Stockholm har en segregerad mediebild, där stadens olika områden skildras på väldigt olika sätt. I denna uppsats har fokuset legat på miljonprogramförorten Tensta, och att studera hur denna förort skildras i pressen. Syftet med uppsatsen har varit dels att undersöka hur förorten konstrueras i media, och dels att undersöka vad ungdomar bosatta i förorten anser om denna mediebild och sanningshalten i den. Uppsatsens huvudfråga har således varit: Hur ser den mediala rapporteringen om Tensta ut, och vad anser unga tenstabor om denna rapportering? För att på bästa sätt kunna besvara denna fråga har även fyra stödfrågeställningar nyttjats: Vad är det för ämnen som dominerar rapporteringen om Tensta? Vilka människor är det som får komma till tals i rapporteringen om Tensta? Vilken åsikt har unga tenstabor om mediebilden av Tensta och sättet området skildras på? På vilket sätt, om något, påverkas unga tenstabor av närområdets mediebild? Materialet som undersökningen baseras på är 150 artiklar om Tensta, publicerade under 2008-2009, och intervjutranskriberingar från intervjuer med fem lokala ungdomar. Som teoretisk utgångspunkt brukades teorier om andrafiering och tidigare studier av hur minoriteter tenderar att skildras i medier, med särskild fokus på konstruktionen av "Vi" och "De Andra", samt tidigare forskning om svenska förorters nyhetsbilder. Uppsatsens metodologiska ansats är tudelad: dels en kvantitativ innehållsanalys för att besvara frågeställningar om de centrala tendenserna i Tenstas mediebild, och dels kvalitativa intervjuer med lokala ungdomar för att besvara frågeställningar om unga tenstabors åsikter om denna mediebild. Resultaten av innehållsanalysen har visat att Tenstas mediebild domineras av en större andel negativa nyheter än den genomsnittliga Stockholmsförorten, samt att det vanligaste ämnet är brottsnyheter. Dessutom visade resultaten att tenstabor själva sällan får chansen att uttala sig i nyhetsartiklar om sin egen bostadsort. Resultaten av intervjuerna visade att informanterna hade en hög medvetenhet om områdets negativa mediebild, och till stor del ansåg att denna bild var mer negativ än dera egna upplevelser av Tensta. Det har även visat sig att informanterna påverkas av att bo i Tensta, främst för att andra människor, som enbart känner till området genom informationen som finns i medier, reagerar kraftigt när de får veta var de bor. Samtliga resultat tyder på att området Tensta skildras som en medial utgrupp.

Sammanfattning Syfte med denna studie är att undersöka hur idrottslärarna tänker kring idrottsämnets möjligheter och svårigheter med individanpassad undervisning. Och vad lärarna anser krävs av dem själva för att lyckas med individualisering av undervisningen. Vidare syftar studien till att belysa vilka förutsättningar idrottslärarna anser ämnet idrott och hälsa har för att stödja elever som är i behov av särskilt stöd. Ett annat syfte med undersökningen är även att se hur idrottslärarnas tänker kring elever i behov av särskilt stöd och vad det begreppet betyder för idrottslärarna. Utgångspunkten för studien har varit en kvalitativ ansats. Då studien syfte är att få en djupare förståelse för hur idrottslärarna tänker och resonerar. Fem idrottslärare har intervjuats om sina tankar kring individanpassad undervisning och elever i behov av särskilt stöd. De frågeställningar som varit aktuella är: Vilka möjligheter och svårigheter anser idrottslärarna det finns för individanpassad undervisning i ämnet idrott och hälsa? Vad anser idrottslärarna krävs av dem själva för att individanpassa undervisningen? Vilka förutsättningar anser idrottslärarna att det finns i ämnet idrott och hälsa för att stödja elever i behov av särskilt stöd? Hur tänker idrottslärarna kring elever i behov av särskilt stöd? De slutsatser som gjorts av studien är att idrottslärarna anser att ämnet har goda möjligheter att stödja elever i behov av särskilt stöd på grund utav att ämnet bygger på rörelse. Idrottslärarna anser att möjligheter finns för individanpassad undervisning men det finns många svårigheter med det. Stora grupper, dåliga resurser och bristande kunskaper är svårigheter idrottslärarna pekar på när det gäller individanpassad idrott. Idrottslärarna själva understryker att det som krävs av dem är att kunna se elevernas förutsättningar och behov. Samt att lyssna på och ha god kännedom om sina elever för att kunna lyckas med individualiseringen av undervisningen.

