No description available.

Syftet med studien har varit att med en fenomenologiskt ansats undersöka hur det svenska anstaltslivet upplevs av intagna. Den tidigare forskningen inom ämnet visade på att det finns flera faktorer som samspelar i hur erfarenheten av verkställighetstiden kommer utformas, studien lyfter följaktligen fram dessa fyra centrala teman: relationer, organisationssystem, självkänsla och utanförskapets effekter. Empirin till studien samlades in via semistrukturerade intervjuer med fem intagna män från samma anstalt där det mellan dem fanns en hög demografisk varians. Undersökningen gav både idiografiska resultat och nomotetiska. Det nomotetiska resultatet från intervjuerna visade på att upplevelsen av anstaltslivet kännetecknas av ett närvarande moment av oförutsägbarhet, ett behov av en genuint engagerad kriminalvårdare samt att utomstående sociala relationer kompliceras.  Resultatet diskuteras avslutningsvis i relation till studiens syfte, hur det kan förstås utifrån ett livsvärldsperspektiv och tidigare forskning.

Syftet med denna studie var att se hur stress, krav och kontroll såg ut hos före detta interner,under och efter deras straff. Då de ska tillbaka till ett liv utan kriminalitet och droger.Till utförandet av studien valdes att göra en kvalitativ metod, en halvstrukturerad intervju därvi tematiserade intervjun i fyra kategorier: (1) hur är upplevelsen av stress före, under ochefter frigivning, (2) hur man upplever stöd, hjälp och information från kriminalvården vidfrigivningen, (3) vilka förväntningar finns från omgivningen och från individen själv och (4)vilka krav finns från omgivningen och från individen själv, för att i så stor utsträckning sommöjligt kunna tolka och sätta sig in i den enskilde respondentens situation. Kriteriet för attmedverka i intervjun var att respondenten har en kriminell bakgrund och har tidigare varitdömda till fängelsestraff, sluten ungdomsvård, fotboja eller samhällstjänst. Resultatet visadeatt kraven i första hand före, efter och vid frigivning har respondenten från sig själva och intemycket från kriminalvården. Stöd från andra har en mycket stor betydelse och att upplevelsenav frigivningen ser mycket olika ut för olika interner.

Syftet med denna studie har varit att undersöka vilken betydelse som läsandet har för ett antal fångar inom svensk kriminalvård. Rent konkret har svar på följande frågeställningar sökts:   1. Underlättar läsandet för intagna att klara av sin strafftid i såväl häkte som anstalt? 2. Hur påverkas fångars välmående av läsandet? 3. Har läsningen en rehabiliterande effekt, påverkar alltså läsningen intagna att tänka eller agera på ett mer prosocialt sätt?   Biblioterapi har utgjort den teoretiska grunden. Denna terapiform handlar om att läsning av böcker, som är utvalda på individuell basis, ska användas för behandling av den enskilda. Generellt kan sägas att biblioterapin skiljer på att nå förståelse genom egna insikter av det lästa materialet (läsandets biblioterapi) och att få hjälp genom att diskutera texten med andra (interaktiv och poetisk biblioterapi).   Intervjuer har skett med åtta intagna om deras läsvanor, såväl i frihet som i häkte och/eller fängelse. Resultaten visar att läsandet är något som underlättar för intagna att klara av sin strafftid i häkte och anstalt. Det mest påtagliga är som tidsfördriv och ett sätt att hålla samvetets demoner på avstånd. Även fångarnas välmående påverkas av läsandet, bland annat genom att sömnbesvär lindras och att självkänslan ökar (en förbättrad självkänsla leder till en större tro på sin egen förmåga att klara av olika situationer, exempelvis att vara pappa). Då det gäller läsningens rehabiliterande effekt, är svaret inte lika otvetydigt. Biblioterapin som terapiform kan förvisso anses ha en positiv inverkan, till exempel genom en ökad självkänsla som har visat sig sänka återfallsrisken. Osäkerheten ligger här i att man inte vet vilka faktorer som exakt har spelat en roll för att en viss person blivit mindre benägen att fortsätta en brottslig bana. I likhet med vad som framkommit i tidigare forskning så har det även i denna studie visat sig att det inte går att endast hänvisa till läsandet som enskild omständighet då det gäller exempelvis en attitydförändring hos en intagen.

