SammandragSyftet med det här arbetet är att utifrån begreppen ”kulturarv” och ”kulturell mångfald” undersöka lärares val av texter som används i undervisningen och hur dessa texter används i undervisningen. Syftet är också att ta reda på vad olika lärare anser att eleverna behöver för ”kulturellt kapital” med sig i livet. För att undersöka detta genomförde jag en undersökning på två skolor i en medelstor sydsvensk stad. Jag genomförde dels en enkätundersökning bland lärare i år F-6, dels kvalitativa intervjuer med 4 av dessa lärare. Vidare analyserade jag några av de läromedel som används på de båda skolorna utifrån ett kulturellt perspektiv. Jag kom i undersökningen fram till att lärarna delvis hade olika syn på vilka kunskaper som skulle förmedlas, och hur detta skulle gå till. Det fanns en viss skiljelinje mellan dem som utgick från elevernas befintliga kunskaper och erfarenheter, och dem som utgick från på förhand givna ”baskunskaper” och grundläggande ”kulturellt kapital”.Min slutsats är att eleverna behöver både och: Gemensamma referenser och respekt för den egna kulturella identiteten.Sökord: Kulturarv, Kanon, Skönlitteratur, Mångfald

Examensarbetet handlar om hur eleverna upplever igenkännandet av sin egen kultur i skolan och vad pedagogerna gör för att eleverna ska känna igen sig. Barngruppen består av barn från åldrarna sju år upp till fjorton år från olika skolor och kulturer i Malmö stad. Pedagogerna kommer också från olika kulturer och från olika skolor och delar av Malmö. En intervju med en biträdande rektor i Malmö som aktivt arbetat med kultur i flera år och information om brobyggare projektet och om en brobyggare i Malmö. Syftet med examensarbetet är att ta reda på elevernas upplevelser och erfarenheter av igenkännandet av sin kultur i skolan och vad pedagogerna gör för att nå målen i Lpo 94 gällande kultur. Frågeställningarna som arbetet utgår från är: Hur upplever eleverna sin kultur i skolan?, Pedagogernas synpunkter och arbete kring elevernas kulturer i skolan? Metoderna som använts för att besvara frågeställningarna har varit intervjuer och samtal med barn och pedagoger och reflektioner utifrån våra tidigare erfarenheter. De teoretiska utgångpunkterna har varit kultur och identitetsbegrepp som kopplats samman med Vygotskijs och Bourdieus teorier. Resultatet visar att flertalet av eleverna inte känner igen sig själva eller sin kultur i skolan, men att de gärna vill arbeta mer kring sin hemkultur i skolan. Pedagogerna anser att de arbetar kring elevernas kulturer, men de anser även att de kan göra mer än det de gör idag och enligt pedagogerna så borde Lpo94 utvecklas och ha tydligare riktlinjer. Slutsatsen i arbetet är att både elever och pedagoger vill arbeta mer kring elevernas kulturer och att det krävs tydligare riktlinjer för detta.

Syftet med vår undersökning är att beskriva de erfarenheter och berättelser om frukost som en särskild grupp elever bär med sig. Detta har vi gjort genom att lyfta specifika berättelser från elever som varit med i ett frukostprojekt. Eftersom vi ville komma åt elevernas egna tankar och uppfattningar om fenomenet frukost och frukostprojektet valde vi metoden kvalitativa intervjuer. Intervjuerna utfördes i tre grupper med tre till fem elever i varje. Den insamlade empirin i form av elevernas egna funderingar och berättelser visar på att de har en förståelse för den viktiga frukosten betydelse. Den visar även på att de inlärda frukostvanor eleverna fått med sig hemifrån är djupt förankrade och kan vara svåra att ändra på. Trots detta upplever vi att frukostprojektet varit en god metod för att förmedla och förankra kunskaper om förutsättningar för en god hälsa.

