<p>Maritim säkerhet har sedan terrorattentatet i New York 2001-09-11 varit ett begrepp utan en tydlig definition. Trots detta används det frekvent i Sverige när frågor angående säkerhet till havs diskuteras. Utgångspunkten i uppsatsen är en egen definition av begreppet och hur hoten bör hanteras. I likhet med det vidgade säkerhetsbegreppet krävs samarbete mellan civila och militära aktörer. Det för att uppnå de mål som sätts upp i Sveriges säkerhetspolitik angående säkerhet på den maritima arenan. Maritim säkerhet hanteras bäst med närvaro till sjöss av statliga enheter med befogenhet att agera. I denna uppsats undersöks Sveriges säkerhetspolitiska mål angående säkerhet på den maritima arenan. Därefter undersöks hur målen används till styrning av Kustbevakningen och Försvarsmakten och vidare hur de omsättsi interna dokument hos aktörerna. Undersökningen visar att det genomgående, från politiska mål till styrningar av Försvarsmakten och Kustbevakningen, talas om samarbete, samverkan och närvaro till sjöss. Ordet samarbete nämns dock inte lika frekvent i styrningarna inom Marinen och Kustbevakningen. Det finns dock flera anledningar till varför det inte finns ett operativt samarbete. Dels på grund av rådande lagstiftning, dels till följd av relationen mellan myndigheterna. Dessa kan göra att det operativa samarbetet inte utvecklas i linje med de politiska målen.</p> / <p>Maritime security has since the attack in New York 2001-09-11 been a concept without a clear definition. In spite of this, it is frequently used when questions about security in the maritime arena is discussed. The starting point of this essay is a definition of the concept and how it is best handled. As in accordance with the broader security concept it takes cooperation between civil and military actors. This in order to achieve the goals set in the Swedish security policy regarding security in the maritime arena. Maritime security is best handled by ships in governmental service, such as the Coast Guard and the Royal Swedish Navy, which has the authority to act against crimes at sea. This essay examines Swedish security policy and its objectives regarding maritime security, how these are drafted into regulations for the Coast Guard and the Armed forces and further more how these are translated into internal documents by the actors. The survey shows that overall, from political objectives down to guidelines for the Coast Guard and the Armed forces, the words cooperation, collaboration and presence at sea are occurring. However, cooperation and collaboration are not as frequently used in the internal guidelines. The current laws make it hard for the Coast Guard and the Navy to cooperate. Although this is not the only reason, further cooperation is hampered by the relationship between the authorities, the perception of them selves and of each other. Because of this the cooperation is not progressing as the political aims intend to.</p>

Maritim säkerhet har sedan terrorattentatet i New York 2001-09-11 varit ett begrepp utan en tydlig definition. Trots detta används det frekvent i Sverige när frågor angående säkerhet till havs diskuteras. Utgångspunkten i uppsatsen är en egen definition av begreppet och hur hoten bör hanteras. I likhet med det vidgade säkerhetsbegreppet krävs samarbete mellan civila och militära aktörer. Det för att uppnå de mål som sätts upp i Sveriges säkerhetspolitik angående säkerhet på den maritima arenan. Maritim säkerhet hanteras bäst med närvaro till sjöss av statliga enheter med befogenhet att agera. I denna uppsats undersöks Sveriges säkerhetspolitiska mål angående säkerhet på den maritima arenan. Därefter undersöks hur målen används till styrning av Kustbevakningen och Försvarsmakten och vidare hur de omsättsi interna dokument hos aktörerna. Undersökningen visar att det genomgående, från politiska mål till styrningar av Försvarsmakten och Kustbevakningen, talas om samarbete, samverkan och närvaro till sjöss. Ordet samarbete nämns dock inte lika frekvent i styrningarna inom Marinen och Kustbevakningen. Det finns dock flera anledningar till varför det inte finns ett operativt samarbete. Dels på grund av rådande lagstiftning, dels till följd av relationen mellan myndigheterna. Dessa kan göra att det operativa samarbetet inte utvecklas i linje med de politiska målen. / Maritime security has since the attack in New York 2001-09-11 been a concept without a clear definition. In spite of this, it is frequently used when questions about security in the maritime arena is discussed. The starting point of this essay is a definition of the concept and how it is best handled. As in accordance with the broader security concept it takes cooperation between civil and military actors. This in order to achieve the goals set in the Swedish security policy regarding security in the maritime arena. Maritime security is best handled by ships in governmental service, such as the Coast Guard and the Royal Swedish Navy, which has the authority to act against crimes at sea. This essay examines Swedish security policy and its objectives regarding maritime security, how these are drafted into regulations for the Coast Guard and the Armed forces and further more how these are translated into internal documents by the actors. The survey shows that overall, from political objectives down to guidelines for the Coast Guard and the Armed forces, the words cooperation, collaboration and presence at sea are occurring. However, cooperation and collaboration are not as frequently used in the internal guidelines. The current laws make it hard for the Coast Guard and the Navy to cooperate. Although this is not the only reason, further cooperation is hampered by the relationship between the authorities, the perception of them selves and of each other. Because of this the cooperation is not progressing as the political aims intend to.

