Vad gör en riktigt bra låttext? Om man tittar på de mest framgångsrika låtarna just nu, kan man då urskilja riktlinjer i texterna som hjälpt låtarna att nå framgång? I denna undersökning har målet varit att ta reda på om sådana riktlinjer existerar och vilka de är. Finns det likheter i lyriken mellan de låtar som är mest populära just nu? Områden som utforskas är låttexters struktur, innehåll samt relation till musiken.Syftet med undersökningen är att utforska olika sätt att skriva en låttext som har maximal potential att bli en hitlåt. Med andra ord en låt som många personer dras till och vill ta del av om och om igen. Eftersom dessa låtar får mycket stor spridning är det av särskilt intresse vad låttexterna har för budskap. Det finns utrymme att anta att folk påverkas av det de hör på radio om och om igen. För läraren kan detta arbete var intressant då skapande är en del av kursplanen i grundskolan.I arbetet undersöks vilka textmässiga likheter och skillnader som återfinns i de mest populära låtarna de senaste åren. Studien genomfördes i flera steg. Det första steget var att läsa litteratur om låtskrivande med fokus på låttexter. Därefter valdes moderna framgångsrika låtar ut för att analyseras och jämföras med litteraturen. Låtarna är hämtade ur amerikanska Billboard Year End Charts som är den mest omfattande mätningen och sammanställningen av hitlåtars populäritet just nu. Urvalet bestod av de fyra låtar från Billboard Year End Charts som rankats högst varje år från 2012 till 2015. Först analyserades en låt i taget och sedan jämfördes de fyra låtarna med varandra.Resultatet indikerar att flera textrelaterade faktorer kan hjälpa en låt att nå framgång. Refrängrepetition i synnerhet ökar låtens sannolikhet att bli en hit, men även repetition överlag, till en gräns. De låtar som analyserades var av olika slag, men behandlade ofta mer positivt laddade ämnen och var inbördes konsekventa. Tonen, språkbruket och stilen i texterna höll en röd tråd. I texterna kunde man oftast urskilja logiska, formmässiga sekvenser i  berättelserna, men detta verkade vara av mindre betydelse så länge känslan i texten var densamma genom låten. Detta arbete kan betraktas som en verktygslåda där flera verktyg samlats genom egna analyser och andra låtskrivares bidrag. Dock är det viktigt att betona att det är fråga om just verktyg snarare än regler skrivna i sten. Dessa verktyg har jag i arbetets slutfas använt för att skriva och analysera mitt egna text- och låtmaterial som konstnärlig del av arbetet.

I C-­‐uppsats ser författaren närmre på hur fans tolkar och diskuterar rockgruppen kents låttexter. Tanken är att söka efter teman som de flesta fans tycks identifiera och sedan, med hjälp av Laclau och Mouffes diskursteori se närmre på hur tolkningarna skiljer sig åt, trots ett gemensamt ”grundtema.” Till syftet hör även att se på vilka sätt dessa diskussioner och tolkningar går att sammankoppla till identitet och identifikation. Tre tydliga teman gick att finna bland fansens tolkningar: kärlek, ensamhet/uppväxt samt längtan och drömmar. Samtliga tre teman tycktes tolkas i huvudsak med antingen en negativ eller positiv grundsyn, där samtliga teman/fenomen även gick att sammankoppla med varandra. Många fans ansåg dock att tolkningar inte ska delas med varandra, utan de ska hållas för sig själv och anpassas helt till ens egna erfarenheter. Samtliga fans visar en stor kärlek till – och mycket kunskap om bandet. Man respekterar mycket av det som personerna i bandet ständigt uttrycker i media. Uppsatsen öppnar upp för fortsatt forskning, dels för en fortsättning om fans tolkningar av just kents texter och dels för att se på andra fans tolkningar av deras favoritartisters texter. Men framförallt öppnar den upp för att se på fenomenet rocklyrik och dess roll inom både populärkultur, men även i media i stort.

Denna uppsats syftar till att redogöra för hur melankoli och vemod gestaltas i bandet Kents låttexter. Låttexterna som analyseras är "999", "Den osynlige mannen", "Egoist", "Innan allting tar slut" och "La belle epoque".

