Cancer är en sjukdom som orsakar mycket lidande och smärta. Med orsak till en åldrande befolkning beräknas antalet cancerfall att öka de kommande åren. De symtom som patienter inom vård i livets slutskede erfar mest är just smärta. Smärta är ett begrepp som innefattar flera dimensioner. Genom att undersöka den smärta som patienten erfar och hur smärtan på bästa sätt lindras, kan kunskapen och förståelsen för fenomenet sedan öka och bidra till en god palliativ vårdsituation. Syftet med den här studien är att beskriva cancerpatienters upplevelse av att hantera smärta vid vård i livets slutskede. Både kvalitativa och kvantitativa artiklar har analyserats enligt Axelssons modell för en litteraturstudie. Resultatet presenteras i två olika huvudteman: Relationen mellan vårdgivare och patient samt Rädsla över förluster och smärta. Det förekommer att patienter med cancer i livets slutskede förnekar smärta för att slippa se familjen i sorg. Dessutom är själva rädslan för smärtupplevelsen många gånger större än rädslan inför döden. Patienter upplever rädsla för läkemedel och dess biverkningar. För att ge patienter med cancer bäst smärtlindring behövs en ömsesidig kommunikation mellan patient och sjuksköterska. Dessutom krävs en integrerad relation mellan patient och sjuksköterska.

Titel: När en närstående är döende. En litteraturstudie om närståendes erfarenheter av palliativ vård i livets slutskede på sjukhus. Bakgrund: Många får vård i livets slutskede på sjukhus trots att studier har visat att sjukhuset kan ha en olämplig miljö. Närstående har en nära relation till den sjuke och kan känna ett stort ansvar att ta hand om denne. Därför kan närstående ha en betydande roll i vårdförloppet. Syfte: Att beskriva närståendes erfarenheter av palliativ vård i livets slutskede på sjukhus. Metod: En litteraturstudie baserad på åtta artiklar med kvalitativ ansats. Resultat: Resultatet presenterades i fyra huvudkategorier och tolv underkategorier. Huvudkategorierna var: Att sätta den sjuke först, Eftersträva samarbete med personal, Sjukhusmiljöns betydelse och Dödsögonblicket och därefter. Konklusion: Det är viktigt för närstående att hållas informerade och delaktiga i vården av den sjuke. Närståendes upplevelser av vård i livets slutskede kan påverka livet efter dödsfallet. Nyckelord: Palliativ vård i livets slutskede, Närstående, Sjukhus, Erfarenheter

Bakgrund: Sjuksköterskan har i mötet med patienter livets slut en komplex uppgift atttillgodose patientens fysiska, psykiska och sociala behov, detta för att ge förutsättningar tillen fridfull död. I mötet med patienter inom palliativ vård är kommunikation en central deloch vården runt patienten utformas därefter.Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa sjuksköterskans möte med patienterinom palliativ vård.Metod: Denna litteraturöversikt innehåller 14 artiklar med både kvalitativ och kvantitativansats.Resultat: I Litteraturöversiktens resultat framkommer hinder och förutsättningar försjuksköterskan i mötet med patienter inom palliativ vård där betydelsen av att varanärvarande och uppmärksam på patienternas lidande synliggörs. Sjuksköterskan behöver derätta förutsättningarna att våga vara fullständigt närvarande. Detta för att kunna tillgodosepatientens behov samt identifiera och förstå lidandet. Bristande kunskap och utbildning kanförsvåra mötet och vara ett hinder som kan bidra till att utformandet av vården blir bristfälligdär patientens behov inte tillgodoses.Diskussion: Sjuksköterskan ska tillsammans med patienten utforma vården efter hensförutsättningar, där förståelse för patientens livsvärld ska beaktas. Patientens lidande skaalltid uppmärksammas och lindras, detta för att bedriva en palliativ vård med god kvalitet.Slutsats: Denna litteraturstudie har en betydande roll för att belysa vad som kan främja samthindra sjuksköterskans möte med patienter inom palliativ vård. Utbildning kan möjliggöraen ökad förståelse för sjuksköterskan inom palliativ vård. Att våga stanna kvar och synliggöralidandet, trots sjuksköterskans egen sårbarhet är fundamentalt i mötet. / <p>Godkännande datum: 2018-11-08</p>

