Den här undersökningen handlar om elevers intresse av uppnåendemålen i Naturkunskap A (Nk1201 inrättad 2000-07 Lpo 94) och om det skiljer sig mellan olika gymnasieprogram. Undersökningen kommer även att påvisa om och hur läraren kan påverka och skapa ett större intresse för målen i ämnet. Svaren på undersökningens frågeställningar kommer från svaren av en enkätundersökning som totalt 114 elever från tre olika gymnasieprogram svarat på, samt från tidigare undersökningar och litteratur i ämnet. Frågorna i enkäten har utformats från uppnåendemålen i Naturkunskap A. Svaren sammanställs för att se vad eleverna är intresserad och ointresserad av. Resultatet visade att det finns vissa uppnåendemål som inte intresserar majoriteten av eleverna och det totala intresset för Naturkunskap A skiljer sig mellan gymnasieprogrammen. Tidigare undersökningar och litteratur visar att läraren har en viktig roll för att öka elevers intresse för ämnet, och för att göra det måste läraren bland annat ha välplanerade varierande lektioner samt visa engagemang.

Undersökningens syfte är att sammanställa vad den didaktiska forskningen kommit fram till angående hur lärare kan upptäcka lässvårigheter hos elever i årskurs 1–3 utifrån ett läsinlärningsperspektiv, samt hur lärarens kunskaper, inställningar och metoder påverkar elever i lässvårigheter. Litteraturen som använts i denna studie har hittats genom informationssökning i tre databaser, ERIC, PsycINFO och SWEPUB. Tre doktorsavhandlingar och sex vetenskapliga artiklar har använts för att få fram resultatet. Resultatet visar att flera forskare anser att lärare behöver ha kunskap inom de olika problemområden som elever kan uppleva under läsinlärningen. Det betyder att lärare behöver ha kunskap om hur läsinlärning är uppbyggt för att kunna förstå vad det är eleven har svårigheter med. Resultatet visar även att läraren vanligtvis upptäcker lässvårigheter på grund av brister inom fyra områden och därmed är det extra viktigt läraren har kunskap inom de fyra områdena. Utöver det visar forskning att identifiering av elever i lässvårigheter bör ske så tidigt som möjligt, helst innan eleven börjar i årskurs ett. Anledningen till att identifiering bör ske tidigt är för att eleven inte ska hamna efter resten av klassen. Dock visar forskningen att flertalet lärare har en inställning till lässvårigheter som kallas ”vänta-och-se” pedagogik. Det innebär att lärarna väntar med att identifiera lässvårigheter hos eleverna eftersom de tror att svårigheterna beror på elevernas mognad. Den här attityden kan orsaka mer svårigheter för eleverna och därmed minska deras läslust. När läraren har identifierat lässvårigheter hos en elev behöver de har tillräckligt med kunskap om metoder för att stödja eleven. Läraren behöver ha kunskap om olika metoder och kunna vara flexibel i sin undervisning eftersom det kan finnas många olika sorters lässvårigheter som kräver olika metoder i en klass. Därmed behöver bra lärare ha god kunskap om läsinlärning, lässvårigheter och metoder, dessutom behöver läraren ha en inställning att vilja identifiera lässvårigheter så tidigt som möjligt.

Enligt TIMSS–studien 2015 presterar elever inom matematikämnet sämre i kategorintaluppfattning och aritmetik än i de övriga kategorierna. Med det som utgångspunkt är syftet med vår litteraturstudie att beskriva hur huvudräkningsstrategin talsortsräkning behandlas inom matematikdidaktisk forskning. Frågeställningarna ”vilka fördelar/nackdelar har strategin talsortsräkning?”, ”när väljer elever talsortsräkning?” och ”vad bör en lärare tänka på när undervisning om strategin planeras och genomförs?”utformades utifrån syftet. För att vidare besvara frågeställningar har vi analyserat ett flertal publikationer. Det analyserade materialet omfattar 9 vetenskapliga tidskriftsartiklar och 2 konferensbidrag. Samtliga publikationer är studier som utförts inom matematikdidaktik och berör huvudräkning. Forskning visar att talsortsräkning kan vara användbar i ett flertal situationer. Det kan vara en god ide att låta elever påbörja undervisning om huvudräkning med strategin talsortsräkning. Strategin används främst av elever med lägre taluppfattning och vid enkla uppgifter och har visat sig mer effektiv att använda vid additionsuppgifter jämfört mot subtraktionsuppgifter. Resultatet visar på ett antal olika nackdelar gällande talsortsräkning. Vid beräkning av subtraktionsuppgifter kan det exempelvis bli nödvändigt att behöva byta räknesätt samt att det finns en risk för att negativa tal kan uppstå. Det har visat sig att en lärares roll och förhållningssätt vid undervisningssammanhang har en stor betydelse för elevers syn och användning av strategier.