Traditioner tar traditionellt en stor plat i förskolans verksamhet men läroplansmålet kring ämnet är öppet och i många fall svårtolkat. Mitt syfte är att undersöka hur pedagoger i förskolan uppfattar uppgiften att överföra traditioner och kulturarv till kommande generationer. Genom att använda läroplansteorin som teoretiska glasögon undersöks hur dagens förhållningssätt till förmedlande av traditioner och kulturarv har förändrats över tid. Min metod är att tillämpa kvalitativ undersökning med semistrukturerade intervjuer med pedagoger verksamma i förskola. Transkriberade intervjuer är underlaget i arbetet. Pedagogerna beskriver hur de transformerar läroplansmålet så att det fungerar för just deras verksamhet. Resultatet pekar på att det inte främst är en osäkerhet kring ämnet i sig utan att ramfaktorer såsom tid och riskbedömningar och stort urval är utslagsgivande. Det visade sig att pedagogerna till stor del ansåg att läroplanens formulering fungerar bra. De utmaningar som finns tycks snarare handla om yttre omständigheter samt att det är svårt att prioritera vilket område som är viktigt att fokusera på än att målet är felformulerat.

Syftet i den här studien är att undersöka hur utövare av kulning framhåller autenticitet och utifrån detta diskutera vad det har för betydelse för fenomenet kulning. Studiens huvudsakliga material består av intervjuer med personer som utövar kulning vilket kompletteras med arkiv- och internetbaserat material. Utöver att autenticitet är ett emiskt begrepp är det ett etiskt sådant då det är en av studiens teoretiska utgångspunkter. Studien har även en diskursteoretisk utgångspunkt vilket används i materialframställning och för att diskutera intervjupersonernas framställningar av autenticitet. Studien presenterar olika aspekter som avgör kulningens autenticitet och att förståelsen av dessa som autentiska bottnar i hur de relaterar till ett ursprungligt användande. Studien visar även att autenticitet är föränderligt och varierar beroende på vilken diskurs kulning är situerat inom. Avslutningsvis diskuteras en möjlig uppdelning av fenomenet. Att kulning inom fäbodväsendet och kulning som ett konstnärligt uttryck kan förstås som två olika fenomen. Diskussionen framhåller vad som talar för och emot en sådan dikotomi och vad det innebär.

Swedish cultural heritage policies put heritage of the Church of Sweden in an exceptional position. It is protected by law and managed by the Church of Sweden which receives a yearly economical compensation from the Swedish government to assure a continued protection and care. The purpose of this study has been to examine categories and definitions that are used in the formulations of the protection of this part of the national cultural heritage. The study also analyses the values and motives behind the distribution, which is being regulated by said definitions. To achieve this, I have answered questions about to what kind of projects the compensation has been distributed, focusing on the appointed object and intervention categories. These classifications have been compared to the projects actual character, and also to official guidelines and policies. The results of the study show that the distribution of the government compensation follow official guidelines more often than not, but also that the project categorizations are frequently misguiding in comparison to the actual character of the projects. In written statements from the Swedish National Heritage Board and the Church of Sweden a dissonance regarding their respective value perspectives has been shown. The big difference is found in a question of definitions regarding the nature of the religious heritage in policy documents. Definitions of cultural heritage are crucial in heritage management. The classification stated in policy documents and used during the management of the heritage of the Church of Sweden, is also defining what is included. These classifications and definitions are part of the traditional western heritage management discourse. By using theoretical frameworks like Authorized Heritage Discourse the results of the study has been put in a perspective of using categories as way to manifest material heritage. This is a two years master’s thesis in Archive, Library and Museum studies.