Burnout and staff turnover among correctional officers can be the result of low well-being. These are problems that can be devastating for both the individual, his or her colleagues, the inmates and the organization if not prevented. Well-being among correctional officers is an important and well-researched subject. However, the majority of all studies are made in American prisons, and very few consider jail specifically. Jails are often smaller workplaces than prisons in terms of number of employees, which makes them more exposed to staff turnover. In addition, they have difficulty competing with other organizations in terms of high salary and other benefits, and must therefore invest extra hard in a healthy work environment that promotes well-being among their employees. This study is based on a web survey and made in about half of all jails in Sweden. The purpose is to explore, with support of the Self-Determination Theory, how correctional officers in jail are experiencing well-being at work, and if there may be any correlation between perceived well-being and individual factors. The results show that the well-being are generally good, although some weaker aspects are identified, such as percieved autonomy. No significant differences between men and women were found when it comes to work related well-being. Factors that, on the other hand, seems to have a slight impact on the perceived well-being is tenure, education and age.

Bakgrund: Att bli frihetsberövad är en av de mest ingripande åtgärder som en stat kan utöva över den enskilde i ett modernt västerländskt samhälle. Sverige har under flera år fått kritik från både FN:s och EU:s tortyr kommittéer för det sätt personer som är häktade misstänkta för brott isoleras i häkte genom att åklagare ofta ålägger restriktioner som förhindrar den intagna att ha kontakt med anhöriga eller andra intagna. Personalen utgör den dagliga mänskliga kontakten för en intagen och blir således en viktig del av den intagnes tid på häktet. Det har länge varit känt att isolering har negativa effekter på en människa och att psykiatriska effekter av isolering kan ge bestående men. Lagstiftningen som reglerar häkten säger att de som arbetar i häkte skall visa särskild förståelse för de svårigheter som kan vara förenade med ett frihetsberövande och Kriminalvården har en vision att minska skadeverkningarna av isolering genom isoleringsbrytande åtgärder. Kriminalvårdens statistik från 2015 visar att endast 25 % av de som är häktade med restriktioner nås av dessa åtgärder. Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur personer som varit häktade med restriktioner upplever kriminalvårdarnas stödjande respektive kontrollerande roll. Hur de som arbetar inom kriminalvården ser på sina arbetsuppgifter och de olika rollerna som de innefattar är ett tangerande område som studien också söker ökad kunskap om. Metod: Då syftet med studien och forskningsfrågorna söker ökad kunskap om subjektiva upplevelser av stödjande respektive kontrollerande roller i häktesmiljön har kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer använts. Resultat: Sammantaget var det små saker som upplevdes som betydelsefulla och stödjande av personer som varit häktade med restriktioner, dvs. intagna. Ofta genom handlingar som uttryckte omtanke och respekt från kriminalvårdarnas sida. Kriminalvårdarna i studien delade upplevelsen av att små saker spelar stor roll för en person som är häktad med restriktioner. Totaliteten och frekvensen av säkerhetsrutiner upplevdes som kontrollerande av tidigare intagna snarare än förekomsten av dem. Upplevelser av att känna sig som ett objekt och känslor av total maktlöshet var återkommande i intervjuerna med personer som varit häktade med restriktioner. Ökat säkerhetsfokus inom kriminalvården märktes av intagna och isoleringsbrytande åtgärder tenderar att bli en säkerhetsfråga för kriminalvårdare om personal behövs till annat. Vad det finns för resurser att tillgå för att bryta isolering skiljer sig från häkte till häkte och från dag till dag. Frivillighetsorganisationer, andlig- och sjukvård fyller här en viktig funktion. Under tiden som häktad med restriktioner såg tidigare intagna på kriminalvårdares arbetsuppgifter i första hand som de dagliga rutiner som är associerade med måltider, dusch och promenad. Dessa dagliga rutiner upplevdes av tidigare häktade som präglade av olika säkerhetsrutiner, något som kriminalvårdarna i studien bekräftade. Kriminalvårdarna upplevde inte generellt det som problematisk att inneha både en stödjande och en kontrollerande roll. Personer som varit häktade med restriktioner upplevde detta som mer problematiskt.