Bakgrund: Varje år avlider omkring 90 000 – 100 000 människor i Sverige, där majoriteten är i behov av palliativ vård. Livets slutskede kan för patienten innebära starka känslor som ilska, sorg och smärta. Döden är ett ämne som väcker starka känslor hos människor. I livets slutskede är det viktigt att sjuksköterskan ger stöd till patienten och de närstående, så att den sista tiden i livet blir så bra som möjligt. Men även ger stöd till närstående efter patientens bortgång, då närstående bär med sig minnen från vården hela livet. Syfte: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors upplevelser av att ge vård till patienter i livets slutskede. Metod: En systematisk litteraturstudie med elva kvalitativa artiklar genomfördes. Artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades därefter i en kvalitativ innehållsanalys enligt Friberg (2012). Resultat: Två teman identifierades, vilket var mötet med patienten och närstående, och sjuksköterskans professionella hållning. Temana skapades utifrån fem subteman. Livets slutskede påverkar sjuksköterskan på ett professionellt och personligt plan. Slutsats: Att ge vård i livets slutskede är ett stort åtagande. De resurser sjuksköterskan har är otillfredsställande. Sjuksköterskor är i stort behov av mer stöd och utbildning för att kunna vårda patienter och närstående vid vård i livets slutskede.

<p><strong>BAKGRUND: </strong>En konfrontation och möte med döden sker för de flesta genom ens egen eller en närståendes svåra sjukdom. Att vara anhörig till en svårt sjuk person är inte en enkel roll och för många anhöriga kan detta vara en ny och skrämmande situation. Samtidigt som den anhörige förväntas finnas där och stödja den sjuke, bär denne också på en egen sorg. <strong>SYFTE: </strong>Att belysa närståendes upplevelser vid vård i livets slutskede av en anhörig i hemmet. <strong>METOD: </strong>Litteraturstudie med 15 artiklar inkluderade, materialet analyserades med innehållsanalys. <strong>RESULTAT: </strong>Analysen mynnade ut i fem kategorier samt 21 subkategorier. Resultatet visade på att anhöriga upplevde en rad negativa känslor i samband med vårdandet av en svårt sjuk eller döende anhörig, men också positiva känslor som till exempel tillfredställelsen av att veta att ha gjort allt för den sjuke. Stöd var en viktig komponent i vårdandet av en anhörig, stödet kunde både komma från vårdpersonal, familj och vänner. <strong>DISKUSSION/SLUTSATS: </strong>Att se även den anhörige i vårdandet av en svårt sjuk i hemmet, borde vara av stor vikt för sjukvårdspersonal för att kunna lindra både den sjukes och dess anhörige lidande.</p>

<p><strong><p>Bakgrund</p></strong>: Vård av barn i livets slutskede och deras föräldrar innefattar att försöka se både barnet och föräldrarnas behov och som sjuksköterska bemöta dessa. <strong>Syfte: </strong>Syftet är att utifrån aktuell forskning beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att ge vård till barn i livets slutskede och till deras föräldrar. <strong>Metod</strong>: Studien utgör en systematisk litteraturöversiktav kvalitativa studier. Sökningarna utfördes i PubMed, Cinahl och PsychINFO. Sex artiklar inkluderades efter kvalitetsgranskning och analyserades med innehållsanalys. <strong>Resultat:</strong> Sjuksköterskorna upplever att det är emotionellt påfrestande men också givande och bekräftande att ge vård till barn i livets slutskede. Sjuksköterskornas erfarenhet är att barnens existentiella frågor är svåra att bemöta. Samtidigt anser de att organisatoriska faktorer försvårar och upptar tid och resurser från patientarbetet. Copinstrategier var något sjuksköterskorna använde sig av eller som saknades för att klara av arbetet. <strong>Slutsats</strong>: Sjuksköterskor erfar svårighet att svara på barns frågor om döden och inte engagera sig för mycket emotionellt. Det professionella förhållningssättet var något som var problematiskt att upprätthålla vid vård av barn i livets slutskede. Brist på resurser och tid genererade att de kände en oförmåga att lindra barnens psykiska och fysiska lidande och föräldrarnas sorg. Sjuksköterska har behov informella och formella strategier för att klara av att vårda barn i livets slutskede och deras föräldrar</p>

Bakgrund: Sverige är ett mångkulturellt land där mer än 2 000 000 människor har en utländsk bakgrund. Sjuksköterskor möter idag allt fler patienter med annan kulturell bakgrund, som kan ha olika värderingar och behov. Kommunikationsproblem och kulturella skillnader kan påverka omvårdnaden vid palliativ vård i livets slutskede. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av transkulturell omvårdnad vid palliativ vård i livets slutskede. Metod: Studien genomfördes som en litteraturstudie baserad på 14 vetenskapliga kvalitativa artiklar som kvalitetgranskades och det gjordes en innehålls analys. Resultat: I studien framkom fyra huvudkategorier baserade på sjuksköterskors erfarenheter; att ha kulturell kompetens i omvårdnaden, att inte kunna kommunicera, att möta kulturella skillnader i könsroller och att olika kulturella föreställningar skapar utmaningar. Diskussion: Brister i kommunikationen försvårar omvårdnadsarbetet vid palliativ vård i livets slutskede. Den kulturella kompetensen påverkar förståelsen för dem med annan kulturell bakgrund. Synen på behandling och omvårdnad skiljer sig mellan olika kulturer och påverkas av den kulturella kompetensen. Slutsats: Kommunikationsbrister påverkar hela omvårdnadsarbetet vid palliativ vård i livets slutskede. När en kommunikation fungerar kan sjuksköterskans kulturella kompetens öka och det leder till en bättre omvårdnad, delaktighet från patient och närstående och en ökad förståelse för kulturella skillnader.