Detta är en kvalitativ studie som, ur ett pedagogperspektiv, belyser döva elevers läs- och skrivinlärning. De frågeställningar som ligger till grund för studien är: Hur lär sig döva barn att läsa och skriva? & Hur går man som pedagog till väga för att undervisa döva barn i läs- och skrivinlärning? Studiens litteraturgenomgång tar upp definitioner, döva och teckenspråkets historia samt läroplanernas och kursplanernas mål för de döva eleverna. I detta avsnitt finns också en genomgång av den befintliga litteraturen och forskningen som behandlar hur de döva eleverna lär sig läsa och skriva. Genom kvalitativa intervjuer med pedagoger i svenska för döva berättar informanterna om hur de upplever att de lär sina döva elever att läsa och på så vis får studien sitt pedagogperspektiv. Resultatet av studien visar att pedagogernas tankar om hur undervisningen i svenska för döva går till ligger i stort sett i linje med den litteratur som finns inom området. Det finns ingen utarbetad metod för läs- och skrivundervisning för döva, men det handlar om att eleverna får lära sig läsa med hjälp av ordbilder. Svenska är som betydelselösa krumelurer för eleverna. Pedagogernas uppgift blir att få eleverna att förstå sambandet mellan en viss kombination av krumelurer och dess innebörd.

Informell formativ bedömning är inte bedömning som tenderar att dokumenteras och sammanfattas till ett betyg, utan den bedömning som via dialoger i klassrummet hjälper läraren att avgöra vad eleverna kan eller om de hänger med i det läraren försöker förmedla. För att bedömningen sedan skall vara formativ krävs det att informationen som läraren får fram vid dessa dialoger används som grund i fortsatt undervisning. Syftet med den här studien är att fördjupa kunskapen om informell formativ bedömning inom matema- tik på gymnasieskolan. Vi vill undersöka hur lärare själva menar att de använder informell formativ bedöm- ning i undervisningen utifrån en teori som tillskriver informell formativ bedömning ett antal strategier. För att kunna göra detta kommer vi genomföra kvalitativa intervjuer. Det visade sig att vårt resultat kom att skilja sig från tidigare forskning med liknande teoretisk utgångs- punkt. Denna skillnad kan bero på att vissa strategier används omedvetet av lärarna. Om lärare blir mer medvetna om strategier de använder omedvetet eller strategier de inte använder alls får de en större repertoar av strategier att använda i klassrummet. Detta tror vi kan leda till att undervis- ningskvalitéten ökar och därmed ger elever en bättre chans att lära. / Informal formative assessment is not the assessment that tend to be documented and summarized to a grade, but the assessment through dialogue in the classroom that helps teachers to determine what students know or if they can keep up with what the teacher trying to convey. For the assessment to be formative its required that the information that the teacher collects/gathers in these dialogues is used as a basis for further teaching. The purpose of this study is to widen the knowledge of informal formative assessment in mathematics in secondary school. We wanted to examine how teachers themselves say that they use informal formative assessment in every day teaching based on a theory that ascribes informal formative assessment a number of strategies. To do this, we used qualitative interviews. It turned out that our results were to differ from previous research with similar theoretical basis. Perhaps the differences demonstrate strategies that teachers use unconsciously. If teachers become more aware of the strategies they use unconsciously or strategies they are not using at all, they get a larger repertoire of strategies to use in the classroom. We believe this could lead to an increase in teaching quality, and therefore give students a better chance to learn.