Ombord på fartyg är övningar en del av vardagen för alla som jobbar ombord. I likhet med landorganisationer, så som brandkår och ambulans, måste organisationen ombord vara pålitlig vid alla situationer. Syftet med studien är att jämföra säkerhetskulturen i tre olika organisationer inom sjöfarten. De berörda segmenten är Handelsflottan, Kustbevakningen och Marinen. Arbetet kommer med hjälp av en kvantitativ enkätundersökning komparativt undersöka hur säkerhetskulturen skiljer sig mellan de tre organisationerna samt jämföra hur befäl och manskap uppfattar säkerhetskultur. Detta är intressant då dessa organisationer står inför samma utmaningar med tanke på säkerhet men de har olika förutsättningar.  Sammanfattningsvis är tendenserna likartade mellan de tre organisationerna, med ett högt säkerhetstänk och god säkerhetskultur. Befälen utmärker sig med att de i högre grad svarar positivt på de flesta påståenden. Marinen utmärker sig genom att vara den mest enhetliga organisationen, där befäl och sjömän svara likartat på de flesta frågor. Handelsflottan är den organisation som är ojämnast i sina svar. / At sea safety drills are part of everyday life for all who work on board. Similar to shore organizations, such as the fire brigade and ambulance services, the organization on board must be reliable in all situations. The aim of the study is to compare the safety culture in three different organizations within the maritime sector. The concerned segments are the Merchant Navy, the Swedish Coast Guard and the Swedish Navy. The work will, by means of a quantitative survey, investigate how safety cultures differ between the three organizations. As well as compare how officers and crew perceive safety culture. This is interesting as these organizations face the same challenges in terms of safety, but they face different terms. In summary, the trends are similar between the three organizations, with a high level of safety and good safety culture. The officers stand out as more positive towards most questions. The Navy is characterized by being the most unified organization, where officers and crew respond equally on most questions. The Merchant Navy is the organization that is most uneven in its answers.

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur Kustbevakningen skapar en relation med läsaren och hur de konstruerar bilden av den ideala medarbetaren på sina webbsidor Jobba hos oss. Uppsatsen har ett kritiskt diskursperspektiv (Fairclough, 1995). Analyserna har genomförts med interpersonella metoder från systemisk funktionell grammatik (Halliday &amp; Matthiessen, 2004) och visuell grammatik (Kress &amp; van Leeuwen, 2021). Analysen utgår från textens språk- och bildhandlingar och visar att Kustbevakningen använder modusmetaforer för att realisera erbjudanden och krav i kombination med ett direkt tilltal i sitt relationsskapande men undviker direkt tilltal i form av blickar i textens bildhandlingar. Kustbevakningen döljer vem som ställer krav och modifierar läsarens handlingsutrymme med modala verb som kan och måste. Studien visar också att det råder ett distanserat och hierarkiskt förhållande till medarbetare, medborgare och jobbsökande. Jobba hos oss-sidorna vänder sig implicit till endast en yrkesgrupp, kustbevakaren, som också framställs som den ideala medarbetaren i bildhandlingar och krävande språkhandlingar. Kustbevakaren är stolt över sitt arbete, är engagerad, lyhörd och initiativrik och trygg men ska inte vara för självständig.

