gärningsperson förtjänar att för evigt sitta inspärrade. En inre konflikt som grundar sig i den eviga frågan - är alla lika inför lagen?

Kontaktförbud är en skyddsåtgärd som syftar till att skydda brottsoffer mot utsatthet för hot och våld. Avslag på ansökningar om kontaktförbud har lett till allvarliga konsekvenser för de brottsutsatta. Det senaste decenniet har kontaktförbudslagstiftningen utvecklats och utvidgats flertalet gånger, men ändock brister lagstiftningen i att säkerställa ett skydd för brottsoffer. Mot bakgrund av lagstiftningens ineffektivitet syftar denna studie till att undersöka hur utvidgningar av kontaktförbudslagstiftningen kan förstås. Uppsatsen utforskar hur lagändringar av kontaktförbudslagen legitimeras av de politiska partierna i den svenska kriminalpolitiska diskursen. Med avstamp i symbolpolitik och styrning som teoretiskt ramverk studerar uppsatsen lagförslag i form av elva motioner, tre propositioner och en riksdagsdebatt som föranledde tre ändringar av kontaktförbudslagstiftningen som trädde i kraft mellan 2011–2022. Metoden som används för att analysera det politiska materialet är reflexiv tematisk analys, som resulterade i att tre teman konstruerades för att besvara uppsatsens frågeställningar. Dessa teman är; Statens handlingskraft, Brottsoffret som medel och Förskjutning av ansvar. Analysen visar att lagförslagen huvudsakligen legitimeras genom att de kan uppvisa politikernas och statens handlingskraft när lagförslagen markerar mot oönskade beteenden. Vidare legitimeras lagförslagen genom hänvisningar till brottsoffers behov av skydd. Specifikt den hotade kvinnan formuleras till ett skyddsvärt brottsoffer och kvinnors behov av skydd används för att legitimera lagförslagen. Detta trots att kontaktförbudslagstiftningen är en könsneutral lagstiftning. Fortsättningsvis ligger ansvaret för att ett kontaktförbud ska kunna ge skyddspersonen ett adekvat skydd på att förbudspersonen ansvarar för att följa kontaktförbudet. Statens ansvar att garantera skyddspersonerna skydd från fortsatt utsatthet är därför begränsat. Lagförslagen legitimerar utvidgningar av lagstiftningen dels genom försök till utökad kontroll av förbudspersonerna, dels genom att staten framställer sig som mer handlingskraftig och ansvarig för brottsoffrets skydd.

This thesis aims to provide knowledge about how prison is being portrayed in the Swedish society through sources of power. It examines the discourse surrounding imprisonment during the first two decades of the 21st century, focusing on the societal narratives and power dynamics that shape the understanding and treatment of prison and its incarcerated individuals. Drawing on discourse analysis, the study explores the multifaceted nature of prison discourse in which the analysis reveals that it is characterized by a complex interplay of power relations, moral panics and biopolitical mechanisms.

No description available.

Syftet med studien är att se hur Kriminalvårdens säkerhetsavdelningar kallade Fenixavdelningarna legitimeras, genom att göra en kritisk diskursanalys av synen på fångarna som placeras där. Vi gör det för att skapa en förståelse för de diskursiva processer som påverkar den kriminalpolitiska utvecklingen. Avsikten var att se till diskursen om de Fenixplacerade i ett dialektiskt förhållande till de institutioner som upprätthåller en särskiljning av fångarna inom fängelsesystemet. Studien är genomförd utifrån en kvalitativ ansats med Faircloughs metod av kritisk diskursanalys utifrån ett socialkonstruktivistiskt förhållningssätt. Den teoretiska ram som används är bland annat Foucaults teorier om den disciplinära makten, Goffmans om stigmatisering samt Maslows psykologiska teorier. Vi belyser även tidigare forskning inom de teoretiska fälten som komplement till teorierna. Resultatet påvisade att de diskursiva formationer som upprätthålls om de Fenixplacerade beskriver denna grupp fångar som särskilda eftersom de betraktas som ”psykiskt störda” och ”samhällsfarliga”. På så sätt legitimeras en disciplinerande isolering och avskildhet av dessa fångar för att kunna föra en nyliberal politik av ”hårdare tag” och strängare straff. Detta står i motsättning till det sociala arbetets mål om att skapa jämlika villkor i samhället. / The purpose of the study is to see how the “high security”-departments within the prison system in Sweden called “Fenixavdelningarna” are legitimized, by making a critical discourse analysis of the perception of the prisoners placed there. We do it to create an understanding of the discursive processes that affect criminal policy development. The intention was to look upon the discourse concerning this group of prisoners in a dialectical relationship with the institutions that maintains a separation of these prisoners within the prison system. The study was conducted based on a qualitative approach with Faircloughs critical discourse analysis approach based on the ideas of social construction. The theoretical framework used is among others Foucault's theories of disciplinary power, Goffman's theories of stigmatization and Maslow's psychological theories. To complement our theories we add earlier research within this field of knowledge. The results demonstrate that the discursive formations that are maintained on the prisoners placed in these “high security”-departments describes this as certain to other prisoners because they are considered to be "mentally disturbed" and "dangerous to society". Our conclusion is that this is legitimizing a disciplinary isolation and an exclusion of these prisoners in order pursue a neo-liberal policy of "hard on crime" and more severe punishments, and this development contradicts the objectives in social work.

Freie Univ., Diss.--Berlin, 1999.