This thesis presents a study aiming to identify the selection criteria for the digitization of posters at the National Library of Sweden (Kungl. biblioteket). The theory is that cultural heritage institutions are empowered to decide how our cultural heritage is presented as they select what items (or, as in this study, posters) will be digitized. The poster is studied as it is an interesting media form which historically was an important means of communication. The poster can represent and reflect historical events and opinions in society. The posters chosen to be digitized, will represent a part of our cultural heritage as presented on the internet. The research questions are to find out the purpose of digitization, to identify the selection criteria, why the collection of posters is digitized, which posters have been chosen and what were the selections criteria. The study aims to compare principles with practice. Selection policy documents are studied and the poster collection is studied in documents, on the internet and by interviewing representatives at the National Library of Sweden. The conclusion is that although the policy documents are indeed thorough regarding detailed selection criteria, it is actually practical reasons (such as available resources) that finally decide what material is digitized. The situation that the cultural heritage institutions are constructing our visual cultural heritage is probably unavoidable, but the problem is that if choices are not made on the correct grounds, this will have the consequence that the presentation of our cultural heritage will not be representative. / Uppsatsnivå: D

<p>När jag fick klartecken att läsa c-kursen i aug 2008 började jag genast att fundera på ett ämne som jag skulle vilja skriva om. Jag har ett stort intresse av kulturarv och hur de används kommersiellt och började fundera på vilka kulturarv som finns i närområdet som jag skulle vilja undersöka närmare. Samtidigt arbetade jag fortfarande kvar på mitt sommarjobb nere på Astrid Lindgrens värld i Vimmerby och när jag sa till en kollega att jag skulle skriva en c-uppsats under hösten föreslog hon skämtsamt att jag skulle skriva om parken. Denna idé var inte helt dum tyckte jag och började då fundera på hur jag skulle kunna kombinera mitt intresse med en undersökning av parken. Under sommaren har jag blivit varse om hur hårt parken arbetar för att vara en park i Astrids anda och jag har förstått att det ligger mycket arbete och många förkastade idéer bakom parkens utseende. Detta är ett mycket intressant problem och jag valde därför att skriva om kulturarvet som en turistisk resurs med Astrid Lindgrens värld i fokus. Under arbetets gång började jag fundera på om det fanns liknande scenarion och kom då att tänka på Stieg Larsson och hans serie om Millennium. Böckerna har blivit omåttligt populära och ska nu bli film och det ordnas Milleniumvandringar i Stockholm. Både Stieg Larsson och Astrid Lindgren är en del av vårt litterära kulturarv, det som gör oss svenskar till dem vi är. Och i dagens samhälle upptäcker allt fler att kulturarvet är en tillgång i många olika sammanhang, alltifrån rekreation, forskning och turism, till företagande och regional utveckling.1 Kulturarven får även allt större plats inom turistindustrin, det har blivit modernt att besöka historiska sevärdheter. Filmer och tv-serier skildrar vår historia vilket gör att människor vill besöka de kända platserna och kulturarven. Människor upptäcker att de kan tjäna pengar på att använda sig av kulturarven, vilket blir en ledande faktor för att bevara dem. Viktigt här är att inte enbart se till den kommersiella sidan av kulturarven, det man kan tjäna pengar på, utan även att se till bevarandet, dvs. att kulturarven får vara kvar. De motsättningar som uppkommer mellan att bevara ett kulturarv men samtidigt använda det för kommersiellt bruk är en svår balansgång och något som debatteras allt mer i tidningar och på museer. Det är alltså tal om hur kulturarven ska förvaltas och bevaras för framtiden vilket även är en fråga för Astrid Lindgrens värld som är ett företag som bygger på Astrid Lindgrens litterära verk tillika ett av Sveriges största kulturarv. Huruvida parken är en kulturarvsförvaltare eller ett kommersiellt företag ämnar jag diskutera i slutdiskussionen.</p>