This thesis is concerned with the lived life-world of Swedish soldiers that have worked in Afghanistan as part the ISAF mission. It studies the soldiers' experiences by drawing on five qualitative, open interviews and analyses these from a phenomenological perspective. In the thesis some existing research on soldiers is reviewed critically and it is argued that there is a need for an exploratory study of those that execute international peace operations. The analysis of the soldiers' experiences results in a thematic understanding around, first; reasons for going to Afghanistan and how they handle the different life-style and level of control they have on their work and situation. Second, how they perceive their stay in Afghanistan which mostly consists of working, with small possibilities and desire to relax, apart from working out and play games. The third theme concerns perceptions of their bodies, thoughts about being and having been there as well as gender differences. Lastly it is noted that the soldiers hold rather limited experiences of the Afghan people, both the security forces and civilians.It is also argued that their experiences can be understood in a wider context as, first, a self- realizing job or adventure rather than a vocation, and second as being divided along modern and post-modern logics consisting of different values and regimes of control of the individual.

Syftet med denna uppsats var att ta reda på elevers och pedagogers erfarenheter och föreställningar kring klasstorlekens betydelse i arbetet med att skapa goda förutsättningar för lärande i grundskolans tidigare år. Detta gjorde jag genom kvalitativa intervjuer. Jag genomförde en gruppintervju med 3 pedagoger som alla är klasslärare i grundskolans tidigare år, samt 3 gruppintervjuer med elever från årskurs 2-4. Mitt resultat visar att eleverna och pedagogerna anser att gränsen för en liten/stor klass går vid tjugo elever, vilket alla tre involverade klasser överstiger. Det blir också tydligt att det är övervägande negativt att gå i en stor klass när det handlar om förutsättningar för lärande. Till största del så handlar det om pedagogers oförmåga att hinna med varje elev och elevers saknad av hjälp från pedagogen. Slutsatsen, dragen från resultatet och den litteratur jag tagit del utav, blir att lärandet skulle förbättras om elevantalet i en klass minskade. Detta både ur ett elev- och pedagogperspektiv. Eleverna säger bland annat att de koncentrerar sig bättre när de är färre elever i klassrummet och att de då dessutom får mer hjälp utav pedagogen, medan pedagogerna berättar hur de saknar tid att ägna åt varje elev under en skoldag. / The purpose of this study was to determine students' and educators' experiences and conceptions regarding the class size significance in the efforts to create good conditions for learning in the early primary school. I did this through qualitative interviews. I conducted a group interview with three teachers, all class teachers in primary education, and three group interviews with students from grades 2-4. Lyssna Läs fonetiskt   Ordbok - Visa detaljerad ordbok My results show that students and educators believe that the limit for a small / large class goes at twenty students, which all three involved classes exceed. It also becomes obvious that it is negative being apart of a large class when it comes to opportunities for learning. For the most part, it refers to educators' inability to keep up with each student and students' loss of support from the educator. The conclusion, drawn from the results and the literature I´ve read, is that learning would improve if the number of pupils in a class decreased. This is both a student and educator perspective. Students say, among other things, that they concentrate better when they are fewer students in the classroom and that they also get more help of the educator, while educators tell how they don´t have enough time to devote to each student during a school day.

När ungdomar går ifrån skolan och in i arbetslivet, gör de också ett första kliv in i vuxenvärlden. De processer som sker i samband med det här är ofta starkt bidragande i att forma dessa människor till självständiga individer. Därför menar forskare att det kan uppstå vissa problem i den socialisationsprocessen hos de ungdomar som inte får chansen att ta det där första klivet. De som går ifrån skolan direkt in i en tillvaro av arbetslöshet riskerar att bli fast i skarven mellan att vara barn och vuxen. Vårt syfte har därför varit att undersöka hur arbetslösa ungdomar själva reflekterar över hur arbetslösheten påverkar deras identitetsskapande, och utifrån det även se vilken funktion projektet ”Ung i Fokus” kan ha i den processen. Sedan var vi även intresserade av hur de upplever och beskriver vikten av gemenskapen inom projektet, och även försökt förstå om arbetslösheten har någon gemenskapsbildande funktion för ungdomarna. Resultatet har visat arbetslösheten påverkar ungdomarnas identitetsskapande, men att projektet erbjuder dem en plattform där flera viktiga identitetsskapande processer får utrymme att utvecklas. Vi kom också fram till att de flesta av dem upplevde att det fanns gemenskap inom projektet och att många av dem beskrev det som betydelsefullt av flera anledningar. Vi upptäckte även att den aspekt av arbetslösheten som ungdomarna upplevde som jobbigast var bristen på pengar med de konsekvenser som det medför.