Studiens syfte var att undersöka hur lärare i år 1–3 planerade och genomförde en problemlösningslektion samt få en uppfattning om vilka olika frågetyper som användes under lektionen. Hur förberedde läraren lektionen och vilken roll ansåg läraren att den hade, vilket belystes utifrån det sociokulturella perspektivet. En kvalitativ metod användes genom dels semistrukturerade intervjuer i vilka lärarna beskrev hur de såg på problemlösning och sin roll under lektionen. Dessutom användes observationer av problemlösningslektioner där lärarnas frågetyper bokfördes. Analys av frågorna kategoriserades utifrån ett framtaget analysverktyg. Detta genomfördes vid sju lektionstillfällen med olika lärare. Resultatet visade att lärare ledde lektionen, där arbetssättet och lektionens genomförande var i fokus. Lärarna ställde fler faktafrågor och färre reflekterande frågor.  Studiens slutsats blir att lärare bör utmana eleverna under problemlösningslektioner genom att ställa fler reflekterande frågor vilka behöver förberedas utifrån problemets matematiska innehåll.

Vi har valt att undersöka progressionen i elevinflytandet i en verksamhet på en skola i Mellansverige, där vi har fokuserat på elevens perspektiv och lärarens roll. Vi har undersökt progressionen i årskurserna 1, 3 och 5 för att se skillnader och likheter i elevinflytandet. Vårt syfte är att undersöka om eleverna har det inflytandet som de är berättigade till utifrån styrdokumenten. Vi har använt oss av både intervjuer med elever och lärare och av observationer. Resultatet visar att elever, oberoende av vilken årskurs som de befinner sig i, vill ha ett ökat elevinflytande utifrån intressen och idéer. Om eleverna får ett ökat inflytande beror på den enskilda läraren. Resultatet visar att lärarna i studien är mer inriktade på att mål och kriterier i styrdokumenten ska uppnås än att elever ska få ett ökat inflytande.

I de tidiga skolåren är högläsning ett vanligt förekommande inslag i undervisningen. Syftet med denna litteraturstudie är därför att åskådliggöra hur lärares högläsning kan användas som metod för att främja elevers läsförståelse i årskurs F–3. Litteraturstudiens resultat grundar sig i 14 vetenskapliga artiklar, vars resultat delades in under följande områden; högläsning, lärarens roll, läsförståelsestrategier och läsförståelse. Litteraturstudien resulterade i att lärarens planering, genomförande och engagemang har en betydande roll för högläsningen. Framgångsrik högläsning innebär att läraren modellerar läsförståelsestrategier för eleverna under högläsningens gång. Med hjälp av de modellerade strategierna kan elevernas läsförståelse utvecklas, eleverna kan även använda dem i sin självständiga läsning.

Syfte: Syftet med studien är att belysa hur matematiklärare på högstadiet ser på elever i matematiksvårigheter och sin roll i arbetet med dessa elever.  Frågeställningar:        - Hur ser några lärare på högstadiet på elever i matematiksvårigheter?         - Hur säger lärare på högstadiet att de arbetar med elever i matematiksvårigheter?        - Vad grundar lärare på högstadiet sitt arbete med elever i matematiksvårigheter på?  Metod: En kvalitativ studie där det empiriska materialet är insamlat genom semistrukturerade intervjuer. Slutsatser: Studien visar att lärare har ett kategoriskt perspektiv i synen på vem eleven i svårigheter är. Varför eleven är i matematiksvårighetersvårigheter, sågs som någon annans fel. Där även lösningen var någon annan än dem själv, i form av mer resurser. Resultatet visar även att eleverna i matematiksvårigheter fick förenklad matematik, vilket riskerar att bli exkluderande. I studien redogjorde inte lärarna för hur de grundar sin undervisning för elever i svårigheter utifrån evidensbaserad kunskap, eller beprövad erfarenhet om matematiksvårigheter. De använder sin egen erfarenhet och utbildning om diverse diagnoser, vilket är ett kategoriskt perspektiv. Studien visar att lärarna finner det obekvämt att titta på sin egen roll i förhållande till eleven i matematiksvårigheter.

