Uppsatsen betraktar och analyserar kvinnliga karaktärer i fyra olika slasher-skräckfilmer utifrån metodvalen: Jens Eders karaktärsklocka, karaktärsanalys och bildsemiotisk analys. Filmerna, Alla helgons blodiga natt, Scream, Evil Dead och X, är specifikt utvalda utifrån fyra olika decennier där den grundläggande faktorn som följs är utveckling av kvinnliga karaktärer. Uppsatsens fokus ligger på Final Girl-karaktärerna som analyseras i samband med sina sociala kretsar och miljöer. De kvinnliga karaktärerna jämförs med varandra för att förhoppningsvis finna en insikt om vem den moderna Final Girl är och en utveckling i kvinnlig karaktärsbyggnad. Som ett resultat har analysen åstadkommit kunskap om den klassiska gentemot moderna Final Girl utifrån en utveckling baserat på relation till sex, sexualitet och självständighet. Den moderna Final Girl bryter mot den gamla tropen och anpassar sig till dagens samhälle. Dock, samtidigt, så får Final Girls som The Dumb Blonde, inte lika stor utveckling i den moderna slasher-filmen men fortsätter att förbli sanna till sina gammalmodiga troper, något som förhoppningsvis också kommer att förändras med tiden.

No description available.

Den manliga blicken är ett koncept/fenomen som skapades av film-teoretikern Laura Mulvey,och som nu finns inom en stor del av median, från reklam och film till serietidningar och spel.För att begränsa vårt arbete fokuserar vi på spel, specifikt genren: MMORPG, Fantasy ochAction. Genom vår undersökning kommer vi använda oss av fyra befintliga karaktärer frånolika spel, analysera deras design, varför den tillgodoser den manliga blicken och vad detbetyder. Efter det skapar vi en alternativ design, med vår metod reverse male gaze. En metodvi skapat utifrån arbetet och forskning utförd av Genusfotografen (2021) och Ehrnberger(2017). Vi dokumenterar vår process hur vi skapade vår gestaltning och hur den motsätter sigden manliga blicken med nya perspektiv. Slutligen så diskuterar vi vår process, våra val,vidare forskningsmöjligheter och hur väl vi svarade på forskningsfrågan vi ställde oss själva itexten / The male gaze phenomena, a theory coined by feminist film theorist Laura Mulvey, iscommon in todays media, it ranges from advertisements and films to comics and games. Thisstudy focuses on games and their character design. In this study, we analyzed and redesignedfour characters from four different games all from the same genres; Fantasy, Action, andMMORPG. After that, we create an alternative design, with our method reverse male gaze. Amethod we created based on the work and research carried out by Genusfotografen (2021) andEhrnberger (2017). We document our process, how we created our design and how it opposesthe male gaze with new perspectives. Finally, we discuss our process, our choices, furtherresearch opportunities and how well we answered the research question we asked ourselves inthe beginning

From a gender perspective, this study aims to visually analyze the function of the concept ’gaze’ in the comic novel Vad glad du är som får titta på mig by Swedish artist Nina Hemmingsson. The method contains elements from semiotic analysis combined with a comics analysis for the purpose of acknowledging the importance of the narrative for producing meaning in its different parts, where the sign can be viewed as a starting point for the analysis as well as the end product of a gender strategy. The result of the analysis shows concrete examples of how artistic strategies are played out in a norm-critical feminist context. The theoretical framework aims to show how the artistic expression can be connected to the gender context of art history. The conclusion shows that the gender strategies in this specific work of art are framed by an overall strategy of ambivalence, communicated through different positions of the gendered gaze. This effect is made by the female representations as they show a characteristic expression of the returning empty gaze.

This studie investigates the phenomenon of remedation within the #Booktok community, focusing on the content shared and the prevalent gender dynmics. Through a combination of qualitive and quantitive content analysis, the study aims to uncover the themes and dynamics present in these digital spaces. By examining the visual, textual, and auditory elements of 120 film clips, this study illuminates the reasons behind #Booktok´s emergence as a preffered platform for literary engagement. Furthermore, the research also investigates the portrayal of “The female gaze”, which is a theory based on "The male gaze" by Laura Mulvey. To explore how gender perspectives shape the discourse within this digital space.   The result uncovers that #Booktok serves as a chosen digital arena for diverse reasons, evolving into a alternative form of public discourse. These reasons include shorter, accessible videos that are easier to engage with, as well as a community fostering interacitivity. Morover, the research highlights a notable emphasis on erotic literature within the community. It is predominatly men who criticize these erotic books, often labeling them as pornography. In contrast, women defend these works, arguing that such criticism stems from misogyny. Notably, the analysis underscores the predominant self-presentation of women on the platform, influencing content creation throught the lens of “The female gaze”. This study enhances our comprehension of how remedation, gender dynamics, and content intertwine within the #Booktok community, offering insights into the shifting landcape of digital literay interaction.