Syftet med studien är att beskriva informationschefers arbete i den moderna organisationen för att därefter analysera varför arbetssituationen är som den är och vilka konsekvenser det får. Författaren ger med utgångspunkt i resultaten förslag på åtgärder för att förbättra förutsättningarna för att åstadkomma god kommunikation inom organisationer. Studien bygger på kvalitativa intervjuer med fem informationschefer i skilda organisationer, detta för att få en bredd i materialet. Empirin behandlas med innehållsanalys. Bakgrunden till PR- och informationsbranschen pågående utveckling är det informations- och konsumtionssamhälle vi lever i. I teorikapitlet återfinns teorier om hur informationschefen och kommunikationsverksamheten bör fungera. Excellencemodellen spelar här en viktig roll. Då denna har flera år på nacken vill författaren utreda om den fortfarande har giltighet eller om det går att finna något nytt att tillföra den. Det främsta resultatet av studien är att informationschefen hindras i sitt arbete bland annat på grund av att det av olika anledningar finns skilda förväntningar på kommunikationen inom organisationen. Detta leder till att informationschefen får en otydlig roll och därmed belastas med allehanda uppgifter som kanske inte alls borde vara hennes eller hans arbete och då får för lite tid till det strategiska arbetet. Ofta förväntas synligt resultat på informationschefens arbete, som i vissa fall anses som något dyrt och onödigt. När informationschefen försöker leva upp till förväntningarna genom att arbeta operativt och med externa uppgifter blir det strategiska arbetet återigen lidande. Hon/han fungerar därmed snarare som en envägsstrateg än som en tvåvägsstrateg, trots att utbildningsnivån är god. Lösningen på detta är att informationschefen jobbar för att öka den kommunikativa kompetensen i organisationen samt skapar dialog kring vad som är kommunikationsavdelningens uppgift och utifrån det upprättar en kommunikationspolicy. På så sätt skapas gemensamma förväntningar vilket är en grundförutsättning för god kommunikation. På det stora hela stöder resultaten excellencemodellen och författaren konstaterar att det är när denna inte följs som problem uppstår. Med gemensamma förväntningar skapas bättre förutsättningar för att kunna följa excellencemodellen och därmed få en excellent kommunikation.

Sammanfattning Språket är ett viktigt verktyg för kommunikation och för andraspråkselever spelar språket en viktig roll för att integreras i skolan och i samhället. Läraren har en nyckelroll i denna integrering och lärarens kompetens i andraspråksinlärning är av stor vikt för elevernas inlärning. Forskare har kommit fram till att interaktionen mellan lärare och elev är betydelsefull för att eleven ska lyckas i skolan och läraren i svenska som andraspråks kunskap kring andraspråksinlärning är central. Forskningen visar att elevers olika modersmål påverkar inlärningen av ett andraspråk och att lärare då ska vara medvetna om denna påverkan för att kunna lägga upp en lämplig undervisning utifrån de olika modersmålen. Forskarna Thorén (2008) och Kjellin (1998) har även påpekat vikten av prosodiundervisning och menar att utan en korrekt prosodi har talaren svårt att göra sig förstådd. Vårt syfte med uppsatsen leder fram till tre frågeställningar som handlar om lärares roll och förkunskaper samt metoder för andraspråksinlärning, elevers förutsättningar att lära sig ett andraspråk med utgångspunkt på deras modersmål och hur lärare prioriterar prosodin i andraspråksundervisningen. Vi har använt oss av kvalitativa intervjuer med verksamma svenska som andraspråkslärare och målet var att få fram svar på våra frågeställningar. Vi har intervjuat sex lärare och det är deras utsagor som ligger till grund för vårt resultat. Resultatet har visat att lärarna vi har intervjuat inte anser sig ha tillräckliga förkunskaper kring elevers olika modersmål och uttalssvårigheter som kan bero på deras modersmål är svåra att upptäcka och förebygga. De olika metoderna för språkutveckling som lärarna vittnade om är arbete med skönlitteratur och samtal med eleverna. Via skönlitteratur och samtal ansåg lärarna att man kunde motivera elever att tala och eleverna kunde relatera sina egna erfarenheter och bakgrunder till det lästa. Elevernas medvetenhet om deras modersmål lyftes upp och lärarna ansåg att de elever som har ett starkt modersmål har lättare för att lära sig ett andraspråk. Lärarna berättade även om bristen på ett samarbete med modersmålsläraren som de ansåg vara en resurs för deras arbete. Prosodiundervisning ansågs inte prioriterande hos våra intervjupersoner då de ansåg att eleverna får en passiv prosodiundervisning genom att lyssna och härma.

