En kraftig våg av ökad gängkriminalitet och dödligt skjutvapenvåld har de senaste åren lett till omfattande debatter gällande kriminalpolitiska åtgärder för att minska brottsligheten i Sverige. Efter valet 2022 gjorde Kristdemokraterna, Liberalerna, Moderaterna, och Sverigedemokraterna en överenskommelse kallat Tidöavtalet, där partierna tillsammans har lagt fram sju samarbetsområden för mandatperioden 2022–2026, varav ett av områdena handlar om kriminalitet. Syftet är att undersöka hur den nuvarande regeringen motiverar de straffskärpande lagförslagen “Dubbla straff för gängkriminella”, “Skärpta straff för gängrelaterad brottslighet” och “Återfall ska straffas hårdare”, som anses kunna få bukt med problemet kring gängkriminalitet. Med hjälp av reflexiv tematisk innehållsanalys samt straffpopulism och symbolpolitik som teoretiska perspektiv, har vi analyserat en SOU och elva motioner. Vår analys visar att det finns symbolpolitiska och straffpopulistiska uttalanden i Kristdemokraternas, Liberalernas, Moderaternas, och Sverigedemokraternas motioner för de straffskärpande åtgärderna. Detta visas bland annat i hur de polariserat samhället mellan de kriminella nätverken och den hederliga medborgaren, hur trygghet blivit en symbol för välfärdsstaten, och genom den alarmistiska motiveringen som ligger bakom de straffskärpande åtgärderna. Vidare legitimeras åtgärderna med hjälp av valslogans om nolltolerans, att brottsoffren och de laglydiga i samhället ska prioriteras samt att åtgärden har en avskräckande effekt och har fungerat för Danmark. Forskningen visar generellt på att fängelsestraff inte har en effekt vad gäller avskräckning eller återfall, men indikerar på att det kan finnas en kriminogen effekt. Detta förstärker tanken om att regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna använder sig av symbolpolitik.

I Sverige är flerfaldig brottslighet ett vanligt fenomen, och under 2021 tillsatte regeringen en statlig offentlig utredning för att föreslå straffskärpningar vid fall av flerfaldig brottslighet. Syftet med den föreliggande studien var att granska hållbarheten i de argument som utredningen presenterade för denna straffskärpning. Granskningen skedde med utgångspunkt i teorier om prevention samt de rättsliga principerna om proportionalitet och ekvivalens. Vidare undersöktes även vilka eventuella konsekvenser straffskärpningarna kan ha för unga lagöverträdare samt återfallsförövare. Det genomfördes en kvalitativ tematisk analys, och utredningen fungerade som studiens urval och material. Resultatet pekade på att argumenten inte sågs som hållbara utifrån teorier om prevention, samtidigt som de i hög grad svarade mot principerna om proportionalitet och ekvivalens. Det visade också på potentiella konsekvenser för unga lagöverträdare och återfallsförövare, och att straffskärpningen skulle innebära risker för dessa kategorier av förövare utifrån ett brottspreventivt perspektiv. / In Sweden, multiple offending is a common phenomenon, and in 2021 the government issued a commission of inquiry, proposing harsher punishments in cases of multiple offending. The aim of the present study was to examine the sustainability of the arguments presented in that inquiry. This was examined through the theoretical framework of crime prevention and the legal principles of proportionality and equivalence. Further, the eventual consequences of the proposal in relation to juvenile offenders and repeat offenders were also evaluated. A qualitative thematic analysis was conducted, and the inquiry served as the sample and the material for the present study. The results indicated that the arguments were not to be considered as sustainable in relation to theories of crime prevention, although they to a high degree were compatible with the principles of proportionality and equivalence. The results also showed potential consequences of the proposal in regard to juvenile offenders and repeat offenders, and it indicated that the outcome of harsher punishments will result in certain risks for these categories of offenders.