Detta är en jämförande studie av textförfattarverktyg och dess påverkan på min skapandeprocess. Mitt syfte var att undersöka hur skapandeprocessen påverkas av olika textförfattartekniker och vilka verktyg jag får mest nytta av i mitt egna textskapande. Jag genomförde detta genom att skriva sex låtar och genom att dokumentera skapandet av dessa för att sedan diskutera verktygens påverkan på texternas skapandeprocess. Jag fick en djup insikt i textförfattandets hantverk och en del av de verktyg man kan använda som hjälpmedel för sitt textskapande. Jag har insett att alla verktyg inte är optimala i alla avseenden och att jag gärna väljer verktyg beroende på vilken typ av låt jag ämnar skriva. Jag har även funnit en kedja av verktyg och moment som jag känner mig bekväm i och som hjälper mig prestera bättre än när jag skriver texter utan verktyg.

Att låttexter, eller rocklyrik, har blivit något av vår tids poesi stod klart när Bob Dylan fick Nobelpriset i litteratur år 2016. I föreliggande studie undersöks låttexter som är skrivna av en av Sveriges främsta rockikoner, Joakim Thåström. Syftet med studien är att utreda vad som karaktäriserar språket och stilen i tre av hans låttexter, samt på vilket sätt stilfigurer används i texterna. För att besvara frågeställningarna undersöks låttexterna med hjälp av stilanalys. Materialet utgörs av låttexterna ”Körkarlen”, ”Old Point Bar” och ”Centralmassivet” från albumet Centralmassivet (2017). Resultatet visar att det finns stora likheter mellan de tre analyserade texterna gällande språk, stil och stilfigurer. Stilen är vardaglig, verbal och personlig men kryddad med språkliga stilmarkörer som ger låttexterna en mer poetisk och skönlitterär stil. Dessa stilmarkörer är framförallt upprepningar och målande beskrivningar i form av förbiflimrande bildfragment och platser, samt stilfigurer som metaforer, liknelser och allusioner.

Mitt arbete har handlat om att ta fram en mall för att skriva en egen vistext. För att börja mitt arbete ville jag ta reda på hur jag definierar en visa, om jag kan skilja texten och musiken åt i en visa och hur jag kan definiera vad jag tycker är ”bra”. Jag upptäckte att det inte fanns så mycket material att hitta kring hur jag skulle kunna gå tillväga för att skriva en egen vistext. Därför blev syftet med mitt arbete att svara på dessa frågeställningar: ”Vilka gemensamma nämnare finns det i de vistexter jag själv anser är ”bra”?” och ”Hur skulle en mall kunna se ut för att skriva en vistext, baserat på de gemensamma nämnarna?” Som metod valde jag att analysera texterna i fyra visor som jag själv tycker om. Dessa analyserade jag med hjälp av de så kallade metafunktionerna. De fyra visor jag valde var Trubbel, Flickan och kråkan, I den stora sorgens famn och Är du fortfarande arg. Mitt resultat blev att det fanns en del gemensamma nämnare i texterna hos de fyra visor jag analyserat. Det fanns likheter i användning av rim, melodirepetition, användning av jag/du perspektivet och att ha med någonting som berör i texten. De gemensamma nämnare använde jag mig sedan av som en mall för att skriva en egen vistext. Min egen visa blev en sång som jag själv tycker väldigt mycket om. Visan som jag skrev utifrån min analys visade på att det går att skapa en mall för att skriva en vistext. Att arbeta med att skapa mallen gav mig också en bättre överblick över min egen skaparprocess och varför jag skapar. Däremot räcker inte min mall till för hela processen i skapandet eftersom den inte täcker in hur själva idén till en låt kommer till. Mallen skulle kunna användas i ett pedagogiskt syfte framöver och det vore en intressant komplettering att undersöka närmare hur själva startidéen för en låt kommer till.

Syftet med följande uppsats är att undersöka vilka typer av intertextuella inslag som kan identifieras i låttexter av Kent och hur dessa eventuellt kan användas för att tolka låttexterna i fråga. För att besvara uppsatsens frågeställningar används närläsning och intertextualitet som metod. Materialet som undersöks är de tre låttexterna: ”Romeo återvänder ensam” (2005), ”Sjukhus” (2009) och ”Allt har sin tid” (2014). Samtliga texter är skrivna av Joakim Berg. Såväl de skrivna texterna som de uppförda verken undersöks. Vid analys av de tre låttexterna identifieras intertexter som tillhör genrerna: religiösa skrifter, skönlitterära verk i form av dikter, barnböcker, konstsagor och dramer, men också andra låttexter. Dessa intertexter kan till viss del vara brukbara vid tolkning av de valda låttexterna.