<p>I vårt samhälle har bilden fått en allt större betydelse för att förse oss med information om vår omvärld och det förflutna. I ett modernt samhälle utgör bilder från kameror vår huvudsakliga källa till verkligheten som vi inte har direkt erfarenhet av. Genom de bilder som finns samlade runtom på våra museer skapar vi en föreställning om hur världen såg ut förr. Hur dessa bilder används styr hur vi ser på det förflutna, vilket i sin tur bidrar till samhällets kollektiva minne. Syftet med studien har varit att problematisera fotografiet som kulturarv och visa på dess komplexitet. Genom intervjuer med fem kulturinstitutioner Östergötlands länsmuseum, Bild Linköping, Norrköpings stadsmuseum, Norrköpings stadsbibliotek och Arbetets museum har jag undersökt synen på fotografiet som kulturarv. Bilden som framträder i studien är av ett medium som både attraherar och förför oss. Samtidigt som dess förmåga att passa in i olika kontexter bidrar till en tvetydighet som möjliggör ett ifrågasättande av sanningshalten i fotografier.</p> / <p>In our society photographic images have assumed an ever greater role in providing us with information about the world around us and about our past. In modern society pictures taken by cameras are the main source of real life information distant from personal experience. Through pictures stored in museums we can create an image of the world as it appeared in past times. The way these pictures are used can influence our perception of the past and they affect society’s collective memory. The purpose of this study is to question the use of photography in cultural heritage work and show the complexity of the situation arising from their use. Through interviews with 5 different institutions – Östergötlands länsmuseum, Bild Linköping, Norrköpings stadsmuseum, Norrköpings stadsbibliotek and Arbetets museum – I have examined how the use of photographs is perceived when working with cultural heritage. The results of the study throw light on a medium which both attracts and seduces us. At the same time it also reveals that the capacity of photographs to be used in so many diverse contexts leads to an ambiguity which allows their truth content to be questioned.</p>

När jag fick klartecken att läsa c-kursen i aug 2008 började jag genast att fundera på ett ämne som jag skulle vilja skriva om. Jag har ett stort intresse av kulturarv och hur de används kommersiellt och började fundera på vilka kulturarv som finns i närområdet som jag skulle vilja undersöka närmare. Samtidigt arbetade jag fortfarande kvar på mitt sommarjobb nere på Astrid Lindgrens värld i Vimmerby och när jag sa till en kollega att jag skulle skriva en c-uppsats under hösten föreslog hon skämtsamt att jag skulle skriva om parken. Denna idé var inte helt dum tyckte jag och började då fundera på hur jag skulle kunna kombinera mitt intresse med en undersökning av parken. Under sommaren har jag blivit varse om hur hårt parken arbetar för att vara en park i Astrids anda och jag har förstått att det ligger mycket arbete och många förkastade idéer bakom parkens utseende. Detta är ett mycket intressant problem och jag valde därför att skriva om kulturarvet som en turistisk resurs med Astrid Lindgrens värld i fokus. Under arbetets gång började jag fundera på om det fanns liknande scenarion och kom då att tänka på Stieg Larsson och hans serie om Millennium. Böckerna har blivit omåttligt populära och ska nu bli film och det ordnas Milleniumvandringar i Stockholm. Både Stieg Larsson och Astrid Lindgren är en del av vårt litterära kulturarv, det som gör oss svenskar till dem vi är. Och i dagens samhälle upptäcker allt fler att kulturarvet är en tillgång i många olika sammanhang, alltifrån rekreation, forskning och turism, till företagande och regional utveckling.1 Kulturarven får även allt större plats inom turistindustrin, det har blivit modernt att besöka historiska sevärdheter. Filmer och tv-serier skildrar vår historia vilket gör att människor vill besöka de kända platserna och kulturarven. Människor upptäcker att de kan tjäna pengar på att använda sig av kulturarven, vilket blir en ledande faktor för att bevara dem. Viktigt här är att inte enbart se till den kommersiella sidan av kulturarven, det man kan tjäna pengar på, utan även att se till bevarandet, dvs. att kulturarven får vara kvar. De motsättningar som uppkommer mellan att bevara ett kulturarv men samtidigt använda det för kommersiellt bruk är en svår balansgång och något som debatteras allt mer i tidningar och på museer. Det är alltså tal om hur kulturarven ska förvaltas och bevaras för framtiden vilket även är en fråga för Astrid Lindgrens värld som är ett företag som bygger på Astrid Lindgrens litterära verk tillika ett av Sveriges största kulturarv. Huruvida parken är en kulturarvsförvaltare eller ett kommersiellt företag ämnar jag diskutera i slutdiskussionen.