Att TV-och datorspel säljer i miljontals exemplar varje år är ingen nyhet för dagenskonsumenter. Den största andelen av spel som finns ute på marknaden idag innehåller ofta enmanlig huvudkaraktär och en kvinnlig karaktär som spelar en stöttande roll till den manligahuvudkaraktären och som dessutom marknadsförs först och främst till män. Men finns en litenandel spel som det finns en kvinnlig huvudkaraktär i som har sålt över en miljon exemplar.Syftet med denna uppsats blir då således att analysera kvinnliga huvudkaraktärer iframgångsrika TV-och datorspel utifrån ett genusperspektiv; hur porträtteras kvinnligahuvudkaraktärer i ekonomiskt framgångsfulla spel och hur skulle dessa karaktärer i sig kunnaattrahera kvinnors intresse för att spela mer?Till undersökningen så har en semiotisk analys samt begrepp såsom the male gaze användsför att kunna analysera hur kvinnliga huvudkaraktärer från fyra spel från olika årtionden serut, både i sitt egna utseende, men även i klädsel som de bär. Utöver detta så har även fyraintervjuer med skaparen bakom respektive huvudkaraktär analyserats för att kunna förståvilka strategier har använts av skaparna till spelen för att attrahera fler kvinnliga spelare.Resultatet visade på att det fanns tydliga kopplingar mellan den presenterade teoretiska ramenoch de fyra analyserade kvinnliga huvudkaraktärerna. Det som presenterades i samband medattraktivitet, respektabilitet och den tilltalande kroppen överensstämde med den semiotiskaanalysen samt de intervjuer som valts som underlag för studien.

Porträtteringen av kvinnor inom manliga hiphopartisters musikvideor har varit i debatt och forskningens fokus länge. Denna studie ämnar att genom en kvalitativ forskningsstudie bidra med ett nytt perspektiv där vi analyserar kvinnliga hiphopartisters musikvideor utifrån ett genus och historiskt jämförande perspektiv med hjälp av en visuell textanalys. I studien syns en tydlig åtskillnad mellan två musikvideor. Lauryn Hills musikvideo Everything is Everything lyfter samhällsproblem och hon vill skapa debatt om orättvisor i det amerikanska samhället. Hill’s musikvideo har hög representation av olika etniciteter i videon och anspelar på musik som räddningen för den afroamerikanska minoritetsgruppen. Denna typ av användning av musik för att föra samhällsdebatt är inget ovanligt fenomen inom genren hiphop.  Nicki Minajs musikvideo Super Freaky Girl objektifierar män, kvinnor och använder sig av självobjektifiering. Minajs musikvideo anspelar på sexuell njutning utifrån the male gaze och visar hur den kvinnliga artisten har tagit på sig rollen som hon har blivit tillskriven i decennier av hennes manliga kollegor. Studien ger ett nytt perspektiv på forskning inom hiphop och populärkultur och ämnar bidra till debatt om objektifiering av kvinnor i samhället. / The portraying of women in male hip hop artists’ music videos have long been in debate and in the center of attention. This study aims to through a qualitative study contribute to the research with a new perspective where we analyze female hip hop artists' music videos from a gender and historical comparative perspective using a visual text analysis. The study shows a clear distinction between two music videos. Lauryn Hill’s Everything is Everything brings society’s issues to light and aims to create a debate about the injustices in American society. Hill’s music video has high representation of different ethnicities in her music video and alludes to music as the savior of the afro-american minority group. This kind of usage of music to start a debate in society is not uncommon in the genre of hip hop.  Nicki Minaj’s music video Super Freaky Girl objectifies men, women and shows usage of self-objectification. Minaj’s music video alludes to sexual pleasure from the male gaze perspective and shows how the female artist has taken on the role that she has been given for decades by her male colleagues. This study gives a new perspective on research in hip hop and popular culture and aims to contribute to the debate of objectification of women in society.