I takt med att det säkerhetspolitiska omvärldsläget förändrats har frågor kring statens förmåga att möta kriser och rena krigshandlingar accentuerats. En statlig utredning har därför föreslagit att på sikt skapa ett samlat sjöförsvar genom att integrera Kustbevakningen och Marinen i en gemensam myndighet. Riktningen på de politiska besluten har dock gått åt en fördjupad samverkan i stället trots att samverkan mellan Försvarsmakten och Kustbevakningen varit behäftad med svårigheter. Denna studie syftar till att analysera varför man i Sverige valt att utöka samverkan mellan Försvarsmakten och Kustbevakningen. Studien är en kvalitativ fallstudie där WPR-metoden används för att analysera SOU 2012:48 kompletterad med en samtalsintervju av en informant vid Försvarsdepartementet. Teoretisk utgångspunkt utgörs av Sundelius m.fl. forskning kring svensk nationell krishantering. Sammanfattningsvis kan konstateras att det inte finns någon politisk vilja till en sammanslagning. Detta grundar sig på en generell ovilja att blanda civila och militära uppgifter samt att man fram tills nyligen inte låtit statens förmåga att hantera kriser och ytterst ett väpnat angrepp vara dimensionerande. Vår slutsats är för att uppnå bästa möjliga operativa förmåga för staten att kunna hantera framtida kriser, och ytterst ett väpnat angrepp, så är en integrering av Kustbevakningen och Marinen i en och samma myndighet den bästa lösningen. / Along the changes in the security situation in the world, questions about the government's ability to face crisis and acts of war have risen. An official report of the Swedish Government has suggested that an integration of the Coast Guard and the Navy into a consolidated maritime defence force is needed in the future. The aim of governmental policy has despite this been on focusing on cooperation despite difficulties regarding the relationship between the Navy and the Coast Guard in cooperating. This study aims to analyze why Sweden has chosen to increase cooperation between the two authorities. The study is a qualitative case study in which WPR-approach is used to analyze the official government report supplemented by an interview with a ministry of defence official. The theoretical basis is the research of Sundelius et al consisting of theories regarding Swedish national crisis management. In summary - no political will exists regarding consolidation. It stems from a general unwillingness in mixing civilian and military tasks and that up until recently the government's ability to handle crisis, and ultimately war, was not the dimensioning aim. The conclusion is that in order to achieve the optimal ability for the government in handling future crisis and full war, an integration of the Coast Guard and Navy into one authority is the best solution.

Den statliga sjöfarten idag är ett område med många inblandade myndigheter och en oklar uppgiftsfördelning. Det är även svårt att se hur väl organiseringen av den statliga sjöfarten är uppbyggd för att klara en kris eller ett krig. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur effektiv den statliga sjöfarten är vid en kris, hur väl kraven för maritim säkerhet uppfylls och hur försvarsmaktens roll i den statliga sjöfartenI formen av en fallstudie med en teoretiskt deduktiv ansats och en kvalitativ textanalys appliceras Graham Allisons organisationsteori och teori om maritim säkerhet på den statliga sjöfarten. Empirin är i form av förordningar, instruktioner och reglerbrev som är ställda på respektive myndighet.Undersökningen visar att dagens organisering av den statliga sjöfarten inte är optimal för att verka vid en kris och kraven för maritim säkerhet uppfylls, men förbättringspunkter föreligger. En slutsats är att en närmare samverkan mellan myndigheterna skulle lösa många av de problem som idag existerar. Slutligen förs en diskussion om hur en framtida organisation skulle kunna se ut. / The states maritime activity is today an area with many authorities involved with an unclear division of tasks. It is also difficult to see how well it is organized to withstand a crisis or war. The purpose of this paper is to examine how effective the states maritime authorities is in a crisis, how well the requirements for maritime security are met and how the Defense Forces role is formed.In the form of a case study with a theoretical deductive base and qualitative textual analysis, Graham Allison's organizational theory and theories of maritime security is used to analyze the efficiency of the maritime authorities. The empirical data is in the form of regulations, instructions and rules letters that are set to the each authority.The study shows that the current organization of the states maritime authorities is not optimal to act in a crisis and the requirements for maritime security are met, but room for improvement exists. One conclusion is that a closer collaboration between the authorities would solve many of the problems that currently exist. Finally there is a discussion of how a future organization could take shape.

Ett försämrat säkerhetspolitiskt läge i Sveriges närområde har lett till förnyat fokus på nationellt försvar med ökade krav på sjöoperativ förmåga i höjd beredskap och krig. Marinteoretisk forskning menar att sjöoperativ förmåga, särskilt i kustnära miljöer, i sin tur kräver en fungerande civil-militär samverkan. Då marin samverkan i en totalförsvarskontext är så gott som outforskad önskar denna studie bidra med krigsvetenskaplig kunskap inom detta område. Denna kvalitativa enfallsstudie undersöker totalförsvarssamverkan mellan Försvarsmakten, Kustbevakningen och Sjöfartsverket. Utifrån Emersons och Nabatchis teoretiska ramverk för styrning genom samverkan syftar studien till att förstå vilka faktorer som möjliggör respektive begränsar marin totalförsvars­samverkan. Empirin inhämtas genom intervjuer och policydokument.  Studien visar att marin totalförsvarssamverkan är i en etableringsfas men att samtliga tre myndigheter ser behov att samverka och nyttja varandras resurser för att så effektivt som möjligt hantera utmaningar i höjd beredskap och krig. Viljan finns där. Likaså många förutsättningar men viss översyn av lagstiftning, ramstyrningar samt resurstillskott krävs och inte minst att fortsatt försöka minska den civil-militära klyftan i samhället och mellan myndigheterna. Undersökta myndigheter ser en förenande kraft i ett gemensamt operativt fokus och en marin förståelse. Därmed finns all anledning för politiker och sjöverkande myndigheter att fortsätta utveckla marin totalförsvarssamverkan.