Type 2 diabetes is a growing disease in the population which includes that older people are a risk group. With the disease grows even cost’s. A lifestyle change is a major part of the treatment for type 2 diabetes. There are several factors that suggest positive effects on prevention among the elderly where, among other things, economic and health benefits are presented. A study has been conducted with a qualitative approach in which data collection method consisted a semi-structured interview. The aim of the study was to investigate how older experiencing daily life with a diagnosis of type 2 diabetes with Sense of coherence as a theoretical framework. A purposeful sampling where the selection criteria was to recruit 65 years or older people with type 2 diabetes, resulting in five interviewees were chosen. The method of analysis constituted a manifest content analysis. The result shows that the disease contributes to change and affect life after diagnosis, also the need to gather knowledge about the disease occurred. Experiences of existing and non-existent support was mentioned, and that treatment options were pleasantly arranged. Diabetes complications was something that was disturbing and factors in life so as to be single, to go away and to give up the things that gave satisfaction was something complicated. There were deficiencies in health care and the need for enhanced patient education. The conclusion was that life is affected when diagnosed type 2 diabetes and supportive and hindering factors were experienced by diabetic patients, continued preventive efforts should be focused in the area to allow health and increase public health. / Typ 2-diabetes är en växande sjukdom i befolkningen där bland annat äldre är en riskgrupp. Samtidigt som sjukdomen växer ökar även kostnaderna. En livsstilsförändring är en stor del av behandlingen vid typ 2-diabetes. Det förekommer flertal faktorer som tyder på positiva effekter vid förebyggande arbete bland äldre där bland annat ekonomiska och hälsomässiga vinster presenteras. En studie har genomförts med en kvalitativ ansats där datainsamlingsmetoden utgjordes av en semistrukturerad-intervjustudie. Syftet med studien var att undersöka hur äldre upplever det dagliga livet med diagnosen typ 2-diabetes med Känsla av sammanhang som referensram. Ett målinriktat urval där urvalskriterierna var att rekrytera personer som var 65 år eller äldre med typ 2-diabetes, resulterade i att fem intervjupersoner valdes. Analysmetoden utgjorde en manifest innehållsanalys. Resultatet visar att sjukdomen bidrar med förändringar och påverkar livet efter diagnosen, även behov av att samla kunskap kring sjukdomen förekom. Upplevelser av befintligt samt obefintligt stöd nämndes, och att behandlingsalternativen var positivt anordnade. Diabeteskomplikationer var något som var oroväckande, faktorer i livet så som att vara ensamstående, att resa bort samt att ge upp saker som gav tillfredsställelse var något som försvårade. Det förekom brister i hälso- och sjukvården samt behov av utökad patientundervisning. Slutsatsen blev att livet påverkas något av typ 2-diabetes och stödjande samt hindrande faktorer upplevs av diabetespatienter, fortsatt förebyggande arbete bör fokuseras inom området för att möjliggöra hälsa och förbättra folkhälsan.