Denna studie syftar till att utforska effekterna av digitala och analoga skönlitterära texter påelevers läsutveckling, samt svensklärarnas och elevernas uppfattningar om dessa format. Dehuvudsakliga målen är att förstå varför deltagarna tror att analoga eller digitala texterförbättrar elevers läsutveckling och att identifiera likheter och skillnader i deras erfarenheter.Studien syftar till att diskutera de upplevda fördelarna och nackdelarna med varje format, ochdärigenom bidrar arbetet till en djupare förståelse för hur man effektivt främjar eleversläsutveckling. Den teoretiska ramen grundar sig i självbestämmandeteorin och metakognition. Studien använde kvalitativa tvärsnittsmetoder, främst intervjuer för att samla in data från tresvensklärare och tre elever. Intervjuerna bestod av öppna frågor och spelades inför senare transkribering och analys. För att stödja analysen och dra slutsatser har relevantlitteratur granskats. Åtgärder vidtogs för att säkerställa studiens tillförlitlighet och validitet,inklusive att få samtycke från deltagarna och skydda deras integritet. Analysen innefattar attidentifiera teman och mönster i intervjudata, och slutligen besvara forskningsfrågor relateradetill fördelarna och nackdelarna med analoga och digitala skönlitterära texter, samt derasinverkan på elevers läsutveckling. Resultatet visar att lärare spelar en avgörande roll för att främja elevernas läsning ochläsutveckling. Genom att kombinera både digital och analog läsning och skapa en meningsfullläsmiljö baserad på elevernas intressen och erfarenheter kan lärare effektivt stödja elevernaslärande. Att anpassa undervisningen efter individuella skillnader och preferenser är viktigt föratt skapa en inkluderande läsmiljö som stimulerar läsfärdigheter och engagemang hos allaelever. Resultatet visade på att det analoga formatet var det alla informanter föredrog.Eleverna upplevde att deras läsutveckling utvecklades bäst när de läste analog skönlitteratur.Lärarna föredrog också det analoga men upplevde att det som spelar roll för elevernasläsutveckling är att de faktiskt läser och inte vilket format som används.

Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka problemlösningsstrategier lärare använder sig av i undervisningen, samt vilka metoder lärare använder när de undervisar ele-verna i problemlösning. Studien grundar sig i kvalitativa undersökningar genom klassrums ob-servationer och semistrukturerade intervjuer med tre lärare. Lärarna arbetade på två olika skolor i samma kommun i Mellansverige. Resultatet visar att lärarna undervisar eleverna i flertalet strategier som de kan tillämpa i sin problemlösning, men vissa strategier använts mer frekvent än andra. Studien visar även lärarnas medvetenhet om vad som gynnar eleverna i undervis-ningen av problemlösning. Samtliga lärare är medvetna om att problemlösningsförmågan är något som utvecklas under lång tid och att det krävs många tillfällen till övning. Undervisningen om strategier att tillämpa är av stor vikt för elevernas framgång. I denna undervisning har lära-ren en stor del i om och hur eleverna utvecklas.

<p>Syftet med detta arbete är att undersöka hur förskollärare arbetar med barns språkliga utveckling inom matematik i förskoleklass, om förskollärare vågar använda riktiga matematiska termer/ begrepp för att det ska bli en mjukare övergång från förskoleklass till grundskola. Dessutom är syftet att undersöka om det finns svårigheter inom uppfattning av matematiska begrepp hos lågstadieelever, som grundskollärare kan förknippa med språket. I studien har använts både en kvantitativ (enkätundersökning av 18 förskollärare och 12 grundskollärare) och en kvalitativ undersökning (intervjuer med tre förskollärare och tre grundskollärare). Resultatet visar att de flesta förskollärare arbetar på olika sätt med språklig utveckling inom matematik, de använder både vardagliga situationer till att synliggöra matematik och skapar lärandesituationer som är planerade och schemalagda. De flesta tillfrågade förskollärare som arbetar i förskoleklass använder riktiga matematiska begrepp. Denna studie bevisar att både förskollärare och lågstadielärare är medvetna om språkets betydelse inom matematikinlärning.</p>