Syftet med uppsatsen var att undersöka kriminalvårdspersonalens psykosociala arbetsmiljö utifrån faktorerna krav, kontroll och socialt stöd. Vidare undersöktes chefernas uppfattning om hur personalen upplever den psykosociala arbetsmiljön utifrån faktorerna krav, kontroll och socialt stöd. Metoden i uppsatsen var en kvalitativ intervju som genomfördes med totalt 15 deltagare varav 10 var kriminalvårdspersonal och 5 var chefer på en sluten anstalt. Resultatet i undersökningen delas in i ett tema, psykosocial arbetsmiljö med fyra kategorier: krav, kontroll, socialt stöd arbetskamrater och socialt stöd chef. Resultaten visade att kriminalvårdspersonalen upplevde höga krav, låg kontroll, bra socialt stöd från arbetskamrater och ett lågt socialt stöd från chef. Vidare visade resultatet från cheferna att de upplevde att personalen hade höga krav, låg kontroll, bra socialt stöd från arbetskamrater och ett bra socialt stöd från chef. Avslutningsvis framkom att personalens psykosociala arbetsmiljö kan påverkas negativt om det finns en diskrepans mellan personal och chefers upplevelse om personalens psykosociala arbetsmiljö utifrån krav, kontroll och socialt stöd. Resultatet diskuterades utifrån tidigare forskning och teoretiska referensramar.

Med termen New Public Management, NPM, vill samhällsvetenskapliga forskare beskriva den våg av organisationsförändringar inom offentlig förvaltning som svept över västvärlden de senaste cirka 30 åren. Den här uppsatsen undersöker hur frivårdsinspektörer inom den svenska kriminalvården upplever sin arbetssituation utifrån förekomsten av NPM-principer. Fem frivårdsinspektörer intervjuades utifrån tre temata som är kopplade till NPM - mål, kontroll och utvärdering. Undersökningen visar att verksamheten tycks ha förändrats påtagligt under den tid intervjupersonerna arbetet inom kriminalvården och att dessa förändringar kan kopplas till uppkomsten av NPM. Delar av arbetets organisering beskrevs som positiv för såväl kriminalvårdens anställda som för dess klienter. Kritik framfördes dock gällande hur verksamhetens måluppfyllnad mättes. Respondenterna menade att detta skedde på ett missvisande sätt och att det kvalitativa, klientnära arbetet sällan uppmärksammades eller utvärderades.

I denna uppsats har kriminalvårdsutbildningen vid Kriminalvårdens Utbildningsorganisation i Sverige samt kriminalvårdsutbildningen vid Kriminalomsorgens utdanningssenter i Norge undersökts och jämförts. Detta har gjorts i form av en kvalitativ intervjuundersökning där utbildningsledare verksamma vid respektive utbildningsenhet samt en kriminalvårdare intervjuats. I uppsatsen undersöks och beskrivs hur respektive kriminalvårdsutbildning är upplagd och vilka likheter och skillnader som kan urskiljas mellan den svenska och den norska kriminalvårdsutbildningen. Anpassnings- och utvecklingsinriktat lärandeperspektiv samt problembaserat lärande tas upp i relation till kriminalvårdsutbildningarnas upplägg. Vidare behandlas frågor kring vilken utbildning som behövs för att arbeta som kriminalvårdare samt vad studiens informanter anser om kriminalvårdsutbildningarna. Inom ramen för dessa frågor beskrivs hur utbildningarna har eller ska förändras samt hur respektive utbildningsledare anser att utbildningen förbereder de blivande kriminalvårdarna för det arbete de ska utföra vid utbildningens slut. Studien visar att den svenska och den norska kriminalvårdsutbildningen är väldigt lika i de flesta avseenden med undantag för den tidsmässiga aspekten där Norges utbildning är avsevärt mycket längre. Båda utbildningarna behandlar samma ämnen men tidsaspekten gör att den norska utbildningen har större möjlighet att ge en djupare och bredare bild av de studerade ämnesområdena. Båda utbildningarna använder sig av liknande modeller för lärande i form av bland annat grupparbeten, seminarier och praktiska övningar.

Tidigare forskning om förekomsten av hot, våld och trakasserier inom kriminalvården påvisar att detta är en förekommande faktor inom kriminalvårdens verksamhet. Genom policys om hur man skall arbeta ”personligt men inte privat” skapas ett ”vi och dem” perspektiv som påverkar den dynamiska säkerheten. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur anställda inom kriminalvården upplever sin säkerhet på jobbet och på sin fritid. Studien är baserad på de övergripande frågeställningarna: Hur upplever kriminalvårdarna sin säkerhet på jobbet? Hur upplever kriminalvårdare sin säkerhet på fritiden, är det lätt för före detta intagna att komma i kontakt med dem i ”det fria”? Utifrån en kvalitativ studiedesign utformade vi intervjufrågor som ställts till fem kriminalvårdare, i syfte till att undersöka deras upplevelse av hot, våld och trakasserier på deras arbetsplats. Studien visade att kriminalvårdare påverkades i sitt privatliv på grund av de hot, våld och/eller trakasserier som de upplevt genom sin yrkesroll, antingen genom sina egna erfarenheter eller indirekta erfarenheter genom sina kollegor.