Att leva med svår kronisk hjärtsvikt har beskrivits som att vara i dödens väntrum och tidigare forskning har visat att personer med hjärtsvikt inte får tillgång till palliativ vård. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av behov och tillgång till palliativ vård för personer med hjärtsvikt. Metoden som användes var en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer. Utifrån resultatet framkom tre kategorier och 11 underkategorier. Den första kategorin var; ”Att få vara hemma i trygghet” med underkategorierna; att vara hemma, att få kontinuitet, palliativt specialistteam, att få medicinsk symtomlindring, att ha kunskap och att få tillgänglighet. Nästa var ”Att förhindra en ond cirkel” med underkategorier; att ha en god planering och att ha flexibilitet. Den sista var ”Bristande tillgänglighet till palliativ vård” med underkategorier hjärtsvikt inte en palliativ diagnos, ingen palliativ specialistvård samt att ha brist på resurser. Utifrån kategorierna förtydligades att attityden till hjärtsvikt gjorde att behovet av palliativ vård inte uppmärksammades vilket ledde till att personerna med hjärtsvikt inte försågs med de resurser som behövdes för att skapa trygghet i hemmet. Det blev därmed en ond cirkel med behov av täta akutbesök på sjukhuset. Förhoppningsvis kan studien bidra till att förändra attityden till hjärtsvikt så att det faktiskt ses som en palliativ diagnos.

Syfte. Att undersöka sjuksköterskans upplevelse av mötet med patienter i behov av palliativ vård och/eller patienter i behov av vård vid livets slutskede. Metod. En deskriptiv design användes till den kvalitativa studien. Semistrukturerade intervjuer utfördes med sju sjuksköterskor som valdes ut genom ett bekvämlighetsurval. Alla deltagare arbetade nära patienter i behov av palliativ vård och/eller patienter i behov av vård vid livets slutskede. Data som samlades in granskades med hjälp av manifest kvalitativ innehållsanalys. Huvudresultat. Innehållsanalysen resulterade i två kategorier; ”Vård nära patient och närstående” samt ”Bearbetandeprocessen”. Det visade sig att arbetet upplevdes tillfredsställande. De tyckte att det var positivt att få möjligheten att skapa en så bra sista tid i livet som möjligt för patienten. Det framkom dock att arbetet med dessa patienter kan vara psykiskt påfrestande. Av denna anledning ansågs det viktigt att bearbeta sina känslor, antingen med hjälp av arbetskollegor eller via professionell handledning. Slutsatser. Trots psykisk påfrestning upplevs mötet med patienter i behov av palliativ vård och/eller patienter vid livets slutskede som någonting tillfredsställande. Dock behövs bearbetning och handledning av svåra situationer. Då detta erhålls kan den psykiska påfrestningen minska.

BAKGRUND: En konfrontation och möte med döden sker för de flesta genom ens egen eller en närståendes svåra sjukdom. Att vara anhörig till en svårt sjuk person är inte en enkel roll och för många anhöriga kan detta vara en ny och skrämmande situation. Samtidigt som den anhörige förväntas finnas där och stödja den sjuke, bär denne också på en egen sorg. SYFTE: Att belysa närståendes upplevelser vid vård i livets slutskede av en anhörig i hemmet. METOD: Litteraturstudie med 15 artiklar inkluderade, materialet analyserades med innehållsanalys. RESULTAT: Analysen mynnade ut i fem kategorier samt 21 subkategorier. Resultatet visade på att anhöriga upplevde en rad negativa känslor i samband med vårdandet av en svårt sjuk eller döende anhörig, men också positiva känslor som till exempel tillfredställelsen av att veta att ha gjort allt för den sjuke. Stöd var en viktig komponent i vårdandet av en anhörig, stödet kunde både komma från vårdpersonal, familj och vänner. DISKUSSION/SLUTSATS: Att se även den anhörige i vårdandet av en svårt sjuk i hemmet, borde vara av stor vikt för sjukvårdspersonal för att kunna lindra både den sjukes och dess anhörige lidande.