Det finns forskare som menar att medierna är med och skapar vår identitet, därför måste vi ställa oss kritiska till de bilder vi ser. Enligt Gillian Rose ska vi med noggrannhet granska de bilder som exempelvis ett omslag har, för där det finns vissa kriterier vi måste ta hänsyn till. Syftet med min studie är att med semiotiska och retoriska verktyg analysera Elle, Plaza Kvinna, GQ samt King’s omslag för att se om män och kvinnor gestaltas olika beroende på vilken publiken är. Samt om det finns en skillnad tidningarna emellan. Med hjälp av Yvonne Hirdmans genusteori, Erwing Goffmans teori om avkodningen på bilden samt Laura Mulveys begrepp ”the male gaze” såg jag hur omslagen med en manlig publik gestaltade både män och kvinnor på sina omslag. Samt att de omslagen som inriktade sig till kvinnlig publik endast gestaltade kvinnor. Av de fyra modemagasinen som jag valde att analysera så anspelade tre av dem på kända personers trovärdighet istället för att låta kläder eller skönhet tala. Ord som blev centrala i analysernas konnotativa del var bland annat självständighet, makt, elegans och fullständighet. / There are scientists who believe that the media are creating human’s identity, therefore we need to be critical to the images we see. According to Gillian Rose we must view the cover pictures carefully with several criteria to take into consideration. The purpose with this study is to analyze Elle, Plaza Kvinna, GQ and King’s covers to see if men and women are portrayed differently depending on who’s looking. With the help of semiotic and rhetorical tools I saw a difference to how the genders were portrayed. The theoretical position I have taken is gender theory by Yvonne Hirdman, the theory Erwing Goffman presents in his work Media Advertisement where he talks about the decoding of a picture and Laura Mulveys concept of” the male gaze”. In the material, I saw that a different was made between male and females. The magazines that had a male audience portrayed both men and woman on their covers. And the magazines that has a female audience portrayed woman only. Of the four- fashion magazine three of them focused on the credibility of the model instead of letting the fashion speak.

Romance reality programming has become a major player in the television field, with the most successful shows garnering huge ratings and massive audiences over the course of numerous seasons. But while the concept of finding love in a competitive environment on the national stage is new, romance reality TV programs seem to regenerate outdated stereotypes which work in a retrograde fashion to envisage love in traditional, pre-feminist heteronormative and patriarchal structures. Combining a background of literature on reality TV which gives insight to the manipulative tendencies of the industry; feminist scholarship on the acculturating and indoctrinating nature of classic fairy tales; and writings on the prevalence of postfeminist ideology that emphasizes self-surveillance/subjectification, the rhetoric of self-empowerment, and natural differences between the sexes, this thesis examines one of the most ubiquitous romance reality shows, The bachelor. Through the lens of nine tropes--beauty, passivity, marriage, victimization, vilification, romance rhetoric, gender roles, consumerism, and the male gaze--I analyze a full season of episodes, tallying the occurrences in each category. Using these tally numbers as general indicators and providing examples of each theme, I argue that the lessons conveyed to audiences by The bachelor and other romance reality programs bear a striking resemblance to classic fairy tales morals in which positive outcomes for heroines directly correlate to their perceived femininity, including conventionally feminine virtues like physical beauty, moral turpitude, and adherence to normative gender roles. The presence of postfeminism in the media contributes to making these outdated fairy tales themes seem congruent with female agency and empowerment by uncritically casting the failure to find love as a personal one. At the same time, men are placed in advantageous positions of authority and power, affirming the inevitability and desirability of patriarchal relationship arrangements. / text

This paper explores the historical significance and advancements of automatic photobooth portraiture from the late 1800s onwards, focusing specifically on the intention behind the photobooth’s creation and the significance and cultural implications of its introduction into society. As it gradually became a staple of modern society, regularly visited by citizens to have their portraits taken, numerous artists sought out the photobooth as both a studio and a stage in which to document performative self-portraiture. The space and aesthetics of the photobooth have inspired artists to re-envision the confines of the booth and use its automatic function as a point of inspiration. I will also highlight the significance of female self-portraiture and the significance of women performing within and occupying specific spaces. My work is a combination of these histories, providing me with the opportunity to continue the discussion of women’s self-representation and the unique artistic space the photobooth provides between public and private spheres.