Uppsatsen uppehåller sig vid hur maskulinitet och kriminell identitet konstrueras när individer s a s ”berättar sig själva”, konstruerar ett narrativ, en levnadsteckning, utifrån de egna erfarenheterna och den kontext de ingår i. Syftet är att visa hur texter ur den s k ”gangsterrappen”, genom berättelser om brott är identitetsskapande samt kan utgöra en resurs för konstruerande av en hegemonisk maskulinitet. Metoden utgörs av narrativ analys, en kvalitativ forskningsmetod inriktad på människors berättelser, händelser över tid, samt hur dessa händelser, eftersom de är både menings och identitetsskapande för individen, avgör hur denne ser på sin tillvaro och utgör grund för individens beslut. Texter av svenska rap-artister, vilka räknas till kategorin gangsterrappare och vilka kan anses ha nått framgång med sin musik, närläses och analyseras utifrån de temata, med fokus på s k ”maskulinitetsmarkörer”, som återfinns i texterna. Det är kriminologiskt relevant att undersöka relationen mellan socialt konstruerad maskulinitet och en kriminell livsstil utifrån möjligheten till förändring. Studiens resultat visar att där går att urskilja tre temata i de analyserade rap-texterna, vilka, genom berättelser om brott, utgör resurs för konstruerandet av en hegemonisk maskulinitet: kapabel att utöva våld, risktagare, samt upprorisk och nyskapande. Gemensamt för samtliga studerade narrativ, i texterna, är att de är berättelser om händelser vilka utgör brott, men vilka i sammanhanget inte uppfattas som brott, utan som nödvändiga och försvarbara handlingar. Där finns därför en tydlig koppling mellan det egna narrativet om brott och individens konstruktion av hegemonisk maskulinitet. Berättelser om brott utgör s k hjältenarrativ sant ger individen tillgång till resurser som makt och kontroll.

Uppsatsen undersöker hur kvinnor porträtteras i låttexter från Billboardlistan Year End Chart Hot 100 Songs för årsslutet 2016. För att göra detta används kritisk diskursanalys ihop med Virginia W Coopers artikel ”Women in popular music: A quantitative analysis of feminine images over time” från 1985 där hon kommit fram till elva kvinnliga stereotyper som förekommer i populära låttexter. Materialet har analyserats genom fallstudier på de fem populäraste låtarna 2016 ihop med en översiktlig analys på de trettio mest spelade låtarna 2016. Den översiktliga analysen görs för att skapa ett bredare referensmaterial. Analyserna har genomförts med hjälp av kritisk diskursanalys ihop med Coopers elva stereotyper som sedan diskuterats med hjälp av bland annat genusteori. De vanligaste stereotyperna 2016 var Physical characteristics, Woman as mother, Need for a man, Possession of a man och Women as childlike.

Uppsatsen belyser delar av komplexiteten i Bob Dylans författarskap via en analys av det medvetna bruket av intertextualitet i sex låtar från tre olika album, alla från mitten av 1960-talet. Det klarläggs att Dylan inte kan förenklas till endast alluderingar till Shakespeare, utan att författarskapet innehåller en hög grad av komplexitet. Syftet är alltså att visa på låtskrivarens medvetna influenser, alluderingar, citat, omskrivningar och satir och hur det påvisar tesen. Analysexemplen, som de framstår via det litteraturvetenskapliga verktyget, påvisar olika kopplingar. Även om författaren är komplex från första texten utvecklas poeten från att referera till folktraditionen till att alludera till författare som Edgar Allen Poe, William Blake, Dylan Thomas och Allen Ginsberg i de senare exemplen. / This essay highlights parts of the complexity in Bob Dylan’s authorship via an analysis of the conscious usage of intertextuality in six songs from three different albums, all from the middle of the 1960’s. It is elucidated that Dylan’s lyrics cannot be simplified as only allusions to Shakespeare and it is shown that the lyrics contains a high level of complexity. The purpose is to display the author’s conscious use of references such as allusions, quotes, euphemisms and satire and show how those supports my thesis. The texts, as they are perceived through intertextuality, shows different connections. Even though the author is complex from the first example to the last, it is shown in this essay that he progresses from referring to the old folk music tradition to alluding to authors such as Edgar Allen Poe, William Blake, Dylan Thomas and Allen Ginsberg in the later examples.