I takt med den allt eskalerande våldsvågen i Sverige, som i allt högre grad letat sig ner i åldrarna har ungdomsbrottsligheten målats fram som ett allvarligt samhällsproblem. Det har medfört ett ökat intresse och fler debatter gällande vilka kriminalpolitiska åtgärder som anses vara lämpliga för att komma till bukt med problemet. Under de senaste åren har flera tuffa lagreformer gjorts och efter riksdagsvalet 2022 har ytterligare straffskärpande lagförslag presenterats. Straffskärpningarna har gett uttryck för ett skifte i hur unga lagöverträdare betraktas inom det kriminalpolitiska fältet. Det är därför viktigt att synliggöra och fördjupa förståelsen kring vilka antaganden och uppfattningar som ligger till grund för dessa förslag. Syftet med föreliggande studie är att belysa hur Sveriges tre största partier, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och Moderaterna, rättfärdigar straffskärpningar gentemot unga lagöverträdare. Forskningsfrågan besvarades genom en reflexiv tematisk analys av 10 interpellationer med tillhörande debatt samt 8 motioner. Studien förankras i de teoretiska begreppen ansvariggörande, moralpanik och straffpopulism. Analysen av de politiska dokumenten visade att rättfärdiganden bakom straffskärpningar grundar sig i en påstådd alarmerande samhällsutveckling, där ungdomsbrottsligheten beskrivs vara ett hot mot välfärdssamhället. Det handlar vidare om att tillgodose såväl samhället som brottsoffrens intressen, som tydligt ligger i framkant för de kriminalpolitiska prioriteringarna. En dubbelhet i framställningen av barn förblir också noterbar, där straffskärpande åtgärder både straffar dem för den samhällsfara de beskrivs vara men även skyddar dem från vidare exploatering från kriminella gäng. Dessutom visar analysen att lagstiftningen bör spegla brottets straffvärde, eftersom unga lagöverträdare idag begår allt grövre brott. Samtliga tre partier ställer sig bakom ett hårdare straffande men det finns en viss skillnad i nivå och sättet som de framför sin politik på.

Skärpta straff är ett återkommande ämne inom svensk media och bland allmänheten. Syftet med det aktuella arbetet är att kvalitativt undersöka hur aktörer inom rättsväsendet upplever effekter och konsekvenser av straffskärpningar samt hur straffskärpningar riktade mot organiserad brottslighet kan tänkas påverka deras arbete. Genom semistrukturerade intervjuer intervjuades nio representanter från fyra myndigheter inom rättsväsendet och analyserades därefter genom en tematisk analys. De fyra myndigheterna bestod av Polismyndigheten, Kriminalvården, Åklagarmyndigheten samt Sveriges domstolar. Resultatet påvisar att intervjupersonerna resonerade kring både potentiella för- och nackdelar med straffskärpningar. Med återkommande referering till det aktuella läget för aktörerna och deras redan höga arbetsbelastning, konstaterades ett återkommande tema. Nämligen att skärpta straff möjligen kan resultera i en liten vinst för det brottsförebyggande arbetet och arbetet mot organiserad brottslighet i form av att eliminera kriminellas möjligheter att begå brott i det öppna samhället, genom inkapacitering. Dock poängterade intervjupersonerna att myndigheternas arbetsbelastning troligen skulle komma att öka drastiskt som en direkt konsekvens. Med tanke på det aktuella samhällsklimatet och det politiska drivet att skärpa straff, är det av stor vikt att de påverkade myndigheter som får i uppdrag att efterleva policyer och anpassa arbetet utifrån dessa, beaktas. Det är viktigt att Sveriges brottsförebyggande åtgärder anammar ett långsiktigt perspektiv, vilket är eftersträvansvärt. För att uppnå detta mål krävs det dock att relevanta myndigheter inkluderas i diskussionen och de policyskapande processerna som styr Sveriges brottsförebyggande arbete. Framtida forskning bör sträva efter en fördjupad förståelse av kunskapen och erfarenheten som aktörer inom rättsväsendet besitter, samt hur denna kompetens kan nyttjas vid framtagandet av brottsförebyggande åtgärder och strategier. / Harsher sentencing is a common topic of discussion in Swedish media and repeatedly permeates the zeitgeist of the populus. The aim of the present study is to qualitatively investigate how judiciary agencies perceive effects and consequences of harsher sentencing, and furthermore how harsher sentencing regarding organized crime could impact their work. Through semi-structured interviews nine representatives from four different judiciary agencies were interviewed and analyzed through thematic analysis. These judiciary agencies being the police, the correctional services, the public prosecutor’s office and the courts of Sweden. The results indicate that representatives from the judiciary agencies could see both advantages and disadvantages regarding harsher sentencing. However given the current state of Swedish judiciary agencies and the already high workload that these agencies operate under, a recurring theme was that harsher sentencing would result in a possible minimal gain in regards to preventing crime and organized crime through the means of incapacitating the offender and hindering possibilities of further criminality. However the workload would likely dramatically increase as a result of increased incapacitation. Given the current political drive to commit to harsher sentencing, it would be beneficial to start listening to the affected agencies who are charged with enacting said policies and working through their consequences. It is important that Sweden's crime preventative measures start embracing long-term thinking, which is a worthwhile goal. However a prerequisite for this goal is to include relevant agencies in the discussion and policymaking that guides Swedish crime preventive measures. Implications for further research is to strive towards gaining a deeper understanding of the knowledge and experiences that are found within judiciary agencies and how these insights should be considered for future crime preventative measures.